Tomtan är en annan bloggare som kommit med i Glad Måndag-serien. Haka gärna du på också och låt mig veta om du är med, så kan jag någon gång länka till din blogg i samband med min måndagsserie!
Då musikunderhållningen var slut glesnade det i ledet av människor på området…… och solen gömde ju sig också bakom ett stort moln efter att ha gassat hela förmiddagen, så det blev lite tomt.
Men för att bevisa att det faktiskt inte var så tomt då Fridolinarna sjöng in våren visar jag den här videon.
Och så här såg jag ut. Glad första maj! Foto: Marina Tolonen
Nu är den äntligen här! Den första sommarmånaden. Än är det inte riktigt sommar, men snudd på då vi har sol i dag. Hittar man ett ställe där det är vindstilla kan man ha det rejält varmt.
Första kvällen på Café Saltbodan. Nu ser jag fram emot en lång sommar.
Firade valborgsmässoafton med en god vän. Först på Café Saltbodan, sedan på Ölvin som ligger granne på andra sidan gatan.
Bilden togs i fredags. Än är många träd kala, men så som det regnat, och i dag har vi sol och värme – betyder det att nu går det undan, snart är allt grönt!
På det här området, men vid de gamla saltbodarna som inte syns här (jag ska visa bild på dem senare) ska vi sjunga in första maj i dag.
Paketjakten Österstjernan. Kanske jag åker ut på någon av seglatserna för allmänheten i sommar.
Och så har vi månadsbilden för maj från min kalender med bilder av Minna L. Immonen. Aprilbilden finns här.
Så skir är den grönska vi snart får uppleva.
Och vet ni vad. I dag har det gått två år sedan jag kom på att min make hade en annan kvinna.
Men det var faktiskt inte alls det första jag tänkte på då jag vaknade. Jag hade en väninna som övernattade hos mig och vi tjattrade på som vanligt. Vi hade tusen andra saker att tänka på – ni vet, då man uppdaterar vad som hänt under den månad vi inte setts 🙂
Och jag är inte längre sorgsen över separationen. Den gjorde oerhört ont för två år sedan, och den gjorde fortfarande lite ont för ett år sedan.
Men jag överlevde.
Jag är också säker på att allt har en mening, fastän den kan vara svår att se då man är mitt inne i det nattsvarta.
Jag tror att alla prövningar jag gått igenom har gett mig något slag av mod och en tro på mig själv som jag inte hade för två år sedan.
Glad första maj!
(ps. har inte glömt söndagsskyltarna, dom kommer ut om några timmar)
Så säger man inte i Sverige, tror jag. Och där firar man inte annars heller på riktigt samma sätt som vi i Finland.
I Sverige är majbrasor vanliga. Hos oss tänds brasorna till midsommar och vid villaavslutningarna och på forneldarnas natt i augusti.
En affär i gamla stan i Borgå. Ballonger och serpentiner är en del av rekvisitan många har då det firar valborg och första maj i Finland.
Jag följer inte längre så väldigt många traditioner kring första maj. Men eftersom jag fick kämpa ganska hårt för att få vita mössan (=klara studentskrivningarna) brukar jag ha mössan på huvet åtminstone på första maj, ibland även på valborgsmässoafton.
Därvid stannar det ungefär. Jag har ätit flera struvor redan innan den här dagen, men mjöd dricker jag inte. Det blir skumpa och vitt vin i stället.
Ballonger blåser jag inte heller upp. Ska kolla om jag har några gamla serpentiner på lager 🙂
Men det är fint med traditioner och kul att se att många ännu förvaltar dem. Till exempel att man sjunger in våren på olika håll i landet – på torg, i parker där folk har picknick och i festlokaler.
Med den här symbolbilden vill jag säga att vi ska se det vackra och kunna glädjas åt det, även om det ibland är någon annan som det går bra för.
… på alla avundsjuka människor som det tycks finnas.
Jag blir så trött på dem som baktalar andra, som sprider falska rykten och som skapar intriger – ofta för egen vinnings skull.
Den som blir utsatt för förtal har svårt att värja sig. Det är ju omöjligt att ”springa runt på stan” och försöka rätta till saker och ting då du aldrig vet vem som sagt vad åt andra människor.
Jag brukar försöka lita på att det finns någon högre makt som ser till att sanningen alltid till slut kommer fram. Det måste finnas något slag av rättvisa i vår ofta så kaotiska värld.
Jag blir också trött på människor som inte kan tåla se andra lyckas. Om jag vet att jag är särskilt duktig på något och vill lyfta fram det, då önskar jag att andra människor också ska se det och stötta mig i min entusiasm. Så vill jag själv agera, jag vill uppmuntra och pusha andra så gott jag kan.
Endast genom att samarbeta och stödja varandra såväl på jobb som på fritid kan vi utvecklas och gå framåt.
Vem mår bra av att sätta krokben för andra eller av att sprida rykten som saboterar saker och ting för den som har modet att gå sin egen väg. Hur många entreprenörer finns det inte som tvingats se sina drömmars idéballonger pangas av avundsjuka rivaler?