Min konflikträdsla

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

Jag känner att jag inte har varit personlig på länge här på bloggen.
Det har ibland känts svårt att avgöra vilka känslor jag kan ventilera här och vilka som bara hör hemma i privata pappersdagboken.

Men under de senaste dagarna har jag funderat mycket kring min konflikträdsla.
Grejen är att jag riktigt på riktigt vill alla människor väl. Jag tror också gott om de allra flesta, även helt okända personer.

Jag vill aldrig såra någon och jag tycker jag gör mitt bästa för att bemöta människor såsom jag själv vill bli bemött.

Men ändå blir det fel ibland. Speciellt då man skriver mejl eller FB-meddelanden till människor. Där får man ju inte fram alla nyanser. Där hörs inga tonlägen, där syns inga miner.

Och jag har allt oftare börjat fundera om mina ansträngningar att inte stöta mig med någon (inte samma som att vara till lags), utnyttjas av en del. Vissa människor vet, andra kanske känner på sig, att jag aldrig blir arg.

Har känt mig lite nere ett drygt dygn nu på grund av en del kontroverser.
Jag vet att jag återhämtar mig efter ett par dagar och åter fylls av livsglädje, inte minst tack vare det stöd jag brukar få här då jag skriver om något som tynger mig.

Så eftersom jag  behövde något som piggade upp valde jag den här bilden!

Ett konstverk som fanns nåägonstans, i en park vill jag minnas, på evenemanget Historiska Hus i Lovisa 2010. Av någon anledning har jag inte publicerat den här bilden på bloggen tidigare.
Ett konstverk som fanns någonstans, i en park vill jag minnas, på evenemanget Historiska Hus i Lovisa 2010. Av någon anledning har jag inte publicerat den här bilden på bloggen tidigare.

I går gick jag genom en del av alla bilder jag sparat på minnespinnar, och det är inte någon liten mängd 🙂
Bland de hundratals, om inte tusentals, bilderna hittar jag fortfarande små pärlor.

 

Guess what, tisdagen den 1 mars

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

Nu är det dags att gissa igen!
Alltid lika svårt också för mig, att välja ett motiv som inte är för lätt och inte för svårt 🙂

För dig är det fritt fram att gissa en gång eller fler till och med i morgon kväll. Du som gissar helt rätt får allmän ära och berömmelse 🙂 … och har du en blogg länkar jag till den, vilket förhoppningsvis ger dig fler läsare. Har du inte en blogg får du din signatur/ditt namn publicerat.

Vad är det här?
Vad är det här?

Gå gärna in och gissa hos tävlings upphovsmakare Sanna också. Till vänster har hon en lista på alla som gissat och hur många poäng de har.

Sågudden, Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Det finns stora planer för den här udden. Och det har funnits stora planer så länge jag kan minnas. Men ännu har inget byggts, bland annat eftersom marken måste saneras för att här har funnits en sågindustri. Dessutom måste den pålas om man ska bygga våningshus och hotell här.
Området har i alla fall sålts till ett företag som kanske i framtiden bygger hus här.

Bakom träddungen och till höger på bilden ligger Lovisaviken, nu under is.
Bakom träddungen och till höger på bilden ligger Lovisaviken, nu under is.

Läget är i alla fall perfekt, namnet beskriver precis vad det är frågan om. En udde där det funnits en såg.
Vissa människor vill att udden ska bevaras som rekreationsområde. För mig får man gärna bygga här bara man ser till att vissa strandområden lämnas fria så att vem som helst kan njuta av miljön.
Udden är också omtyckt av fiskare, både sommar- och vintertid åker man ut härifrån.

Utsikten från udden söderut mot Kråkholmen.
Utsikten från udden söderut mot Kråkholmen.

Glad måndag! 29-02-2016

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

I dag är det skottdagen. En dag då även kvinnan får fria till mannen.
På Wikipedia kan man läsa det här:
Legenden berättar att det var Irlands skyddshelgon S:t Patrick som blev en tidig jämställdhetsapostel när han bestämde att kvinnor kunde få fria en dag vart fjärde år. Seden bjöd att kvinnans propå skulle tas på största allvar och annars ska hon få en fin present. Man är inte säker på att det är sant eftersom kvinnorna brukade fria två månader efter dagen.

Den här tankegången tycker jag känns lite förlegad. Därför är det bra att då man i vår grannkommun Lappträsk firar ett evenemang där par får fria offentligt, får vem som helst göra det. Om en man vill fria till en kvinna går det bra, likaså om en kvinna vill fria till en man. Eller en man till en man/en kvinna till en kvinna.
Det är fördomsfritt det!

Låt alla blommor blomma - och kärlek kan aldrig vara fel.
Låt alla blommor blomma – och kärlek kan aldrig vara fel.

Heja Lovisa Tor!

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Inför sista matchen skålade jag med två av mina vänner att Tor klarat kontraktet i innebandyns division ett.
Jag hade gärna bjudit in ALLA vänner jag genom åren fått i innebandysammanhang. Men dels vet jag inte om datumet/klockslaget hade passat alla, dels kanske grannarna inte hade tyckt att min idé var så bra om ett femtiotal personer kommit hem till mig och skålat 😀

Marina med dottern Anne. Torsupporters såsom jag.
Marina med dottern Anne. Torsupporters såsom jag.

Efter matchen gick jag på ett par små stänkare till en av de lokala krogarna. Tack Merja och Eero för sällskapet där!

Och tack Marina & Anne för det fina blockljuset!
Och tack Marina & Anne för det fina blockljuset!

Det är alltid lika spännande när säsongen börjar i innebandyn på hösten. Då vet man att man har något att se fram emot hela mörka vintern och en del av våren. Men hur det sedan än går, blir det slutspel eller inte, så känns det skönt också när säsongen är slut.
Allt har liksom sin tid. Engagemang på den här nivån kräver energi. Supporterskap både ger och tar.
En avslutad säsong betyder att våren snart är här.

I väntan på nästa säsong. En gång Tor ❤ Alltid Tor ❤

Jag njuter av att städa

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

… och det säger jag med handen på hjärtat. Min första tanke i dag när jag vaknade var ”Jippii, äntligen tid att städa!”
Jag vet, det kan låta falskt, groteskt, kanske rentav som en sjuk tanke 🙂
Och jag har funderat på det här. Varför älskar jag nu att städa när det ibland kändes som pest då jag var gift?

Jag har kommit fram till åtminstone en slutsats.
Nu är det bara jag ensam som grisar i hushållet. Det som är stökigt har jag förorsakat själv. Jag vet också precis hur jag vill ha det, när jag tycker det är tillräckligt städigt.
Och så har jag väldigt få prylar. Vilket gör städningen ganska lätt.

Veckostädning innebär att jag flyttar lite på möblerna också. Och på Daniel. Som inte brukar delta i projektet - han är bra på annat i stället :-)
Veckostädning innebär att jag flyttar lite på möblerna också. Och på Daniel. Som inte brukar delta i projektet – han är bra på annat i stället 🙂

I några av mina tidigare förhållanden uppstod ofta meningsskiljaktigheter under städningen. Det kunde handla om allt från hur ofta man skulle göra det till hur noga den skulle genomföras.

Ska få två väninnor på besök i dag. Men jag städar inte bara därför. Jag torkar, dammsuger och fejar minst en gång per vecka ändå.

Kanske jag trots allt ÄR lite knäpp i huvet 😀 … för jag kan knappt vänta på att jag ska få fortsätta städa i morgon – i arbetsrummet! Det utgör ett lite större projekt av allehanda sortering.

Rågbitar med mjölkchoklad.
Rågbitar med mjölkchoklad.

Från det ena till det andra. Hittade den här nyheten i K-affären i går. Kan verka som en konstig kombination. Rågnachos med mjölkchoklad! Men de var försvinnande goda… köpte två påsar till i dag 😀

Nu är det vår – solen värmer!

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Jag känner solen värma min rygg.
Jag känner solen värma min rygg.

Minus fyra grader har vi i dag och små vindpustar som känns kalla. Men sådan lycka det var att känna solen värma i ryggen!
Jag är på väg hemåt, våningshuset jag bor i syns längst ner till höger. Uppe på Alexandersgatans backkrön kände jag så väl av solens värme att jag blev riktigt vardagslycklig.
Snart snart är det sommar igen!

Samlingen åter komplett

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
Äntligen fanns den att köpa. Dvd:n av Spectre.
Äntligen fanns den att köpa. Dvd:n av Spectre.

Såsom de flesta av er vet har jag alla Bondfilmer på dvd. Nu även den senaste. Någon gång ska jag inleda min maratonresa med Bond, börja med den första filmen Dr No från 1962 (för övrigt mitt födelseår, bra valt!) – och se alla i tur och ordning till den senaste Spectre.

Hmmm… hur många timmar krävs för att se alla tjugofem?

Arkivet – den 19 februari 2013

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Den här bilden är drygt tre år gammal.
Samma dag hade jag gått på klangmassage och av en slump blev det tal om mitt jobb. Hon som masserade mig sa att vi hade haft en bild i vår tidning där man tydligt såg små änglar som fanns i rummet.
Jag antar att han som hade tagit bilden skulle ha sagt att det bara hade varit smuts på linsen. Men jag väljer att tro på änglar, på det regn av stjärnor hon som masserade mig kände, på godhet, kreativitet och värme.

Samma dag tog jag den här bilden. Och jag tycker att jag ser minst en av de änglar som kvinnan sa att hon upplevt att finns vid min sida.

Ser också du ängeln?
Ser också du ängeln?