Två av många fantastiska fönster i fiskebyn Volendam som vi besökte under tidningen Östnylands läsarresa i mitten av maj.
Ibland är det spännande att fantisera om vilka slags familjer, eller ensamma människor, som bor bakom fönstren.
Men alla fönster i min serie visar ingalunda platser där människor bor. Jag har visat fönster till krogar, till hantverksbodar, till museer, cafeterior, klubbar, skolor osv.
Det här är ingen mur fastän det kan se ut som en sådan.
… finns i Strömfors bruk. De utgör uppfarten till andra våningen på ett gammal stall. En plats som kallas Stallvinden och där det visas konstutställningar i dag.
Visst är det lite skojigt med horoskop i kvälls- eller veckotidningar? Man tror på dem i alla fall då de lovar något spännande och gott 🙂
På något sätt får jag ändå det här horoskopet att passa in i min livssituation, för jag har faktiskt planerat att åka på loppisar i sommar.
Angående augusti undanber jag mig ändå en flytt 🙂 … om det inte handlar om att jag flyttar till Afrika eller verkligen hittar livets största kärlek. Renovera gör jag knappast heller i den här bostaden, men möblera om, tja – kanske?
I augusti 1995 fick jag den här horoskopmallen gjord av en vän.
Om horoskop i tidningar kan man väl säga vad man vill, men det jag tror på är att astrologin har sin betydelse. Det vill säga stjärntydningsläran som syftar till att finna samband mellan placeringar och händelser mellan solsystemets himlakroppar och karaktärer och händelser i människors liv.
Till den här tolkningen som jag fick 1995 hör tre maskinskrivna A4:or som berättar hurdan jag är som person. Här tas mycket upp om känsla, intellekt, relationer, sex, hälsa, fritid och karriär.
Och varje gång jag läst papperen – fastän det gått år då jag inte sett på dem – känner jag att precis allt stämmer.
Försäljningsbodens fönster hos Olga och Markku i Konungsdammens trädgård.
Hemma på Olga Isaevas och Markku Pulkkinens gård kan man se det här fönstret i samband med evenemangen Öppna trädgårdar och Lovisa Historiska Hus. Då de olika hemmen håller öppet till jul pyntar de förstås om. Huset finns i stadsdelen Garnison i Lovisa.
Har inte riktigt något nytt och rafflande att komma med. Alltså ingen ny dejt på G. Och även om jag skulle ha det skriver jag inte ut det här på bloggen. Bara så att potentiella kandidater vet det och inte behöver vara skraja 😉
För det är just det jag har märkt att många är.
Bilden får symbolisera de ansiktslösa personerna.
Det är svårt att bildsätta de här inläggen så jag låter den här stå för de anonyma ansiktena. Det finns massor av människor där ute på sajterna som inte vågar visa bilder av sig själva. Många väljer att ha så kallade VIP-bilder som de visar först då du bett om att få se dem, eller då de själva bestämt sig för att de litar på dig och kan visa vem de är.
Så långt kan jag ännu förstå anonymiteten. Om den bygger på att man vill skydda sig själv. Samtidigt vet jag inte riktigt vad jag tycker om en person som inte vågar stå för vem hen är.
Tankarna kommer osökt. Är personen gift och bara ut efter ett äventyr bakom ryggen på sin äkta hälft? Eller skäms personen för sitt utseende?
Men då det finns personer på nätet med hemort Lovisa som via meddelandefunktionen skriver till mig Hej Carita, och sedan lägger in ett smilmärke – men som inte vågar ge sig till känna, då tycker jag faktiskt det både är fegt och skumt 🙂
I tre dagar har tårarna trillat. Inte så att jag skulle ha gråtit i timmar, nej – nu för tiden blir det en skvätt då och då.
Jag har försökt förstå varför jag gråter just nu. Fastän man alla gånger inte får svar på frågan ”varför” – vilket jag lärt mig i terapin under skilsmässoprocessen.
Men just nu tror jag att jag gråter för att jag inte längre är en del av Plagens kiosk. Å andra sidan är det rätt skönt att vara ledig hela sommaren.Nu kan jag verkligen göra precis vad jag vill.
Men platsen förknippas också med så många fina minnen och människomöten.
Sexton somrar. Varje midsommar firade vi med sill, nypotatis och köttbullar. För flera år sedan sov vi också över där, inte för att det var bekvämt utan för att det var spännande.
Den blev som en liten sommarstuga och vi pratade med kiosken, sa godmorgon då vi kom och hej, vi ses i morgon då vi gick.
Så jag inser nu att det är allt det här jag sörjer.
Det finns mycket att sörja då man mister en person. Till exempel att inte på samma sätt vara delaktig av hans barnbarns uppväxt.
Och all den här sorgen måste få ta sin tid. Det går inte att skynda förbi den, hoppa över den, knuffa den åt sidan eller försöka gräva sig en tunnel under den. Sorgen måste konfronteras.
Då jag talar om det här och sätter orden på pränt förstår jag bättre vad det handlar om. Jag får gensvar av människor som förstår och kanske nån sur kommentar av nån enstaka som tycker det kunde få vara nog om skilsmässopladdret nu. Till de människor som saknar all empati kan jag bara säga Sluta läsa min blogg – men om ni ändå kommenterar här, räkna med att era kommentarer faktiskt publiceras 🙂
Mina ledsamma tårar blandades med glädjetårar i dag. Fick två kort på posten med hälsningar av fina vänner – tusen tack ❤
I kväll eller i morgon ska jag skriva ett dejtinginlägg – inte för att jag varit så aktiv där, men det finns något jag inte förstår med anonymiteten där 🙂
Radio- och tv-profilen Anne Hietanen led av ätstörningar för tjugo år sedan. Foto: Kristoffer Åberg/KSF Media
Eftersom min artikel om ätstörningar som ingick i tidningen Östnyland den andra juni väckte uppmärksamhet vill jag dela också en del av uppföljningen här. Hade också en artikel med utlåtanden av läkare, skolsköterska och styrelsemedlem i sjukvårdsdistriktets psykiatriska nämnd, men på vår webb hittar man intervjun med Anne Hietanen.
Stort tack till henne för att hon ställde upp!
Har som sagt många fönsterbilder på lager, också från läsarresan i Amsterdam. Men visar nu ett som jag fotograferade i Strömfors bruk i går. Såg det på långt håll. Det där bara måste jag få till min samling 🙂
Strömfors bruk, en idyllisk miljö som ligger knappt två mil öster om Lovisa.Härifrån visade jag tidigare i våras en bild. Nu hade bodarna som säljer hantverk öppnat.Syster min köpte några fjärilar.En av flera broar på området har snyggats upp.En av de nyare hantverksbodarna.En vacker dörr.En liten dockvagn till familjens minsta? Eller kanske att plantera blommor i?Köpte en dagbok med vacker handsydd pärm. Ljuset är från Afrika och ska brinna så det blir som en lykta då skalet blir kvar.
Den här kråkskrämman välkomnade oss till Eijas Garden.
Fler liknande kråkskrämmor såg vi sedan ju närmare Strömfors bruk vi kom.
Från Eijas Garden köpte min syster växter till trädgården och jag sådana jag kan ha på fönsterbrädet i köket.En liten handelsträdgård men här finns massor till salu, också trädgårdsprydnader.Statyer i olika skepnader och storlekar.Genom trädgårdens staket ser man ut över landsvägen och en skymt av Kymmene älv.Två nya växter till köksfönstret, ananassalvia och citronmeliss.
Tog många bilder under dagens utfärd så jag lägger ut några till senare i dag och sedan under veckan – för jag hittade ju åter ett fint fönster 🙂
För det mesta, låt oss säga till nittio procent, känns livet riktigt bra. Jag klagar inte längre över väder och vind, det får blåsa som attan och snöa om det så vill till midsommaren. Jag kan inte rå över vädret utan tar det som det kommer. Sommaren 2014 var så pass ledsam för mig att nu ska det mycket till för att jag ska gnälla.
Men i går kväll då jag satt och tittade på tv-sändningen från Sverige nationaldag föll faktiskt några tårar. Jag har så många vackra minnen från tiden där, bland annat besökte ex-maken och jag Skansen ett par gånger.
Minnena gör inte längre ont, det är mera insikten om att jag inte räckte till sådan som jag var som jag måste lära mig leva med.
Och det går – jag berömmer mig själv för än det ena och än det andra varje dag. Dessutom försöker jag tänka på alla de vänner jag haft och stärkt banden med samt alla de nya vänner jag fått.
Utan skilsmässan finns det massor av saker jag inte skulle ha gjort och många personer jag inte skulle ha träffat.
Så intet ont som inte för något gott med sig.