Mina barndomskvarter

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… finns i stadsdelen Garnison. Jag hade en knapp kilometer lång väg till skolan, men jag minns att det ibland dröjde väldigt länge innan man kom hem. Det fanns ju så mycket att upptäcka på vägen. Man skulle skutta i vattenpölar, kanske slänga sig i snön och göra en ängel. Sådant hade man ju alltid tid med 🙂
Och den här ån fascinerade. Egentligen gick jag över två på vägen till och från skolan. En del av Garnison utgör nämligen en ö.

Nu är vattnet i ån delvis fruset. Efter snörika vintrar forsar här mycket vatten fram på våren. På sommaren påminner ån mer om en bäck.
Nu är vattnet i ån delvis fruset. Efter snörika vintrar forsar här mycket vatten fram på våren. På sommaren påminner ån mer om en bäck.

Och det här är Generalshagens skola. Här gick också jag då jag var mellan sju och elva år gammal för sedan skulle man från folkskolan till mellanskolan. I dag går eleverna här i klasserna 1-6, då jag var liten gick jag klasserna 1-4 här och 5-9 samt gymnasiet i andra skolbyggnader.

En ståtlig byggnad.
Generalshagens skola, en ståtlig byggnad.

Bilder från gamla stan

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… eller från vägen in dit och från vägen ut 🙂
Tog bilderna på trettondagspromenaden då det var sol och minus tio grader. Gäller att passa på, man vet aldrig när det blir regn, blåst och slask.

En av gatorna som för oss in till de äldsta stadsdelarna i Lovisa.
En av gatorna som för oss in till de äldsta stadsdelarna i Lovisa.

Gatan heter Smedsgränd och huset till höger är från modern tid fastän det inte är nytt. Det är en del av daghemmet Villekulla.
Jag tycker om att fotografera hus, det finns många vackra sådana i vår stad, till exempel i närheten av det här finns ett ståtligt stenhus i två våningar. Men på något sätt känner man sig som en inkräktare, som en skum mäklare då man fotograferar hus… speciellt om någon boende står i fönstret och tittar ut på en 🙂

Smedsgränd.
Många gånger fotograferat, speciellt av turister, Smedsgränd.

Vandrar längs Smedsgränd ner mot Gamla strand. I bakgrunden skymtar Lovisaviken. Men den is som syns närmast är inte havet, det är en liten skridskoplan eller också blev där is efter förra veckans storm och högvatten.

En del av gatan Gamla strand.
En del av gatan Gamla strand.

Trettondagsbilder

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

I går kväll fastnade jag i en intressant diskussion på nätet så det blev inga fler bilder. Visar dem i dag stället 🙂

Brandensteinsgatan.
Brandensteinsgatan.

Det var alltså en strålande helgdag med sol och cirka tio minusgrader. Här står jag nästan på kyrkbacken och fotograferar Brandensteinsgatan med det gamla tingshuset till höger. Där fanns även apoteket då jag var liten.

Lugn Drottninggata.
Lugna Drottninggatan.

Eftersom affärerna inte fick hålla öppet i alla städer i vårt land låg våra affärsstråk så här öde. Visst ska helger respekteras men får någon stad rätt att hålla affärer öppna borde alla få ha det. Företagare i små städer kanske skulle behöva det tillståndet mer än andra.

På vårt fina torg var det också lugnt på trettondagen.
På vårt fina torg var det också lugnt på trettondagen. Rådhuset lyser så vackert i solen.

Julen har dansats ut…

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

… också i Lovisa. Men är det inte lite sorgligt ändå? Att se de här övergivna granarna?

Granar på hög i Kapellparken.
Granar på hög i Kapellparken.

En tid fick de stå i människors hem. Pyntade med dekorationer och ljus. Nu ligger de här övergivna.
Tror ni granarna är döda? Eller finns här ännu liv kvar, och längtar de i så fall förgäves tillbaka till skogen?

Direktsändning

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

… mellan Lovisa och himlen kanske?

Yleisradios bil utanför söndagskyrkan.
Yleisradios bil utanför söndagskyrkan.

Vi hade sol och minus tio grader mitt på dagen, så jag tog en promenad på trekvart. Hann knäppa ganska många bilder, den här gången med systemkameran. Så jag kommer att portionera ut dem under den här dagen och under slutet av veckan.

Beslutet jag skrev om tidigare att jag måste fatta är fattat och den inblandade parten hjälpte också till på sitt sätt. Jag ska berätta hela den storyn här en annan gång. För också de mindre lyckliga berättelserna ska få plats på min blogg, jag vill inte att det här är en ytlig, glättig, tillrättalagd plats. Livet är inte alltid en solskenshistoria eller en glansbild.

Lånade bilder från vackra Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer
Högvatten vid Lovisaviken.
Högvatten vid sommarstuga.
Vackra Lovisaviken.
Morgondimma vid fina Lovisaviken.
Så vackert med siluetterna.
Så vackert med siluetterna.

Det är min syster som har tagit bilderna. Jag tycker hon borde starta en egen fotoblogg. Tror den skulle hitta sin publik.
Men jag tackar för att jag fick lov att publicera bilderna, och kanske jag i morgon själv går ut med kameran.
Meteorologen har lovat många minusgrader, så få se…

 

Måndagsmuffins

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Också de här muffisarna var salta men tyvärr orkade jag bara äta en och den sorten har jag inte på bild.
De här muffinsarna lär faktiskt ha varit salta men tyvärr orkade jag bara äta en och den sorten har jag inte på bild. Den var som en liten paj och toppad åtminstone med gröna oliver. Foto: Hanna Stringer

Dagen började bra på jobbet med kaffe och salta muffins på Hotel Degerby Bar Café. Där berättade man om författarträffarna, som också kallas bokcafé här, som från och med instundande lördag arrangeras i hotellets bar. Träffarna är väldigt populära.

Så Lovisa har verkligen placerat sig på kartan i det här sammanhanget. Förlag och skribenter från andra orter hör av sig, de vet att de får publicitet via lokaltidningarna då de besöker Lovisa.

Jag var faktiskt själv en av de första gästerna på cafeterian då min debutroman hade kommit ut 2007.

Så alla litteraturvänner i Lovisa med omnejd. Lördagen den 10 januari intervjuar Thomas Rosenberg författarna Maria Romantschuk och Pirjo Houni som skrivit boken Ei, rouva presidentti. Hotel Degerby Bar Café kl. 13-14.

Säga vad man vill…

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

… om alla nya smaker som finns i chokladdiskarna.
Marabous och Fazers originalsorter har berikats med smaker av nötter, lakrits, salt, dajm, digestive, frukter… variation i all oändlighet.
Inte kan man beskyllda tillverkarna för att var fantasilösa.
Men det bästa av allt är ändå Karl Fazers orginial blue…
Och nej… detta inlägg är INTE sponsorerat av Fazer 🙂

Fazers_blå.

En vacker fasad

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Gamla apotekshuset vid Alexandersgatan i Lovisa.
Gamla apotekshuset vid Alexandersgatan i Lovisa.

Också den där bilden tog jag någon gång i december. Var på väg hem från en privat fest hos en väninna. Det var lugnt och tyst i vinternatten.
När jag rensade bland bilderna i mobiltelefonen hittade jag den här och började fundera över ordet fasad.

Varför är det så viktigt att upprätthålla en fasad? Eller är det viktigt? Att utåt visa att allt är bra fastän det inte är det? Vi vet inte vad som händer innanför andra människors fyra väggar, och allt behöver vi inte heller känna till. Men där kan förekomma våld, ensamhet, sjukdom. Lika väl som trygghet, glädje, lycka.

Ibland får jag skäll för att jag är så öppen på min blogg. Men mestadels får jag uppmuntran och tack. För att jag inte visar en fasad, något tillrättalagt, utåt.

Ändå vet ju vem som helst att jag inte kan berätta precis allt här, hur gärna jag än ville. Väldigt mycket skrivs i täckta ordalag.
Och det får mig att undra om jag trots allt upprätthåller en fasad. Eller om det mer handlar om att skydda andra människor – inte blotta deras liv, inte få fasader att rämna där.

Att skriva om positiva och glättiga saker är lätt. Att skriva om det tunga och ledsamma är svårare.
Det är en balansgång det här med att vara öppen.

Dagen efter…

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

… festen mår jag bra fastän jag kom hem först halv tre på natten 🙂
Jag kunde sova lugnt till tio så jag fick de där 7-8 timmarna jag behövde.

Tyckte jag blev fin i håret då jag varit hos frisören så nu är jag modig och lägger upp en bild på mig själv.

Bild tagen med hjälp av selfiepinne.
Bild tagen med hjälp av selfiepinne. Lite suddiga blir bilderna ibland för pinnen väger med kameran på spetsen och att hålla systemet stabilt samtidigt som man trycker av är inte så lätt 🙂

Och så måste jag visa en bild som kanske inte ser så smaklig ut. Men pizzorna vi beställde till supporterfesten var goda, tyckte i alla fall jag.
Orkar sällan äta upp en hel, så den andra halvan äter jag i dag.

En liten gris har varit i farten? :-)
En liten gris har varit i farten? 🙂

Mest humoristiskt kändes det att gå till lokala krogen och hos dörrvakterna lämna en kasse med en kanister vin och en halväten pizza 🙂