Vad jag väntar på honom…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

ny_dator… som ja, i det här skedet är en ny dator 🙂
Makens son är jätteduktig på sådana här grejer och via honom har jag beställt en rejäl bordsdator med ny skärm.

Om mitt liv de senaste sju-åtta veckorna känts motigt och segt så kan man säga det samma om den bordsdator jag har hemma. Det är mycket surr och burr och väntande och ”sidan svarar inte” och långsamma script. Ibland dröjer det fem minuter innan mejlen kommer in och en minut innan en ny sida laddas.

Men vänta bara, snart blir det sprutt på mitt liv!
Sidorna kommer att laddas innan jag hunnit bestämma mig för vilka jag ska gå in på 🙂

Har de senaste dagarna fått brev via mejlen och meddelanden på Facebook av människor som varit / är i samma situation som jag. Jag svarar på alla och samma gäller kommentarerna här på bloggen.

Ni ger mig alla styrka, ni får mig att tro på mig själv och långsamt inser jag att det inte är något fel på mig.

I dag försöker jag tänka att det bakom varje krön kan finnas något spännande. Varje dag är ett litet nytt äventyr.

Evighetssymbolen

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
I dag kändes det som den rätta dagen att ta bort ringen från fingret.
I dag kändes det som den rätta dagen att ta bort ringen från fingret.

Ännu för ett par veckor sedan var jag övertygad om att jag skulle bära ringen, evighetssymbolen, på mitt vänstra ringfinger ända fram till den dag då vi är officiellt frånskilda. Den dagen torde komma strax innan jul.

Men man kan ju ändra åsikt. Och bra är det väl att man har rätt att göra det?

Vi träffades 4.7.1997 och gifte oss 4.7.1998. Vår sextonde bröllopsdag firar vi inte tillsammans, men jag tror jag kommer att ha något slag av ceremoni den dagen ändå.

I augusti för ett år sedan var vi på Rhodos i Grekland. Förlovningsringen och vigselringen hade börjat kännas för små och vi beslöt att vi köper EN ny ring till mig där vi låter gravera in 4.7.1998.

Ja, det är så mycket man drömt och tänkt, funderat och planerat. Så mycket man hoppats och trott på. Men saker och ting blir inte alltid så som man önskar sig.
Jag trodde på den eviga kärleken – men är man inte två om att tro på den, och är man inte två om att vilja jobba för att bevara den, eller för att hitta tillbaka till varandra då något gått sönder. Då är man inte två om det.

Och därför tänkte jag så här: Varför ska ensam bära ringen – evighetssymbolen, på mitt finger?
För en månad sedan tog den andra parten i förhållandet ringen bort.
I dag kändes det helt rätt för mig att lägga ringen åt sidan.

Om den kommer på igen, någon gång i framtiden, återstår att se. Men då får det ske under en ny ceremoni och med nya löften.

Just i dag är det bara i dag och nuet som gäller.

Någon tänkte på mig igen

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
En skrubbvante och en burk med Mumins Lilla My.
En skrubbvante och en burk med Mumins Lilla My.

I går kom en god vän hem till mig med de här gåvorna. Tänk att det finns någon som har suttit och knåpat ihop den här skrubbvanten och hela tiden tänkt på min situation. Med vanten ska jag torrborsta mig, få i gång blodcirkulationen och bli starkare för var dag som går.

Burken med Lilla My från Muminvärlden gjorde mig också glad. Jag känner mig ofta som My. Mitt hjärta är gott men jag har börjat kunna ryta till då det behövs.

I dag kommer en mäklare och tittar på vår bostad. I första hand ska den värderas. Försäljning blir ju också aktuell men när det sker är öppet. Jag ska i alla fall inte bo kvar här. Det känns för dyrt att bo ensam i en fyrarummare och ska jag börja ett nytt liv tror jag det är bättre att lämna en bostad med en massa minnen bakom sig.

Lovisabilder, Tranbrunnsparken

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Tranbrunnsparkens fontän. I bakgrunden vår fina busstation.
Tranbrunnsparkens fontän. I bakgrunden vår fina busstation.

Dags för lite bilder från Lovisa igen. Jag har åter haft ork att ta mig runt i stan och bryr numera katten i vad folk eventuellt tänker då de ser mig. Så många personer har bett mig hålla huvudet högt med motiveringen att jag inte har gjort något fel.

Då jag var på väg till veckans besök hos en av mina terapeuter stannade jag upp vid Tranbrunnsparken och tog tre bilder.

Fontänen sedd från andra hållet med Lovisa gymnasium i bakgrunden.
Fontänen sedd från andra hållet med Lovisa gymnasium, skymd av träden, i bakgrunden.
Blev visst lite motljus här men så här ser tranorna ut i närbild.
Blev visst lite motljus här men så här ser tranorna ut i närbild.

Bläddrar och drömmer

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Att bläddra och få idéer och drömma om framtiden är ju inte helt fel.
Att bläddra och få idéer och drömma om framtiden är ju inte helt fel.

Det mesta man hittar i inredningstidningar går av olika orsaker inte att förverkliga. Man har inte just den bostaden, det huset, alla pengar som behövs.

Men man kan låta sig inspireras ändå. Och att drömma kostar inget.

Tänker mycket just nu på min nya bostad. Och på framtiden som ligger helt öppen. Spännande att inte veta hur mitt liv ser ut om ett år. Vad som helst kan vänta bakom nästa krök.

Och då något av det värsta redan hänt mig i mitt liv, till och med några gånger, finns det inte längre något att vara rädd för.

Och han blottade sina kallingar…

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Även andra än brasilianarna har upptäckt Neymar.
Även andra än brasilianarna har upptäckt Neymar.

Upptäckte här om kvällen att hoppet tydligen inte är helt ute då det gäller mig. Kollade Brasiliens match i fotbolls-VM och fick ögonen på en riktig godbit. Han råkade dessutom göra några mål så jag fick se honom i närbild tacknämligt många gånger.

I dag hade Hufvudstadsbladet en artikel om fenomenet Neymar. Han beskrivs som en spontan och ännu rätt oförstörd personlighet som har roligt på planen och som bjuder på sig själv. Bland annat låter han sig fotograferas med fans och har inget emot att klä skjortan av sig eller att blotta en del av sina kallingar som naturligtvis bär samma färger som Brasiliens flagga.

Kalla mig snusktant om ni vill, jag vet att Neymar bara är 23 år – sorry, rättat kl. 18.59… han är bara 22 🙂 … men det finns så många snuskfarbröder där ute som dreglar efter kvinnor som är mer än trettio år yngre än de själva. Och då är det sällan någon som tycker det är fel.
Så jag tittar på Neymar precis så mycket som jag vill.
Utan att glömma Daniel Craig.

 

Superfin dag!

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer
Lite väl rött blev håret kanske men efter några tvättar har de starka tonerna försvunnit.
Lite väl rött blev håret kanske men efter några tvättar har de starka tonerna försvunnit.

Roligt att för en gångs skull kunna skriva en sådan här rubrik och mena varenda bokstav.
Dagen började med att jag blev ompysslad hos frissan. Jag har gått hos samma i trettio år, förutom då jag låtit göra något åt frisyren utomlands. Så vi känner varandra bra och hade mycket tid att prata i dag.

Tack Helén för det fina ljuset!
Tack Helén för det fina ljuset!

Sedan lunchade jag med en kollega och fick prata ännu mer. Hon gav mig också ett stort vitt ljus som hon hoppas ska sprida harmoni i mitt nya hem. Jag älskar ju ljus i alla former så den här gåvan hittade helt rätt.

Jippobetonad och lite annorlunda fotboll.
Jippobetonad och lite annorlunda fotboll.

Staden arrangerade beachparty för hela familjen klockan 15-18 i dag. Ännu strax före halv två regnade det men sedan sprack molntäcket upp och vädret blev helt ypperligt. Vid 18-tiden började det åter regna, men vad gjorde det vi hade uppehåll och människor i flera hundratal på stranden.

Vi hade rusning i vår lilla kiosk och hann inte alls ut för att ta bilder av Jukka Poika och hans band när de uppträdde.

Men som sagt, den här dagen var helt superb – och den ska krönas med premiären av Allsång på Skansen!

 

Ett gäng köttbullar

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Är glad att jag fick det här gänget med köttbullar fixade.
Är glad att jag fick det här gänget med köttbullar fixade.

Många dagar under de senaste sju, åtta veckorna har jag glömt att äta. Följaktligen har jag gått ner åtta kilogram men det gör inget, för det finns att ta från om man säger så.
Ibland har jag inte förmått mig göra något och då är det enklast att köpa något färdigt eller att gå ut och äta.

Tankarna mal i mitt huvud. In i varenda köttbulle har en tanke om det som hänt knådats in. Så kanske ska man säga att det är bra att jag sedan tuggar sönder det och skiter ut det?

Den här dagen har varit oerhört tung. Jag hoppas verkligen morgondagen blir bättre. Jag ska besöka frissan och sedan gå ut på en bit mat med en fin kollega. På eftermiddagen är det musikshow och beachparty på badstranden. Man kan ju också hoppas att regnet inte ska vräka ner då.

Håll tummarna både för mig och vädret i morgon! Kramar till er alla!

Solen tittade fram

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
En kort stund tittade solen fram på balkongen.
En kort stund tittade solen fram på balkongen.

Försökte ta en selfie där jag satt i solen på balkongen, men den blev inte så lyckad. Måste någon gång be någon annan ta bilder på mig.

Simskolan kom igång på badstranden i dag. Det var +13 i vattnet. Och kan ni tänka er, efter simturerna i vattnet och lekarna på gräset ville barnen ha glass, så kallt som det var!

I dag fick jag brev från tingsrätten. Måste fylla i ett papper som bevis på att jag fått del av Ärendet: Äktenskapsskillnad.
Kunde inte låta bli att skriva till några rader på papperet: Motsätter mig skilsmässa men vet att det saknar betydelse.

En god vän gav mig rådet att skingra tankarna med att börja planera min nya bostad. Och det ska jag göra – en ny soffa är redan vald!

Äntligen!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Äntligen en papperstidning till frukosten.
Äntligen en papperstidning till frukosten.

Ordet ”äntligen” skulle gärna ha fått stå för något som hade med vädret att göra. Men den svala väderleken lär fortsätta, och det är tyvärr inget vi kan göra något åt.

Men i dag fick jag äntligen en papperstidning efter tre tidningsfria dagar.

Annars har jag inte gjort så mycket mer än diskat – det blir för övrigt inte mycket disk med en person i hushållet.
Andra saker att tänka på då man är ensam är att större bröd måste skäras upp och frysas in, annars hinner de mögla.

På tal om mögel…

ostar… så undrade vi på sommarstället igår om mögelosten faktiskt ska vara så möglig som den ni ser på bilden. Men den smakade bra och bäst-före-datumet låg en bra bit in i juli.
De två andra ostarna är en brie och en Koskenlaskija. Dessutom hade vi fikonmarmelad. Mums!