BILDER från kräftskiva

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Det här kortet välkomnade oss ute i hallen, även farstun kallad, i går kväll. Kräftskiva väntade alltså på K16!

Dekorationerna i fönstret syns inte så bra då bilden togs i motljus då det ännu var ljust utomhus. Men verandan är mysig.

Jag kan se på kräftor, också röra vid dem, men att börja krafsa i dem för att få ut något att äta… Nä, det får andra göra. Jag förstår att det är själva grejen med det där plocket som utgör en stor del av nöjet. Bäst att inte gå in på mina tankar kring kräftor (min make är faktiskt Kräfta, hahaa) – för då är jag säkert ute på allt för djupt vatten, och får alla kräftälskare emot mig.

Så här kan det se ut då kräftälskare är i farten. Skalen på de små röda vännerna var rätt hårda den här gången så det blev extra mycket jobb och därmed kladd 🙂

Jag siktade in mig på de här kräfttillbehören och tömde en HEL flaska.

Kryddost, paprika, kex och annat tilltugg fanns också om man inte blev mätt på kräftorna. Och även om jag inte åt kräftor själv tror jag mig veta att man inte blir mätt på fyra, fem sådana 🙂

… och mera smått plock här … så ingen gick hungrig hem från verandan.

———————

I dag gör jag de sista ändringarna i bokens manuskript, om paketet från lektören anländer vill säga. I kväll börjar jag laya sidorna.
Jag är inte utrustad med speciellt mycket tålamod, men det är något jag måste ha nu de här tre-fyra sista veckorna innan boken kommer från tryckeriet.
Och tänk att jag lyckats hålla pärmbilden hemlig…
Jag skulle SÅ gärna vilja visa den åt hela världen redan i dag. Argh!

Suspekt paket väntas

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Den här lappen fäste jag på dörren till vår lägenhet i dag.
I brådskan stavade jag Tallinn fel. Vilket måhända fick grannarna att tänka besynnerligt vad bråttom hon haft och konstigt så viktig leverans hon har att vänta.
Javisst, det var ett mycket viktigt paket på kommande.

Och paketet anlände med kurir, fem minuter över klockan ett.
Innehållet var dock inte så suspekt som någon kanske fantiserade om. Jag fick pappersprov, böcker och omslagsexemplar från tryckeriet.

Orsaken till att jag var tvungen att sätta lappen på dörren var att jag inte visste att paketet skulle vara så stort och att det skulle komma med ett bud just i dag. Exakt då jag hade fått tid hos frisören.

Annars hade vi ju en prima solig dag i dag och jag tillbringade fem timmar på Kretsgången. Fördelen med att ha fria arbetstider är att jag jobbar på förmiddagen innan solen börjat värma och fortsätter på kvällen efter att den gått ner.

De här pelargonerna har svärmor drivit upp från små skott i våras. I dag finns det tre så här stora växter på sommarstället.

Men att hösten också anlänt till sommarstället ser vi här. Svamparna förökar sig med en väldans fart i gräset.

Lässtunder

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

I går läste jag ut Magnus Hedmans ”När ljuset släcks”. Så just nu har jag ingen riktigt medryckande bok. Jag rekommenderar Hedmans bok, och hans blogg också för den delen.
Boken om Zlatan Ibrahimovic var också bra, men på ett helt annat sätt. Hedmans bok berörde mig mer känslomässigt. Fasiken en sådan nedåtgående spiral han hade i sitt liv fram till nyårsdagen 2011… Att han orkat komma upp från det nattsvarta hålet är ett litet mirakel.

Brist på läsning råder ändå inte i vårt hus. Det finns tidningar i massor. Som till exempel fredagens Helsingin Sanomat där det fanns flera intressanta artiklar om Sofi Oksanen och hennes bokrelease i Tallinn.
Men som ni ser behöver man ett helt bord för att kunna läsa HS. Jag väntar verkligen på den dag tidningen kommer i tabloidformat. Det beslutet lär ju vara fattat.

Mission impossible?

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

I dag ska jag bland annat intervjua mig själv. Mission impossible? Ska jag stå framför spegeln och ställa ledande och provokativa frågor åt mig själv?

Texten publiceras i en bilaga som kommer ut senare på hösten, men den har inget med min arbetsplats Östra Nyland att göra.

Ska också fila lite på några kapitel i slutet av boken. På torsdagen har jag tänkt laya sidorna, tanken är att få allt klart på söndag kväll och sedan är det tryckeriet-nästa.
Därifrån ska jag endera dagen per post få exempel, samples, som visar vilken papperskvalitet jag valt.

Har också en del andra projekt på G. Texter som ska till Lovisa Tors programblad inför innebandyns ligastart. Bilen ska på reparation (en lampa indikerar att det är något fel på bränsle- och avgasrenaren). Och nu blippar en av våra brandvarnare, vilket jag tror betyder att batteriet håller på att säga upp kontraktet.
Borde också beställa tid till frisören, skriva gratulationskort, skriva dagbok, rensa sms och mejl, kontakta en datorexpert eftersom mitt arbetsredskap tydligen behöver mer minne…
Får utan vidare hela arbetsdagar att gå utan att vara på jobb på riktigt. Det enda lilla minuset med allt jobb jag har att göra här hemma är att det inte ger mig någon lön.

Lämna aldrig ett glas obevakat…

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Det var väldigt grått och blött i Tallinn lördagen den första september då vi var där med Tor-fansen och ett gäng andra på endagsresa. Men det var rätt varmt i alla fall. Och resan slutade bra, trots att maken fick något stoppat i stopet i baren på hemresan…

Det var läskigt kan jag lova. Från att ha varit stadig på benen, glad och så redig som man är efter bara några öl förvandlades han till en lealös, kallsvettig person som bara kräktes.

Han var på väg till toan men efter femtio meter blev han yr och skulle sätta sig ner och vila. Där blev han. Lyckligtvis hittades han fort av vänner i truppen – i första hand tack till Kari med döttrar och sedan Tomppa, Kim och alla andra också.

Lärdom: lämna ALDRIG någonsin ett glas obevakat i en bar…

På den här lunchbaren i ett shoppingcenter strax utanför stan stannade vi upp. Observera tjejens hår, det var långt det 🙂

Kycklingpastan var väldigt god och kostade lite över fyra euro.

Maten sköljdes ner med den här drycken. Som inte ens var nedkyld men god ändå 🙂

Medan vi åt konstaterade vi att vi hade en kvart på oss att shoppa. Jag sa då att jag vill göra ett riktigt impulsköp. Hittade det här Tommy Hilfiger-plagget. Ordinariepris 169 euro. Jag fick den för 44,95, då den var nedsatt med över sjuttio procent. Inte så illa, va? Härligt skön är den!

Min oretuscherade blogg

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Så här såg min morgon ut i dag. Balkongsdörren, som inte syns, står öppen. In kommer frisk, sval luft. Jag sitter i soffan invirad i duntäcket som jag släpat med mig från sängen.
Jag ser på Min Morgon i Yle5 och hör till min stora sorg att medieprofilen Hannu Olkinuora avlidit. För ett par år sedan var vi på samma utbildning inom KSF Media i Helsingfors och jag gjorde ett grupparbete med bland andra Hannu. Han var en varm, anspråkslös och intelligent person.

Vad jag egentligen ville visa med den här bilden är min oretuscherade blogg. Den ska inte vara tillrättalagd som så många andra bloggar där endast superlyckade bilder av maträtter, vackra människor, pysseldetaljer, inredning och kläder får plats.
Jag visar alltså en del av vårt vardagsrum sådant som det såg ut i morse. Varför städa, fixa och stajla? Då visar jag ju inte MIN morgon.

I går satt jag ute och läste, skålade i vin med svärmor, solade och njöt. Har jobbat rätt intensivt hela sommaren med romanen och i kiosken, så nu unnade jag mig en dag i slapphetens tecken.

Friden stördes bara under en stund av en helikopter som flög på rätt låg höjd, men just då lyckades jag inte ta en bild. Jag tror att det var fotografering av ellinjer på gång.
Men med min fantasi ser man något helt annat. Att helikoptern plötsligt ska störtdyka och kulsprutorna börja smattra så att grus och gräs ryker omkring oss. Eller att det var en polishelikopter på jakt efter en mördare.

Jag säger som konstapel Anders Henriksson brukar säga åt Adrian Debutsky i mina böcker. Du har läst för många deckare.

Responsen värmer

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

När jag städade lådorna i mitt lilla förlag, som finns på ett par kvadratmeters yta i samma rum som jag sitter och skriver, hittade jag det här kortet.
All läsarrespons värmer, men det här var speciellt eftersom tacket kom från tre pensionärer i åldern 84-88 år. De hade alla läst ”Horny24” och funnit den såväl lättläst som intressant. Erotiken i boken piggar upp ”gamlingar”, och så får man sig ett gott skratt emellanåt, skrev de.
Kortet fick jag för fem år sedan så jag vet inte om samtliga läsare är kvar i livet, men kortet är ett av många fina minnen.

I dag har jag fortfarande haft massor att göra.

Jag har kontaktat min arbetsgivare och hört mig för om vi har en monter på bokmässan i Helsingfors och om jag får sälja min bok där.

Jag har mejlat med Maria, hon som ritat pärmen. Hon har lärt mig vad en template är (modellen som omslaget görs på, så att bland annat vikningarna blir rätt).

Jag har talat med en av producenterna för en tidning om finlandssvenska böcker som ska ges ut i oktober.

Jag har avtalat tid med en kollega som ska hjälpa mig lägga upp boksidorna så att jag senare får dem i pdf-format till tryckeriet.

Dessutom har jag kontaktat Finlands  svenska författareförening och anhållit om en blankett för medlemskap.

Så jag har en hel del att göra, fastän ”Adrian III”  i det stora hela är klar.
Skrev tacktexterna i går. De kommer i slutet av boken och riktas till alla som på ett eller annat sätt hjälpt mig i projektet.

Och visst… jag måste skriva persongalleriet också!

Sista kapitlen formas

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Det är sannolikt att jag i dag skriver de sista kapitlen i boken som inför läsarna har arbetsnamnet ”Adrian III”.
Varför jag använder ordet ”sannolikt”? Jo, för att jag inte vet hur lång tid det kommer att ta och vilka eventuella överraskningar dyker upp på vägen. Då menar jag inte telefonsamtal eller annat som avbryter, utan hur karaktärerna beter sig.

Det känns märkligt att vara inne på slutrakan. Jag har haft ledigt från jobbet för att få boken klar, så snart har jag nått målet. Och jag väntar förstås på den dag då jag får ha min tredje bokbebis i min hand.
Men det är vemodigt också. Ett krävande jobb håller på att bli klart. Jag både vill och inte vill släppa arbetet.

Därför känns det bra att ha strukturerna för ”Adrian IV” klar 🙂

Jag har fått mycket inspiration i min slutspurt av att som avkoppling i skrivarbetet läsa Magnus Hedmans ”När ljuset släcks”. Konstigt nog känner jag igen Adrian i Magnus, eller tvärtom. Inte för att Adrian någonsin spelat toppfotboll, genomgått en skilsmässa eller varit inblandad i dopingskandaler.

Utan mer för att de är rätt lika som personer. Bägge har temperament. De talar först och tänker sedan. Och de har lärt sig massor med åren, om hur man tyglar temperamentet  och lär sig veta vad som är det bästa för en själv.

Stora dåd i liten stad

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Helt fantastiskt sensommarväder fick vi bägge dagarna under Lovisa Historiska Hus. Vi tog en liten paus på Ölvins gård och där var det nästan fullsatt fastän extra bänkar och bord placerats ut.

Jag beundrar alla som renoverar gamla hus, men också de företagare som sliter från arla till särla. Hur kan man förbereda sig inför en invasion på tiotusen personer? Då man inte vet om det kommer att vara sol eller regn? Inte för att alla tiotusen besöker just den här krogen, men ändå.

Den anrika sommarrestaurangen Kapellet håller på att återfå sin forna glans. Efter att restaurangverksamheten upphörde för ett antal år sedan har byggnaden dels förfallit, dels genomgått ett antal mindre lyckade ”renoveringar”.

Men nu, i Airi Kallios ägo, händer sådant som är rätt för byggnaden. Tänk att det finns människor med sådan ork och entusiasm. Någon som brinner för det här med att bevara gamla byggnader, och bygger hon om är det för att huset så småningom ska se ut så som det gjorde i början av 1900-talet.

Under LHH-dagarna fanns det här mysiga caféet i Kapellet. Här såldes också t-shirts, muggar och annat smått och gott till förmån för renoveringsarbetet.

Ett gammalt piano som fått en glasdisk ovanför tangenterna fungerar bra som bardisk eller bord.

Det görs alltså många stora dåd i en liten stad vid Finlands södra kust.