Invasion i småstaden

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

I dag inleddes evenemanget Lovisa Historiska Hus, som arrangeras för åttonde gången. Det är svårt att beskriva hur det ser ut och känns då det till en stad som har 17 000 invånare kommer minst 10 000 människor till.
Och då ska vi komma ihåg att mer än hälften av våra 17 000 invånare bor ute på glesbygden.
Stadens alla gator och flera öppna platser, sådana som sandfotbollsplaner, är fyllda av parkerade bilar. I den gamla stadsdelen och på torget är det smockfullt med folk.
Många har kommit för att besöka vanliga människors hem, 44 objekt visas i år, en del av dem ligger utanför stadskärnan.
Men många nöjer sig med att bara besöka marknaderna, samlarmässan eller utställningarna.

Jag beundrar verkligen folk som orkar hålla på med gamla hus. Som paret Karvonen som köpte lärarinnan Ester Berlins hus vid Saltbodtorg (bilderna ovan). Huset heter nu Vackerbacka, och kanske backen inte är så vacker just i dag då den svämmar över av gamla stockar och bräder. Men otroligt mycket har hänt på ett år.
Och bara det att det finns människor som värnar om gamla byggtraditioner. Som har ork att vänta tio år innan de kan flytta in i sitt härliga hus.

LHH gästades av Svenska folkpartiets ordförande, försvarsministern Calle Haglund, till vänster. Här intervjuas han av Östra Nylands frilansreporter Inge, som också bloggar här.
I Haglunds följe ses Tom Liljestrand, i mitten, och Roger Turku till höger.
Evenemanget LHH fortsätter söndagen den 26 augusti.

Man blir lite underlig…

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

… när man sitter så mycket ensam på ett rum och skriver fiktiva historier.
Eller då man druckit två glas Koskenkorva med cocacola.

Vad håller hon på med egentligen? Rinner det snor från näsan direkt ner i glaset? Och vad har hänt med hennes ögon?
Äsch, man måste väl bjuda på sig själv lite. Vi skrattade gott väninnan och jag när den här bilden togs. Sedan messade jag den åt maken som var långt ute i skärgården på lägerskola. Han blev inte ett dugg orolig.

Och då jag varken har barn eller barnbarn att möta från en lägerskola står jag och väntar på gubben. Det regnade mest hela dan då dom var ute i går, men i dag var vädret hyfsat och dom hade det rätt varmt hela tiden.
Gubben min, det är han i blågult. Heja Sverige!

Sladdhelvetet

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Ursäkta rubriken, men så här är det ju. Alla sladdar behövs. Det går inte att använda en och samma till telefonerna, kamerorna, datorn och iPaden.
Fram tills i dag hade jag samlat sladdarna och diverse andra små tekniska rackerier i en skolåda. Men den var inte så praktisk, och inte ens så där riktigt snygg fastän det var Nikes märke på den.

Så i dag när jag besökte Robinhood för att köpa ett par nya blusar och annat smått och gott blev den här lådan mitt enda impulsköp. Och jag tycker den är riktigt fin.

Att läsa ger balans

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Då jag skriver skönlitterärt läser jag också mycket, allt från tidningar till böcker. Nyss läste jag Staffan Bruuns ”Tenorens dotter”.
Då jag läser andra böcker handlar det inte om att stjäla idéer, utan mera om ett slags balans. Jag behöver den rytm andra författare bidrar med i sin text.

Ibland kan jag dock bli lite sur också, som då jag ser att samma ord och idéer som jag jobbat med under tre år återkommer i Bruuns bok. DNA, saliv, hårstrån… till och med ordet Guantánamo använder han…
Men det är väl bara så att den finlandssvenska och svenska författarvärlden är liten. Dylika idékrockar kan inte undvikas.

I dag beställde jag via svärmor i Sverige Magnus Hedmans ”När ljuset släcks” som han skrivit med hjälp av Gunnar von Sydow. Den ser jag fram emot att få börja läsa.

Jag känner mig lite jäv att ”recensera” Bruuns bok, men kan inte låta bli att hålla med recensenten Mathias Rosenlund i Hufvudstadsbladet. Han skriver så här: Dialogen är rapp och smidig även om den i vissa partier klingar falskt, det låter ibland som om karaktärerna snarare läser upp referat av tidigare händelser än talar med varandra.

Lite naivt blev det ibland också med Humlan Hugo och de åländska avfallsinspektörerna, men jag läser ändå gärna Bruuns böcker för att de är lätta att ta till sig.

SkogsOlle kopplar av

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Här sitter jag och kopplar av då jag inte skriver bok. Arbetspasset pågick ungefär klockan 9-13. Sedan satt jag fyra timmar och läste bok efter att jag hade pysslat med blommorna på sommarstället. Efter det gick jag hem och fortsatte skriva.

Om ni undrar varför en del stolar står lite övergivna beror det på att jag flyttat plats efter solen 🙂

Och innan jag gick hemifrån såg jag mig faktiskt i spegeln. Synen som mötte mig var inte nådig. Jag saknade frisyr och blusen var fläckig. Så går det då man inte behöver bry sig, då man sitter hemma i sin ensamhet med dator och tangentbord som enda sällskap.
Jag kände mig som en riktig SkogsOlle, för jag är ju trots allt av det manliga släktet och inte en SkogsLisa.

Något slag av självbevarelsedrift fanns ändå kvar. Jag tänkte att jag bör högakta människor som jag kanske möter på väg genom skogen ner till stugan. Så jag drog en kam genom kalufsen och stajlade den som snabbast med plattången.

I dag har fått bokens ISBN-nummer. Och kommentarer kring sådant jag skrivit om värdepapper och aktier.
Jag har också för första gången någonsin sett några kapitel från min bok översatta till finska. Det var helt underbart!
Få se om jag har råd/möjlighet att låta hela boken översättas.

Förresten! Jag är inte så där väldans bra på att föreviga naturens under, men jag lyckades smyga på den här fjärilen sekunden innan den beslöt sig för att ta till flykten. Någon som kan säga vilken fjäril det är?

En helg utan Adrian

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Pinsamt, pinsamt att fråga ”vart e poteetren” när man får mat på fina krogen. Det är kycklingfilé med wokade grönsaker och en fräsch salsa. Jättegott var det, och potatisarna… dom kom, i en separat skål lite senare. Inte ens servitriser har ju sju armar.

Efterrätten, en kladdkaka med grädde och mangosås (tror jag), var också utsökt god.
Vi firade alltså i går en kväll i goda vänners lag på Hotel Degerby och sedan tog vi ett par knipare på Saltbodan. Kvällen var ljum och skön, jag klarade mig bra i kort kjol.

Adrian har varit ute på sina egna äventyr. Han kanske kommer hem i kväll. Vi måste göra så här ibland. Vi kan inte vara tillsammans dag och natt, då blir slutresultatet – boken om honom – inte bra.

Och så råkade jag få en frilansgrej för Vasabladet. Den jobbade jag med i går och i dag.
Det var riktigt kul att samarbete över koncerngränsen, vilket jag fick lov till av min arbetsgivare för att Vbl och ÖN inte konkurrerar med varandra och för att jag är tjänstledig just nu. Grejen handlar om Lovisa Historiska Hus-evenemanget som arrangeras 25-26 augusti.

En låda med minnen

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Det hela började med att jag letade i en låda efter en utskrift på min korrespondens med ISBN-centralen. Jag har ett eget förlag där jag hittills gett ut två böcker. Efter den andra boken erhöll jag tio standardnummer för det här förlaget. Varje bok bör ju ha ett ISBN-nummer.

Jag är den enda ”anställda” på det här lilla förlaget. Det betyder att den vackra dag då tredje boken anländer i sina lådor kommer de alla hem till mig. Då är det trångt om saligheten i min författarhörna och mycket jobb blir det att ta emot beställningar och att posta böckerna.

I en papplåda och i ett par pärmar har jag sparat så gott som alla kvitton. Här finns kopior av fakturor och kvitton från posten. Men här finns också recensioner och urklipp av intervjuer. Här finns brev med respons som jag fått av läsarna. Ja, i lådan finns helt enkelt hundratals minnen.

Så jag blev sittande där en stund, tills jag kom ihåg vad det var jag jagade.
Nu är mejlet till ISBN-centralen skrivet.

I dag blir det en paus med ”Adrian III”. Jag ska göra ett annat skrivjobb och på kvällen ska vi koppla av i goda vänners lag över en bit mat och något gott att dricka. I morgon kväll fortsätter jag säkert med både författande och annat förlagsarbete igen. Mycket jobb återstår, men det är så roligt alltsammans!

I Frankrike med Adrian

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

En av fördelarna med författarjobbet är att jag får resa, ofta helt gratis 🙂
Just  nu är jag i Le Lavandou i sydöstra Frankrike med Adrian. Inte helt ensam förstås eftersom hans mor och far bor där, och så har han också annat sällskap men vem det är kan jag inte avslöja.

Att maken och jag var i Nice för en dryg vecka sedan har inget med det här att göra. Jag hade varit där för mer än tjugo år sedan och då vi bokade 50-års resa åt mig i början av det här året råkade Nice vara det bästa alternativet.

Jag har aldrig varit i Le Lavandou på riktigt, men med hjälp av internet kan man uppleva den lilla staden precis så mycket som jag behöver för att kunna skriva om Adrians vistelse där. Om en författare inte går in på några detaljerade miljöbeskrivningar räcker det ofta med att man på ett ungefär vet hur där ser ut.

När Adrian är i Lovisa har jag inga problem med att beskriva miljön. Tvärtom måste jag akta mig för att inte bli FÖR detaljerad i den. Och då jag skriver om Helsingfors känner jag till de flesta platserna. Men författaren har ju också frihet att hitta på nya miljöer. Kanske läsare från Helsingfors inte skulle gilla helt nya stadsdelar eller platser de inte alls känner igen sig i. Men ibland hittar jag till exempel på nya krognamn, i synnerhet då jag i första boken skrev om prostitution som försiggick på sådana.

Författarens vardag

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

En författares vardag ser, åtminstone i mitt fall, ut som en ganska vanlig vardag överlag. Jag vaknar mellan 6.30 och 8.30. Efter att jag kommit ur sängen brukar det dröja ganska exakt två timmar innan jag börjar skriva på boken.

Innan jag kommit så långt har jag ätit frukost och läst dagstidningarna. Sedan brukar det bli ett blogginlägg eller två, eftersom jag upprätthåller två bloggar.
Ganska systematiskt går jag också till väga vid datorn innan skrivjobbet tar vid. Jag läser nyhetssajter, kollar lite på Facebook, spelar kanske något spel där, läser och kommenterar andras bloggar.

Tidigt i morse sattes tvättmaskinen i gång. Tvätten ska därför rätt snart hängas. Sedan ska jag betala räkningar, dem kommer man inte undan ens fastän lönen uteblir både i augusti och september.

I går var vi ute och åt på Skeppsbron med maken. Pysslade lite med blommor och läste bok i kvällssolen på sommarstället. I dag ska vi handla mat och lite annat som behövs till hushållet.

Så här lunkar det på. Det är inget glamouröst jobb att sitta och skriva romaner. Jag blir inte heller rik på det, alltså vad gäller pengar. Ensamt är jobbet också.
Men tusan så roligt det är! Inte en enda dag har jag vaknat med tanken ”suck-och-stön… nu-är-det-dags-att-gå-till-gruvan-igen”. Jag behöver inte heller vänta på den så mytomspunna inspirationen. Det är bara att sätta sig ner och knacka på tangenterna!

Dialoger är kul

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Jag tycker om att läsa dialoger i andra författares böcker. En bok ska förstås inte i sin helhet bestå av sådana, det förstår väl var och en, men dialogerna gör läsningen lättare – anser jag.

Att skriva dialoger är också kul. Särskilt då mina käraste karaktärer kommer i farten. Adrians diskussioner med kollegan Lucas eller bästa vännen Anders är skojiga att skriva. Killarna har en lättsam jargong och svär ganska mycket.

Jag gillar också att skriva kapitel där Adrian är förbannad. Det är kanske ett sätt för mig att kanalisera egna undertryckta känslor, inte vet jag 🙂
Då han säger varför gör du satan ingenting själv eller be honom dra åt helvete eller jag bryr mig fan i vem som gör vad där hos er – så är det inte jag som säger det men jag kanske någon gång har haft lust att säga något nästan liknande.
Så det här är väl ändå ett sunt sätt att avreagera sig – genom att skriva dialoger 😀