Då jag kom hem från jobbet pustade jag ut i soffan i fem minuter. Sedan slog det mig att det är ju internationella kvinnodagen. Jag studsade upp och började stryka små borddukar.
På kvinnodagen är jag kvinnan i huset som gör kvinnosysslorna. Ja men varför, frågar ni. Är din man så elak? Nej, nej, svarar jag. Det är han som gör största delen av hushållsarbetet under de resterande 364 dagarna om året.
Jag gillar de mer manliga grejerna, som att ta hand om bilen och sköta vår ekonomi.
Men nu för tiden ska man väl inte tala högt om vad som är kvinnogöra och vad som är karlagöra… man kan nog få en hel del hut för det.
Baccatum´s Hot Orange Marmelade spetsad med chili är mums!
Närproducerat är populärt. Besökte Malmgårds producentdag i tisdags och köpte den här marmeladen. Fick smaka på allt möjligt annat gott också som plättar gjorda på grönspelt, kantarellsoppa, smaksatt honung, bondost i olika former m.m.
En köpman sa att han ogärna åker längre än fem mil för att köpa sådant som han vill kalla närproducerat. Visst kan man producera lokalt i Uleåborg och kalla det närproducerad mat, men då är den avsedd för dem som bor i närheten av den här staden i norr. Fraktas den till södra Finland är den säkert lika god och hälsosam, men då blir det ekologiska fotavtrycket stort.
Klockan är runt tio på morgonen och redaktionsflytten är i full gång.Innan flyttlasset kom såg ena redaktionsrummet ut så här. Nytt golv och nymålat med wasabigrönt.Flyttbilen anländer till Sibeliusgatan 10. Det blir ett centimeterspel för att få in den genom porten utan att backa mot trädets gren.
Första samarbetet med Loviisan Sanomat löpte bra. Utfarten för vår redaktionsbil (som inte syns på bilden) korkades igen av flyttbilen. Jag skulle ut på uppdrag och då sade en av LS-reportrarna att jag fick ta deras bil. Schysst!
Här har jag landat i redaktionen. Allt är inte ännu på långt och när klart men vi kopplades upp fort, fick bord och stolar på plats, och då kunde man börja jobba. Finliret får vi sköta senare.
Med ett visst vemod knäppte jag bilder av vår redaktion. Här ser man ingången från Alexandersgatan.
Redaktionens fönster ligger till höger, det kändes lyxigt att kunna se ut mot gatan och torget. Via fönstren kom mycket ljus in för vi hade bara skira vita rullgardiner. Och det gamla huset har anor från 1800-talet, minst.
Vår bil Blixten parkerad på gården.
Fönstret jag satt vid syns längst till vänster. Visst är huset som en liten söt karamell 🙂
Här har vi haft många givande morgonmöten.
Det är lite rörigt här nu men vi ska flytta i morgon så det förklarar allt. Till vänster ser ni vår whiteboard, där vi ritar upp tidningssidorna och annonser. Ett bra arbetsredskap.
Vid mötesbordet har många idéer till artiklar kläckts. Här har ventilerat åsikter om sådant vi gjort bra och sådant vi kunde göra bättre. Vid bordet har också olika fester firats. I rummet längst borta, i hörnet där man ser en svart magnettavla, finns min plats.
Dessa underbara fönster kommer jag att sakna.
Här jobbar nyhetschefen, som jag själv var 2009-2011. Till vänster i hörnet syns en av två layoutplatser.
Tomma hyllor och flyttlådor.
Bakom Ikeahyllan står en del av flyttlådorna och väntar på flyttföretaget.
Här skrivs inga artiklar mer. I kväll packade jag ner allt, förutom skärmen.
Hej då Alexandersgatan och här kommer vi Sibeliusgatan! Det blir nog bra ska ni få se! 🙂
Tar det säkra före det osäkra. Kyckling är väl ändå kyckling?
Men vem vet? I Liljendalrevyn i går sa dom nämligen att närproducerad norsk lax visade sig komma från Chile och att den smakade häst 😀
Efter vår kommer sommar.
Bläddrade i min favorittidning Unelmien Talo ja Koti. Den kommer ut med bara ett nummer per månad så jag hinner läsa den från pärm till pärm.
Den här bilden gav mig verkliga vårkänslor. Snart börjar solstrålarna värma också på min balkong. Det blir påsk och då köper jag de första liljorna.
Känner ni hur livet återvänder?
Det hade snöat under natten. Vår parkering såg ut så här i morse.
Dagen började med att vi såg starten i svenska Vasaloppet på tv. Sådant myller av människor! Alltid en upplevelse värd att kolla år efter år. Längsta skidsträckan jag har åkt i mitt liv var två mil. Minns inte hur gammal jag var, tolv eller tretton? Men det jag minns var att det a) var ett Stefan Löfving lopp, och b) att då jag hade åkt tre kilometer och såg skylten att det var 17 km kvar tänkte jag ge upp 🙂
Under natten hade det kommit snö så Guuben fick putsa bilen innan han åkte på jobb för att kolla B-juniorernas hemmaturnering i innebandy.
Inte en riktig Dagobertsmacka, men god tvåa kanske?
Ett berg av sallad varvat med några ostskivor på ett bröd utan margarin tycker JAG är jättegott. Under mackan ligger Anders Svensson och Zlatan Ibrahimovic 🙂
Före detta presidenten Mauno Koivisto intervjuas i Hufvudstadsbladet.
Det bästa med lediga dagar är att få ägna timmar vid frukostbordet och hinna läsa mer än bara rubriker och ingresser. Ett välskrivet, intressant och stundom humoristiskt personporträtt av snart 90 år gamla Mauno Koivisto ingick i Husis.
Lite kuriosa så här på slutet. I går fick jag den 65:e flaggan på min FlagCounter och besöket var från Burma. Tänk att någon så långt borta läser min blogg.
Lovisa dansakademi i ny tappning på Liljendalrevyn. Foto: Benny Liljendahl
Jag har inte gått i vinteride fastän det kanske verkar så. Men det är väl lite så med blogginspirationen, att den kommer och går.
Önskar det kunde vara lika mycket sprutt på bloggtanten som det var på killarna som gestaltade Lovisa dansakademi i Liljendalrevyn ”Fjeturn”. Den hade premiär i kväll och där var jag på jobb.
OLS tränare Jarmo Härmä och Pekka Lindgren på pressinfot.
Och vad mer har hänt på senaste tid? Jo, nu är det slut på innebandysäsongen 2012-2013 för Lovisa Tor som kom på nionde plats i serien. Två futtiga poäng från slutspel. Kul var det ändå att vi vann grundseriens sista match mot OLS från Uleåborg och speciellt kul att se bröderna Jukka och Pekka Lindgren. De som ännu ifjol spelade i Lovisa Tor. Supportrarna glömmer ju aldrig dem som en gång spelat för oss, så de fick ett varmt mottagande innan matchen började.
Astrid Lindgrens underbara humor dör aldrig.Unelmien Talo ja Keittiö-tidningen fick mig att komma i håg att jag inte bakat bröd på ett tag.
Tänkte skriva ett inlägg om mitt oglamourösa liv. Jag satt i soffan och tittade på Buu-Klubben med Emil i Lönneberga. Sedan läste jag en tidning.
Men så tänkte jag att det är ju tvärtom. Det är glamouröst med egen tid.
Det var avslappnande att läsa en tidning med massor av inredningstips. Jag ser gärna på hur andra har det, hur de pysslar och står i. Sedan slår jag igen tidningen och tänker att det är skönt att jag inte måste göra det där själv.
Men ett tips hakade jag på. Det hade med plantering av blomlökar att göra. För våren är ju snart här, trots att meteorologiska hotat med -16 grader inom kort…
Den 11 februari förnyades tidningen Östra Nylands webbsajt som ni hittar här.
Har hittills bara hört lovord om den och hoppas förstås på fortsatt respons.
Har drabbats av bloggtorka – inte så att jag inte orkar eller vill skriva, men ni vet hur det är. Ibland kommer man inte på något vettigt eller roligt att skriva om.
Kom på att det kan bero på att jag jobbat ganska mycket sedan vintersemestern tog slut. En del av resultatet av kvällsjobbet från igår syns på bilden. Gruppen Eppu Normaalis trummis Aku Syrjä besökte Lovisaföretagarnas aftonskola och berättade om det framgångsrika evenemangsföretaget Akun Tehdas.
I dag jobbar jag 11-19. Det betyder att man tar över efter nyhetschefen 16.30 och sköter nyhetsdesken, läser korrektur på utskrivna tidningssidor osv.
Så om du har nyhetstips eller förslag på annat du vill läsa om i ÖN, meddela mig här eller skriv till carita.liljendahl@ksfmedia.fi 🙂
Visade bilder från rummet åt alla håll i förra inlägget, men glömde hallen 🙂Och så här såg Hotel Homeland ut. Vi tror att det någon gång har varit ett vanligt bostadshus, men att det renoverats till lägenhetshotell.Fabriksområde omgivet av vatten och forsar. Ser nästan lite läbbigt ut med vatten alldeles fast i väggen.Finlaysons textilfabrik fanns en gång i Tammerfors. Nu har byggnaderna förvandlats bland annat till köpcenter. Snyggt renoverat tycker jag. Helheten omfattar bland annat också bryggerirestaurangen Plevna (syns dock inte på bilden).Tammerfors domkyrka. Kontrasten mellan stillheten där inne och trafikbruset ute var stor.På Gastropub Praha fanns den här delikata osttallriken att köpa för åtta euro.Endast nio euro kostade den här vackert upplagda portionen med röstipotatis och lax. Gastropub Praha, Itsenäisyydenkatu, Tammerfors.Besöker man Tammerfors måste åtminstone en av resenärerna äta svartkorv 🙂
