Hotel Homeland är ett trivsamt lägenhetshotell. Ganska enkelt men funktionellt.
Hotellrummet är som en liten lägenhet, som en etta.
En äkta Guinness öl och så var maken lite hungrig. Skulle gärna se snacks av den här sorten på krogarna i Lovisa också. Kostade bara 8,50 euro. Det är ju inte alltid man vill ha en hel middag med stora biffen.
Något av det första vi råkade på då vi promenerade från busstationen mot vårt hotell.
Inte långt från kyrkan stod den här dörren öppen. Vi tittade inte in. På skylten, som står placerad på gatan så som skyltar inte borde få stå med tanke på funktionshindrade, fanns texten ”Elcigaretter till salu”. Hur skumt som helst.
Kommer fler bilder och reflektioner från Tammerfors senare. Hittills har vi i promenerat rätt mycket. Vi har papperskartor, gps i telefon osv. Men det är ganska roligt att bara gå dit näsan pekar också.
Nu tror ni allt att jag är ett kakmonster då jag visar bilder av kakor varje dag 🙂 Sanningen att säga gillar jag bättre salt än sött. Men då det är skolornas sportlov ska man sporta. Alltså promenera till bästa konditoriet i stan.
Först understödde vi ett privat företag. Sedan ett statligt. I det statliga sade jag åt maken som åt ett barn i en godisaffär ”Ni får välja precis vad ni vill”. Men av någon anledning tog han inte den dyraste whiskyn. Kanske för att den hade varit lite väl tung att bära hem.
I går när maken städade hittade han den här prylen. Den skarpögde ser att det står mitt namn på den.
Ja, ni förstår – jag kan ju inte vara sämre än Bond! Penna, lampa, kniv, kapsyl- och burköppnare. Allt i samma paket. Naturligtvis finns här också en inbyggd gps, radio, laserpistol och en stålvajer som man kan skjuta ut och använda som klätterredskap.
Vid behov kan manicken också förvandlas till en räddningsflotte och till en flaska sprit. Men det sistnämnda går bara att utnyttja en gång.
Hade precis tuggat i mig denna delikata sportlovsmat och släpat mig till soffan för att se på TV-nytt. Då förkunnade man där ”Hästkött i hamburgarbiffar”.
Eftersom man inte är av den känsliga sorten började inget galoppera i magen.
Allting är ju farligt att äta i dag. Vem vet vad denna delikata chokladkaka egentligen innehåller? Jag ser något rött i mitten av den och något brunt utanpå. Men GOD var den!
Veckans tema i Fototriss, som du hittar här, är Gemenskap.
Gemenskap kan vara så mycket. Samvaro generationer emellan, gemenskap mellan människor och djur, eller par som håller av varandra.
Jag valde ändå att visa den gemenskap jag under många år känt med spelare, lagledning och supporters i Lovisa Tor.
En sann supporter är med i både nedförs- och uppförsbackar. Jag har ändå valt att visa bara glada stunder från vår gemenskap. De fyra senaste matcherna i årets liga har vi nämligen förlorat. Men ligaplatsen för säsongen 2013-2014 är ändå säkrad.
Vill du se fler bidrag från Fototriss eller delta själv? Reglerna hittar du här.
Så som det anstår en riktig Bond-supporter har jag nu också senaste rullen på dvd. På biografen såg jag filmen två gånger, nu kan jag vara med Craig hur ofta jag vill i hemmasoffan.
Till saken hör att det var maken som sa att filmen finns till salu på Lidl. Jag hade inte alls koll på det, så ni förstår att guuben min har full förståelse för mitt Bondintresse.
Det här blomsterarrangemanget fanns som bordsdekoration på minnesstunden efter morbrors jordfästning i lördags. Har två av dem hemma. Nu sprider de glädje, och minnena dör ju aldrig.
I dag har jag första vintersemesterdagen. Skötte med Guuben en del ärenden på stan. Bussbiljetter till Tammerfors, ny hängare till badrummet, bensin till bilen, mat och dvd från Lidl, fågelmat och en borste med skaft som man kan sopa snö med till sommarstället.
Och i kväll har Tor åter hemmamatch. Med risk för att låta tjatig skriver jag ”hoppas det blir seger”… för det var ett tag sedan senast.
Söndag är vilodag och den borde kanske helgas. Nå, jag har faktiskt varit i kyrkan i dag. På tacksägelsegudstjänst där min morbrors namn lästes upp.
Gudstjänstens tema var bland annat fastan och frestelsen. Intressant det där med ormen, Eva, Adam och hur människosläktet lider för att de föll för frestelsen.
Men som sagt, så söndag det var fick jag ett ryck och städade mitt arbetsbord. Så här tomt är det sällan. Och bra så, om man tänker på det som någon klok en gång sa: Den som har ett rörigt skrivbord har väl också ett rörigt huvud.
Hur ser det då ut i huvet på den som har ett tomt skrivbord?
Den skarpögde bloggläsaren ser för övrigt att Bond-temat lever kvar i min Bond-hörna 🙂
Snö finns det ännu gott av. Men att vårsolen då och då visat sig syns på taket varifrån en del av snön rasat ner.
Fågelrestaurangen verkar vara populär. Nu är där någon och äter, vi har fått fylla på ”matmaskinen” flera gånger.
I går såg jag på en del av Melodifestivalen. Jag gillade kvartetten Ravaillaczs (Tommy Körberg, Claes Malmberg, Johan Rabaeus och Mats Ronander) ”En riktig jävla schlager” 🙂
De sjöng bland annat ”För den som sjunger schlager ska inte vara mager”. Och så hoppas man ju att det skulle vara. Inte så många pinnsmala damer i höga klackar och minikjolar.
Men samtidigt undrar jag nog om en grupp med namnet Fyra Fylliga Fruntimmer hade gjort samma succé? De hade nog kallats Fyra Fula Fruntimmer eller Fyra Fulla Fruntimmer, för märkligt nog går ofta runda män bättre hem hos publiken än runda kvinnor.
Män kan klappa sig på magen och alla tycker de är roliga, medan fryntliga fruntimmer mest skulle anses pinsamma.
De här istapparna är inte så farliga som de kanske ser ut. Lampan sitter inte speciellt högt uppe och ingen promenerar precis under den eftersom den sitter ganska fast i väggen.
Bilden blev inte så bra, jag borde ha fotograferat lampan från ett annat håll.
I dag har vi morbror Boris begravning. Den är anledningen till att jag inte bloggat så mycket de senaste dagarna. Jag har inte varit så speciellt uppåt, helt enkelt.
Men allt har sin tid. Sorgen behöver sin plats i livet, tids nog lever jag upp igen.
Har en vecka vintersemester framför mig och ska bland annat åka med maken på en liten minisemester till Tammerfors. Månne det inte blir några blogginlägg därifrån.
Några gånger gick jag förbi det här naturens konstverk innan jag kom för mig att ta en bild av det. Vad bra att det inte hann smälta bort!
Det är mycket dripp-dropp nu och egentligen är ju istappar farliga. Jag har sett några andra fina formationer på stan. Ska försöka hinna få bilder på dem också!
I dag var jag i Isnäs, som ligger i Pernå, som är en stadsdel i Lovisa. Tokigt känns det ju att kalla de små byarna stadsdelar men sedan 2010 är de som förr var Pernå, Strömfors och Liljendal kommuner en del av Lovisa stad.
Hur som helst var jag där på jobb, på ett möte som gav information om senaste nytt på vatten- och avloppsfronten.
Hade maken med som sällskap på resan, totalt sju mil lång. När vi var på väg hem sa han ”det är ju faktiskt ganska mysigt här ute på landet”.
– Jodå, svarade jag. Tills vargen och björnen korsar gårdsplanen. Eller tills knarkkurirerna uppenbarar sig.
En varg har faktiskt rört sig i Pernå och vem vet när björnen dyker upp. Knarkkurirer fanns här också (dock inte i stugan på bilden), men det fallet uppdagades och rättegången är avklarad.
Hur var det nu man sa? Något om ”i de lugnaste vattnen”…
Usch. Jag gillar inte alls tanken på att idyller ruskas om och förstörs då brottslingar får för sig att göra skumma affärer mitt på ljusa dagen. Då som folk minst anar det och på platser där många tror att grova brott aldrig kan hända.
