Vackra lyktor på hjältegravar

Tack vare en satsning som bland annat veteranföreningarna i trakten gjort pryds nu flertalet hjältegravar av vackra lyktor. Enskilda personer, föreningar och organisationer har donerat pengar till en insamling och slutresultatet blev strålande och hjärtevärmande.

Här har vi lagt ner ett ljus vid morfars gravsten, och ett placerade vi inne i lyktan.

Gesten med lyktorna är så fin. Vi får inte glömma dem som föll offer i våra krig. Vi får inte glömma krigen överlag. Inte lottornas insatser heller, i år fyller Lotta Svärd-rörelsen hundra år. Det fanns tider då den förbjöds och alla minnen från den skulle förstöras. Lyckligtvis förstördes inte allt. Det finns dräkter kvar, armbindlar, böcker, sånghäften och mycket annat. Och det finns personer som minns de här tiderna och som fortfarande kan berätta om dem.

När de här personerna inte längre finns är det vi som tillhör de yngre generationerna som ska komma ihåg det som har hänt, och berätta vidare till kommande generationer.

Efter besöken på våra kyrkogårdar blev det lite lättsammare på Café Favorit med en liten spökbakelse. En makron med smak av vanilj och lakrits.

Alla helgons dag

Helgdag för alla helgon. Även Svenska dagen, Gustav Adolfsdagen, som jag ska fira senare ikväll här hemma.

Ska snart till gravarna med min syster för att plantera ljung och sätta ner ljus till minnet av bortgångna nära och kära.

Jag svarar därför på Orsakullans novemberutmaning för den 6 november ”ja”, då hon frågar ”Tänder du ljus för kära som lämnat oss?”

Packar ner även lite mylla, tändstickor och flera ljus än de som på bilden syns.

Fastän det är helg har jag dammsugit i dag. Jag gör det då andan faller på och då jag har såväl tid som ork.

Jag förivrade mig så till den grad att jag dammsög till och med madrasserna i sängen 🙄💪😄

Buhuuu! Jo, jag blev skrämd!

En trevlig häxa bakom disken.

I morgon är det Alla helgons dag och den här helgen under fredag–lördag firas Halloween på olika sätt också i Finland. Det har kommit allt mer prylar till salu. Godis, ljus, blomster- och pumpadekorationer – you name it.

För mig är det okay med spex och olika skrämmande ting. Pumpadekorationer och ljus är också fina. I morgon är det ändå viktigare för mig att komma ihåg alla de som gått bort. Att lägga ner ljus vid gravarna på kyrkogården hos nära och kära.

I Lovisas R-kiosk hoppade jag ändå högt då jag gick förbi det här godisbordet. Jag var inte ens nära att köpa något eller att röra vid godisklubborna… ändå skrek det där monstret till så att jag hoppade högt 😀

Lade ljus på gravarna i dag

I går ösregnade det från och till längs eftermiddagen. Inte idealiskt att gå till kyrkogården för att bli blöt och inte ens veta om ljusen skulle klara att brinna i väder och vind.

Gick istället i dag.

Hjältegravarna i Lovisa finns på nya kyrkogården.

Vid morfars gravsten lade jag ner det här ljuset. Han stupade hösten 1940. Således fick jag aldrig träffa honom. Ju äldre jag blir, desto mer tänker jag på allt som våra soldater gjorde för att bevara Finlands självständighet. Min morfar var 37 år då han gick bort och kroppen återfanns aldrig. Men i kriget dog också pojkar som var kring 20 år och yngre. Ofattbart. Och så krigas det fortfarande i vår värld.

En av portarna till gamla kyrkogården.

Här ligger min pappa, min mormor, morbröder, en kusin, farbröder, farfar och farmor (henne träffade jag heller aldrig), och många andra nära och kära, vänner och bekanta.

Från gamla kyrkogården ser man ut över Lovisaviken.

No-waste-plate och allhelgonatraditioner

I går åt jag på Lovisas prisbelönta veganrestaurang. Första gången det som på listan heter Zero Waste tapastallrik. Man får då ett ”hopkok” av olika råvaror som kocken råkar ha i köket. I går fick vi bland annat bröd, oliver, inlagd gurka, paprika, sallad, tofu, rödbeta m.m.

Restaurangen strävar till att inte slänga bort något överhuvudtaget. Men det som vi inte orkade äta från Zero waste återanvänds inte i nån annan portion 🙂

Morotsbrödet som toppas med något som liknar, och även smakar, rökt lax, men som är morot – det är också vackert att titta på.

I dag är det alla helgons dag, och för mig betyder det att vi kommer ihåg nära och kära som gått bort. Min syster och jag förde ljus till gravar på två kyrkogårdar.

Det är liksom inte så mycket Halloween-ståhej, men allt mer har sådant också kommit till Finland. Särskilt daghem och skolor brukar ha kul kring Halloween. En del privata fester arrangeras nog också, och många satsar rejält på att spöka ut sig.

Mitt bidrag till Halloween är en ögonvita som redan under några veckor varit rött och ser skrämmande ut. Lyckligtvis har jag inte ont i ögat. Ögondroppar hjälper på sikt.

Att sitta mycket vid datorn bidrar till att ögonen blir torra, och all luftkonditionering jag utsattes för under Spanien-resan gjorde säkert också sitt.

Ett ljus på min pappas grav. Det är 40 år sedan han gick bort.

Gamla kyrkogården i Lovisa.

Också ett gammalt träkors kan tröttna och ramla omkull. Den gamla mossiga muren är fin.

Alla Helgons dag

Ja, det är så den här dagen heter – allhelgonahelgen lär vara något annat.
Vi har två kyrkogårdar i Lovisa, på gamla vilar bland annat min pappa och en del andra släktingar. På den nya finns hjältegravarna och där finns en minnessten för min morfar som stupade i vinterkriget. Hans kropp återfanns inte.

hjaltegrav
Morfar blev 37 år gammal.

Jag har visat bilder härifrån förr, och jag återkommer troligen till dem flera gånger så länge som jag har möjlighet själv att besöka stenen.
Finland firar nästa år 100 år av självständighet, festdatumet är 6.12.2017. Men längs med året arrangeras festligheter av olika slag, av vilka många förberetts länge.

Finland var alltså självständigt då min morfar gick ut i krig. Tack vare honom och otaligt många andra som uppoffrande kämpade för vårt lands frihet är vi självständiga i dag. Själv tycker jag att jag inte på något sätt kan visa FÖR mycket tacksamhet för det.

Från gamla kyrkogårdens port har man utsikt över en del av Lovisa gamla stad och Lovisaviken som lätt börjat frysa till nu.
Från gamla kyrkogårdens port har man utsikt över en del av Lovisa gamla stad och Lovisaviken som lätt börjat frysa till nu.