Almska_gården

En oförglömlig fest!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Jag vet inte var jag ska börja eller hur jag ska kunna tacka alla. Jag vill berätta allt, visa alla presenter, förmedla vidare allt fint som sades under kvällen. Musiken, stämningen, dofterna. Men det går ju inte. Så det får bli några bilder nu och kanske några en annan gång 🙂

Jag skrev i inbjudningen att jag har alla prylar jag behöver, men de saker jag fick var sådana jag uppskattade. Genomtänkta, roliga, goda. Och hemmet är nu som en mindre blomsterhandel 😀 ❤
Här finns allt från ett pussel med bilder av mig och mina vänner, till presentkort, handstickade strumpor, handsnidad smörkniv och drycker av allehanda slag. Ett av korten spelar James Bonds signaturmelodi då det öppnas 🙂
Bloggvännen Ordodlaren är min före detta lärare bland annat i psykologi i gymnasiet. Hon skriver också ibland för Nya Östis. Av henne fick jag en underbar bok!
Innan gästerna kommit till festplatsen Almska Gården. En del av det dukade festbordet. Blommorna köpte jag från Dream Flower, ville att färgerna skulle hedra Ukraina, gult och blått. Det vita inslaget gör att färgerna även blir finlandssvenska, gult-blått-vitt ❤

Ett stort tack till Tora, Ann-Britt och Tina som suttit på flera festkommittémöten med mig och som ställde i ordning inför festen. Tack även till Pia och min syster Veronica för hjälp under och efter festen! En tack-annons i tidningarna ska det också bli om en dryg vecka då jag vet hur mycket pengar jag fått in på mitt konto, varifrån jag tänker skänka ett bidrag till min skolkompis Sivs barnhem, Corazon Grande i Bolivia.

Kort promenad och hurra, det gror!

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
Det här huset har jag också visat förr, men må så vara 🙂 Det har hänt en hel del förändringar här genom åren, sedan huset räddades från ett totalt förfall. Här finns för det mesta nu utställningar av olika slag. Galleri Theodor i nedre våningen och Galleria Almi i övre våningen. Före corona arrangerades här också konserter och möten, hoppas att allt sådant åter kommer igång så småningom.

Jag tog en kort promenad i dag. Det är kallt men jag brukar tänka att det finns massor av syre i luften.

När jag kom hem var jag lite bekymrad över mina luktärter i krukorna på balkongen. De kämpar på men kan ju inte gro särskilt fort i denna kyla. Så jag lyfte in krukorna och ställde dem under en lampa så att de ens får lite värme.

Då hade jag till min glädje redan sett att NÅGOT är på gång. Något pyttelitet grönt sticker upp. Där finns liv ❤

Bekymmerslösa Hulda

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Hulda Huoleton blir översatt till svenska Bekymmerslösa Hulda 😀
Det är namnet på en hantverksbutik som funnits på flera olika platser i Lovisa. Nu finns den i Almska Gården.

Jag tror att platsen är bra eftersom människor kommer till huset bland annat för att se på konstutställningar. Då kan man passa på att titta in i rummet där hantverkarna säljer sina produkter.

Sedan då covid-19 är förbi eller då restriktionerna släpper brukar det arrangeras även andra evenemang i Almska Gården, och konserter.

Här finns många fina saker, både praktiska prylar och dekorationer.

Jag köpte inget här just i dag, men det är inte uteslutet att jag går dit på nytt.
Det jag köpte i dag var ett gåvokort från en inredningsaffär som en vän ska få, och ett megastort blockljus till mig själv. Från bokhandeln köpte jag en bordskalender för 2021. I den skriver jag upp allt viktigt som jag behöver komma ihåg.

Glad måndag! 29-04-2019

~ Carita Liljendahl ~ 43 kommentarer

Sista måndagen i april. Snart är det redan maj månad!
Jag ska försöka njuta varje dag av att se naturen åter vakna till liv ❤

Fågelkonst på Almska Gården.

Med denna färgglada konstfågel som badar i lila ljus i taket önskar jag dig en färgglad och förhoppningsvis även solig dag!

Strax före åtta i morse var det bara +1 grad och det ska vara rätt svalt den närmaste veckan, men det är bara att ta som det är och jag är glad så länge solen visar sig från en klarblå himmel.

Vi börjar nu också använda en del nya redaktionella rutiner och hoppas att arbetet börjar löpa ännu smidigare. Min vikarie blir också så småningom allt mer varm i kläderna och lär sig hela tiden mer om mitt jobb, vilket på sikt gör att jag kan ge ifrån mig ett visst ansvar och ha några lediga dagar då och då.

Det gör att jag känner att det här är en GLAD måndag! Kramar till er alla!

Konst, god mat och vårgrönska

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Utställningen Nyfikna fåglar i Almska Gårdens övre våning har skapats av elever i Sävträsk skola. Roliga inspelade fågelläten får en att känna att man verkligen kommit in i en sagoskog.

I nedre våningen visas konst från kulturhemmen Villa Biaudet och Villa Nordström ännu söndagen den 28 april.

Jag var där med Lovisa lärdomsskolas elevförbund i dag i samband med föreningens årsmöte.

En len soppa på jordärtskocka med rostad bacon till förrätt, gös med nässelsås och potatispuré och sedan efterrätten citronsorbet med maräng.

Det har varit en varm dag och jag säger som bloggvännen Antonia att man kan se från dag till dag, eller nästan från timme till timme, hur grönskan tilltar. I natt föll ett välkommet regn och genast blev det grönare ute 🙂

Utsikten från balkongen på kvällen med speglingar av min pelargon. Till höger syns äppelträden som har beskurits hårt, det var säkert nödvändigt.

Och tre flaggor som ligger slaka mot stängerna fick jag med 🙂 Det är nationella veterandagen i dag. Ska tända ett ljus till min morfars minne. Han stupade i kriget.

Fina Lovisa i lonkerogrått … och tack livet!

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Jag har fått det här med lonkerogrått lite på hjärnan nu, märker jag.
Ska sluta, lovar 😀
Men först ska jag visa en fin bild från vår regndisiga stad. Den blev finare än jag trodde att den skulle bli.

Torgmiljön vid 16-tiden.

Det har varit en bra dag i dag.
Jag är glad för att jag gick på ett vernissage i Almska Gården i dag, fastän jag såg pressvisningen redan i onsdags. Dagens väder, grått och trist kändes inte lockande. Men jag begav mig ut, träffade massor av bekanta, det var mingel när det är som bäst! (fastän jag i allmänhet är som Adrian… mingel… pyh!… couldn´t care less… har man inget vettigt att säga kan man lika väl vara tyst) … men just i dag satt minglet helt rätt!

Såhär folktomt var det inte, de flesta kollar just vid det här tillfället utställningen i övre våningen. Den här bilden tog jag för att inte få en massa RYGGAR på fotot 😀

Jag känner så ofta nu att jag LEVER. Att jag har ett bra liv med många vänner,  både gamla som aldrig svikit och nya som dykt upp och som jag aldrig hade träffat om inte mitt liv hade tagit sin dramatiska vändning i maj 2014.

Dessutom har jag ett oerhört givande och intressant jobb.

Då min blogg den senaste veckan har lästs av extremt många personer (jag vet inte av vem och varför)… har det också fört mig tillbaka till gamla inlägg, jag har själv läst sådant som andra läst och blivit påmind om allt möjligt smärtsamt.

Men jag är tacksam för att jag skrivit ner allt det där. Och det som kändes värst, som inte hade kunde skrivas offentligt i en blogg, finns i mina dagböcker.

Så livet är väl lite som på bilden här. Man kan se på saker ur olika vinklar.

Missa inte utställningen om Segersby, herrgården som bjuder på allt från sekelskiftsskatter till nutidskonst.

 

Utställning piggar upp i lonkerogrått väder

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Meillä on lonkerosää, vi har ett lonkeroväder, lär en person på finska Yle sagt då hen rapporterade om vädret. Lonkero (F18-sida) är en grå dryck, och vårt väder har varit precis lika grått. Himlen har haft lonkerofärg många dagar nu.

För mig är måndag, tisdag, onsdag intensiva dagar. Många mejl att gå igenom och svara på, texter att redigera och ge ut, artiklar att skriva, frilanskontakter, luciaförberedelser osv. Men som sagt, jag tycker det är ett privilegium att få jobba hemifrån, och jag har den disciplin som behövs för det.

Tillvaron blir inte särskilt ensam. Jag behöver lugn och ro för att skriva, då är ett kontorslandskap alltid värre. Umgänge med andra får jag på våra redaktionsmöten och då jag möter folk på fältet i samband med intervjuer och pressinfon. Utöver det har jag vänner att umgås med på fritiden.

Skulpturer från Afrika som påminner om voodoodockor.

Jag glömmer ganska ofta att ta extra bilder då jag är på jobb, men i dag fanns det mycket att fotografera på Almska Gårdens pressinfo om den kommande utställningen som handlar om herrgården Segersby och kulturarvet där.

Skyltsöndag, den 24 juni 2018

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Kära vänner, det är redan sista söndagen i juni! Time flies!

Bilden jag visar i dag är kanske inte direkt en typisk skylt. Men den välkomnar i alla fall besökarna till den magnifika utställningen om Villa Forsström som just nu är aktuell på Almska Gården.

Konstnären har tre hem, ett i Lovisa, ett på Bali och ett i finska Kainuu.

Hos bloggaren BP hittar du länkar till andra som är med i Skyltsöndag!

Unik utställning i Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

I dag hade jag glädjen att få närvara vid vernissagen av Ralf Forsströms utställning i Almska Gården.

Jag tror att vi mycket snart kan, såsom stadsdirektör Jan D. Oker-Blom sa i sitt öppningstal, räta ut frågetecknet i utställningens namn.
Lovisa, liten stad – kulturell storstad? Det behövs ett utropstecken i stället.

För den här utställningen är helt unik. Den måste upplevas, både av Lovisabor och av andra finländare. Helst också av en mycket mer bred publik än så. Människor från hela världen måste komma hit!

Scenografen och konstsamlaren själv, Ralf Forsström.

Jag är ju minimalist. Så jag har svårt att tänka mig att mitt hem skulle vara fullt av konstskatter och minnen från en massa resor. Men den här samlingen är ändå härlig att se. Forsström har ett hem i Kainuu i Finland, ett i Lovisa och ett på Bali.

Masker fyller en hel vägg, här syns bara några.

Jag kunde tänka mig att ha EN utvald mask eller två på en vägg. Eller ett par av de otroligt härliga dockorna som det fanns mängder av.
Även om en av mina första tankar är… vem skulle torka dammet av dem 😀

Teaterdräkter i andra våningen.

Att kliva in i Almska Gården är som att kliva in i en annan värld. Upplevelsen är helt unik. Fler besök än ett behövs för att man ska kunna ta till sig allt.

Låt mig få vara lite lyrisk, men den här utställningen är faktiskt en fantastisk gåva till Lovisa stad. Även om den varken är helt gratis att sätta upp eller att upprätthålla. Men ändå.