Snart adjö till denna gård. Så mycket har jag inte suttit här under äppelträden, men någon gång då och då!
Och från och med fredag kväll bor jag här.
Sommar, sommar, sommar ☀🥂🍀🎵 sjunger mitt hjärta ❤
Och sedan blir det höst. Vedlasset kommer och ska bäras in.
Sedan vinter med lite snöarbete på trappan och då ska fönstren tätas och elden spraka i kakelugnen.
Måste ju inte alltid vara tisdags- eller torsdagsträd. Jag kan ha bilder av träd vilka dagar som helst 😀
Ser nu dock att det knappt syns att det finns äpplen i trädet, eftersom de är gröna. Vi har alltså äppelträd på husets gård här som jag bor. Många äpplen har dock fallit till marken, på grund av torka eller blåst eller både ock.
Slutspurt med tidningsjobbet i dag, sidorna ska till tryckeriet. Imorgon fortsätter jobbet med nästa veckas tidning. Så springer vi på i ekorrhjulet 🙂
I dag ska jag kolla katalogen med medborgarinstitutets kommande kurser. Jag skulle gärna måla, teckna eller studera språk. Bättra på min franska och min spanska kanske? Min ryska är som den är, men just nu känns ryska inte helt rätt. Fastän jag kanske skulle förstå ukrainska till en viss del då också? Vet inte hur olika språken är. Kanske nån annan vet.
Nä, det får bli något slag av kortkurs under ett veckoslut eller en dagskurs. Annat kan jag tyvärr inte förbinda mig till då jag är upptagen med tidningsjobbet mest hela tiden. Men nåt slag av kurs hoppas jag att där finns för mig 🙂
Nyligen skrev min bloggvän på andra sidan potten ett inlägg om de tankar som väcks då vi tycker att vi skrivit allt, sagt allt, visat alla bilder. Alltså bloggtorkan som vi alla drabbas av någon gång.
Men ja, det där med bloggtorka. Det är ju inte så att det inte skulle hända något i min vardag eller i mitt liv överhuvudtaget. Ändå känns det ibland som att det mesta är sagt, fotograferat och skrivet. Vardagarna rullar på. De är inte enahanda och tråkiga, men mest handlar det ändå om artiklar och utgivning av texter, planering av kommande tidningar, budgetfrågor för nästa år, massor av mejlkommunikation… Och skriver jag ut det dag efter dag blir ni snabbt uttråkade.
Det är +14 grader i dag och nu ska det regna, från och till, fram till söndag. Hösten är här och mina tankar går allt oftare till idén om att flytta söderut under de månader som jag upplever som de tyngsta, alltså oktober–mars. Kanske möjligt då jag gått i pension? Att bo åtminstone två eller tre månader på hotell eller att hyra nån lägenhet där det är varmare. Den som lever får se.
… på hemmagården blåste det skönt i dag. Satt där en stund och tänkte på ingenting.
Annars var det +32 i skuggan. Fortfarande inte en droppe regn (ja, förutom de tjugo som kom i torsdags så att det blev några prickar på asfalten).
Fick en extra fläkt av min syster och hennes sambo. De har luftkonditionering i sitt hus. Jag behöver fläktarna för att kunna sova. Hittills har det lyckats fastän jag har +30 grader inne. Förra natten var det inte svalare än +22.
Men, men… snart är det höst och mörkt och kallt, blåsigt och regnigt och sedan kommer snön och halkan 🤣 God jul!
Jobbade halva dagen i dag. Med ledaren och andra texter. Imorgon full fart igen för att få torsdagens tidning klar.
Gör ofta intervjuer på ett café som ligger nära mitt hem. Nu på sommaren är det underbart att sitta i trädgården där. En gång störtregnade det, då var vi inne, men bilden med killen och paraplyet utomhus blev bra.
Nu var det jättefint väder och lagom skönt i skuggan under körsbärs- och äppelträden.
Förfärligt så fort tiden går! Jag kände i dag hur syrenbuskarna på bibbans gård doftade starkt. Redan?
Ja, maj månad är ju slut snart. Bara tre dagar kvar!
Vårt hårt beskurna äppelträd på gården har fått nya kvistar och blommor, så jag tror att trädet mår bra ❤
Det har varit bråttom med tidningsproduktionen då vi skulle ut en dag tidigare på grund av Kristihimmelfärdsdagen. Och så fort någon blir sjuk blir det extra mycket att stå i med, men sådant händer. Lyckligtvis inte ofta, men ändå något att räkna med.
Många sena kvällar med eurovision, Let´s Dance och hockey-VM har också tagit på tantens krafter 😀 Nu ska hon försöka vila ett par dagar.
Den här sången är så vacker. Ami Aspelunds ”Mitt äppelträd” kom tvåa i Finlands uttagning till eurovisionen 1982 då Kojo vann. Jag minns hur besviken jag var att inte just den här vackra låten blev Finlands bidrag, den hade nog klarat sig bra. Om jag inte minns fel kom Kojo på sista plats 1982 med noll poäng för ”Nuku pommiin” 😀
Om jag ser frukterna i ett träd, då vet jag skillnad på äppelträd och körsbärsträd 😀 Men annars har jag inte gett mig tid att studera blomningen närmare.
Nu vet jag att vi har två olika äppelträd på gården där jag bor. Några har vita blommor, andra rosa. Men så har väl körsbärsträden också? En del har rosa, andra vita.
I dag har jag layat några sommarsidor till. Nya Östis ger inte ut en sommarbilaga, däremot en lite tjockare tidning med sommarsidor den sjunde juni.
Tänk, det känns som att vi haft sommar länge då vi är inne på tredje veckan med ljuvlig värme och sol. Bara att njuta, för vem vet om det här är den enda sommaren vi har / fick 2018?
Än är inte födelsedagen slut. Den kronas med antingen en silver eller en guldmedalj i kväll. Det sägs att man förlorar ett silver och vinner ett brons, men jag väljer att vara mycket nöjd med att Finland tagit sig till final.
Som man säger på östnyländska ”man får vara snål men inga glupi” (glupsk).
Min mor och min syster bjöd mig på mat på restaurang och efter det blev det kaffe med dopp under äppelträdets blommor.
Jag förstod vinken som väninnan gav då hon sa att det liksom inte hör till saken att gästen besegrar värden, så jag lät henne vinna med ett slag 😉 Annars kanske jag inte hade blivit bjuden på en ny runda!
Känner mig väldigt bortskämd. SÅ kul att få små gåvor på födelsedagen fastän man inte längre är ett litet barn. Innerst inne är man ju det ändå. Barnet försvinner aldrig därifrån – och så tycker jag det ska vara.
Snart laddar jag för matchen! Go Finland go!
Vaknade strax före klockan sex och kunde inte somna om. Tankar och minnen virvlade runt i huvudet.
4.7.1997 träffade jag mannen som skulle komma att bli min make.
4.7.1998 lovade vi varandra evig trohet.
Det var inget stort bröllop med kyrklig inramning. Men det blev minnesvärt ändå. Vi sade ja till varandra under ett äppelträd på gården vid det hus jag ägde på den tiden.
Sedan dess har vi då och då låtit oss fotograferas på nytt under samma äppelträd. Ett antal andra fotografier har också tagits under sjutton år. I vardagssituationer, på högtider med och utan släkten närvarande, på resor…
Och som sagt – jag hade alltid inbillat mig att vi skulle åldras tillsammans. Jag trodde på det där med evig kärlek. Visste att det skulle komma uppförsbackar, motvind, djupa dalar… men tänkte alltid att sådana tar man sig tillsammans genom.
Nu är jag ensam om att tvingas gå framåt en timme, en dag, en vecka i sänder.
Klockan är tjugo i sju, himlen är åter en gång grå, änglarna gråter.
Den här dagen var under sexton år en glädjens dag, vi skålade, gick ut och åt tillsammans, gav varandra gåvor.
Den här dagen har gett mig massor av vackra minnen. De smärtar i dag. Och jag måste lära mig leva med dem, för den här dagen kommer jag ju aldrig att kunna glömma ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 