arg

Det här med selfie är inte lätt

~ Carita Liljendahl ~ 33 kommentarer

Men det är bara att vara nöjd. Vem orkar knäppa 78 bilder? I dag blev det åter slingor och nu fixades också ögonbrynen. Autsch!
Och som ni ser! Jag har en BLÅ tröja. Allt är inte längre grått och svart och vitt.

Det spegelvända i selfie-funktionen på mobilen bidrar till lustigheter men det är ju sällan något som läsarna märker om man inte har texter på en tröja osv.

En bukett tulpaner blev det också från Tokmanni. Våren ❤ Kom, kom!

Idag blev jag uppringd av en radioreporter på Yle. Jag vet inte om det blir något inslag om det men hon ville höra vad jag tänker om affären som Bonnier News nyligen gjorde. Jag har faktiskt inte så många åsikter om den, men det jag kan säga och alltid säger är att satsa på det totalt lokala. Det vill läsarna ha, sådant som berör dem och som inte skrivs någon annanstans.

Sedan konstaterar jag också att ibland gör det gott att bli ARG. Energitjuvar är något bland det värsta jag vet. Människor som bara suger av min energi, som vill veta allt om mig men som inte ger något av sig själva. Dem väljer jag bort. Adios!

Jag blir arg när…

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Det är dagens utmaning från Orsakullans blogg.
Egentligen skulle jag inte vilja fokusera på något negativt i dag, eftersom helgen var så jobbig. Så i kväll ska jag skriva ett nytt inlägg om saker som gjort mig glad, om sådant som inger hopp och om att det finns en viss beslutsamhet hos mig fastän någon kan tycka att jag bara ”gnäller och gråter”.

Jag blir arg när…
– människor sprider lögner och är falska så att oskyldiga drabbas på ett orättvist sätt
När jag blir arg börjar jag ofta gråta, vilket kanske inte ger ett så bra intryck. I stället för att genast slå näven i bordet eller sätta ner foten gråter jag och pratar med människor jag litar på om hur allting känns.

Jag hade tänkt ha den här skylten på en Skyltsöndag. Men den här hunden ser ju lagom arg ut och lite sur blev jag också då Tor förlorade mot SalBa för nån vecka sedan 😀

Jag blir egentligen ganska sällan arg, men när ilskan verkligen kommer är jag väldigt beslutsam. Som då mamma på sjukhuset efter sin stora operation blev tvungen att dela rum med en förvirrad tant som höll mamma vaken hela natten. Då blev jag arg! Min mamma behövde lugn och ro!
Vi tog ut henne i rullstol på promenad i solskenet och till sköterskorna sa jag att när vi återvänder ska mamma ha en ny plats. Hon kan dela rum med någon men inte med en som sover om dagarna och härjar om nätterna.

Jag var så arg att jag nästan skakade då.
Allting ordnade sig på bästa sätt och sköterskorna fick förstås det tack de förtjänade för att de hade agerat.

Att du ORKAR vara positiv

~ Carita Liljendahl ~ 43 kommentarer

… kan jag få höra ibland. Det finns människor som tycker att jag skulle vinna på att vara negativ. De talar om den hälsosamma effekt det lär ska ha att låta negativa känslor komma ut.

Och det är helt sant. Allt det svåra, negativa, arga och tunga man eventuellt bär inom sig – det SKA ut. Men man har ju rätten att välja i vilka forum man låter ilskan pysa ut.

Många häver ur sig ilska på sociala medier och tycker det är en bra plats där man kan kritisera andra. Man gör det för det mesta i sitt eget namn, men inte ansikte mot ansikte med dem man kritiserar.

Jag väljer, för min egen skull, att alltid åtminstone försöka se det positiva. Jag mår själv bättre då. Jag vill också uppmuntra andra, säga snälla saker, stötta och finnas till. Till och med fastän det i enstaka fall lett till att jag fått skit i nacken. Välmenande personer är lätta att utnyttja, att frysa ut och att förtala – det är sällan snälla personer ryter ifrån.

En gång skapade jag en grupp på Facebook. Då jag slutade med verksamheten inom gruppen bad andra personer mig om att ge över administrationsrättigheterna till dem. Jag tvekade men gick sedan ändå med på det. Så fort som jag hade gett rättigheterna ifrån mig blev jag blockerad och kunde inte längre delta i diskussioner eller gilla inlägg där. Flera år efter att det här hände fick jag en fråga, ”varför skriver du eller gillar du inte längre något där?”

Samma gällde några personers inlägg som jag förut hade gillat och uppmuntrat. Personerna hade blockerat mig för att de tyckte att jag var ”äckligt positiv” och nu skulle jag få stå där med mitt ”så kallade stora hjärta”. Jag skulle inte tro att jag hade några vänner…

Alla kommentarer, privata mejl och Messenger-meddelanden har jag förstås sparat, om jag någon gång skulle behöva bevisa att den här formen av trakasserier förekommit.
Men för det mesta försöker jag intala mig själv att ställa mig ovanför den här formen av utstuderad vuxenmobbning.

Argh! …

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Lådor_2

… det tar aldrig slut!
Jag packar och packar och packar och undrar hur mycket saker jag har och varför?!

Jag som sagt att jag ska minimera mina ägodelar! Vad är detta för ett trams?
Var tvungen att beställa tio flyttlådor till!

Har faktiskt analyserat läget och kommit fram till att jag för två år sedan också tvingades packa en del i all hast. Saker som jag hade kunnat avstå från då finns ännu kvar.

Nu har jag en plan för den här hösten. Jag ska systematiskt gå igenom allt och fråga mig om jag behöver allt det jag nu packat ner. Svaret kommer högst troligen att vara ”NEJ!”.

Och målet med flyttlådorna är att tömma tio per dag, då blir jag av med dem på fyra dagar.
Överambitiöst? Utopistiskt?
Kanske. Men jag är så TRÖTT på det här och ARG för att jag fortfarande har en massa saker jag inte behöver!

… puuust, så skönt det var att skriva ut det här … 😀

 

 

Skilsmässobloggen?

~ Carita Liljendahl ~ 43 kommentarer

Nä, det är nog inte riktigt min tanke att den här bloggen bara ska handla om vår stundande skilsmässa, som min make begärt men som jag inte alls hade gått med på lika gärna.
Men just nu är jag så mitt uppe i alla de känslor som rörts upp efter den första maj då jag fick veta att han hade en annan.

Så just nu skriver jag om det som rör sig i mitt inre, och en dag i framtiden skriver jag säkert om helt andra saker, till exempel presenterar jag min nya bostad 🙂

Idén till att börja skriva om det här föddes egentligen då min mans nya kvinna bloggade om blommor hon fått av honom. Hon har ju också sin fulla rätt att visa bilder av hennes nya lycka på Facebook. Men då jag inte har sådan lycka att beskriva än, så visar jag hur mitt liv ser ut i dag.
Rätt eller fel, vad tycker ni? Jag står i alla fall till hundra procent bakom det jag skriver.

Och av någon anledning har min blogg de senaste fyra dagarna haft 1800 besök… Inte så många som lämnar kommentarer, men desto fler som läser.

Nu är jag arg, och snart packar jag min väska och sticker!
Nu är jag arg, och snart packar jag min väska och sticker!

I dag har det varit en tuff dag. I går grät jag inte alls, kände mig stark. Men just i dag har jag varit väldigt svag och mitt självförtroende ligger på minus 50. Hade ändå en bra terapistund med en god vän och började då jag kom hem banka på väggar och kasta dynor. Äntligen kommer ilskan ut.

Har börjat plocka lite bland våra grejer.
Har börjat plocka lite bland våra grejer.

Ska flytta först i slutet av augusti men har redan plockat lite bland alla saker. Mest vill jag ha med mig ljus 🙂 … och mina Bond-prylar. Och en bok som maken köpt och som är ett bevis på att han en gång älskade mig.

Den där plastkorgen är nog bara till för själva flytten.
Och i mitt nya hem ska det inte finnas några gardiner. Dessutom ska sängen finnas mitt på golvet, vem har sagt att den måste stå med kortsidan mot en vägg?

Australien-Holland VM gruppspel.
Australien-Holland VM gruppspel.

Och vad annat gör jag i min ensamhet? Ser på fotboll förstås! Och suckar för att inte ens tippningen i Lången tycks gå min väg. Men är man idiotoptimist och tror att Australien ska kunna slå Holland får man väl stå sitt kast.

I morgon är det en ny dag.
Kanske en lite bättre sådan än den här dagen var.