”Höstvisan” är en vacker sång. Men där sjunger man ”dagarna mörknar minut för minut”. Jag vill vara positiv och säga motsatsen, för nu är det ju den som gäller.
Så här såg det ut när jag tittade ut genom sovrumsfönstret då klockan var fem över sex och solen höll på att gå ner.
Som ni ser testar jag nu en del nya saker med WordPress. Rundade hörn på bilderna. Helt ok. Inte min smak direkt men jag ska se hur man får flera bilder bredvid varandra, som nåt slags mosaik.
På balkongen har solen kommit så här långt. Men den värmer inte direkt ännu. Vi hade -2 grader i dag och kall blåst, så enligt telefonens väderapplikation kändes det som -8 och så sant som noterat var det 🙂
I dag funderade jag på det – när ska det ske? Att de första strålarna når min balkong? Jag har bott här snart 3,5 år men jag minns ändå inte sådant där.
Sedan såg jag fenomenet. Klockan var 17.14.
Efter det tog jag några foton i mörkret här hemma, då bara levande ljus och teven lyste upp rummen.
Och på balkongen har jag alltid tre värmeljus. Ett i en lykta och två i skalet av två utbrunna blockljus.
På fönster som har söder- eller västerläge har snön inte packat sig verkar det som. Det ser man på grannarnas bostäder i husen mittemot, de har söderläge för fönstren. Mina som ligger i norrläge har fått små snövallar 🙂
Har också i dag jobbat enbart hemifrån och inte gått ut i kylan och blåsten. Fick hjälp av en väninna som hämtade lite livsmedel till mig då hon ändå skulle ut med bilen. Busvädret har avtagit, men vissa vägar är svårframkomliga, hur mycket snösvängen än står i och jobbar. Verkar som om dom håller på dygnet runt, nu även för att få bort alla högar av snö som finns överallt.
Nu ska det bli kallare också. Minus 10 idag, minus 15–20 i morgon? Brrrr!
Lagret av snö har också ökat på sovrumsfönstret.
Onsdag är slutspurtsdag för tidningen Nya Östis. Jag jobbade utan assistens i dag, det vill säga de som vanligtvis hjälper mig att ge ut texter var lediga.
Det blev som vanligt många mejl, många telefonsamtal och många texter som skulle till layouten. Onsdag är också en ”fyll tomma sidor eller hål på sidorna”-dag. Ibland känns det som att man måste kunna trolla. Hur hittar du 10.000 tecken från ”ingenting” och med en tidtabell på tre, fyra timmar 😉
Det är svårt att förklara hur man inom en understödsförening gör en lokaltidning på 28–36 sidor en gång i veckan. Det är mycket som ska funka, från prenumerationsregister till tryckeritjänster och Postens distribution för att bara nämna en bråkdel av allt. Många lojala och duktiga medarbetare behövs.
En ska layouta sidorna, en annan ska läsa korrektur. Annonser ska säljas och framställas och sedan ska fakturor för dem skickas ut vecka ut och vecka in. Det är ett enormt pussel som inte går att beskriva i ett kort blogginlägg. För att inte tala om alla texter som ska skrivas. De planeras ofta flera veckor i förväg för att vi inte ska behöva leva helt från hand till mun.
Ibland undrar jag vart dagarna rinner iväg. Men svaret är ju självklart – till den kära lokaltidningen.
Nya Östis har ett unikt innehåll och så länge som jag får leda den sneglar vi inte på andra utan kör vårt eget race.
Sitter här i väntan på matchen i Juniorhockey-VM mellan Sverige och Finland. Jag hejar förstås i första hand och alltid med hjärtat på Finland som är mitt hemland.
Men jag har heller inget emot Sverige sedan 1998 då jag bodde där. Har många vänner och dessutom så kallade ex-släktingar i Sverige, så även det landet står mitt hjärta nära ❤
Om Finland inte avancerar i JVM hör jag till de finländare som hejar på Sverige efter det. Jag hör inte till de finnar som önskar att Sverige ska trilla ut 🙂
Mina små ljus på balkongen. Alla är små värmeljus, även de som ser ut att vara två stora blockljus är slutanvända och inne i dem brinner små ljus.
Det går ganska långsamt med pusslet nu men nere till vänster har jag gjort en del framsteg. Jag har också hittat små helheter av myllret av hus, trappor och andra detaljer. Men dem har jag sorterat och byggt ihop i askar som inte syns på bilden.
I går gav jag bort tre pussel och fick tre andra istället. Det råder nåt slag av pusselboom. Tror inte att det bara gäller Lovisa. Under coronatider och kommande långa, mörka höst- och vinterkvällar behöver människor sysselsättning.
På balkongen är pelargonerna inne i sin andra blomning och jag ska se om jag får en av dem att överleva vintern. I fjol lyckades jag med en, den har jag i köket i dag.
Lampan som tål fukt och kyla är tänd. Ute är det jämngrått. Sedan tretiden har det regnat och klockan är nu halv sex. Det är fjorton grader.
Vi fick vaga löften om att sommaren skulle återvända på onsdag nästa vecka. Men jag tror att den bara orkar ta sig till Sverige. Våra utlovade +21 grader har i prognoserna ändrats till +16. På fredag nästa veckan förutspås +10 och på nätterna bara +2 och +3…
Det är inte så mycket mer man kan göra än att acceptera läget 🙂 Hösten kan vara mycket vacker också.
Och måste jag välja mellan att ha tre veckor med +30 väljer jag det här svalare vädret. Men det kunde ju finnas nåt där mittemellan 😀
Tiden går alldeles för fort, i alla fall då det är sommar.
Men det finns någon charm med varje månad.
Den traditionella månadsbilden från Muminkalendern visar jag lite senare, eventuellt i morgon eller på måndag.
I går då jag satt på balkongen några timmar och fram till 21.15 insåg jag att solen försvinner bakom horisonten på ett helt annat ställe och tidigare än för en månad sedan. När solen gått ner blir det också väldigt svalt.
Men då jag tänker på dem som har värmebölja med 40–50 grader och skogsbränder i Sibirien, så är jag tacksam för våra temperaturer.
Jag läste ut Otto Gabrielssons bok ”Vildhavre” igår. Drack ett par glas vin och njöt av kvällens sista solstrålar som gjorde blomstren extra vackra. Fastän den här inte har blommor kvar kastar jag den inte eftersom den fortfarande är fin som grön växt.
Jag ska ha fem dagar ledigt den här månaden. Lyx för mig! Två dagar ska jag tillbringa på annan ort, inrikesresa. Men jag skriver inte ännu mer om det här, för i dessa covid-19-tider vet man inte vad som händer om tre veckor.
I de närmaste planerna ingår mat på Saltbodan senare i dag och Öppna trädgårdar i morgon. Kanske bio? ”Min mamma Marianne” med Rolf Lassgård lär vara mycket sevärd. (redigerat 2.8: filmen heter förstås”Min pappa Marianne”…)
… verkar det som. Jag har skött min uppgift med hjälp av en liten tandborste. Hon- och hanblommor, ni vet 🙂 Finns det inga bin (och vill inte ha dem på balkongen) får man sköta det där med blommor och bin själv 😀
I dag fick jag syn på EN liten grön blivande tomat ❤
Jippiii!
När jag sedan kollade plantorna närmare såg jag att det fanns fler barn! Ännu mera jippiiii!
I fjol kom blommorna den andra juli och tomaterna några veckor senare. I år var vi tidigare i farten med allt. Det soliga fönsterbrädet i Valkom hos Pia var idealiskt för miniväxthuset där fröna såddes.
Ser ju nästan ut som vindruvor 🙂
Vi kanske har en annan sorts tomater nu också. Små såsom ifjol, men det finns en massa olika. Glad blir man hur som helst av att odla!
Det har tack och lov börjat blåsa, så tomatplantorna vajar i vinden då jag har öppnat fönsterglasen på balkongen.
Som bonusbild för dagen, då jag inte alls varit ute på grund av hettan (runt +32), bjuder jag på en bild från arkivet. Där har jag ännu bilder kvar som jag tagit på min systers gård.
Dagen har gått i lugna tecken. Vakade länge natten mot denna dag, hade tankar om att se soluppgången, cykla ut och fotografera den. Men var tvungen att ge mig efter två på natten, borde ha orkat en och en halv timme till 😀
Sov därmed också länge på morgonen. Inga måsten. Skönt.
Tog teleobjektivet med mig då jag besökte syrran. Finns mycket att fotografera på deras gård.
Kurre var inte så lättfångad men här syns han!
Midsommarkransen, snart ett minne blott. Men den gav mig stor glädje ❤
Tomatplantorna skjuter mot höjden 🙂
Och hemma var det lagom varmt på balkongen. En kväll med +22 är ju det. Prognosen för följande vecka lovar temperaturer på +23 –+31 🙂
Kanske för att balkongen är min oas på kvällen? I dag hade jag inte kameran med då jag kunde åka på en paus i jobbet till Plagens kiosk, tackar Pia för det! Där åt jag en våffla.
Jag vill ju ta bilder även av annat än livet på balkongen 🙂 Men å andra sidan, mitt liv kretsar mycket kring det jag har hemma. Dels på grund av coronarestriktioner, även om de något lättats nu – dels för att jag har jobbet hemma.
Så det är på balkongen jag pustar ut i kvällsssolen. Läser tidningar och böcker. Tar några glas vin.
Jag pysslar också mycket med mina växter. Flyttar dem så att de får lagom med sol. Duschar dem, pratar med dem.
Nu då jag vet vad tjuvskott är på tomatplantorna kniper jag bort dem direkt. Jag ansar också annars plantorna så att de inte ska bli spretiga. Efter att jag har gjort det doftar fingrarna så gott.
Erkännas bör att jag här sker ett slags kannibalism. Små blad och tjuvskott låter jag förmultna i tomatplantornas krukor. De ger liksom då näring till sig själva.
