Välkommen kära försommar och med den alla blommor till min balkong! Jag pratar ganska mycket med dem och så här i början blev de små som jag hade tagit först till familjen lite förskräckta när det kom en STOR likadan som tog mycket plats.
Jag bad den stora vara snäll med de små. ”Prata med dem, om de är blyga” sa jag och vi kom fram till att sämja alltid ska råda på balkongen. Hur skulle det se ut, eller hur skulle det låta, om blommorna började slåss 🤣 ? Då måste jag gå ut och föra fredsförhandlingar och ta reda på vem som började bråket och varför.

I dag sade jag adjö, och på återseende, till en mycket god vän. Många andra gjorde också det. Jordfästningen och minnesstunden var fin. Den avspeglade mycket fint den person vi alla nu saknar.
I dag har jag således känt både sorg och saknad, men även senare på eftermiddagen glädje och förväntan.
Allt har sin tid, sägs det och mitt i sorgen och saknaden, och i avskedets stund, upplever jag tacksamhet för det som varit. Det finns minnen som ingen kan ta ifrån oss. Minnen som många år framöver kommer att framkalla såväl tårar som skratt.
Det är svårt att ta farväl, men också fint att få en möjlighet att göra det ❤

Vårt vackra begravningskapell i Lovisa i det finaste försommarvädret.