Få se vilka figurer som föds!

Jag har alltid tyckt om att rita och måla, men anser mig inte vara så bra på det. Varför jag då inte gett det mera tid vet jag inte. Jag gick en kurs för några år sedan och lärde mig lite om akvarellmålning och oljemålning, men den sistnämnda var rätt avancerad. Det blev en del abstrakta verk som jag också visade här på bloggen, jag tror det var hösten 2014 eller våren 2015. Det var i alla fall efter smärtsamma skilsmässan och jag bearbetade känslor då.

Nu är de tiderna förbi och inspirationen till att rita fick jag egentligen då jag såg ”Lerin på äldreboendet”. Där satt en dam och pillade med teckningar, medan andra svepte stora drag med penslar och färger.

Jag köpte nu två blyertspennor, mörka och mjuka, och en tuschpenna, och ett block med lagom mjukt papper. De tar ingen plats här hos mig såsom målarattiraljerna en gång genom tiderna gjorde, så det här passar mig bättre.

Jag ska inte börja plagiera Mumin men det kan bli figurer i den formen och egna Mumisar eller änglar eller nåt annat. Jag vet inte.

Det här kortet for idag iväg till Schweiz i postcrossingen.

Vackert och enkelt, men inte är det förstås så enkelt att rita som det kanske ser ut.
Vi får se vad jag åstadkommer framöver 🙂

Bilder från seglatsen

Det här blir ett lite längre inlägg, ändå med fokus på bilderna så att ingen ska tröttna.

Inför starten. Kaptenen Janne har berättat vilka säkerhetsregler som råder på paketjakten Österstjernan. Bettina styr här i början med sikte på fästningsön Svartholm.
Seglatsen har börjat i motvind, så vi går ut för motor för att senare, efter lunchen hissa seglen.
Block och rep av lite stadigare sort.
Vi går in mot Svartholm för att komma i lä, förtöja vid en brygga och kunna avnjuta lunchen.
Alkoholfritt för mig den här gången då jag var med bil. Laxsmörgås och kall gurksoppa, allt lokalt producerat. Hardoms Bröd, lax från Mörskom och jordgubbar från Jordas trädgård i Lappträsk.

Vi fick ceasarsallad också, men så mycket orkade jag inte äta.

Här börjar besättningen hissa seglen.
När kapten Janne frågade ”Vill någon styra?” hoppade jag upp som Gubben ur lådan, ni vet en sådan där som flyger ut i ändan på en fjäder, då locket till en låda öppnas 🤣 Foto: Helena Enholm

Jag har styrt Österstjernan tidigare då hon gått under segel, så jag visste vad det gick ut på. Kaptenen gav mig kursen och sedan höll jag den genom att hela tiden se på kompassen.
Det är stora krafter bakom även om det inte blåste väldigt hårt. Den totala segelytan är närmare 200 kvadratmeter, så det går inte att styra fartyget såsom du styr en bil 🙂
Kaptenen kan göra annat när Carita styr. Till exempel kolla om sjörövare är i antågande.
Bästa tänkbara väder. I dag, lördag, har det regnat hela förmiddagen.
Stora segelytor.
Lite på sin vakt bör alla vara för att inte få den här enorma bommen i skallen.
Hej och hå, på böljan den blå! Här är den inte grå 🙂
Kärnkraftverket sett från havet.
Möte med lite mindre båt i kvällssolen då vi är på väg mot hemhamnen.