blogga

Jag skulle inte få skriva…

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer
Symbolbild. Sol i sommargrönska gör mig glad.
Symbolbild. Sol i sommargrönska gör mig glad.

… att jag ibland mått dåligt i privatlivet eller att jag också gjort det på olika jobb jag har haft. Jag får rådet att hålla inne med allt det här, att inte älta mina bekymmer offentligt.

Men hur skulle jag må om jag inte hade delat mina känslor här? Ändå har jag ju inte på långt och när skrivit allt. Klart att även jag förstår att det finns mycket man inte ventilerar på en blogg.

Här får jag ovärderligt stöd av en massa kloka och insiktsfulla personer som träffar helt rätt i sina kommentarer. Bland annat därför väljer jag att skriva av mig vissa saker här.

Då jag på senaste tid skrivit att jag mår bra i det jobb jag har i dag har det tolkats som att jag rackar ner på de gamla jobben. Men det är inte arbetsplatserna det varit fel på. Jag har bara valt att göra det som känns mer meningsfullt för mig personligen i dag.

Och om nu någon vill veta så inte mår jag toppen alla dagar fastän jag försöker hålla en positiv stil här.
Jag bär på oro och bekymmer för framtiden jag också.
Jag måste tvinga mig att leva i nuet, att se nya möjligheter, att känna tillit för att allt ska ordna sig.
Men jag gråter jag också. Senast i går gjorde jag det.
Så fastän jag för det mesta ger en positiv bild av mitt liv här, för att jag VILL och önskar att allt ska ordna sig, känner även jag stor vanmakt då och då.
Jag är bara en människa, precis som du.

Händer mycket nu

~ Carita Liljendahl ~ 35 kommentarer
Veckotidningar ger avkoppling och inspiration.
Veckotidningar ger avkoppling och inspiration.

I morgon tror jag att jag kan ta de första stegen i det liv där jag allt mer vågar vara mig själv. Där jag inte behöver känna oro kring vad jag kan skriva på min privata blogg.

I morgon kan jag berätta om ett av mina nya jobb och med tiden avslöjar jag mer om allt som är på gång.

Som sagt, det är det jag vill – vara öppen. Fastän jag får en del kommentarer om att jag kanske borde hålla inne med vissa saker… för att slippa att en del som läser bloggen retar upp sig.

Men gör jag så, då är jag ju inte sann – varken mot mig själv eller mot dem som följer min blogg.
Det här betyder ändå inte att jag viker ut mig totalt. Det finns massor av saker jag INTE berättar här. Om jag sitter en natt och dricker vin med en trevlig man i en spännande miljö – tro inte att jag skriver det här. I alla fall inte vem han är och var han bor – om han inte själv tycker det är ok att blottas 🙂
Jag skulle inte heller komma på tanken att på bloggen avslöja vem som säger sura saker om mig.

Nej, den här bloggen ska utgöra ett mix av min vardag. Den ska handla både om det som roar och om det som bekymrar mig.
Den ska handla om livet – och det är minsann inte alltid vare sig glättigt eller tillrättalagt, photoshoppat eller som klippt ur en livsstilstidning.

Glad påsk!

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Det kan hända att jag inte hinner svara på era kommentar nu under påsken. Och då jag har kommentarsgranskningen på syns det ni skrivit eventuellt först på måndag.
Men det är heller inte hugget i sten att jag INTE är på bloggen under helgen. Beror lite på vart kosan styrs 😉

Glad_påsk!

Det finns en del skäl…

~ Carita Liljendahl ~ 35 kommentarer
Jag är en fantastisk jordbrukare! :-D
Jag är en fantastisk jordbrukare! 😀

… till att jag inte hunnit blogga så mycket den senaste tiden.
Ett inlägg hinner jag med varje dag, eller rentav två, om det bara handlar om bilder och korta texter.

Men så värst personlig har jag inte hunnit vara.
Det blir mest förhandsinställda inlägg nu.
Tids nog hoppas jag kunna berätta vad som upptagit min tid – utöver jobbet och vänner på hemmaplan.

Tills dess är min nyhet att påskgräset växer så att det knakar (ja, det hörs *knak knak*).

Efter påsk tror jag att åter har tid att läsa mina kära vänners bloggar och kommentera mer aktivt hos er.

I väntan på våren och sommaren, en bukett till era mina kära vänner här!
I väntan på våren och sommaren, en bukett till era mina kära vänner här!

 

Alla hjärtans dag…

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

… ja, jag vet att den firas först i morgon.
Men jag skickar en hälsning åt er alla redan i dag.
Efter en dryg timme åker vi mot Tammerfors för att heja på Tor och vi kommer hem tidigast runt elva i kväll.

Och nu kan det hända att jag inte hinner blogga i morgon… 🙂
DÄRFÖR önskar jag er en riktigt vän alla ❤ :ns dag redan nu.

Helt utan hälsningar blir ni ändå inte i morgon – jag har ett förhandsinställt inlägg för Skyltsöndagen.

Ett kort inför alla hjärtans dag av min kära syster.
Ett kort inför alla hjärtans dag av min kära syster.

Bloggstatistik 2015

~ Carita Liljendahl ~ 38 kommentarer
Ett nyår ska man väl alltid börja med skumpa och choklad? :-D
Ett nyår ska man väl alltid börja med skumpa och choklad? 😀

Då jag 2014 hade rekordmånga besökare, särskilt efter att jag började skriva om mina känslor efter skilsmässan, trodde jag inte att jag kunde få fler besökare 2015. För det hade visat sig att ju fler helt vardagliga och glada inlägg jag skrev… desto färre läsare. Krasst sagt tycks många som sporadiskt läser bloggar tycka om att gotta sig åt olycka, sjukdom och andra ledsamheter.

Men, jag hade trots allt lite fel. Antalet besökare på min blogg var 138 609 under 2014, i snitt 380 per dag.
Under 2015 hade jag 153 411 besök, en ökning på 14 802 och i snitt 420 per dag.

Jag tackar er alla som följer mig, eller som läser min blogg sporadiskt.
Ni som känner mig väl vet att jag älskar statistik och klart att jag följer den noga också 2016.

Nu tror jag ändå inte att jag kan få så många fler besökare, men om jag kan behålla alla jag haft och få en del nya hoppas jag att jag även 2016 kommer över 150 000 besök i året. Det betyder 12 500 i månaden och för att nå den besöksmängden krävs en massa interaktion.
Därför satsar jag på att följa andra bloggare, tycka till hos dem och ibland byta bilder. Då man skapar serier eller går med i sådana som andra är med i träffar man en massa likasinnade personer.

Själv har jag bland andra serierna Fina fönster, Vackra väggar och Glad måndag. Dessutom deltar jag i Skyltsöndag och ska kanske åter gå med i Fototriss. En bloggvän introducerade också serien Guess What som är en kul tävling. Vem vet om jag hakar på där också 🙂

Här finns min årsrapport från WordPress. Scrollar du nästan längst ner på sidan hittar du dem som kommenterat mest hos mig – titta in hos dem så kanske du hittar en ny favoritblogg!

Han är rolig, Snobben

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… och Karl och alla hans vänner likaså.
Såg den nya filmen på bio med min syster i dag.
Där var också små barn i publiken och kanske de fick ut något av allt det animerade, farten, ljudeffekterna? Men på något sätt kändes den ändå mer som en vuxenfilm. Med sensmoral.

Hur som helst, jag skrattade högt många gånger. Mest åt Snobben men också åt mycket dråpligt som hände Karl och hans vänner. Sedan blev det rörande på slutet och då fick man allt torka en tår ur ögonvrån.

Valde att se den film där Snobben och hans vänner talade svenska fastän reklamen här är finsk.
Valde att se den film där Snobben och hans vänner talade svenska fastän reklamen här är finsk.

Jag brukar inte ge nyårslöften, eller också ger jag något sådant som jag vet att jag absolut kan hålla, typ ”jag ska inte börja röka” 🙂

Men så kom jag på två löften jag kan avge, och det jag sätter på plats ett tror jag att jag har lättare att hålla än det andra. Och det här med löfte nummer två handlar mest om att jag troligen GLÖMMER hela grejen…

1) Fortsätta blogga flitigt! Gärna visa ännu mer bilder från min hemstad.
2) Gå på bio minst en gång i månaden hela år 2016. Förutom då det är sommarstängt förstås.

Akta er för anonyma troll

~ Carita Liljendahl ~ 39 kommentarer
Bilden är bara symbolisk för mitt blogginlägg. Den är en detaljstudie från min första boks pärm som ritades av vår lokala konstnär Jan Lindh.
Bilden är bara symbolisk för mitt blogginlägg. Den är en detaljstudie från min första boks pärm som ritades av vår lokala konstnär Jan Lindh.

I går fick jag en kort och ganska intetsägande kommentar till ett av mina inlägg här på bloggen. Jag har inte låtit publicera det och orsaken är följande:

Varje gång någon ny kommer in hos mig kollar jag personens blogg om sådan finns.
Den här gången landade jag på en blogg som hade startats i går. Det första inlägget var rätt dystert och skribenten meddelade tydligt att hen vill vara helt anonym. Där fanns inga foton, speciellt inte på skribenten, och inga kontaktuppgifter om hen.
Hen skulle ändå sjunga ut på sin blogg och använda falska namn om den hen behöver skriva om.

Personen får gärna blogga för mig men jag leder inte mina läsare till riktigt vem som helst. Det handlar inte om att nedvärdera någon viss skribent, bara att välja vem jag själv har att göra med.

Ber er också själva på era bloggar alltid vara uppmärksamma när nya personer kommenterar hos er. Har ni fått besök av ett troll, eller tycker ni bloggaren som kommenterar hos er är trevlig och verkar seriös?

Jag har nämligen märkt att det finns bloggare som vill utnyttja det faktum att jag har tiotusentals läsare i månaden. De vill komma åt mina vänner här, det vill säga hitta deras bloggar, för att bättre få ut sina egna budskap.

Jag vill alltid veta vem personerna som kommenterar hos mig är. Och även om jag inte på långt och när träffat er alla personligen har ni ett ansikte för mig och en mejladress via vilken jag kan kommunicera med er, det vill säga får svar på frågor om jag vill. Av nättrollen får man inga svar.

Har ni varit med om något liknande? Hur har ni då reagerat?

(Ps. försöker hålla min blogg positiv och minimerar därför de dystra inläggen, tyckte dock det här var en sak värd att varna om – men snart ska jag ut på fototour och då blir det åter förhoppningsvis trevliga bilder från min omgivning)

Vår fina badstrand

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Vädret har ju inte precis gynnat företagarna i turismbranschen. Speciellt tufft är det för den som driver en kiosk vid badstranden. Havsvattnet har inte varit mer än +16 de senaste dagarna, och en dag som inte börjar med värme och sol blir inte någon stranddag 😦

Så här fin är ändå utsikten från kiosken där jag jobbade ännu i fjol. Utmanar alla som inte varit där på kaffe och glass i år att ge sig tid för åtminstone ETT besök i sommar.

Utsikten från kioskens terrass.
Utsikten från kioskens terrass.

Själv har jag besökt kiosken fyra, fem gånger den här sommaren. Alltid tillsammans med släktingar eller vänner. Vill inte att någon ens i misstag ska tro att jag är ute för att trakassera den som jobbar där 🙂
Jag önskar företagaren all framgång och tycker att inredningen och andra små förnyelser som gjorts är riktigt lyckade.

Har funderat rätt mycket på det där hotet jag utsattes för i torsdags för en dryg vecka sedan. Slutar du inte skriva om ex-maken på bloggen, så...

Vad är det som driver en person att säga så? Lyckligtvis hade jag goda vänner med mig den där kvällen, som såg och hörde påhoppet.
Och OBS åter en gång-  så att inga missförstånd uppstår. Det var INTE min förra mans nuvarande som hotade.

Jag skriver sannerligen inget elakt om honom, och jag nämner honom inte varje dag. Jag har ett nytt liv som jag är nöjd med. Men faktum att han var en del av mitt liv i nästan sjutton år kommer vi inte ifrån. Jag kan ju liksom inte bara låtsas som om han inte fanns, som om jag inte varit med om en smärtsam skilsmässa. Till den återkommer jag då och då, men inte alls lika ofta som i fjol somras.

Eller vad tycker ni som följer min blogg? Har jag inte skrivit en hel massa annat än om skilsmässan på senaste tiden? Och har jag måhända inte rätt att skriva om både glädje och sorg här? Om det som är MITT liv.

Tänk om jag aldrig hade…

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… delat bördan med någon och berättat hur ont det gjorde att bli lurad av den jag älskade och sedan lämnad.

Tänk om jag bara hade bitit ihop, sopat känslorna under mattan och försökt låtsas att allt var bra.

Hur ensam och misslyckad hade jag då inte känt mig i dag?
Ingen skulle ju ha förstått hur förkrossad jag var, att jag de tre första veckorna varken kunde äta eller sova, att jag trodde jag aldrig skulle bli glad igen…
Jag hade inte fått något stöd eftersom alla bara hade trott att allt var bra och att jag var stark som klarade skilsmässan med ett leende på läpparna.

Nya blanka sidor väntar i ny dagbok.
Nya blanka sidor väntar i ny dagbok.

För att hjälpa mig själv började jag skriva om mina känslor på bloggen.
Med facit på hand vet jag att jag med min öppenhet också hjälper andra.
Många har tagit kontakt och sagt att de upplevt samma sak men inte klarat av att tala öppet om det, än mindre att sätta ord på sina känslor.

Otaliga timmar av diskussioner med nära och kära, med vänner och bekanta och med världens finaste terapeut har det också blivit.
Utan er alla skulle jag inte ha de krafter som jag har i dag.

Många önskar att jag ska fortsätta blogga och vara hundra procent mig själv – eftersom det hjälper mig. Därför lovar jag göra det.

Jag ser ju hur många som läser det jag skriver. Responsen på förra inlägget var enormt. I morse hade inlägget haft över 1200 visningar.

Jag har fått kramar och vänliga, peppande kommentarer också på Facebook.

Hittills har det bara kommit en lite bitsk kommentar här på bloggen. Signaturen Isa kallar mig bland annat skenhelig och Heliga Carita.

Om det kommer fler sura kommentarer och påhopp får jag se vad jag gör med dem, speciellt om de är så pass anonyma som Isas var.

Jag vill ju publicera alla kommentarer så att de som skriver surt inte tror att jag inte vågar. Men om det är mycket elaka kanske jag bara sparar dem och publicerar utvalda bitar i ett separat nytt inlägg längre fram 🙂

Men skriv inget elakt om min ex-make och hans nya kärlek eller om mina vänner! Sådana kommentarer har inte kommit sedan förra sommaren men börjar de åter droppa in så håller jag dem helt för mig själv.

Jag fortsätter vara mig själv här. För de som känner mig, de känner mig – de som av någon orsak hatar mig känner mig inte.