Birgit Grönqvist från Lovisa har skrivit tre böcker. Det visste jag inte tills hon berättade det. Och då hon inte heller hade läst någon av mina tre kom vi på den briljanta tanken att vi kunde byta böcker med varandra.
Jag tycker om reseskildringar och ser fram emot att ta del av Birgits och hennes makes årslånga resa på missionsfartyget Logos II.
Många gånger har jag besökt de unga marthornas, Almornas, lopptorgsmarknad i idrottshallen. Men då som reporter. I år var jag med som försäljare, hade gemensamt bord med min syster.
Hon sålde pussel, spel och barnböcker. Jag hade också några barnböcker men mest romaner och annan vuxenlitteratur och en del veckotidningar. Var beredd på att slumpa bort det mesta, det är så skönt att bli av med saker samtidigt som man ser att någon annan blir glad över ett fynd.
Det här är ju återvinning när den är som bäst. Sådant som är helt och rent i klädväg, eller leksaker och böcker som kan hitta nya hem – varför slänga bort sådant?
Mycket möjligt att vi tar ett bord på höstmarknaden också!
Som författare vet jag att det är en konst att skapa levande karaktärer, att hålla spänningen vid liv, att driva en story framåt, att ha ett bra språk.
Då jag försökte få min första bok publicerad på ett etablerat förlag blev svaret att storyn är bra, karaktärerna levande och det var bra att jag vågade skriva om sex. Men berättelsen var för omständlig.
Nu sitter jag med drygt 600 sidor framför mig i pocketversionen av Keplers ”Paganinikontraktet”. Samtidigt som jag vill veta hur det hela slutar vill jag inte att boken ska ta slut. Jag är oerhört fascinerad av kommissarie Joona Linna. Hans intelligenta och återhållsamma, eftertänksamma gestalt lämnar mig inte ifred.
Ibland slår hjärtat extra slag av spänningen som jaktscener och knivslagsmål skapar. Men författarna frossar inte i blodiga detaljer. De lämnar över mycket åt min egen fantasi.
Också om Joona Linna.
Jag tycker att en författare har lyckats med sina karaktärer då de berör läsarna. Antingen hatar du karaktärerna eller så älskar du dem. Lämnar de dig oberörd saknar boken något väsentligt.
Blev nyfiken på Keplers Sandmannen då den kom ut. Någon skrev att då man väl öppnat boken och läst de första raderna kan man inte lägga den ifrån sig. Tala om bra marknadsföring. Men jag tror det var en recensent som sa det där.
Sedan var det också någon som sa att man inte måste ha läst Paganinikontraktet eller Eldvittnet innan man läser Sandmannen. Men om man vill veta hur kommissarie Joona Linnas privatliv utvecklas borde man efter debutboken Hypnotisören läsa P, sedan E och till sist S.
Och visst vill jag veta hur livet utvecklar sig för Joona! Hoppas också att ingen av er som läst de här böckerna knystar något om innehållet, för nu har jag börjat läsa. Tjockisen P ska först avverkas, sedan tjockisen E och till sist får jag äntligen kasta mig över det inbundna exemplaret av Sandmannen.
Hoppas jag hinner läsa ut dem alla innan Kepler kommer med sin femte bok, för här tycks det skrivas i en rasande takt!
Innebandy är, särskilt på elitnivå, en fartfylld sport. Inte så lätt alla gånger att fånga på bild. Och då kortet knäpps på bråkdelen av en sekund kan det ibland bli småroliga bilder. Här kan man ju undra vad vår Andy (i gul blus) håller på med. Tänker ha slå motståndaren i skallen? 😀
Och här då. Vad håller dom på med egentligen?
Igår spelade Lovisa Tor mot NST i innebandyligan och den stundvis riktigt ruffiga matchen slutade 4-4 efter förlängning.
I morgon åker vi till Jyväskylä för ett möta ett av ligans topplag, Happee. Kanske jag får roliga bilder där också.
Hoppade till vid frukostbordet i dag då jag såg min egen nuna i Borgåbladet. En av tidningens frilansare har läst min bok. Det lutade väl lite mer åt att hon inte gillade precis allt i boken, men en recension är en recension och man får vara beredd på allt.
Personligen tycker jag inte att jag fixerat vid sex i de två senaste böckerna. Men allt är ju relativt. Och det kan ju hända att någon som läser den här recensionen tänker så här: Va häftigt, en massa sex! Den boken måste jag läsa!
Dessvärre kan den läsaren också bli besviken, för som sagt – jag tycker inte att jag frossar i sex… 🙂
Igår kom FasterAster, som egentligen heter Ingegerd, på besök. Vi såg först Tor-NST och sedan hade vi ostfest. Den kom i gång först klockan 22 och då vi båda är pratkvarnar insåg vi att klockan plötsligt var 2.30!
Men vi var pigga i dag och promenerade till Kretsgången där vi skulle tända ljus i lyktorna. De hade dock frusit fast. Vädret har ju växlat mellan regn och +2 grader och några minusgrader som det var i dag.
Hittade den här listan hos Ingrid – tanken är att bloggaren ska besvara olika frågor med titlar från sin egen bokhylla.
Hej! – салют (Saljut, nybörjarkurs i ryska, Maria Nikiforow, Riitta Keränen, Valeri Alikov)
Hur känns det? – Jag är wanted (alias David Larsson)
Hur har din dag varit? – En komikers uppväxt (Jonas Gardell)
Vad har du på dig just nu? – Masken (Hans Holmér)
Vad lyssnar du på just nu? – Predikanten (Camilla Läckberg)
Vad ser du om du tittar till vänster? – Villospår (Henning Mankell)
Hur är vädret hos dig? – Winterland (Åke Edwardson)
Vad ska du göra i helgen? – Forma framtiden (Mats Lindgren och Ivars Jegers)
Vad önskar du dig till julklapp? – Hemligheten (Rhonda Bryne)
Hur ska du fira jul i år? – Allting som är trevligt är bra för magen (Tänkt och sagt i Mumindalen)
Jag säger som Ingrid ”Häng på du också och gör en inventering i din bokhylla. Det var faktiskt riktigt roligt” – och så tillägger jag ”det var inte lätt, men utmaningar ska man ju ta sig an”.
En dag för tidigt, men hellre det än en dag för sent, anlände mitt tredje bokbarn. På bilden håller jag de extra bokomslagen i händerna. Det är de här som kallas dust jackets.
Jag hade inte öppnat boklådorna då ännu och tänkte jaha, jaså… det är kanske meningen att JAG ska sätta omslagen på böckerna…
Trots att jag gett ut tre böcker är jag lite novis på området och kunde ha missat något i kontraktet med tryckeriet.
Här var det ännu ingen ordning och reda i förlagsrummet. Det totala antalet lådor som anlände var tolv. Lite svettigt nog att bära upp dem till andra våningen i huset där vi bor, men vardagsmotion är ju inte onyttigt.
Vardagsrummet togs också i bruk. En del av böckerna skickas med post runt om i landet, också utomlands. Hade kvar ett enda exemplar av min första bok, Horny24, och det hade jag redan för rätt länge sedan lovat skicka åt en av de mest hängivna Adrian-supportrarna.
Den som vill köpa min bok gör klokast i att beställa den via www.debutsky.fi.
Men boken kommer också att finnas till salu på Östra Nylands kundtjänst från och med torsdag 27 september, på bokmässan i slutet av oktober i Helsingfors i KSF Medias bås och tillfälligt även på en del andra ställen.
Och så avslutar jag med två ordlekar av maken:
– Har förläggaren förlagt sina glasögon?
– Titta – en bokmal! (då det genom den öppna balkongsdörren flugit in en kvällsfjäril).
Här är böckerna jag härnäst kommer att läsa. Andreas Lundstedt, som turnerat världen runt bland annat med svenska gruppen Alcazar, har skrivit en biografi om sitt liv som HIV-positiv.
Jag hade nått min botten och insåg att om jag ville leva måste jag sluta skämmas och börja resan mot att acceptera och älska mitt liv. Och mitt hiv, skriver han.
Tror att det blir en givande resa också för mig som läsare.
Den andra boken är Senja Larsens ”Senja opettaa Sinulle ruotsia”. Fastän jag kan svenska så är ju boken bara så kul med massor av bilder och inlägg som skrivits på hennes Facebook-sida.
Så här kan böcker också se ut. Uppdrag Utrotning har packats och är på väg till Sverige. Om två veckor fylls vårt lilla arbetsrum av lådor med nyaste boken Skuggor av svek. Och då lär det gå åt en hel del kuvert, packningspapper och -tejp. Men tro inte att jag klagar 🙂
Många klagar på vädret just nu, men det är väl bara att ta det som det är. Vädret blir inte annorlunda hur mycket vi än morrar. Vi har uppehållsväder nu men rätt blåsigt och bara elva plusgrader. Som egentligen är skönt i sig, det går ju att andas nu och kläderna klibbar inte fast i kroppen.
Sedan när värmeböljan kommer klagar vi ju igen…
Men det här är BOKTID eller tid att plöja genom tidningshögarna. Härligt! Så fort jag läst ut ”Jag är Zlatan” så ska jag ta itu med ”Skuggsida” och efter det ”Vi måste tala om Kevin”. Då jag själv nu ska skriva klar min tredje roman behöver jag läsa mycket.
Så här såg det ut på kioskens terrass lördagen den 2 juni på kvällen vid halv niotiden. Så som det nu ser ut öppnar vi kring tisdagen den 12 juni. Då, om inte förr, hoppas vi att solen tittar fram. För även om jag inte klagar på vädret vet jag ju att det är precis så här tom terrassen är då det regnar. För all del, möbler kommer att finnas, och blommor, med de i sig lockar inte människor till stranden. På en badstrand vill folk ha SOL 😀
Från och med fredag eftermiddag 30 september säljs de här böckerna och mycket annat intressant på bord nummer 33 i Loviisan Suurkirppis.
Det är för övrigt skojigt hur det ena sätter i gång det andra. Då man ska ha ut höststövlarna från en låda i skrubben hittar man skor man aldrig använt, och ett par väskor åker också med till loppmarknaden.
Vi köpte en ny stereo och sätter gamla högtalare till försäljning. I samband med det flyttades en stor blomkruka bort från ett ställe och landade på ett annat ställe, vilket ledde till att det också blev lite snurr på blomstren i hemmet.
Dels fick vi lite städat, dels hittade man sådan man inte kom i håg att man ägde 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 