Borgå_sjukhus

Vuxna kan också få klistermärken 💕

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Jag var i dag på något som kanske ska kallas ettårskontroll, eller uppföljning av tidigare tagna prov, på Borgå sjukhus. Hade lindriga cellförändringar efter papa-prov för ett år sedan, och sedan dess togs prov på hösten i Lovisa.

Nu var jag där igen på polikliniken i grannstaden. Superhärlig läkare och lika fin sköterska. De berättar steg för steg vad de gör och bannar inte om klienten inte är avslappnad som en ”död sill”.

Efter den över halvtimme långa proceduren pustade jag ut och sa att jag tycker att jag borde få klistermärken för att jag klarade detta. Barn får klistermärken hos olika läkare.

Och vet ni vad? Jag fick inte några höjda ögonbryn och inga hum-hum-menande blickar utbyttes mellan läkare och sköterska. ”Klart du ska få klistermärken” sa sköterskan. ”Jag har skaffat sådana, för många andra har också frågat”.

Muminklistermärkena har jag köpt själv från en affär, men de två med björn och bambi fick jag från vårdcentralen ❤

Hurra, tänkte jag! Där ser ni. Det är inte löjligt att säga vad man anser – inte ens fastän det gäller att jag som vuxen vilja ha klistermärken som tack för att man klarat en undersökning som inte var direkt behaglig.

Men det var ändå en undersökning som jag är tacksam för att utfördes, det handlar alltså om kolposkopi.

Tror att jag visade bild härifrån ifjol också. Väntrummet till olika avdelningar.

Även om jag tycker att det är trist att vi ofta hänvisas till grannstaden, förstår jag att alla specialisttjänster inte kan ges i mindre städer, inte ens privat finns de att få… Så jag får vara beredd på att låna bil eller be om skjuts, eller sedan när och om jag blir äldre, ta taxi och betala en del själv och välfärdsområdet resten.

Har flera bilder på lager och sånt som hänt (inte på sjukhuset), men sparar dem till imorgon och framtiden.

My grubblar i mars, och jag är lite mindre orolig för stunden

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

När det är galningar som styr världen, eller i alla fall innehar maktpositioner, behövs det blommor, gul färg, sol och blå himmel och takdropp såsom i går. Då kan hoppet om att våren och sommaren kommer leva kvar. Även annars hoppet om att det goda ska segra.

Lilla My ser lite bekymrad ut på mars månads bild i min kalender. Men jag tror att hon såsom jag ofta skippar nyheterna eftersom de bara gör oss nedstämda. Hon tänker kanske att våren i mars ofta kommer av sig. Blommorna har lurats upp ur jorden, men alla klarar sig inte. Eller så tänker hon att vi ska låta blommorna växa där de är. Inte plocka dem för då vissnar de fortare i en vas.

Du får göra din egen tolkning, men hoppas att bilden gör dig glad i alla fall, trots eländet som duon Trumputin ställer till med.

Här satt jag igår. I ett väntrum i Borgå sjukhus. Uppföljningen av cellförändringarna är nu gjord, med en så kallad loop-behandling med elektrisk slinga. Det blev alltså ett ingrepp, men jag är tacksam för att sådant här tas om hand. Fick en väldigt trevlig och proffsig gynekologisk läkare. Även sköterskan som assisterade henne förtjänar tio poäng. De berättade också hela tiden vad de sysslade med. Jag behövde inte ligga där och undra vad som hände.

Tacksam också för att jag fick sällskap från och till grannstaden av min syster och min vän Marina. Deras stöd betydde oerhört mycket ❤ 🙏 och eliminerade en hel del oro.

Skyltsöndag, den 18 februari 2024

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Nästsista söndagen i februari. Bra att tiden går fort, dagarna blir längre och ljusare och nånstans där vi horisonten skymtar våren. Jag tror att varmare dagar kunde gynna mitt knä också.

I dag får det bli skyltar som har med sjukhus att göra. Lite sjukstuga har jag haft hemma, men de här skyltarna är från ett besök på Borgå sjukhus där mamma var på efterkontroll för en tid sedan.

Det blev den finska delen av skyltarna som kom på bild i huvudsak, men till höger finns översättningar. Det här är ju något som ofta kräver plats och extra pengar på tvåspråkiga områden, det att allt ska skyltas på två språk.

Det här väcker agg i vissa kretsar, hos dem som tycker att svenskspråkiga i Finland har för stora rättigheter i förhållande till antalet svenskspråkiga invånare… Men Finland har två nationalspråk, finskan och svenskan, så där som det bor tillräckligt många med svenska som modersmål ska det skyltas på två språk.

En tid hade vi också många skyltar på ryska här i södra och i östra delar av landet. Då var det mest med tanke på alla ryska turister och för att vi ville ge service och information där ryska gäster kunde tänkas behöva sådan. Nu ser vi av förekommen anledning nästan inga skyltar på ryska längre.

Det blir två bonusskyltar av bara farten i dag. Väntrummet utanför magnetröntgen och sedan en ”skylt” som jag hittade på Facebook hos en kompis.

I dag, efter healing på distans av den god vän, och efter tolv timmars sömn utan värk i knäet (går på Burana-kur) känner jag stor tacksamhet och glädje. Och håller med om att sann lyx utgörs av enkla saker i vardagen ❤

Hos bloggkompisen BP hittas länkar till andra som är med i denna roliga utmaning. En utmaning som många av oss har varit med i LÄNGE 🙂

Hur galet som helst, del 100!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Jag försöker hålla liv i alla de kategorier jag satt igång här på bloggen. Vissa har inte fått inlägg på länge, men den här, ”Hur galet som helst”, har ändå levt ett hyfsat liv och nu ser jag att vi har jubileum i dag! Inlägg nummer 100 i den serien.

Konstverket finns utanför entrén till Borgå sjukhus. Jag vet inte alls vad det föreställer, så jag beslöt mig för att googla. Och då hittade jag en förklaring hos bloggkompisen Ordodlaren! Bra att hon tog bilden på sommaren. Visst kommer konstverket på något sätt mer till sin rätt i grönskan.

Med det här inlägget kan jag också vara med i utmaningen Hoppa på tåget, som idag har temat SNÖ. Hurra!!!

I dag åker vi med innebandysupportrarna till Lahtis för att möta Pelicans. Det är inte så lång väg dit, bara knappt åtta mil. Matchen börjar redan klockan 13 på dagen så jag får ledig tid även hemma ikväll. Kanske jag hinner skriva ett inlägg till då och framförallt, läsa alla bloggvänners senaste inlägg.

Svar på frågor i sena kvällstimmen

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Färgsprakande fredags-bild blev det inte heller denna vecka men jag ska svara på Elisamatildas fredagsfrågor.

Vad hände i måndags?
– Jag jobbade som vanligt från halv tio till fem. Klarade dagen trots att jag bara hade tre timmars nattsömn bakom mig. Fick några samtal som stressade mig mycket, men klarade även det på något vis.

Vad tyckte du om tisdag?
– Mycket jobb som vanligt även då, men en bättre dag med lite mer sömn i bagaget. Hann till Tokmanni för att handla lite.

Blev onsdag en lillördag?
– Inte direkt, om vi talar om rajtantajtan 🤣 Tidningen ska bli klar denna dag, så det är jobb som gäller fram till klockan 18. Skrev korten som jag skickar till Alla Hjärtans Dag, den här gången blev det bara inom Finland. Följde med en presidentsvalsdebatt, varje dag har vi haft sådana nu och valet avgörs på söndag.

Hur kändes din energi under torsdagen?
– Hade inte sovit så bra, men energinivån var ändå tillräcklig. Hade utbildning med en medarbetare som ska kunna vikariera mig då och då. Det gick jättebra.

När gör du fredag idag?
– Jag förstår inte som finlandssvensk vad ”göra fredag” betyder. Men om det handlar om när fredagen övergår i avkoppling så blev det efter klockan 18. Bilden visar ett väntrum i Borgå sjukhus där vi var med mamma i dag på en efterkontroll. Hon opererades ju för en hjärntumör för sex år sedan. Fram tills nu har allt varit bra, och vi hoppas att beskedet också efter denna kontroll är bra.

Att visa bilder från vardagen…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… är något jag vill bli bättre på. Då det gäller mig själv och mitt liv är det inte svårt. Men för det mesta involverar min vardag en eller flera andra människor som jag känner mig tvungen att ta hänsyn till.

Men jag vill gärna visa fler bilder från det som är min vardag, just nu. Det kan ibland handla om arbetsuppdrag. Då gäller det bara att komma ihåg att ta nån annan bild, ha en annan kameravinkel, så att det inte blir samma fotografier som jag visar i tidningen.

Ett vägavsnitt i Borgå.

Efter den 12 augusti har vi med syrran då och då åkt det här vägavsnittet.
Det finns även andra sträckor till och från Borgå sjukhus, men det här har varit en del av min vardag under de tider mamma vårdats i Borgå. Ett sjukhus jag hittills har enbart gott att säga om ❤

I dag stack vi oss inne i Blomsterhuset. Jag köpte ett doftljus. Här fanns också många fina gratulationskort och inredningssaker utöver ett mångfald av växter.
En kort stund då vi kunde tänka på annat än jobb och sjukhus.