Nu varvar jag ner

Efter elva dagar av oavbrutet och ganska intensivt jobb är det dags att varva ner. Energi har också gått åt till diskussioner på olika sociala forum, där jag alltid försöker hålla mig saklig. Men påhoppad blir man ändå 🙂
Vissa frågor är berättigade, kritik ibland ävenså – men också sådant ska kunna framställas i vänlig och saklig ton.

Pelargoner på Saltbodans terrass.

Slutade jobba vid tvåtiden, hoppade på cykeln och åkte till bokföringsbyrån med månadens alla kvitton och fakturor. Där fick jag kasta boll åt bokförarens hund en stund 🙂

Nödvändig elektronik.

För att kunna se de tv-kanaler från Sverige som jag abonnerar på var jag tvungen att köpa en ny kortläsare. Lite surt, sa räven, då tekniken förnyas så ofta att man med jämna intervaller tvingas köpa antingen ny läsare, digibox eller tv! Men vad kan man göra?
Och min skrivare slukar bläck, den är tydligen bläckoholist 😀

Diana i blåsväder.

Ett besök på Saltbodans terrass, lite snack med goda vänner, ett glas vin och sedan ett besök i utställningsbodan där Paul Suominens konst visas just nu – det hjälpte mig att varva ner.

Diana i lugn hamn.

När jag sedan skrev datumet 4 juli 2018 kom jag på att det i dag skulle ha varit 20-års bröllopsdag för ex-gubben och mig.
Äh, säger jag numera. Ingenting att sörja. Det blev som det blev. Inte riktigt som jag hade väntat mig, men det blev slutligen riktigt bra ändå 🙂 Livet ❤

Glad måndag! 04-07-2016

Rododendron i Engströms trädgård i Lovisa.
Rododendron i Engströms trädgård i Lovisa.

Den här har säkert blommat ut nu för bilden är tagen i maj. Men visst är blomman vacker.

Det här datumet, den 4 juli, glömmer jag troligen aldrig – för det var vår bröllopsdag från 1998 fram till 2014. Men jag tänker inte längre på dagen med sorg i hjärtat. Åren vi fick tillsammans är ju fyllda av minnen, de allra flesta så roliga och fina att jag fortfarande kan ta upp dem då jag talar med mina vänner. Äktenskapet har utgjort en stor del av mitt liv, varför skulle jag vilja glömma det eller sluta tala om sådant som varit?

I dag är jag nöjd med mitt liv. Jag är fri och på många sätt en annan människa än jag var i tvåsamheten.

Tjohoo, det är måndag! En ny vecka börjar, full av möjligheter!

Bästa stunden är nu

Vill ha de här orden som rättesnöre.
Vill ha de här orden som rättesnöre.

För ett år sedan vaknade jag tidigt på morgonen och kunde inte somna om. Då skrev jag det här inlägget. En enda tanke snurrade i mitt huvud. Det var vår bröllopsdag men den skulle inte firas fler gånger än de femton vi hade hunnit med.

I dag var bröllopsdagen inte den första tanken som dök upp och det gör inte längre ont att tänka på och leva genom den fjärde juli. Ändå kommer den dagen självklart för evigt att förknippas med dagen då vi gifte oss. Hur skulle jag kunna glömma det? Inte på annat sätt än om jag drabbades av en minnessjukdom.

I går var jag flera timmar på stranden med I-M och FasterAster. Sedan träffade jag R under några timmar. Vi käkade bland annat lunch på Saltbodan. Senast jag träffade honom var i slutet av januari och det är egentligen märkligt hur öppna vi kan vara fastän det här bara var vår tredje träff.

Jag har inte haft något förhållande sedan skilsmässan, bara träffat två män och ingen av dem är från Lovisa. Jag har inte bråttom med att gå in i en relation för jag vill att mycket ska klaffa den dagen, annars är jag hellre ensam.
R och jag bor också så pass långt från varandra att vi inte vill inleda ett förhållande. Men eftersom vi är fria som fåglarna kan vi träffas då det passar oss båda 🙂

Där ute på nätet finns många män i varierande åldrar som tagit kontakt. Men här är man så pass kräsen att det passar inte med anonyma träffar innanför fyra väggar. Den som vill träffa mig måste godkänna mig sådan som jag är, med allt från extra kilon till öppen och orädd natur. De kraven har verkligen sållat bort agnarna från vetet 🙂

I dag ska jag träffa två vänner, också på Saltbodan. Det är Rosornas charm i vår stad hela helgen.

Bröllopsdag

Detaljstudie av en tavla vi fick då vi hade varit tio år gifta.
Detaljstudie av en tavla vi fick då vi hade varit tio år gifta.

Vaknade strax före klockan sex och kunde inte somna om. Tankar och minnen virvlade runt i huvudet.

4.7.1997 träffade jag mannen som skulle komma att bli min make.
4.7.1998 lovade vi varandra evig trohet.

Det var inget stort bröllop med kyrklig inramning. Men det blev minnesvärt ändå. Vi sade ja till varandra under ett äppelträd på gården vid det hus jag ägde på den tiden.

Sedan dess har vi då och då låtit oss fotograferas på nytt under samma äppelträd. Ett antal andra fotografier har också tagits under sjutton år. I vardagssituationer, på högtider med och utan släkten närvarande, på resor…

Och som sagt – jag hade alltid inbillat mig att vi skulle åldras tillsammans. Jag trodde på det där med evig kärlek. Visste att det skulle komma uppförsbackar, motvind, djupa dalar… men tänkte alltid att sådana tar man sig tillsammans genom.

Nu är jag ensam om att tvingas gå framåt en timme, en dag, en vecka i sänder.

Klockan är tjugo i sju, himlen är åter en gång grå, änglarna gråter.
Den här dagen var under sexton år en glädjens dag, vi skålade, gick ut och åt tillsammans, gav varandra gåvor.

Den här dagen har gett mig massor av vackra minnen. De smärtar i dag. Och jag måste lära mig leva med dem, för den här dagen kommer jag ju aldrig att kunna glömma ❤

Släpp aldrig dina drömmar

Imagine står det på smycket.
Imagine står det på smycket.

Då jag köpte en hudvårdsserie för ett tag sedan fick jag det här magnetsmycket på köpet. Jag hade precis fått veta att min man hade gått bakom ryggen på mig. Kvinnan som gav smycket till mig visste inget om mitt öde. Men jag tog hennes slumpmässiga val som ett tecken.

Imagine – sluta aldrig drömma, se upplevelserna du har framför dig.

Att skriva dagbok på nätet hjälper mig, och kanske även någon annan som är i en liknande situation. Texterna här, och de jag dagligen skriver för hand i min andra dagbok som består av ett häfte, får fungera som bas för den bok jag har tankar om att skriva om ett år eller två.

Har varit ledsen nu några dagar. Kanske tankarna redan ligger på morgondagen, den som skulle bli vår sextonde bröllopsdag. Hur ska jag fira den? För jag är ju fortfarande till pappers gift.

Hörde om en kvinna som höll ett slags begravning med sina vänner, som en ceremoni för skilsmässan. Men en sådan vill jag inte arrangera innan de slutgiltiga pappren kommer strax före jul.

Har svårt att se fram emot något – men kiosken är min vän och där trivs jag. Det är en timme i taget nu.

Bilder från festdagen

Hinner inte skriva så mycket nu då jag jobbar både på redaktionen, och på helgerna i kiosken, men visar några bilder från vår 15-års bröllopsdag.

Riktigt champagne skulle det förstås vara och då kioskdagen var slut skålade vi i den.
Riktig champagne skulle det förstås vara och då kioskdagen var slut skålade vi i den.
Vi blev ihågkomna också av andra människor den här dagen. Bland annat fick vi de här fina blommorna av min syster och hennes familj.
Vi blev ihågkomna också av andra människor den här dagen. Bland annat fick vi de här fina blommorna av min syster och hennes familj.
Ska senare visa hur fisken jag åt som huvudrätt såg ut, men det här är efterrätten. En maffig, verkligt stor och krämigt god chokladkaka - som jag inte ens orkade äta upp.
Ska senare visa hur fisken jag åt som huvudrätt såg ut, men det här är efterrätten. En maffig, verkligt stor och krämigt god chokladkaka – som jag inte ens orkade äta upp.

Bröllopsdag

I går, den fjärde juli, firade vi vår fjortonde bröllopsdag. Det var då också på dagen femton år sedan vi träffades.
Kioskdörren pryddes av det lilla pappershjärtat och inne på bordet ståtade rosorna och ett vitt hjärta vi fått av min syster för något år sedan. Jordgubbarna hämtade min mor dagen till ära.

Och på kvällen firade vi ostfest på Kretsgången med min svärmor och svärfar samt makens faster, kusin med make och syster med två barn. Så här fint hade värdarna dukat, det låg till och med riktiga blommor mellan ostarna.

Alla har vi väl hört talas om bordsvin 🙂 Så här hade de dukats fram.
Kvällen var ljum och ljus, precis så som sommarkvällar ska vara.