Skyltsöndag, den 20 september 2020

På porten utanför Café Gamla Stan i Ekenäs.

Ett sommarminne från resan västerut. Jag antar att den här skylten skulle bli igenvuxen, övertäckt av grönskan, om någon inte putsade där lite då och då.

Trevlig söndag önskar jag er alla! Här lyser solen nu vid niotiden på morgonen och himlen är blå. Ute är det + 7 grader.

Fler skyltar finns hos BP som skriver bloggen Konst eller Konstigt!

Semesterresan, Ekenäs del 2

Vi har besökt restaurang Knipan och vandrar tillbaka mot Stallörsparken och hamnområdet.

Det lustiga var att jag just på den här platsen tänkte för mig själv att här råkar jag knappast på någon bekant. Ofta brukar det vara så att då jag reser, till exempel på kryssningsbåt till Sverige, dyker nån annan Lovisabo upp där.

Att vi sedan här faktiskt råkade på fyra tjejer från Lovisa/Lappträsk, tre av dem har skrivit för Nya Östis, kändes helt otroligt. Det krävs ju inte många minuter för att man så att säga ska missa varandra. Vi blev nog lika förvånade allihopa 😀

Stora Kyrkogatan, om jag inte minns namnet helt fel. Gammal trähusmiljö, ungefär som i Lovisa.

Det var mycket varmt, folk höll sig mest i skuggan och i närheten av vattnet som ligger rätt nära här.

Ingen trängsel på stranden men så var det också tidig torsdags eftermiddag och många har väl slut på semestern.
Ingången till den mysiga lilla cafeterians försäljningspunkt hos Café Gamla Stan på Bastugatan.

Äntligen blev det gjort. Fanns på min bucketlist att besöka Café Gamla Stan i Ekenäs. Jag känner Bosse Andersson som driver cafeterian med sin familj och han har jobbat på samma tidning som jag, Östra Nyland, innan jag började där dock. Fick tyvärr inte syn på Bosse nu då vi besökte cafeet, men äntligen har jag varit här. (redigerad text: gick i fällan då jag googlade och läste att rantapallo.fi hade skrivit att det är brodern Uffe som äger stället…)

Vi kom dit på tidig eftermiddag så det var ingen trängsel, men en halvtimme senare fanns det inte längre många bort lediga.

Härligt i skuggan, med ängsblommor på bordet och mousserat i glaset.

Kladdkakor brukar vara mäktiga så vi delade på en bit, Ann-Britt och jag. Det vill jag skriva ut här så att ingen tror att kakbitarna är snålt tilltagna på cafeterian 😀
Här fanns också ett litet loppis på boningshusets veranda och där fyndade jag en liten kanna i glas.