Så kom då den dagen…

… då även jag gick på ett covid-test i vår lilla testbyggnad som finns i anslutning till hälsovårdscentralen. Får resultatet imorgon.

Allt började med att jag på söndagsmorgonen vid sextiden vaknade av att jag frös och pulsen var hög. Snart hackade jag tänder och skakade så att jag tappade saker, bland annat flög mina glasögon in under sängen, men jag lyckades fiska fram dem därifrån.

Klädde på mig två stickade tröjor och tre blusar, ett par mjukisbyxor och yllestrumpor. Tog två tabletter med febernedsättande effekt, drack mycket vatten och lade mig under duntäcket. Somnade sedan åter vid åttatiden.

Kände mig avsevärt bättre redan på förmiddagen men fortsatte vila hela dagen och tog en febersänkande tablett mitt på dagen och en innan jag lade mig på kvällen. Tidigt på morgonen var tempen 38,2, senare på dagen kände jag inte av nån feber. Inget halsont, ingen snuva, ingen hosta, ingen muskelvärk.

Försökte göra hemtestet för covid men då jag kom till sista skedet där dropparna från provflaskan skulle sättas på testplattan blev det stopp. Inga droppar kom ut! Flaskan var tom. Jag antar att den lilla mängden av vätska hade sugits upp i bomullspinnen.

Beslöt mig för att beställa tid till ett trovärdigt test på hälsocentralen, men den är öppen bara om vardagar i Lovisa så dit kom jag iväg i dag. Testet i sig tog kanske 6–10 sekunder av vilka tre var smått obehagliga och tårarna rann. Men det finns värre saker som sker just nu, smärtor och elände, så det har var peanuts.

Resultatet kommer i morgon. De fem, sex personer jag har varit i direkt kontakt med sedan i fredags vet om att jag var symptomfri fram till söndagsmorgon. Jag meddelar testresultatet till dem imorgon.

Men jag kan ha smittat även andra två dagar innan. Jag har haft munskydd i de affärer jag besökte i fredags och inte kramat någon där, haft det vanliga avståndet. Men… vem vet hur vi smittar varandra i dag. Via dörrhandtag och kundvagnar och via vad som helst.

Och det är ju just det, att ingen av oss i dag kan veta var vi får smittan. Vi kan bära på den utan att känna symptom, och sjukdomen kanske inte ens bryter ut. Vi har levt med covid-19 nu i två år och sannolikt kommer vi alla någon gång att drabbas av viruset. Men jag tänker att då jag har tre vaccin i mig så kanske jag blir lindrigare sjuk.

Jag vet ju inte om jag överhuvudtaget har covid-19 eller om det är en lätt vårförkylning, eller om febern var kroppens sätt att säga att jag har stressat för länge, gjort för långa arbetsdagar och inte gett mig tid att stanna upp för fritid.

Humor och gott humör i kön

Klockan 13.21 ställde vi oss i kö här med Pia för att få vår tredje dos vaccin mot covid-19 på busstationens walk-in. Eller ja, kön började på andra sidan av byggnaden. Klockan 14.50 kom vi in och där går det ju sedan undan så att själva vaccinationen inte tar mer än en minut. Efter det skulle vi vänta femton minuter i ett angränsande rum för att vara på den säkra sidan att vi inte drabbas av en omedelbar allergisk reaktion eller andra problem.

Har man inte humor och gott humör ställer man sig inte en sådan här kö då det är minus sex grader ute. Där såg man några göra olika gymnastiska rörelser, en person läste en bok. Det skämtades om ditt och datt. Inte ett enda surt ord hörde jag, inga klagomål, folk var på gott humör, förståelsefulla och vänliga. Tacksamma också för att få gratis vaccin av vänligt sinnade och duktiga vårdare. Att dom orkar med denna ruljans, hatten av och famnen full av rosor till vårdpersonalen.

Fick andra vaccindosen igår

Här i vår gamla, fina busstation i Lovisa har vaccineringen mot covid-19 hållit på under några månader. Jag passade förstås på att ta en bild så att man inte känner igen andra som satt i väntrummet. Här sitter vi EFTER att vi fått vaccinet, då vi ska vänta en kvart på att inga akuta biverkningar uppstår.

Jag hade tid 14.35 och kom in redan 14.30. Välkomnades av två trevliga vårdare, gav mitt id-kort som skannades och satte mig ner på en stol. Fick kort information om att detta är min andra dos av Moderna-vaccinet och en fråga om hur jag mådde efter första vaccinet.

Sved till lite då nålen gick in men hela proceduren gick smidigt och fort. Får jag feber eller andra lindriga känningar efter vaccineringen ska jag bara vila och ta värkmedicin.

Det här var väntrum också förr då vi hade busstation med biljettförsäljning här.

I dag är vänstra överarmen öm, men tillsvidare är det enda symptomet efter vaccineringen. Hoppas läget förblir lugnt. Jag var trött igår kväll vid 21-tiden och lade mig vid halv tio och sov sedan elva timmar, förhållandevis gott.