När jag sitter på fullmäktigemöten på jobb för lokaltidningen kan jag ibland drabbas av inte så positiva tankar. Jag har redan jobbat sedan nio i morse, också med en massa kommunala beslut… och nu sitter jag på ett utdraget fullmäktigemöte där den ena ledamoten efter den andra ber om att få säga sitt.

Jag undrar om de direktsända mötena gör att ledamöterna upplever att de är i TV och att vissa anföranden i talarstolen därför är extra pompösa och långa.

Men så tvingar jag mig tänka om. Vi lever i en demokrati. Jag ska vara tacksam för att vi FÅR säga vad vi tycker. Jag skäms lite där jag har suttit och tänkt bara på mig själv och funderat när JAG ska få gå hem efter en lång dag.

Under en förhandlingspaus går jag hem. Skriver en webbartikel eftersom papperstidningen kommer ut först om en vecka.

Jag beundrar granen på torget och vår lilla gran hemma på gården. Och påminner mig själv om att jag ska vara glad för att jag har ett jobb och för att vi lever i ett land där fred och demokrati tillsvidare råder.