När jag sitter på fullmäktigemöten på jobb för lokaltidningen kan jag ibland drabbas av inte så positiva tankar. Jag har redan jobbat sedan nio i morse, också med en massa kommunala beslut… och nu sitter jag på ett utdraget fullmäktigemöte där den ena ledamoten efter den andra ber om att få säga sitt.
Jag undrar om de direktsända mötena gör att ledamöterna upplever att de är i TV och att vissa anföranden i talarstolen därför är extra pompösa och långa.
Men så tvingar jag mig tänka om. Vi lever i en demokrati. Jag ska vara tacksam för att vi FÅR säga vad vi tycker. Jag skäms lite där jag har suttit och tänkt bara på mig själv och funderat när JAG ska få gå hem efter en lång dag.
Under en förhandlingspaus går jag hem. Skriver en webbartikel eftersom papperstidningen kommer ut först om en vecka.
Jag beundrar granen på torget och vår lilla gran hemma på gården. Och påminner mig själv om att jag ska vara glad för att jag har ett jobb och för att vi lever i ett land där fred och demokrati tillsvidare råder.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Visst är det en otrolig förmån att få leva i en demokrati och kunna göra sin röst hörd. Det är ingen självklarhet för alla tyvärr.
Du har rätt – vi ska vara tacksamma för att vi får ha åsikter och för att vi kan ventilera dem.
Här brukar kommunfullmäktigemöten börja kl 17 och sluta kring midnatt. Journalisterna brukar bara stanna till 23-tiden.
Mötena här börjar i regel kl. 18, långa budgetmanglingar tidigare.
Mötena är allt från 1,5 timme till över fem timmar långa.
Tidningstexterna skrev jag klara i dag men de publiceras först 20.12 så därför behövs en liten webbartikel 🙂
När jag läser ditt inlägg tänker jag osökt på det engelska parlamentet idag. Där var det åtminstone livat om än ”messy”. Förstår att du gick hem i en förhandlingspaus, då du varit igång hela dagen. Men visst ÄR det demokrati, fast den kan var så himla tråkig och utdragen då och då…
Du sätter ord på mina tankar, utdraget och tråkigt, men alla har rätt att säga sin åsikt – och visst är det bra att frågor ställs och att ärenden debatteras.
Jag undrar, om inte dagens direktsända politiker känner sig pressade att åstadkomma något, när befolkningen kan se dem i TV. Förr blev de inte störda i sin demokrati, annat än inför ett val.
Svante
Jag tror du har rätt.
Det här är en kvinna, som pekar på samhällsproblemet i dag.
https://www.metro.se/artikel/cissi-wallin-vi-van%C3%A4rar-v%C3%A5ra-f%C3%B6rf%C3%A4ders-minne
Svante
Det var ju trots allt manligt breda ryggar du fick betrakta!
Ja, alltid något! Se det positiva 😀
Självklart har du rätt men jag förstår att det känns utdraget om man inte är delaktig i den diskussionen. Då är det lätt att man blir trött.
Ja, för man sitter ju bara där och lyssnar, antecknar, försöker förstå, gestaltar i huvet hurdana artiklarna ska bli.
När journalisten kommer hem börjar hennes eller hans jobb 🙂