Dagen efter

Efter några glas mousserat såg jag ut så här.
Efter några glas mousserat såg jag ut så här.

Ha ha haaa! Hittade den här bilden i min kamera då jag skulle kolla om det blev några foton från gårdagens gig på Ölvin som går att publicera på bloggen.

Det här fotot är faktiskt taget på samma krog, men på Halloween för ett par år sedan. Så det var nog inte riktigt så här jag såg ut i morse då jag vaknade.

Bra show bjöd Elias på också den här gången.
Bra show bjöd Elias på också den här gången.

Det var väldigt svårt att få lyckade bilder med kameratelefon på krogen. Många fotograferade med blixt men det ville jag inte göra, för jag tycker det stör stämningen. Så det blev en bearbetad bild i sepia.

På eftermiddagen startar Torsupportrarnas resa mot Helsingfors där vi möter SSV i en match som börjar klockan 17. Hemma är vi kanske runt 21 i kväll så det är ingen långresa den här gången. Återkommer kanske med bilder från matchen! Tills dess – ha en skön söndag!

Livet är här och nu

Plötsligt brann två lågor intill varandra då ljuset nästan hade brunnit ut.
Plötsligt brann två lågor intill varandra då ljuset nästan hade brunnit ut.

Igår fick jag ett dödsbud. En av mina tre morbröder hade gått bort. Han blev 85 år. Hans två bröder har somnat in redan för många år sedan.

Så som alltid då någon dör väcks många tankar. Dels sådana som berör praktiska arrangemang, för det finns massor att tänka på och som ska göras de närmaste dagarna och veckorna. Dels började jag tänka på hur fint det kändes att morbror var hos oss med en del av övriga släkten på jul.

Jag tänker också att han har det bra där han nu är. Han har åter fått träffa sin mor, sin far, sina bröder och många andra nära och kära. Den synen har jag på döden.
Läste också flera gånger ett brev jag hade fått av morbror. Han berättade om en dröm han hade haft om sin far, min morfar, som dog i kriget mot Ryssland och vars kropp aldrig återfanns.

Döden hör livet till. Och livet, det är här och nu.
Igår, innan jag visste att morbror var död, gjorde jag en intervju med en innebandyprofil. Alla möten med olika människor jag har fördelen att ta del av i jobbet är en del av det underbara nuet.

Ikväll ska jag ut och äta med en väninna och sedan ska vi på pubkväll där Elias Hämäläinen uppträder. Om honom skrev jag så här i oktober.

Så bästa vänner. Lev här och nu, den här dagen kommer aldrig tillbaka. Ta ansvar för allt det du säger och gör, försök vara snäll mot alla, också mot dig själv. Kram!

Spontan konsert av X-Factor-Elias

I går kväll kom den här killen in på Ölvin med gitarren under armen. Han drog fram en barstol, satte sig på den och började spela och sjunga. En sådan inlevelse och en sådan röst, tänkte jag. Och så spontant gjort, för han var inte bokad av restaurangen – inte den här gången i alla fall. Men kanske han får återkomma som en sådan någon annan gång?

Jag erkänner direkt att jag inte visste vem han var. Av den orsaken att jag nästan aldrig sett på programmet X-Factor i finsk tv. Killen heter Elias Hämäläinen och han vann tävlingen i maj 2010.

Inget problem att få Elias att ställa upp på intervju. Det enda ”problemet” var att jag inte hade mina läsglasögon med mig och att det var så mörkt att jag inte såg vad jag skrev. Men en liten artikel ska det bli som publiceras inkommande vecka i Östra Nyland.