Tänk, jag VÅGADE!

I går, fredagen den 11 juli, blev en dag då jag kunde notera många plus på listan av bra saker som hände i mitt liv. Jag fällde några tårar då jag gav min födelsedagspresent till mannen som ännu på papperet är min make. Hans födelsedag är ju förknippad med så många fina minnen i kiosken där släkt och vänner uppvaktat honom.

Men jag tar bilderna i rätt ordning! Och vad var det jag vågade? Det skriver jag i slutet av inlägget.

En färggrann bänk med texter.
En färggrann bänk med texter.

I Strandparken finns den här sommaren bänkar som olika konstnärer fått pryda med sina målningar. Nu fick jag det äntligen gjort, det vill säga att ta bilder på två av dem. Ska försöka komma ihåg att fotografera de andra också och visa dem här.

En annan bänk med ödlor och rumpavtryck :-)
En annan bänk med ödlor och rumpavtryck 🙂
Elise är ute och spatserar.
Se vad jag kan, säger Elise som fyller ett år i morgon.

Vi firade Bennys födelsedag på kioskens terrass och här är hans barnbarn ute och spatserar med gammelfarmor.

På kvällen bjöd svärföräldrarna mig på grillad korv och sallad på sommarstället.
På kvällen bjöd svärföräldrarna mig på grillad korv och sallad på sommarstället.
Bevismaterial.
Bevismaterial.

Länge hade vi trott att det var en katt som härjade i en av blomsterrabatterna på sommarstället. Men i går hade skurken lämnat bevismaterial efter sig och vi behövde inte ringa polisen utan kunde lösa brottet själva 🙂

Jazz i sommarkvällen vid Café Saltbodan på Skeppsbron.
Jazz i sommarkvällen vid Café Saltbodan på Skeppsbron.

Då jag visste att det skulle spelas jazz vid bodarna på Skeppsbron den här kvällen tänkte jag att där skulle det vara kul att sitta. Fick veta att även hon och han skulle vara där. Men då bestämde jag mig för att den här staden är också min.

Jag cyklade dit ensam. Tänkte att där måste finnas någon jag får sällskap av och det gjorde det också. Senare på kvällen, då bandet hade börjat spela kom allt fler människor och några kramade om mig, sa att de läser min blogg och att jag är modig då jag öppet vågar skriva om mina känslor.

Nu hoppas jag att slutet av sommaren bjuder mig på fler PLUS än minus. Om jag vågar mig ut bland andra människor måste det ju bli fler PLUS. Sitter jag ensam hemma verkar det bli mer tårar än skratt.

 

En alien i vårt hem

Vi har kommit fram till att det här är en sköldpadda.
Vi har kommit fram till att det här är en sköldpadda.

Lilla Elise har träffat många killar under sitt besök i Lovisa. Bland annat Adam och Artur. Den sistnämnde hade med sig en leksak som han själv inte mer ägnar så mycket uppmärksamhet och då var han snäll och gav den åt Elise.

För oss, morfar och Lovisa-mormor, gäller det att se var vi sätter fötterna de här dagarna. Snubblar man inte på skalman kan man slå tån i matstolens ben. Man kan också hitta rester av majskrokar eller morgongröt lite varstans, till och med i den egna kalufsen.

Men det är faktiskt bara roligt. Och jag vet redan nu att jag kommer att sakna att vakna till Elises babbel. Och att hon alltid möter en med ett leende.

Bland nappflaskor och pekböcker

Morgonmat, men inte åt mig :-)
Morgonmat, men inte åt mig 🙂

Jag har inte själv några barn så nog är det ju en ny värld som öppnar sig då man har en åtta månader gammal tjej på besök. Men det är ju bara att fråga hennes mamma då det är nåt jag undrar. Om mjölktänder till exempel. När kommer dom? Dyker dom upp i hela munnen, när trillar dom ut?

I vår lägenhet finns nu allt från blöjor och välling till nappflaskor och skedar för barnmat, trasor och snuttefiltar, pekböcker och leksaker. En stol för Elise vid matbordet, en gåstol, hennes kläder och små skor.

Hon är en solig och glad och lugn tjej. Som ibland gillar att riva i hår och smycken, ja allt som går att få tag på är ju intressant just nu.

Med tillstånd av Elises mamma publicerar jag den här bilden. Det är tidig morgon och hon är redan på G!
Med tillstånd av Elises mamma publicerar jag den här bilden. Det är tidig morgon och hon är redan på G!
Vem vet om Elise spelar fotboll om sju år. Den här bilden tog jag då jag var på jobb i dag. En fotbollsturnering för barn i lågstadiet arrangerades i idrottshallen.
Vem vet om Elise spelar fotboll om sju år. Den här bilden tog jag då jag var på jobb i dag. En fotbollsturnering för barn i lågstadiet arrangerades i idrottshallen.

I Muminland

Sådanahär behövs hos oss den här veckan.
Sådanahär behövs hos oss den här veckan. Och är man i Muminland är det Mumin som gäller!

Men inte för mig eller maken. Nej, vi har en liten fröken på åtta månader på besök. Och hennes mamma är förstås också här. Nästan en hel vecka ska makens dotter Jenny och hennes dotter Elise bo hos oss.

Riktigt spännande ska det bli, för Elise hon babblar redan friskt på. Inte för att jag förstår allt hon säger men kul är det!