energi

Fem en fredag och Orsakullans utmaning

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Bilden har inget med temat att göra egentligen. Men visst kan man säga att det ännu finns en del ”överflödiga” bitar som inte hittat sin plats. Nu har jag ändå kommit igång med ett pussel igen och det skänker mig ro om kvällarna.

Temat för Fem en fredag hos Elisamatilda är i dag ”Överflödigt”.

Vad för olägenhet upplever du varje dag?
– Kom inte direkt på något, jag bor i ett lugnt hus och blir inte lätt irriterad på något överlag. Men sedan slog det mig att gnällspikar och sura personer som skriver elakt på sociala medier är överflödiga och skapar olägenheter 🙂

Vad önskar du att du inte så ofta var i närheten av?
– Ungefär samma svar här. Personer som är negativa och saknar empati suger energi från mig och dem vill jag hålla på avstånd.

Vad senast hade du önskat lite mer varning om på förhand?
– Jag brukar säga att det är bra att man inte vet vad som komma ska, till exempel dagar då telefonen ringer i ett och skapar avbrott, och en del samtal kan komma från arga människor.
Annars är det helt bra med varningar, om de gäller köld och snökaos och sådant som är aktuellt nu.

När fick du senast ge efter för en plötslig impuls?
– Jag svarar ungefär som Elisamatilda i sitt inlägg. Det gäller att passa på om impulsen att städa, eller röja upp nån liten plats här hemma, infinner sig 😀

Vad gjorde dig positivt överraskad under veckan?
– Hjälp av min syster och av vänner, på olika sätt. Att hjälpen ofta finns rätt nära, och stöd i jobbiga situationer likaså. Jag måste bara själv våga be om hjälp och säga om orken tryter för stunden.

En helt annan sak som känns positiv är att många bra program åter kommit igång, speciellt i Sveriges TV som jag tittar mycket på. ”Lars Lerin på Lofoten” är ett av dem!

Hos Orsakullan är dagens fråga i januari-utmaningen: Nytt år och nya önskemål, berätta om ett önskemål.
Mitt svar: Mitt önskemål är att jag hela året ska orka tro på mig själv och inse att jag duger som jag är. Inte låta någon endaste en trycka ner mig. Och så vill jag fortsätta försöka vara en fin vän för alla i min närhet.

Årets sista Skyltsöndag och ett nyårslöfte

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Koiria talossa = Hundar i huset. Ei pure = biter inte.
En skylt som fanns vid dörren till ett av de öppna julhemmen i början av december.

Skyltsöndag är en trevlig utmaning i Blogglandia. Bloggvännen BP håller i trådarna och hos henne hittas länkar till många andra bloggare som visar trevliga och roliga skyltar.

Jag brukar inte ge nyårslöften, typ träna mer, ät hälsosamt, drick ingen alkohol i januari osv. Det är löften som jag vet att jag inte kan hålla.

Men igår kände jag att det är dags för förändring på personligt plan.
Jag har alltid tyckt om att stötta andra, lyssna, hjälpa, peppa, försöka få människor att tänka positivt, förklara för dem hur mycket vi har att vara tacksamma över, osv. osv.

Jag tänker fortsätta finnas till för vänner och nära och kära. Men – här uppstår ETT men!

Jag börjar med att lyssna, jag visar att jag förstår och att jag finns till. Jag ger råd om personen vill ha sådana och jag stöttar gärna.
Men ser jag sedan att den negativa spiralen fortsätter och att personen inte själv bjuder till för att få sina problem lösta, då sträcker jag upp händerna och ger för egen del upp.

Vänner och nära och kära får hjälp av mig, de får tanka energi via mig, men inte så till den grad att de suger ut allt och lämnar mig kvar som en tom ballong.

Var och en av oss bär ett ansvar för sig själv, och jag bär ett ansvar för mig själv.
Det kommer att bli svårt, men det är inte omöjligt. Jag kan hålla telefonen i tyst läge, jag kan ge tummen upp eller tummen ner eller trycka en annan emoji. Men jag ger inte längre mer tid än det till personer som inte ger MIG krafter, som skriver eller hör av sig bara för att klaga kring ditt och datt.

Gott nytt år alla! Låt oss vara positiva och empatiska och snälla mot varandra, men framför allt barmhärtiga mot oss själva!

Bloggtorkan över, ny energi!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Igår kväll firade vi Dimis födelsedag på Locale. Jag var ganska trött och orkade inte äta upp hela portionen. Men på något sätt gav kvällen mig ändå ny energi. Dimi är en vän som jag kan föra djupa diskussioner med, vi är på samma nivå. Det handlar om att ge och att få. Vi måste inte vara av samma åsikt om allt men vi kan prata om allt.

Jag har också andra vänner som jag kan prata om det mesta med.
Ingen nämnd och således ingen glömd ❤ Ni är alla värdefulla på ert sätt, och ni vet vem ni är.

I dag fattade jag också beslutet om att ha ett öppet sinne. Åtminstone under just den här dagen. Våga göra även sånt du känner tveksamhet inför, sade jag till mig själv.

Dimis efterrätt pavlova.

Vissa kvällar orkar jag inte ta några telefonsamtal. I kväll har jag talat med två vänner och med min mamma, sammanlagt över en timme. Och jag blev inte trött alls. Det var bra samtal som inte sög min energi. Inte ens fastän en del av det ena samtalet handlade om tråkiga saker. Av någon anledning hade jag ork för allt möjligt i dag.

I morse kändes det som att den orken inte fanns. Men jag hade min korta förmiddagsstund med meditation och bad om krafter och sinnesro där, och en förmåga att göra en sak i taget, inte låta stressen ta över. Det funkade. Och så tror jag också att det här med att vara omgiven av många olika vänner också GER energi. De typer som slukar din energi ska du mota bort.

En dag fylld av energi

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

Egentligen fattar jag inte hur jag ännu sent på kvällen orkar sitta och skriva artiklar. Jag steg upp åtta i morse och var på ett pressinfo klockan 10. Det arrangerades i Strömfors bruk, en och en halv mil från Lovisa, och det kändes som första sommardagen där på Stallbacken.

Träden har inte fått mössöron än heller, men snart går det säkert undan då det kanske blir +20 till helgen.

Här kommer det att sjuda av liv den 12 maj vid Brukets sommaröppning.

Efter pressinformationen infann jag mig på redaktionens kontor. Där assisterade jag och en kollega ett gäng trevliga killar då diverse ”bråte” bars ut. Så skönt att äntligen få ordning och reda där och snart får vi upp vårt planeringsverktyg, en whiteboard, på väggen.

En timme paus hemma, sedan redaktionsmöte där vi firade av två medarbetare som ”går i pension”.

Tårta och en fin blombukett.

Att jag fortfarande sitter här och skriver när klockan är 19.50 ser jag som ett tecken på att alla dagar är olika. För ett par veckor sedan kände jag mig helt dränerad. Min energi gick till en konflikt som sedan ändå på sikt visade sig leda till förbättringar på många plan.
Energi krävdes också för att orka med biopsin, det vill säga vidareundersökningar av mitt vänstra bröst.

Just nu rider jag på en våg av ork. Jag har framtidstro. Jag tänker inte ge mig.
Jag vet vad som känns rätt och vad som känns fel ❤

Att fasta, städa, välja, reflektera

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Jag brukar alla vardagar lyssna på programmet Andrum i radion. Den ger för det mesta fina visdomsord att tänka på längs dagen. I dag handlade det om fastetiden, som också kan innebära att vi tänker på allt onödigt vi omger oss med.

En symbolbild för avskalat, och naturen som läker – ger krafter.

Vissa dagar känner jag ett märkligt illamående. Det är inte fysiskt och beror således inte på för mycket eller för lite mat och dryck, eller på förkylningen.

Jag har insett att jag påverkas av andras illamående på sociala medier och väljer därför nu aktivt bort den delen. Jag kunde gå ut ur till exempel Facebook om det inte var för journalistjobbet. Vi länkar våra nyheter bland annat där och får nyhetstips den vägen.
Men jag slutar med att läsa de negativa trådarna där allt från rasism till annat hat och illamående florerar.

I Andrum talade Christer Romberg också om alla onödiga prylar vi omger oss med. Jag har städat bort mycket sånt under snart fyra års tid och jag kommer dagligen att se över vilka saker jag behöver och vilka jag inte behöver. Detsamma gäller vänkretsen. I den mån det är möjligt vill jag helst umgås med människor som sprider kärlek och energi.

Tog kanske i lite för mycket…

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

… för nu är jag ganska trött. Man tror att man har återhämtat sig och att energi finns, men på kvällen är man sedan som en trasa. Att man inte lärt sig nåt på femtio år 😀

På väg hem från ett möte. Nästan ljust ute ännu klockan 18.30.

Vinden var bitande kall i dag. Gjorde några ärenden på stan tidigare på dan och tänkte att -6 grader inte lät så farligt. Men då visste jag inte att det blåste en hel del…
Mer snö har också utlovats till torsdag, så vi slipper inte vintern riktigt än… men snart?

Hade ett möte på kvällen, och det är en av flera uppgifter jag måste avstå från efter den här våren. Föreningsaktivitet är väldigt givande, men sekreterarens jobb kräver så pass mycket tid att jag varken orkar eller hinner mer.

Allt har sin tid och jag försöker prioritera så rätt jag kan.

Ibland undrar jag…

~ Carita Liljendahl ~ 33 kommentarer

… varifrån får jag all ork och energi? Jag är ju inte den där hurtiga typen som springer maraton, går på gympa eller ”ger fart åt fläsket” som jag hörde en person uttrycka ”det som många borde göra” i dag.

Jag ger inte aktivt fart åt fläsket men jag är ändå nöjd med mig själv.
Jag packar, jag planerar, jag jobbar på sidan om så mycket jag hinner.
Inkomsterna blir  mindre den här månaden, men jag hade räknat med det då jag prioriterar flytten.

Såg en bra intervju med författaren Camilla Läckberg på Sveriges TV. Hon sa att om vi hade levt för några hundra år sedan hade vi nog bränts på bål… Dessvärre kämpar kvinnor i dag med samma svårigheter som då. Vi får inte sticka ut, vi måste jobbar hårdare än männen för att bli chefer, vi får inte göra bort oss i jobbet, vi ska helst inte vara vulgära och gubevars om en kvinna träffar en man som är 15-20 år yngre än hon… så äckligt! Men om en man är 70 och hittar en kvinna som är 25-40 så han är härligt viril 😀

Vi kvinnor bränns inte öppet på bål i dag – nej.
Men vi bränns på ett annat sätt, indirekt, då vi förväntas uppfylla vissa normer. Kvinnor ska inte föra väsen och de har inte samma rätt som män att göra bort sig. Det uppskattas inte om vi sitter med benen brett isär, pruttar och berättar fräckisar.

Män får skratta åt varandras vitsar så att magfläsket guppar, men jag väntar på den dagen då jag med mitt magfläsk får berätta mina vitsar som männen också skrattar hejdlöst åt 😀

 

De goda energiernas fredag

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Hurraaaa! I dag har vi vår första sommardag! Med skir grönska och de första mössöronen på björkarna och faktiskt över +20 grader varmt!

Jag har fått reikibehandling i dag och lärt mig nya saker om energier. Jag fick också en fin sten och kort med tänkvärda ord – tusen tack Kia ❤

Så här vill jag gärna leva, i nuet. Den sanna lyckan finns där och den går inte att uppleva om jag lever i det förflutna eller om jag bekymrar mig över framtiden.

Nu ska jag ut på en cykeltur och tanken är att landa på en plats där jag kan tanka ännu mer bra energi 🙂

Hade planer på att…

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

… fotografera vårtecken i dag, men allt jag såg var brunt vatten i åar, sandiga snöfläckar och sånt 🙂
Och när jag äntligen fick syn på en krokus fanns den på marken nedanför ett fönster till ett företag. Kände mig obekväm med att stanna upp där.

Hade planer på att köpa vårblommor hem eftersom jag slängde de utblommade i går. Men hittade inga blommor som jag gillade så jag låter också det ta sin tid och nöjer mig med blommor från en veckotidning 🙂

Knappt tre veckor till påsk!

I morse kände jag mig väldigt energisk och glad då jag vaknade. Jag är tacksam för alla de stunder då jag känner så.

Bästa energin har jag vanligtvis mellan klockan 9 och 13. Kan få väldigt mycket gjort då i textväg. I dag har jag skrivit en artikel och sysslat med översättningar av notiser från finska till svenska. Så här tycks dagarna rulla på och ingen är den andra lik – förutom ett par möten på bestämda tider.

Jag försöker verkligen leva i nuet. Vädret är som det är. I morse sol, lite blåsigt. Mer mulet sen eftermiddag. I går kväll blev himlen plötsligt svart, det blåste upp och började regna.
Egentligen är det SÅ skönt att det finns något som människan inte kan rå över, och det är vädret – allas stora samtalsämne 🙂

Jag är glad, nöjd och tacksam…

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… för livet i största allmänhet.
För att jag har vänner som stöttat mig genom svåra tider. För att många av dem finns kvar och för att jag fått nya med tiden.
För att jag haft mod och styrka att gå mina egna vägar, även om jag känt oro  i största allmänhet och osäkerhet med tanke på ekonomin i synnerhet.

För allting har ju ett pris. Hit hör troligen även känslan av frihet.
Så även om jag ibland är rädd, orolig och osäker och inte alls den tuffa, självsäkra person jag vill vara – så lever jag min dröm just nu.
Jag är tacksam för varje minut som jag får göra saker jag gillar och umgås med människor som är snälla med mig, som inte stjäl energi.

Jag ser fram emot varje dag jag har framför mig. Jag är inte ledsen fastän hösten och vintern med mörker och kyla snart är här.

För även då kan allting hända, om vi har våra sinnen öppna.

Konst blir man glad av , inte sant? Så kanske inte så KONSTigt att jag känner mig glad i dag efter att ha besökt TRE utställningar :-) Den här visar en del av konstföreningens tavlor på Galleri Theodor.
Konst blir man glad av , inte sant? Så kanske inte så KONSTigt att jag känner mig glad i dag efter att ha besökt TRE utställningar 🙂 Den här visar en del av konstföreningens tavlor på Galleri Theodor.