Lagom varmt på balkongen så här års. Antar att det är stekhett på sommaren 🙂Snart skriver vi oktober månad och det är fortfarande grönt i parken nedanför min balkong.
Har tillsammans med en väninna hämtat ett billass med grejer från gamla bostaden till min nya. Glömde förstås föreviga den färden.
Vi konstaterade att dagens motionspass blev gjort. Särskilt då vi bar fyra lådor med böcker från mitt förlag… så dom väger! Tänk om vi hade fått hjälp av Adrian själv, det hade varit ett nöje att se honom svettas 🙂
I kväll fortsätter division ett i innebandy för Lovisa Tors del. Också i morgon har laget hemmamatch. Så jag ger säkert en liten rapport från matchen både här och på ÖN:s webb senare i kväll.
I går kväll var jag hos en väninna som jag lärt mig känna dels via jobbet, dels via innebandyn.
Det var första gången jag var hemma hos henne och hennes man, så dom välkomnade mig med finska flaggan 🙂
Kvällssol och vacker finsk flagga.
Vi käkade tacos och snacks i olika former. Och oj så vi pratade om allt mellan himmel och jord.
Speciellt intressant var gatans historia, ganska ruskig också – bland annat lär där ha skjutits människor under inbördeskriget – vägen hette Skjutgropsgränd på den tiden…
Fick det mesta på bild, dock inte köttfärsen och tacosbåtarna.
Väninnan golfar, och först var det tänkt att jag skulle gå med på en runda, men det får bli till våren.
Hon bjöd på äkta champagne och det måste ju bevisas med bild. Grejen till vänster är ett pris hon fått i en kompistävling på golfbanan. Det var ju en trevlig liten man inne i glaset, sådana där såg man ju överallt i Grekland… ja, inte levande förstås 🙂
Gubbe i ena glaset och bubbel i det andra.
I dag ska jag äntligen få frisyren och hårfärgen fixad, borde ha gått för över en vecka sedan men vi fick inte det att passa med både min och frissans kalendrar.
Och så kommer Bengt, Inge-Maj och FasterAster till mig på lite bubbel. De ska hjälpa mig sätta ihop matsalsbordet. Sedan avrundar vi kvällen på sommarstället med ostfest.
I morgon kommer en händig väninna och då fortsätter vi fixa i lägenheten. Skruvar ihop en klädställning som ska stå i hallen, sätter upp en tavla (Daniel Craig, troligen den enda som kommer upp hos mig), flyttar möbler etc.
Min väninna Hanna hjälpte mig flytta möbler och kom med idéer om vad ska stå var.
I går delade min kollega och vän Hanna och jag på en flaska mousserat. Samtidigt flyttade vi de möbler jag inte hade orkat bära ensam.
Den här hörnan blev klar först. Sekretären är arvegods, blommorna fick jag av Hanna i går. Ljusstaken har jag visat bild av tidigare. Barcelonasoffan är mitt bästa loppisfynd.
I dag ska jag njuta en stund på släktens sommarställe. Det var faktiskt bara sju grader då jag vaknade, nu är det tio. Men meteorologen har lovat upp till plus arton i dag.
I morgon, tisdag och onsdag ska jag på en framtidsverkstad som hör ihop med mitt jobb. Då kan det bli en eller annan bild från grannstaden Borgå.
För bara två, tre månader sedan hade jag inte trott att jag faktiskt skulle kunna trivas i nya bostaden. Och att jag skulle kunna känna såväl glädje som framtidstro.
Men det är vad jag känner.
Tack alla ni som följt och följer mig, som kommenterar och peppar!
Mycket provisoriskt men huvudsaken att det funkar 🙂 Till och med tejpningarna finns kvar på tv-bordets glasdörrar…
I går kom resten av mina ägodelar till nya adressen. Allt var klart kring halv åtta på kvällen men då var jag så trött att jag inte ville göra annat än sitta i soffan, titta på tv och dricka ett glas vin.
Nåväl – att titta på tv gick ju inte. Antennsladden fanns i gamla bostaden.
Men så kom jag på att jag har en surfplatta. Problemet var löst!
Flyttade sedan några lampor hit och dit för att få bra belysning då jag läste tidningar i min superfina soffa.
Det kändes fint att titta på solnedgången från balkongen.
Och att lyssna på alla främmande ljud både från huset och från omgivningen.
För att inte tala om alla främmande dofter i ett nyrenoverat hem – men allt kändes bara så toppenfint!
Min goda vän Nalle, som jag fick då jag var fyra år, inspekterar sängen och ger bästa betyg.
Inge-Maj hade hjälpt mig fixa i ordning sovrummet så jag inte skulle behöva bädda efter flytten sent på kvällen.
Jag sov väldigt gott faktiskt och de gånger jag vaknade visste jag var jag var. Jag kände mig trygg och mådde bra.
Och jag hade räknat fönstren innan jag somnade och jag drömde om en man… så framtiden får utvisa om det stämmer det där med att den man drömmer om blir ens tillkommande 🙂
På morgonen gick det inte att spola i toan… så det var den första skitgrejen jag råkade ut för i nya bostaden 🙂
Men jag litar på att saken är fixad då jag kommer hem.
Vi hörs under helgen! Ser fram emot att få börja packa upp.
Så det är helt möjligt att det inte kommer något inlägg i kväll, för jag vet inte om fiberoptiken och det trådlösa nätverket är klart i min bostad än.
Jag har skrivit några tidsinställda inlägg för säkerhets skull. Å andra sidan går det förhoppningsvis att blogga via surfplattan. Då tar jag också foton med den.
Men vi får se hur det blir – jag tar en dag i sänder.
Kommer att ha mycket att göra de närmaste veckorna då jag både ska jobba och packa upp.
Men det är väl bara bra, då hålls tankarna borta från det som fortfarande stundvis gör mig ledsen.
Varför jag inte räckte till, varför jag inte var bra nog? Varför jag lurades och bedrogs…
Som ni ser – det går upp och ner – men jag ÄR starkare än jag var i somras – och jag SKA fixa det här.
Här ser ni en ljushållare jag köpte på producentmarknaden under Lovisa Historiska Hus. Fin inte sant?
Har köpt några enstaka nya saker till mitt nya hem, den här ljushållaren är fin tycker jag. Fotograferad i gamla lägenheten.
Samarbetet med honom som jag bodde ihop med och som jag ännu officiellt är gift med har gått bra.
Hahaa – det är svårt att veta vad jag ska kalla honom för jag kan ju inte skriva ex-maken då han ännu inte är det, och även om de flesta av er vet vad han heter skriver jag inte längre ut hans namn.
Ikeas Billyhyllor i arbetstrummet är tömda.
Flyttlådor står staplade överallt i alla rum.
I morgon kväll kommer flyttföretaget.
Jag sover sista natten i den här lägenheten. Och just nu känns det ingenstans.
Det är varken sorgligt eller vemodigt – jag har förmodligen bearbetat det här tillräckligt länge. Sedan slutet av maj har jag ju vetat vart jag ska flytta.
På jobbet har vi ju också stora saker på gång. I går fick vi information om hur många årsverken ska bort och jag intervjuades av lokalradion. En del av det jag sade finns säker på Yles Arena, men HÄR hittas webbversionen.
I morgon packar jag ner tv:n och datorn. Jag åker till nya bostaden och kopplar på elektriciteten i kylskåpet.
Finns massor att tänka på och att komma ihåg, men jag tänker ta det lugnt. Ett steg och en dag i taget.
Inrikesministeriet rekommenderar allmän flaggning torsdagen den fjärde september.
Så se till att ni hissar flaggan – det FÅR kännas stort då jag flyttar.
Och okay, ni får gärna flagga också för att det gått sjuttio år sedan fortsättningskriget avslutades.
Huvudsaken är att flaggan är i topp – för det här är en stor händelse i Caritas liv.
Det här hade hon i och för sig inte trott att skulle hända – hade ni frågat henne i våras om hon ska flytta bort från åsen och in till stan hade hon svarat nej. Hon trivdes i fyran och hon trivdes med livet med sin make.
Men saker och ting blir inte alltid så som man tänker, tror, vill eller hoppas.
Dock går livet alltid vidare – om man vill leva – och det vill jag ❤
… vid att bo så här.
Vi fick in ett nytt gäng flyttlådor förra veckan.
Så nu ser det åter lite rörigt hemma hos mig.
Lägg märke till radion som står på golvet invid väggen till höger 🙂
Eftersom köket saknar möbler sedan en månad tillbaka sitter jag och äter frukost i soffan vid teven.
Insåg dock att jag saknade Radio Vega Östnylands sändningar på morgongen och ställde därför radion vid väggen till höger.
Det var nämligen kinkigt att få in rätt frekvens då många kanaler ligger nära varandra, så då jag hittade rätt läge var det bara att låta radion stå där den var. Inte tu tal om att hitta en finare möbel för den 🙂
Mina pelargoner stortrivs fortfarande.
Balkongen är nästan tom. Men inte har man ju hjärta att slänga pelargoner som blommor så här fantastiskt. Så de får stå och glädja mig ytterligare en vecka.
Blompiedestalen får också följa med till nya hemmet och flytta ut på balkongen, så som den gamla kälken och pallen.
Vi har en helt underbar loppmarknad på Alexandersgatan i Lovisa.
Ju mer jag tänker på saken, desto säkrare blir jag.
Varför köpa nytt när det finns så mycket gammalt som är fint och som man får billigt på lopptorgsmarknader.
Reserverade ett fönster i dag och hur jag ska använda det i nya bostaden får ni se senare.
Jag brinner av iver att komma i gång med inredningen – elva dagar återstår tills jag flyttar.
På tisdag ska jag hämta fönstret från loppisen. Jag fick inte mitt fynd med på cykeln, ser ni.
Det var skönt med en liten cykeltur på fem kilometer. Nere vid stranden fanns ett tivoli och i parken höll privatpersoner lopptorg.
Nästa veckoslut vimlar här åter av folk. Lovisa Historiska Hus arrangeras då för tionde gången. Och då kan man fynda på flera platser i stan, allt från antikt och riktigt värdefullt gammalt till billigare grejer.
Tyvärr är sajten jag länkar till bara på finska men den som inte kan språket kan ju ändå titta på en massa fina bilder!
… efter att få börja inreda. Eller egentligen, ja – efter att äntligen få flytta till en bostad som är bara min.
Jag kommer inte att ha bråttom att ställa i ordning rummen. Först vill jag att renoveringen är helt slutförd innan jag sätter minsta strå i kors för att börja göra fint omkring mig. Och innan de nya fönstren är på plats ställer jag inte möblerna där jag vill ha dem heller, för då måste jag bara flytta dem efter någon dag.
När jag såg bilderna av blommorna i veckotidningen tänkte jag på min balkong. Det finns belysning där. Den är inte inglasad men jag har förväntningar på att kunna göra den till en trevlig uteplats ännu i höst.
Jag var på terapi i dag och de pratstunderna ger mig otroligt mycket.
Jag insåg själv från första början att jag inte klarar den här livskrisen utan utomstående hjälp.
Men det lär vara en styrka jag besitter, vilket jag inte alls förstod i maj då krisen var som mest akut – att jag faktiskt själv sökte hjälp, arrangerade alla möten med terapeuter och bokade in samtalstider med allt från församlingsaktiva till proffs på vårdcentralen.
Och vi har talat mycket om det … hur alla skulle behöva tala ut om sina kriser.
Alla har vi något som vi inte bearbetat i våra liv. Och väljer vi att aldrig fejsa de här svårigheterna, om vi biter ihop, är tysta, inte delar det svåra med någon – då kan vi i och för sig klara kriserna och komma vidare.
Men vi kommer inte undan dem. På något sätt gör de sig påminda senare i livet, om vi inte gått GENOM allt.
Så det är därför jag skriver om mina känslor här på bloggen.
Alla har vi våra sätt att hantera sorger i våra liv. Det här är mitt sätt.
Och som jag sagt förr – om någon inte gillar vad jag skriver så måste ni ju inte läsa bloggen heller.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 