Jag brukar säga att jag är en bra chef, åtminstone för mig själv. Passade därför på att ge mig ledigt den här veckan, annars hade min födelsedag på en tidningsonsdag (dagen innan Nya Östis kommer ut) med värsta rusningen av allt, inte ha blivit en lugn dag.
En del av min lugna frukost i dag. På Ernst-brickan, med visdomsorden ”Man kan fråga sig vad vi spar all tid till”.
I dag tänkte jag skriva något fler inlägg än i vanliga fall, mest korta sådana 🙂
Vädret är KALAS! Med 25 grader på dagen och ännu vid 21-tiden på kvällen +19 och det är lövsprickningstider och vackraste skiraste grönskan.
Jag är så lycklig, jag är så tacksam ❤ För att jag fått uppleva så mycket i dag.
Visar inte alla bilder på en gång. Av erfarenhet vet jag att det kan vara bra att ha några på lager under de dagar då jag jobbar från arla till särla.
I dag hade jag förmånen att få fira Mio som fyllde tre år ❤ Ett sådant KALAS! Under bar himmel, med grönt gräs under fötterna, ballonger, paket, picknick på filt, gungor, flaggor…
Endast en och en halv vecka återstår av dig. Jag har försökt suga in varje minut, varje timme, varje dag. Och i år har jag lyckats se vilken dag björkarna fick mössöron, så jag tackar dig våren för att du tagit tid på dig i år.
På redaktionsmötet bjöd jag på toscakaka. Jag har inte hunnit fira desto mer i dag, men snart ska jag ta ett par glas vin och skåla för mig själv.
Jag har jobbat och jobbat och jobbat i dag. Skrivit artiklar och haft mejlkontakt som har med kommande uppdrag att göra.
Men jag har också ägnat ett par timmar längs med dagen till att personligen tacka för alla gratulationer som i första hand kommit via Facebook men även via Whatsapp, Messenger, mejl och telefonsamtal.
Riktiga kramar, post i form av handskrivna brev och kort, telefonsamtal där man hör rösten av en människa – klart att de står i en klass för sig. Men alla andra hälsningar från när och fjärran har också känts oerhört värdefulla. Då jag har skrivit tack till er har jag tänkt på er, och för det mesta sett en bild av ert ansikte.
Hjärtligt tack till er ALLA för att ni också tänkte på mig ❤ ❤
Önskar er alla den bästa måndagen i livet ❤
Själv firar jag födelsedag i dag, mestadels i arbetets tecken 🙂
Inte så att jag tar ut hockey-VM:s brons i förväg, nej!
Nu talar jag om min födelsedag som är i morgon. Men då den infaller på en måndag, som dessutom råkar vara rätt späckad av jobb – så blev det att fira lite i förskott, och kanske något i efterskott också 🙂
Marina och Anne överraskade mig då jag blev bjuden på kaka och skumpa! Tusen tack till er ❤ och till er kusk, och kanske katterna också var med på ett hörn 🙂
Roliga är mina vänner också. Ser ni, jag fick spikar och skruvar 😀 Och för Anne som vistas mycket utomlands är Fazers choklad med salmiak så gott och finskt som det kan bli. Det tycker jag också!
Den här skylten passar ju inte på Skyltsöndag också 😀
Själv var jag tvungen att ha så pass mycket disciplin att jag cyklade hem efter två glas mousserat eftersom jag har artiklar att skriva ut i kväll.
Vägarbetena på Strandvägen gör att det är lite rörigt här under en stor del av sommaren, men det blir fint då det allt blir klart!
Som ni ser, vägarbeten pågår 🙂 Massor av skyltar och en hög med grus.
Än är inte födelsedagen slut. Den kronas med antingen en silver eller en guldmedalj i kväll. Det sägs att man förlorar ett silver och vinner ett brons, men jag väljer att vara mycket nöjd med att Finland tagit sig till final.
Som man säger på östnyländska ”man får vara snål men inga glupi” (glupsk).
Min mor och min syster bjöd mig på mat på restaurang och efter det blev det kaffe med dopp under äppelträdets blommor.
Jag förstod vinken som väninnan gav då hon sa att det liksom inte hör till saken att gästen besegrar värden, så jag lät henne vinna med ett slag 😉 Annars kanske jag inte hade blivit bjuden på en ny runda!
Känner mig väldigt bortskämd. SÅ kul att få små gåvor på födelsedagen fastän man inte längre är ett litet barn. Innerst inne är man ju det ändå. Barnet försvinner aldrig därifrån – och så tycker jag det ska vara.
Snart laddar jag för matchen! Go Finland go!
… får man kort redan på torsdag och fredag 😀
Är väldigt trött efter arbetsveckan men ska försöka tanka energi under de kommande tre lediga dagarna.
Jag ska tänka positiva tankar och umgås med trevliga människor.
I dag är det på dagen sjutton år sedan maken och jag förlovade oss.
Han kom med ett flyg från Sverige och väskan kom med ett annat, där blev något strul – men klart han skulle till Finland, med eller utan grejer 🙂 För skulle vi förlova oss så skulle vi ❤
Det skedde på en badstrand, men inte på den där vi har kiosken. Den här ligger lite mer avlägset och vi stod där mitt i en lång trappa och växlade ringar. Jag kände att han var mitt livs stora kärlek och vi skulle alltid vara tillsammans.
Hade jag fått bestämma skulle det ha blivit så, att vi hade åldrats tillsammans. I med- och i motgång skulle jag ha kämpat.
Jag var ju till och med beredd att förlåta otroheten.
Men… allt blir inte som man tänkt sig och terapeuten säger att vi aldrig kan veta vad som kommer att hända. Också jag skulle, sägs det, kunna bli huvudstupa förälskad i en annan fastän jag tror mig vara lycklig med min man.
Jag har svårt att föreställa mig att det hade kunnat gå så. Vem hade kunnat komma och bräda min man?
Men… ytterligare ett men…
Kanske jag fortfarande efter 52 år inte vet så mycket om livet.
I kväll ska jag ut med en väninna på välgörenhetsrock. Vi firar hennes födelsedag och höjer säkert en skål på förlovningsdagen också. Det här datumet är ju ett av många som jag ändå aldrig glömmer 🙂
Avslutar med lite bilder från gårdagen.
På förmiddagen i går skrev jag en grej om vinterdäck.
Den blev paradgrej i dagens Östra Nyland.
På eftermiddagen besökte fotografen Mariella och jag en lunchcafeteria i Tessjö. Impin Kievari heter stället och det har funnits i tjugofem år.
Men så kom den nya motorvägen, som i och för sig är en välsignelse med tanke på trafiksäkerheten.
Men kunderna försvann och serveringen tvingas stänga. Innehavaren hade sista dagen öppet i går och bjöd alla på kaffe, bullar och syltmunkar. Jag fick en tår i ögat då hon var så vänlig att hon gav en påse full med munkar som vi fick ta med till redaktionen. Så omtänksamt!
Här är jag på väg bort från jobbet. Älskar att gå och dra med fötterna i de prasslande och doftande löven 🙂
I går, fredagen den 11 juli, blev en dag då jag kunde notera många plus på listan av bra saker som hände i mitt liv. Jag fällde några tårar då jag gav min födelsedagspresent till mannen som ännu på papperet är min make. Hans födelsedag är ju förknippad med så många fina minnen i kiosken där släkt och vänner uppvaktat honom.
Men jag tar bilderna i rätt ordning! Och vad var det jag vågade? Det skriver jag i slutet av inlägget.
I Strandparken finns den här sommaren bänkar som olika konstnärer fått pryda med sina målningar. Nu fick jag det äntligen gjort, det vill säga att ta bilder på två av dem. Ska försöka komma ihåg att fotografera de andra också och visa dem här.
Vi firade Bennys födelsedag på kioskens terrass och här är hans barnbarn ute och spatserar med gammelfarmor.
Länge hade vi trott att det var en katt som härjade i en av blomsterrabatterna på sommarstället. Men i går hade skurken lämnat bevismaterial efter sig och vi behövde inte ringa polisen utan kunde lösa brottet själva 🙂
Då jag visste att det skulle spelas jazz vid bodarna på Skeppsbron den här kvällen tänkte jag att där skulle det vara kul att sitta. Fick veta att även hon och han skulle vara där. Men då bestämde jag mig för att den här staden är också min.
Jag cyklade dit ensam. Tänkte att där måste finnas någon jag får sällskap av och det gjorde det också. Senare på kvällen, då bandet hade börjat spela kom allt fler människor och några kramade om mig, sa att de läser min blogg och att jag är modig då jag öppet vågar skriva om mina känslor.
Nu hoppas jag att slutet av sommaren bjuder mig på fler PLUS än minus. Om jag vågar mig ut bland andra människor måste det ju bli fler PLUS. Sitter jag ensam hemma verkar det bli mer tårar än skratt.
Det är skojigt med paket, sådana blir man aldrig för gammal för. Några gäster hejade också ivrigt på i går: Öppna, öppna, öppna!
Jag hoppas jag inte glömt bort att fotografera nån gåva. Smörgåskakan jag fick av Guuben åt vi upp, och innehållet i flaskorna med mousserat som han hade köpt bälgade vi i oss.
Tusen tack till alla som var med på festen och som fick mig att känna mig värdefull ❤
Egentligen fyller jag år först på torsdag men vi firade lite i förskott, sedan kan man ju ha en ny fest den 22 maj – fiffigt eller hur? 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 