framtid

Glad måndag! 20-05-2019

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Det här pusselmotivet med många färger gör mig glad. Och blotta tanken på att kunna börja pussla genast på morgonen likaså. Nu är inte datorn, mejlboxarna och allt jobb som de innebär det första jag tänker på då jag vaknar.

Som vanligt hade jag nästan glömt hur det känns att vara ledig 🙂

Jag är också glad för att jag har fattat ett beslut som gäller min framtid. Då man äntligen gjort det, bestämt sig kring något som känns svårt, – då kommer lättnaden. Så kände jag sommaren 2016 då jag sade upp mig från stora tidningsbolaget och startade eget, så känner jag också i dag.

Förra veckans torsdag kändes mycket jobbigt. Jag grät i telefon då jag talade med några vänner.
Som vanligt hjälpte det att lätta på locket och låta allt pysa ut. Att tala öppet om det som känns svårt, att visa sig sårbar och att veta att man någon gång måste sätta ner foten och säga ifrån.

Jag är måndagsglad och tacksam för mycket, inte minst för att jag vågar känna tillit – livet bär.

Och där ute sjunger fåglarna i högan sky ❤

Fredag

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… och Ernsts citat ”Man kan fråga sig vad vi spar all tid till”.

Ost, kex och vin är alltid rätt :-)
Ost, kex och vin är alltid rätt 🙂

Svar: Kanske till fredagskvällen, till ost, kex och vin?

Har haft ganska mycket fläng av olika sorter, allt från skjutsar av olika slag till jobbuppdrag och såväl förenings- som redaktionsmöten. Därför känns det skönt att ta en kväll för sig själv.

I morgon går halva dagen till olika skrivjobb, söndagen likaså. Då kör också säsongen i division ett i gång för Lovisa Tors del. Spännande!

Jobbuppgifterna jag har nu känns både krävande och kul. Tillsvidare har allting ordnat sig. Ekonomin har gått ihop, månad för månad.
Jag tar en dag i sänder och litar på att allt ordnar sig i framtiden också. På ett eller annat sätt.

Skyltsöndag, den 21 augusti 2016

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Höll mitt i flyttarbetet på att glömma att det är Skyltsöndag!

Den här hittade jag då vi besökte Vivamo i Lojo där bland annat Heliga Birgittas kapell finns. Kommer bilder därifrån senare.

Många förbud här!
Många förbud här!

Och en lektion i finska säger att här står ”Vivamos privatområde. Hundar ska hållas kopplade och deras bajs plockas upp. Simstranden är endast för Vivamos gäster. Förbjudet att röka och gör upp eld. Området är övervakat, också med kamera”.

Jag som gillar ordning och reda lider just nu åtminstone lite...
Jag som gillar ordning och reda lider just nu åtminstone lite…

Och om ni undrar vad jag håller på med så där annars om dagarna, så är det här. Tror inte någon direkt avundas.
Jag sorterar och slänger så mycket jag hinner. Skulle inte vilja ha en enda onödig pryl med mig till nya stället… Men få se hur långt jag hinner komma med det jobbet på en vecka.

Lyssnar på Juha Tapios ”Jotain niin oikea…” på repeat. På något sätt ger den mig styrka och säger till mig att jag har haft en härlig sommar. Och om jag bara själv vill kan framtiden också vara underbar ❤ 🙂

Ett riktigt gammalt lås…

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

… får mig att tänka symboliskt. Att det är lite som en människas hjärta.
Låset måste smörjas för att den eller de som har nycklarna ska kunna komma in.

Ett lås på en dörr till en konstbod i Lovisa.
Ett lås på en dörr till en konstbod i Lovisa.

Den här sommaren har jag öppnat mig själv kring mycket.
Samtidigt som jag har varit försiktig då det gäller att låta människor komma in i mitt hjärta.

Kanske för att det finns en sårad del kvar där. Något som gick sönder sommaren 2014.

Sakta repar jag mig ändå.
Jag har kvar tron på kärleken. Tron på att det finns någon där ute som tycker om mig precis sådan som jag är.

Dejtingsidorna har jag nästan glömt bort. Jag tror att jag har gjort snabbvisiter där bara tre gånger den här sommaren 🙂

Det får bli som det blir. Snubblar jag över prinsen så gör jag det. Är det meningen att jag ska leva ensam resten av livet så gör jag det.

Eller för att citera Juha Tapio – mitt hjärta är fortfarande helt.

Eletyt päivät tuntuu, mut kipu on köykäinen kosketus vain
Terassin lyhtyä kiertävä koi
Kipua on, mut ei tuskaa, eletyn elämän kolhuja vain
Jotakin totta ja voimaakin
Sydän on ehjä kuitenkin

Ja kun sä vain istut viereen mun, siin on jotain niin oikeaa
Valoa aamun valkeaa, maata kantavaa
…..
Mä yritän olla sun arvoises kyllä
Avata sieluni solmuja vielä
Nähdä sun maailmas niinkuin se on
Kävellä kanssasi kirkasta rantaa, kuulla nuo tuulet niin kuin ne kuulet
Nähdä sun taivaasi niin kuin sen näät

Ja kun sä vain istut viereen mun, siin on jotain niin oikeaa
Valoa aamun valkeaa, maata kantavaa

Dessa små härliga solar…

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

… som av många kallas ogräs. Maskrosorna – de får symbolisera solen som värmt oss de senaste dagarna och solen som jag ser att finns i mitt liv, trots att det hänger en del moln över en också. Det har knappast gått någon förbi att vi har samarbetsförhandlingar där jag jobbar. Men jag ordar inte mer om det här på bloggen. Jag vill att arbetsfred råder och att förhandlingarna som precis har börjat inte på något sätt störs.

Glada små solar.
Glada små solar.

Vad som än händer i framtiden vågar tro på den.
Jag har klarat så många motgångar det senaste två åren.

Det enda som känns tråkigt just nu är att jag inte kan berätta om allt det positiva som hänt. Om jag har lärt mig något de senaste två åren är det, tyvärr… att inte vara så spontan här på bloggen.
Inte innan jag vet att ingen kan förstöra det som känns bra för mig.

Vet ni… jag vill att det här ska bli mitt livs bästa sommar 🙂

Nu gäller det att tanka energi…

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

… både via solen och via en liten biskvi!

Försvinnande goda små kakor.
Försvinnande goda små kakor. Vill visa den krämiga fyllningen och den sega bottnen av mandelmassa.

Då jag var på ett jobb i dag, som handlade om hur man fixar vårens och sommarens fester, köpte jag de här små biskvierna.
En bekant brukar baka sådana, han är virtuos på det och har alldeles särskilda knep för att få dem fina. Någon gång tänkte jag att han kanske kunde lära mig konsten också, men samtidigt kom insikten… nej, de här är alldeles för omständliga att baka, jag köper dem istället och understöder en företagare 🙂
Och nu hittade jag äntligen precis de biskvier jag letat efter!

Den här dagen har krävt energi, för det är klart att jag och kollegorna funderar mycket på framtiden. Men som sagt, jag litar på att allting ordnar sig på ett eller annat sätt. En dag i sänder. Det var det som gällde efter skilsmässan, det är det som gäller nu.

Siktet ställt på framtiden

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

I dag har det gått sexton månader sedan jag fick veta att min man hade en annan. Datumet första maj 2014 glömmer jag inte i första taget men jag förknippar det inte längre enbart med ett nederlag.

Nuförtiden försöker jag varje enskild dag, varje vecka och månad se vilka framsteg jag gjort. Och de är många.

Visdomsord i min hall.
Visdomsord i min hall.

Numera brukar jag uppmuntra mig själv. Jag gratulerar mig till än det ena och än det andra.

För då något tar slut innebär det ofta början på något nytt.
Men att se allt det där går inte i en handvändning.
Hur många av mina vänner har inte uppmuntrat mig under månadernas lopp och sagt eller skrivit – ”ha tålamod, allt blir bra en dag”.

Med facit i hand, efter sexton långa månader, har jag börjat få tilltro på att det är så.

Jag vet inte när jag kommer i mål, jag kanske aldrig gör det 🙂 … för det där med mål, vad är det? Vad siktar vi människor mot, vad vill vi nå? Pensionen? Döden?

Nä, livet det är väl här och nu? Just den här stunden – den här sekunden.
Vi vet inte vad morgondagen för med sig. Får vi ens se den?

Jag tror jag börjar förstå vad vardagslycka handlar om.
Men ändå förstår jag inte hela livets mysterium.
Så därför finns det all orsak att vandra vidare, att aldrig någonsin ge upp.

Jag vill veta vad resten av dagarna i det som är återstoden av mitt liv kan ge mig.

Sol ute, sol inne…

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… sol i hjärta, sol i sinne. Det rimmet lärde jag mig redan som barn och i dag passar det bra på min sinnesstämning.

Jag hade ingen väckarklocka att ringa, inga tider att passa. Jag hade fått sova så länge jag ville. Men vad händer denna söndagsmorgon? Jo, jag vaknar femtiden och lyckas slumra till sju. Då har jag i och för sig sovit sex timmar och slumrat två, så kroppen ansåg säkert det vara nog 🙂

Att jag inte kunde sova berodde på att många tankar snurrade i mitt huvud. Men det var inga ledsamma tankar, inga deppiga grubblerier. Tvärtom. Jag känner tillförsikt och har hopp för min framtid. Och tänk, den här gången är inte ens en man, ingen direkt romantik, inblandad.
Men som vanligt måste jag tyvärr skriva ”det är för tidigt att berätta något på bloggen än”.

Tids nog delar jag med mig av allt det glada – om allt jag önskat och bett för uppfylls, om alla pusselbitar faller på plats.

Klockan var inte ens sju då jag öppnade persiennerna och fick det här mönstret på väggen.
Klockan var inte ens sju då jag öppnade persiennerna och fick det här mönstret på väggen.
Ville ju också själv med på en bild :-)
Ville ju också själv med på en bild 🙂
Visst blir det roliga skuggor, som den av diskborsten till exempel.
Visst blir det roliga skuggor, som den av diskborsten till exempel.
Grönt är skönt :-)
Grönt är skönt 🙂

Man gör hur man vill

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… då man bor ensam. Till exempel skär jag upp brödet så här för att det ska plats i den påse jag har till förfogande.

Förr rådde delade åsikter i hushållet huruvida man kunde göra så här eller inte.

Klart man kan.

Man måste inte börja skära ett bröd från någon av de så kallade ändorna.
Man måste inte börja skära ett bröd från någon av de så kallade ändorna.

I dag ska jag försöka skjuta bort de ledsna tankarna. De som handlar om att jag inte är på den årliga semesterresan nu. Det är inte jag som vandrar med min man hand i hand på en strand eller längs gatorna i en pittoresk by, jag hör inte vågorna slå mot stranden eller syrsorna spela.

Om jag sätter fokus på framtiden så är det packa som gäller i dag igen.

Jag ska också till bostaden tillsammans med dess ägare för att kolla hur renoveringarna framskrider.

I framtiden hoppas jag ha krafter att vandra runt i min nya näromgivning. Där finns många fina parker med gamla träd som jag vill ta bilder av till bloggen.

Lovisa är ju min barndomsstad och trots att jag huserat på många adresser här har jag aldrig bott i det kvarter jag nu flyttar till.

I kväll kanske jag tar mig till Skeppsbroområdet för att vara med om Lovisa fredsforum. Någon afrikansk grupp uppträder där. Brukar gilla den musiken.

 

Bra kvinna reder sig själv

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Hurraaa - jag öppnade flaskan själv!
Hurraaa – jag öppnade flaskan själv! Observera den mysiga katten på bilden 🙂

Av någon anledning blev det bara genom åren så att det antingen var maken eller svärfar som öppnade flaskorna då vi serverade mousserat. Hur löjligt det än låter så blundade jag, höll för öronen och såg till att jag inte var så nära flaskan att jag kunde få korken i skallen.

Hos väninnan i går beslöt jag mig för att klara det här själv. Gick ut på gården, satte mig ner vid trädgårdsbordet med flaskan lätt lutande mellan mina knän. Skruvade bort metallsäkringen och började lirka bort korken, kände trycket och plötsligt sade det POFF och PYYYS… men inte en droppe rann över kanten.
Hurraaaa – jag klarade det!

Sommargrönska i Lappträsk.
Sommargrönska i Lappträsk.

En sådan utsikt från trädgårdsbordet!
På landet är det inte ovanligt att man har 2-3 kilometer till närmaste granne eller butik. Och två mil till närmaste stad.

Väninnan och jag åt tacos vid köksbordet men sedan flyttade vi ut i det gröna där vi skålade i lite vin och mousserat. Det var ju min bröllopsdag i går och officiellt är jag ju ännu gift – men vi skålade också för vänskap och för framtiden.
Det blev en del tårar men mest blev det ändå skratt 🙂

Trädgården i sommarskrud.
Trädgården i sommarskrud.

I dag firas evenemangen ”Rosornas charm” och ”Konungen kommer” i Lovisa.
Jag ska försöka förmå mig att ta del av något i programmet. Det har jag ju med glädje gjort under tidigare år, men den här sommaren är inte lik någon annan.

Om jag vågade mig ut bland folk får ni se bilder från evenemanget senare. Ha alla en bra dag ❤