Frankrike

Glad måndag! 11-07-2016

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Jättegrattis till första EM-guldet, Portugal <3
Jättegrattis till första EM-guldet, Portugal ❤

Värdnationen Frankrike i all ära… Men landet har redan sina EM-guld. Något sådant hade inte Portugal – tills igår.
Jag hejar ofta på the underdogs. Jag hör inte heller till dem som tycker att Cristiano Ronaldo (med pokalen) är dryg. Han visade ju faktiskt känslor, både då han på grund av skada i ett tidigt skede var tvungen att stiga av planen, samt i slutet och efter av de spännande förlängningsminuterna.

Så jag gläds med Portugal, fortfarande i dag.
Och hittade lite symbolik vad gäller invasionen av malar på stadion. Mal betyder ju bland annat ”dåligt” på franska. Och då tänker jag på vad fransmännen kanske tänkte om sin egen insats där de satt på gräsmattan och deppade.

Arkivet – den 9 augusti 2012

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Om jag minns rätt fanns det här taket i vårt hotell Westminster, men helt säker är jag inte längre.
Om jag minns rätt fanns det här taket i vårt hotell Westminster i Nice i Frankrike. Men helt säker är jag inte längre.

Det är intressant för mig själv med alla de opublicerade bilder som finns på alla möjliga minneskort och -pinnar 🙂

Ibland är dagarna långa och ganska bråda på jobbet, och då känns det bra att ha en del bilder i ”reservmappen”.

På jobbet fick jag träffa en väldigt intressant person i dag, vi har webb- och printartikel om honom i morgon. Men vill du veta vem han är kan du kolla på min arbetsblogg som finns här.

Fina fönster, del 112

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Den här bilden kunde gå in i serien Arkivet som jag startade för ett par dagar sedan eftersom jag hittade den i mitt bildarkiv från augusti 2012. Men jag publicerar den bland mina fina fönster i stället.
Den sommaren fyllde jag 50 år och min dåvarande make Benny och jag besökte Nice i Frankrike.
I hotellet vid strandbulevarden fanns det här fina fönstren.

Fönster i hotellet Westminster i Nice.
Fönster i hotellet Westminster i Nice.

Del 1 i serien.
Del 111 i serien.

I Frankrike med Adrian

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

En av fördelarna med författarjobbet är att jag får resa, ofta helt gratis 🙂
Just  nu är jag i Le Lavandou i sydöstra Frankrike med Adrian. Inte helt ensam förstås eftersom hans mor och far bor där, och så har han också annat sällskap men vem det är kan jag inte avslöja.

Att maken och jag var i Nice för en dryg vecka sedan har inget med det här att göra. Jag hade varit där för mer än tjugo år sedan och då vi bokade 50-års resa åt mig i början av det här året råkade Nice vara det bästa alternativet.

Jag har aldrig varit i Le Lavandou på riktigt, men med hjälp av internet kan man uppleva den lilla staden precis så mycket som jag behöver för att kunna skriva om Adrians vistelse där. Om en författare inte går in på några detaljerade miljöbeskrivningar räcker det ofta med att man på ett ungefär vet hur där ser ut.

När Adrian är i Lovisa har jag inga problem med att beskriva miljön. Tvärtom måste jag akta mig för att inte bli FÖR detaljerad i den. Och då jag skriver om Helsingfors känner jag till de flesta platserna. Men författaren har ju också frihet att hitta på nya miljöer. Kanske läsare från Helsingfors inte skulle gilla helt nya stadsdelar eller platser de inte alls känner igen sig i. Men ibland hittar jag till exempel på nya krognamn, i synnerhet då jag i första boken skrev om prostitution som försiggick på sådana.

Fler bilder från resan

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Serverar nu en blandat kompott av bilder från resan. Börjar med några matbilder 🙂

Vi åt frukost endast en gång på hotellet. Där kostade det enkla alternativet med baguette, croissant, marmelad från små glasburkar, kaffe eller varm choklad, rostat bröd och smör 9 euro. Den mer matiga frukosten kostade 20 euro per dag och då fick du allt från omelett till äggröra, charkuterievaror och frukt utöver det redan nämnda.

Vi valde mindre barer där frukostalternativen varierade mellan 6,50 – 9 euro. Ville man ha youghurt och/eller omelett, äggröra med mera kostade det lite mer. Likaså om man tog en sangria till frukost 🙂

Det här ser kanske inte så aptitligt ut, men de grillade sardinerna var goda. Kostade 10,50 euro.

Så här serverades efterrätten, chokladmousse. Mycket mäktig och god, orkade inte äta allt.

En eftermiddag uppträdde musikanter på strandpromenaden. Det var otroligt varmt hela veckan vi var i Nice, så jag avundas inte de uppträdandes kläder. Ensemblen spelade bland annat Lady Gagas ”Pokerface” och rev ner applåder till och med av gästerna som låg nere på stranden och inte såg allt som hände uppe på bulevarden.

Den lite bättre stranden, där man betalade för allt, öppnade kring åtta på morgonen och stängde klockan sju på kvällen. Här håller en av killarna som jobbade där med allt från servering till städjobb på att plocka undan madrasserna.

Livräddare, strandövervakare, badvakter – vad de nu må kallas, fanns både på betalstränderna och på gratisstränderna längs bulevarden i Nice. En del satt i torn, andra vid bord under parasoll vid strandkanten. Ibland promenerade de runt och hade för det mesta tillgång till surfbräde att paddla i väg med och vattenscooter.

En fin och lugn strand i italienska Ventimiglia. Till vänster en lagun som bildats av havsvattnet. Havet ligger ungefär femtio meter till höger om bilden. I bakgrunden syns en park.

Trappan upp från matsalen till första våningen där vi bodde. Vår dörr syns uppe till höger, vi bodde på rum 112. Det var för övrigt ett nummer jag kände för att ringa då paniken växte sista morgonen…
Mitt Visakort fungerade inte och hotellpersonalen gick inte med att på låta oss resa i väg och få en räkning med oss. Kanske helt förståeligt med tanke på alla bedrägerier som görs.

Tack och lov fick jag per telefon tag på en vänlig person på Aktias bankkontor i kära hemstaden Lovisa. Hon ringde kreditbolaget som på fem minuter fixade att jag fick höjd limit på kortet. Något jag trodde att jag hade fixat själv före resan…
Vågar inte riktigt tänka tanken slut, hade det gått lika lätt om jag hade varit från en storstad och kund i en annan, större bank?

Promenade des Anglais på kvällen. Bortsett från skräcken jag kände då kreditkortet inte funkade hade vi en helt underbar vecka på Franska rivieran.

Ventimiglia, dag sex

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Längs den här kusten har vi åkt, både västerut och österut. I onsdags tog vi tåget till Ventimiglia i Italien.

Utsikt från tågets fönster. En stor del av turen går nära vattnet. Här ser vi Monaco, längst till vänster tunneln där Formel ett-bilarna brukar susa fram.

Guuben utanför tågstationen i italienska Ventimiglia.

Blomsterprakt vid en gata i Ventimiglia.

Vi tog en liten promenad längs  en strand i Ventimiglia. Den bestod av sand och stenar, och var inte lika packad som den långa stranden längs med bulevarden i Nice är.

Mellan sandstranden och staden hade det bildats en liten lagun av havsvatten.

Vi har haft utmärkt väder. Sol alla dagar, nästan stekande varmt. +38 i solen var det i onsdags, +28 i skuggan enligt temperaturmätarna utanför apoteken. Helst vandrar man i skuggan och längs stränder där det fläktar friskt.

Så här kan man parkera i Frankrike utan att kalabalik uppstår. Ingen som höjer på ögonbrynen, inga poliser som lägger sig i, inga arga bilägare.

Och underhållningen är minst sagt varierande längs strandbulevarden i Nice. Visst är det här pianot på hjul underbart?

Nice, dag ett

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Steg upp klockan fyra i morse och var på flygfältet i Vanda klockan sex. Flyget till Nice startade helt enligt tidtabellen 8.35 och framme var vi fransk tid 11.30.
På bilden ses vår flygfrukost. Vi flög alltså från Finland till Franrike och drack då vi befann oss över Polen italienskt vin som hade buteljerats i Estland.

Utanför flygplatsens terminal slog värmen emot oss. Men det var ju bland annat för att få upppleva en sådan den här sommaren som vi kom hit.
Vi köpte två dagsbiljetter á fyra euro och tog den lokala bussen nr 98 in mot city. Tio minuter senare satt vi vid Promenade des Anglais och beundrade den här  utsikten.

Patrullerande polis på Promenade des Anglais.

Utsikten från vårt trevliga rum på Hotel Westminster.
Här är väl +28 grader i skuggan. Känns som minst trettiofem i solen. Snart ska vi gå till stranden, där fläktar det skönt.