frissa

Inte lätt att be om hjälp

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer
Bästa avslutningen på dagen. Delade en pizza med väninnan AB på Locale.

Det är inte lätt att be om hjälp. Att medge svagheter, och att man är beroende av andra. Men precis så har det varit för mig de senaste veckorna under de dagar då jag inte klarat av att gå längre än 100–200 meter. Och att även inse att tiden för den sträckan kan kräva minst tjugo minuter.

Så i dag beslöt jag mig för att be om hjälp. Jag kunde inte rulla ner för backen med cykel till frissan fastän vägen dit bara är cirka 700 meter. Det hade snöat under natten och vägen kändes inte trygg.

Vännen Marina agerade taxi till frissan. Och inte nog med det. Hon hade två nybakade bullar, som ännu var varma i sitt paket, som uppmuntran till mig ❤

På förmiddagen hade vi ett bra styrelsemöte med Nya Östis. Att efter det få sitta två och en halv timme hos frissan var också guld värt. Där kan man ju verkligen prata av sig, och sedan känna sig fin då man går ut.

Min syster agerade kusk från frissan hem och som kronan på verket fick jag tillbringa ett par timmar med god mat på lokala Locale tillsammans med ytterligare en väninna.

Undersökningarna som har med det onda i benet / ljumsken att göra fortsätter. Men jag klarar mig. Jag kan ju sitta och ligga, jag kan sova bra. Det finns många som har det mycket värre – har jag sagt förr.

Det är bara att våga

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

… också då det gäller ny hårfärg. I går var jag för första gången i livet hos frissan på kvällen, vi påbörjade proceduren 18.45 och hemma var jag åter 21.30. Det var riktigt mysigt.

Det är färger från växtriket som gäller nu. Jag litade helt på frissan Mona, hon har rätt känsla för vad som passar och vad som lyckas. Själv har jag svårt att beskriva hur jag vill att slutresultatet ska bli. Rödblond kan uppfattas på många sätt.

Jag vet inte om topparna är riktigt så här ljusa eller om skenet från lampan gör sitt. Men mycket nöjd blev jag!

Jag vill inte längre att kemikalier används då jag går hos frissan, och nu går jag också över till ekologiska produkter då det gäller hårvård. När flaskan är tom sköljer jag ur den och går till frissan för att få påfyllning. Då bidrar vi åtminstone lite till att minska på berget av plast.

Mysbelysning då jag fick massage.

I morgon var det tänkt att jag skulle åka till Uleåborg i norra Finland för att se Tors innebandymatch där. Men just nu vill jag inte störa min dygnsrytm. Att vakna fem på lördagsmorgonen och sedan sitta i en buss tio timmar natten mellan lördag och söndag känns inte bra just nu. Hur mycket jag än älskar att följa Tors lag, och att åka buss, sover jag inte bra i den. Det skulle betyda att jag behövde sova från åtta på söndag morgon en bit in på eftermiddagen efter den långa resan.
Förr gick det bra, men för tillfället känner jag att kroppen säger stopp – den behöver en regelbunden dygnsrytm.

Semesterdag 1

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Ska ha det så in i vassen skönt.

Tänkte inte ha väckarklockan att ringa alls. Men då jag vaknade mitt i natten ställde jag ändå in den på 11. För tänk om jag skulle sova och sova och sova, och missa frissan jag har klockan 13 😀

Nå, det fanns nog ingen risk att försova sig. Hettan gör det svårt att sova utan avbrott. Vaknar ofta och lakanen är jätteskrynkliga. Dessutom började någon borra klockan 8.20, så då var det kört med fortsatt sömn. Badrummet i flera bostäder i huset ska genomgå renovering så det kommer att bli mycket borrande framöver.

Ska inte göra så många knop i dag. I väntan på frissatiden kanske jag läser bloggar och plockar med lite smått och gott i hushållet, utan stress.

Hur galet som helst, del 41

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Mumin skrämmer kaffemugg på flykten 😀

Den här bilden knäppte jag i all hast mellan regn och hagelskurar på Mikaelsgatan i Helsingfors i torsdags. Först då jag kom hem såg jag att fotot platsade i serien ”Hur galet som helst” 😀

En upplyst Mumin, troligen både vad gäller intellekt och belysning, skrämmer i väg en mugg med kaffe 😀

Själv gjorde jag också något hur-galet-som-helst i dag då jag åter gick till frissan. Denna gång endast för att få håret tvättat. Efter biopsin får jag inte gå i duschen på fyra dagar… Lyckas ju bra att tvätta vissa regioner men att tvätta håret och att samtidigt undvika att bröstet blir blött… det känns svårt.

Förändring

~ Carita Liljendahl ~ 48 kommentarer

För att slippa hålla på att ständigt bleka fler slingor och fixa utväxten i håret valde jag att genomgå en förändring.

Det tämligen ljusa håret krävde korrigering varannan månad eftersom utväxten är mörk och också bjuder på en del grå strån...
Det tämligen ljusa håret krävde korrigering varannan månad eftersom utväxten är mörk och också bjuder på en del grå strån…

Denna bild kallas annars ”kalufsie”. Hittade på det en gång då min bloggvän Intefangördetdet hade fotograferat sig själv så att bara kalufsen syntes. Eller en del av den. Efter det har vi fått se många ”kalufsies” som alltså är likt en selfie, men inte så att man ser ansiktet.

Kalufsie nummer två. För att slippa problemet med utväxten valde jag att göra såhär. Eller helt slipper jag ju inte problemet, men det blir mindre tydligt.
Kalufsie nummer två. För att slippa problemet med utväxten valde jag att göra såhär. Eller helt slipper jag ju inte problemet, men det blir mindre tydligt.
Och bakifrån ser det ut så här.
Och bakifrån ser det ut så här.

Trollet i spegeln försvann

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… då jag äntligen fick färgkorrigeringen gjord. Kom inte ihåg att ta någon bild innan jag gick till frissan, men det var nog heller ingen särdeles trevlig syn.

Det är så skönt att bli ompysslad hos frisören, och jag begriper inte nu hur jag klarade tiden med ett hår som borde ha toppats och färgkorrigerats för två veckor sedan…
Det är ett i-landsprobem, jag vet – men visst är det märkligt hur allt känns bättre då håret ser ut som man vill att det ska se ut.

Bilden är med avsikt lite oskarp så ni inte ska se dammet på spegeln :-D
Bilden är med avsikt lite oskarp så ni inte ska se dammet på spegeln 😀

Och så ännu två bilder från min vandring på stan. Igensnöade mattor 🙂

matta_sno1mattor_sno2

Min lediga dag, del 3

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Verkar ha lite mer ork just nu, men ska kanske inte ropa HEPP innan jag är över bäcken. Om det är något virus som lurar bakom hörnet såsom en vän antydde på Facebook. Den som lever får se, dör jag så var det till döds…
Tillåt mig ha lite svart humor – den har hjälpt mig många gånger 🙂

Så himla skönt då någon annan tvättar mitt hår och gör lite lockar i det.
Så himla skönt då någon annan tvättar mitt hår och gör lite lockar i det.

En andel i mitt välbefinnande kan jag säkert ge min frissa Heli. Oj oj så roligt vi har när det bara är vi två där, vi fnissar åt allt möjligt 😉
Jag löper lite risk att upprepa mig med de här frissabilderna men den här gången bytte jag i alla fall stol!

Och så en Lovisabild. En vy tagen från Östra Tullgatan. Huset till vänster har adress Mariegatan, huset i mitten är en del av det stora lopptorget Suurkirppis och huset till höger en del av huset där också biografen ligger.

Gatuvy från Lovisa.
Gatuvy från Lovisa.

Och hördu BP, här syns FYRA människor och fyra bilar 😀

Dessutom har jag fotograferat en grind i dag. Kanske början på en ny serie med grindar och portar?

 

Det nya året fortsatte

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

… med fest i goda vänners lag. Känner mig verkligen privilegierad som fick ta del av en fin guldbröllopsfest där brudparet också firade sina jämna år. Vackert dukat och genomtänkt i minsta detalj.
Temat för kvällen var resor, ett av parets största intressen. Till välkomstdrinken norsk laxkanapé, till förrätt kinesiska vårrullar och till huvudrätt mexikansk kycklingsoppa med tacos och guacamole. De utsökta vinerna var sydafrikanska och till efterrätt blev det sachertårta med Wien och Österrike i åtanke.

Omslaget till den genomtänkta menyn.
Omslaget till den genomtänkta menyn.

Det känns fint att det finns par som faktiskt håller ihop i vått och i torrt. Säkert har det funnits motlut och bekymmer i ett 50 år långt förhållande men det oaktat står kärleken stark. Då orkestern spelade upp till en kärlekssång om fem röda rosor som maken överraskade hustrun med var inte månget öga torrt bland gästerna.

Härligt kryddade och frasiga vårrullar till förrätt.
Härligt kryddade och frasiga vårrullar till förrätt.

Det här året har börjat bra. Jag ska fortsätta vandra genom det med öppet sinne.
I natt har vi fått snö, det är vackert vitt och minus åtta grader där ute. I dag ska jag också till frissan och det är ju alltid kul!

En bild jag visat förr

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… men är alltid nöjd då jag kommer från frissan.

Är inte så bra på att själv få till det med lockar i hela håret så därför känner jag mig extra fin efter frissabesöket.
Är inte så bra på att själv få till det med lockar i hela håret så därför känner jag mig extra fin efter frissabesöket.

Hörde nyligen på radion en man som berättade att hans fru ALDRIG var nöjd då hon kom från frissan. Hon lär för det mesta ha gråtit efter varje besök, och inte hjälpte det fastän hon bytte salong.

Jag tror att den kvinnans problem ligger på ett djupare plan. Det är inte frisörsalongernas anställda hon är missnöjd med. Men hon kanaliserar troligen sitt psykiska illamående via dem.

Jag har gått till samma frissa i trettio år, förutom då jag bodde i Sverige och några gånger då jag bara velat testa en annan salong.
Jag är inte rädd för att gå till någon annan, jag har bara varit så nöjd med henne jag går hos. För det där med frissabesök innebär ju så mycket mer än bara klippning och olika behandlingar. Man sitter ju där och talar om livet! ❤