Nu gäller det att öva att skriva det nya årtalet. Jag som skriver dagbok så gott som varje dag präntar ner året där. Det brukar gå ganska bra, men visst händer det att jag av bara farten skriver 2022. Då sätter jag en vit klisterlapp på, eftersom jag skriver med kulspetspenna, och så tar vi det på nytt. 2023 ska det vara!
Året får en bra start med utmaningen Skyltsöndag som förvaltas av bloggvännen BP. Alltid lika kul att vara med och se hur andra skyltar om söndagar.
Den här bilden togs på juldagen då jag var på promenad. Parturi-kampaamo = barberare-frisör. Kampa = kam. Parta = skägg.
Vägarbetena på Östra Tullgatan har avancerat till korsningen med Drottninggatan. Dröjer till våren innan allt är klart.
Hade fullspäckad kalender i dag som började med planering av följande Nya Östis från klockan 9 till cirka 12. Efter det lunchmöte, sedan frissa. Känns som att jag går ofta hos frissan men det var fem veckor sedan senast. Efter frissan ett par timmar jobb till.
För att få dagens alla steg kombinerade jag dem med ärenden på stan och fick ihop 2941. Ingen toppnotering men målet för dagen nått med råge 🙂 Imorgon i mån av möjlighet lite fler steg igen.
Att få tid för promenaderna har varit, precis som jag gissade, en utmaning ibland. Turerna måste ritas in i kalendern och hittills har det lyckats, tack vare att jag inte satte upp ett överambitiöst mål. Jag tycker att jag inte längre lika fort får ont i ryggen (inte efter 300 meter i alla fall), och får jag ont sätter jag mig ner på en sten eller en bänk 20 sekunder, eller stretchar och tänjer så att lutar mig framåt och nuddar med händerna i marken.
Tio veckor sedan jag senast lät göra slingor. Tar dem bara vid vartannat besök. Det här var MIN tid den här dagen och jag var glad och tillfreds efteråt. Avrundar kvällen med pussel!
Så i dag blev det dags för lite slingor igen. Och nu känner jag mig åter bekväm, känner igen mig själv med andra ord.
Man ser ju ut som en alien då man sitter där med plastpåse på huvet 😀
Belysningen i taket spelar förstås sin roll i bilderna, men de här ligger ändå nära sanningen. Jag gillar då nyanserna är ljusa i pannluggen och uppe på huvet, men så där överlag har jag väldigt många olika nyanser i håret.
Min riktiga färg är mycket mörk, men nu med åldern har den börjat skifta mot grått. Dock ändå inte till den grad att det skulle gå att låta växa ut som vackert vitt eller jämngrått. Min hårbottens färg är fortfarande nästan svart 😀
Jag lät Luana fixa mitt hår. Hon har också nu en butik på nätet, tillsvidare såvitt jag vet bara på finska.
Alla har väl hört talas om tanter med blomsterhattar?
Och många har väl också hört uttrycket ”foliehatt” – Inte så särskilt smickrande.
Såhär kan man se ut i frissan.
Efteråt såg jag ut såhär.
Jag tycker fortfarande att det är fruktansvärt svårt att visa bilder av mig själv där jag inte har nån make up (använder nästan aldrig!)… Rynkor, dubbelhaka… ja, varför är man så sträng mot sig själv?
Jag ville ha lite ljusare hår igen. Känner inte igen mig i det mörkare, rödare. Så nu är det okay åter ett tag 🙂
Och så är det Elisabeths namnsdag i dag. Även Lisbets och Liisas (finskt namn). Stormen som har dragit fram över Finland fick därför namnet Liisa.
Mitt andra namn är Elisabeth, så grattis till mig!
Tycks också vara den internationella mansdagen i dag. Så grattis alla män som jag känner ❤
Bästa avslutningen på dagen. Delade en pizza med väninnan AB på Locale.
Det är inte lätt att be om hjälp. Att medge svagheter, och att man är beroende av andra. Men precis så har det varit för mig de senaste veckorna under de dagar då jag inte klarat av att gå längre än 100–200 meter. Och att även inse att tiden för den sträckan kan kräva minst tjugo minuter.
Så i dag beslöt jag mig för att be om hjälp. Jag kunde inte rulla ner för backen med cykel till frissan fastän vägen dit bara är cirka 700 meter. Det hade snöat under natten och vägen kändes inte trygg.
Vännen Marina agerade taxi till frissan. Och inte nog med det. Hon hade två nybakade bullar, som ännu var varma i sitt paket, som uppmuntran till mig ❤
På förmiddagen hade vi ett bra styrelsemöte med Nya Östis. Att efter det få sitta två och en halv timme hos frissan var också guld värt. Där kan man ju verkligen prata av sig, och sedan känna sig fin då man går ut.
Min syster agerade kusk från frissan hem och som kronan på verket fick jag tillbringa ett par timmar med god mat på lokala Locale tillsammans med ytterligare en väninna.
Undersökningarna som har med det onda i benet / ljumsken att göra fortsätter. Men jag klarar mig. Jag kan ju sitta och ligga, jag kan sova bra. Det finns många som har det mycket värre – har jag sagt förr.
… också då det gäller ny hårfärg. I går var jag för första gången i livet hos frissan på kvällen, vi påbörjade proceduren 18.45 och hemma var jag åter 21.30. Det var riktigt mysigt.
Det är färger från växtriket som gäller nu. Jag litade helt på frissan Mona, hon har rätt känsla för vad som passar och vad som lyckas. Själv har jag svårt att beskriva hur jag vill att slutresultatet ska bli. Rödblond kan uppfattas på många sätt.
Jag vet inte om topparna är riktigt så här ljusa eller om skenet från lampan gör sitt. Men mycket nöjd blev jag!
Jag vill inte längre att kemikalier används då jag går hos frissan, och nu går jag också över till ekologiska produkter då det gäller hårvård. När flaskan är tom sköljer jag ur den och går till frissan för att få påfyllning. Då bidrar vi åtminstone lite till att minska på berget av plast.
Mysbelysning då jag fick massage.
I morgon var det tänkt att jag skulle åka till Uleåborg i norra Finland för att se Tors innebandymatch där. Men just nu vill jag inte störa min dygnsrytm. Att vakna fem på lördagsmorgonen och sedan sitta i en buss tio timmar natten mellan lördag och söndag känns inte bra just nu. Hur mycket jag än älskar att följa Tors lag, och att åka buss, sover jag inte bra i den. Det skulle betyda att jag behövde sova från åtta på söndag morgon en bit in på eftermiddagen efter den långa resan.
Förr gick det bra, men för tillfället känner jag att kroppen säger stopp – den behöver en regelbunden dygnsrytm.
Tänkte inte ha väckarklockan att ringa alls. Men då jag vaknade mitt i natten ställde jag ändå in den på 11. För tänk om jag skulle sova och sova och sova, och missa frissan jag har klockan 13 😀
Nå, det fanns nog ingen risk att försova sig. Hettan gör det svårt att sova utan avbrott. Vaknar ofta och lakanen är jätteskrynkliga. Dessutom började någon borra klockan 8.20, så då var det kört med fortsatt sömn. Badrummet i flera bostäder i huset ska genomgå renovering så det kommer att bli mycket borrande framöver.
Ska inte göra så många knop i dag. I väntan på frissatiden kanske jag läser bloggar och plockar med lite smått och gott i hushållet, utan stress.
Den här bilden knäppte jag i all hast mellan regn och hagelskurar på Mikaelsgatan i Helsingfors i torsdags. Först då jag kom hem såg jag att fotot platsade i serien ”Hur galet som helst” 😀
En upplyst Mumin, troligen både vad gäller intellekt och belysning, skrämmer i väg en mugg med kaffe 😀
Själv gjorde jag också något hur-galet-som-helst i dag då jag åter gick till frissan. Denna gång endast för att få håret tvättat. Efter biopsin får jag inte gå i duschen på fyra dagar… Lyckas ju bra att tvätta vissa regioner men att tvätta håret och att samtidigt undvika att bröstet blir blött… det känns svårt.
En bekant frågade efter mitt förra frissabesök om jag har förlängningar i håret. Svar: nej.
Jag kände inte riktigt igen mig i den mörka nyans jag lät göra förra gången.
Trodde jag skulle vänja mig, men det gjorde jag inte på tre veckor.
Nu känns det bättre.
För att slippa hålla på att ständigt bleka fler slingor och fixa utväxten i håret valde jag att genomgå en förändring.
Det tämligen ljusa håret krävde korrigering varannan månad eftersom utväxten är mörk och också bjuder på en del grå strån…
Denna bild kallas annars ”kalufsie”. Hittade på det en gång då min bloggvän Intefangördetdethade fotograferat sig själv så att bara kalufsen syntes. Eller en del av den. Efter det har vi fått se många ”kalufsies” som alltså är likt en selfie, men inte så att man ser ansiktet.
Kalufsie nummer två. För att slippa problemet med utväxten valde jag att göra såhär. Eller helt slipper jag ju inte problemet, men det blir mindre tydligt.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 