gåvor

Små gåvor, så glad man blir!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Det har varit rätt fullt upp de senaste dagarna. Ett möte och ett jobb i måndags. I går ett möte med hemvården, det har avancerat bra där nu med kartläggning för hur mamma mår och hur vi orkar. Just nu går ju allt bra med mamma, men med tanke på vad som kan hända och vad som behövs då en person blir äldre är det väldigt värdefullt att de här hembesöken görs.

Ofta blir det så att jag hinner läsa mina vänners bloggar först mot slutet av veckan. Eller ofta är det så att jag läser, men då det gäller att kommentera – vilket jag vill göra – tar jag mig den tiden fredag, lördag, söndag.

Namnsdagsgåva av min syster. Värityskirja = färgläggningsbok. Passar perfekt nu då jag skaffat mina färgpennor. Det blir terapeutiskt också, inser jag då jag ser bilderna. Jag kan skriva in små texter och jag har hört många vänner säga att det där med att sitta där med färgpennor och långsamt färglägga, det är härligt ❤

På kortet står det ”Vänd ditt ansikte mot ljuset, och låt solen värma ditt hjärta”. De sista orden kom inte med på fotot. Orden passar mig perfekt, för jag har ju då och då en släng av ”mörkerdepression”. Nu då solen lyser, och även börjar värma, känner jag hur livet återvänder. Det blir snart vår och sommar igen!

Och på Alla hjärtans dag fick jag också små gåvor. Den där röda rosen som omges av rött stanniolpapper, den var faktiskt ätbar choklad 🙂

Fina gåvor – redan! Nu blir det en Bond-hörna 😍

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Känner mig lyckligt lottad med många fina vänner! Grannen Peters dotter Sara har tagit hand om min gamla kaktus som jag ville ge bort. Och i dag fick jag träffa dem båda och också Peters fru Annina. Det blev en kort visit eftersom jag hade mammas blomster och annat inbokat.

Men de ville tacka mig för allt möjligt. Tiden som grannar och kaktusen och annat. Och då fick jag välja en BOND-bil som Peter hade på hyllan.

Aston Martin V12 Vanquisch från ”Die another day”. Det var inte Daniel Craig i den filmen, men Pierce Brosnan gjorde rollen ”good enough” 🙂

Min samling av Bondprylar växer! Och många grejer har jag fått som gåvor. Till exempel en plansch som delades ut på en premiär i Amsterdam, och Spectre-spelkort, och glasunderlägg… Då många vet att jag är en hängiven Bond-fan hittar de på allehanda överraskningar för mig ❤

I samlingen finns också tidningar, böcker, en Heineken-öl med Bond-tema (kan nog inte drickas mer 😀 )… en flaskhållare, och för att då inte tala om papp-gubben, som kostade mer att skeppa hit från England än vad papp-Bond i sig kostade.

Att någon kan ge bort en sådan här grej till mig ❤ ! Uppskattas enormt!
I mitt nya hem ska det bli en bättre Bond-hörna än jag haft här på Chiewitzgatan nu.

På en träff med medarbetare nyligen fick jag också av min före detta lärare i gymnasiet, numera kollega och vän Märtha Ordodlaren en fin gåva.

Hon hade läst på min blogg att jag många gånger skrivit ”Det ordnar sig”… för orolig har jag ju varit och än kan jag ha fjärilar i magen.

Hon beskriver orden på muggarna bland annat så här:
De här orden ”löisä” och ”naaleiss” används i min hemby, i Nykarleby, i Jakobstad… Hur det är söder om Vörå är jag inte så säker på. Men uttrycket gäller för min hemkommun Oravais och för byn Keskis. Jag tjöt nästan till när jag läste i din blogg om att allt ordnar sig… ”Passar perfekt som inflyttningspresent åt Carita”! Firman som låtit trycka upp en hel del dialektsaker finns i Pedersöre, tror jag.”

Tack Ordodlaren ❤ !

Vänner, blinier och ishalka

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Med ett par vänner har jag som vana att träffas då och då om fredagar, ungefär två gånger i månaden. I dag firade vi Alla hjärtans dag, som i Finland också kallas vändag (ystävänpäivä). Vi brukar utbyta små gåvor. Jag fick en chokladask och en hembakt biskvi. Vackert dekorerad och inpackad.
Min gåva till vännerna var en liten flaska bubbel i glitterförpackning och ett litet chokladhjärta.

Det blev en lite suddig bild. Men de här blinierna på Bistro Kronan var jättegoda! Samma boveteblandning, men nu bad jag om att få små och tunna blinier och det blev tre stycken.

Haft fullspäckad dag som började med jobb några timmar, sedan handla till mamma, göra snöarbete hos henne och mata fåglarna. Efter det ett möte, sedan vänträffen. Allt ungefär i ett kör och på eftermiddagen började det snöa. Sedan övergick snöfallet till regn och det blev blixthalka.

När jag kom hem öppnade jag teven och hörde den oerhört sorgliga nyheten om Alexei Navalnys död 😭 Har alltid beundrat honom för hans mod att stå upp för sina åsikter och våga kritisera Putin och den ryska regimen. Dessvärre var ju detta öde väntat. Putin skyr inga medel då det gäller att bli av med personer som inte gynnar hans framtid.
Kan någon få stopp på den ryska diktatorns framfart? Finns det någon rättvisa i världen?

Mumin och Lovisa 💕

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag missade ju tyvärr årets bokmässa då jag fick feber natten innan jag skulle åka iväg. Så nu måste jag vänta ett år på nästa mässa.

Men Ordodlaren, som också är medarbetare på Nya Östis, hade varit där. Hon skrev en artikel till NÖ, på begäran av mig för att jag själv inte kunde göra det. Och sedan kom hon dessutom hem till mig med den här underbara överraskningen ❤ Hon hade köpt så många böcker från ett visst förlag att hon fick en plansch. Den planschen tyckte hon att JAG som Mumin-supporter skulle ha.

I går inhandlade jag dubbelsidigt tejp och fick upp planschen på ett skåp, som också fungerar som en rumsdelare mellan hallen och mitt vardagsrum.

I måndags kom en annan vän hem till mig med ett vykort. Jag hade sett det i något sammanhang, kanske på Facebook, minns inte. Jag tyckte att det var fint, men de här korten lär inte längre finnas till salu. Merita som hämtade kortet till mig råkade ändå ha två exemplar hemma och ville ge det ena till mig.

Jag hade kunnat betala både för Mumin-planschen och för vykortet, men vännerna ville inte ha någon ersättning. Sådana här små gester i vardagen betyder mycket för mig ❤

Och festen den fortsatte

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Fick för snart en vecka sedan bland annat de här gåvorna av min väninna Dimi. Hon hade inte möjlighet att komma på min 60-års fest i maj. Sedan reste hon till sitt hemland och jag hade också allt möjligt inbokat i kalendern. Men i slutet av förra veckan sågs vi och då fick jag ett fint kort, en flaska mousserat, ett ljus och en rosendoftande tvål.

Jag är ju inte särskilt romantiskt lagd, om vi ser till inredning och kläder. Men kanske det finns en romantisk ådra i mig ändå eftersom jag älskar doften av rosor och rosenbuskar, tvålar och parfymer – bara doften inte är söt och dominant.

Får jag en gåva med ett blommigt ljus eller en rosa tvål, då uppskattar jag den väldigt mycket. Ljuset brinner redan om kvällarna och jag doftar på tvålen varje dag.

Får jag blommor i bukett av någon är jag också romantiskt lagd och blir väldigt förtjust och tacksam. Så riktigt lite romantiskt lagd kanske jag är ändå 😍

Bilder, och testar inställningar

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Jag har inte blivit helt du med ”nya” WordPress ännu heller, fastän jag hållit på med den säkert ett drygt år (tiden går ju fort, jag minns inte när den kom).

Har många bilder på lager nu och skulle vilja sätta en del i kolumner, som mosaik, i mindre grupper osv. Men då jag kollar förhandsgranskningen, blir det inte alltid som jag vill.

Jag har börjat köpa rätt många klänningar via Dress Like Marie, som är ett inhemskt företag. Bra kvalitet, generösa storlekar. Ordleken på kortet som kom med gillar jag också ❤

På bilden uppe till vänster syns en bastukvast som jag fick av en kollega i lite försenad födelsedagsgåva. Till höger, också en gåva av en kollega som bor på Pellinge. En alkoholfri bubbeldryck 🙂

När jag skulle logga in här i dag dröjde det länge innan jag fick min verifieringskod från WordPress. Tvåstegsverifieringen är ju en säkerhetsåtgärd, men vad göra om koden aldrig kommer? Om WP har tekniskt strul? Jag kollade att jag tillsvidare kan blogga via min telefon utan säkerhetskoder, och det känns ju bra.

40-års studentfest i dag. Kanske kan visa nån bild därifrån imorgon.

Avslutar den här gången med att citera Onkelskruttet från ”Sent i november” i Tove Janssons bok ”Ordets gåva”.
Jag är på semester, sa Onkelskruttet trumpet. Jag får glömma vad jag vill. Det är fint att glömma. Jag tänker glömma allting utom några små trevliga saker som är viktiga.

En oförglömlig fest!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Jag vet inte var jag ska börja eller hur jag ska kunna tacka alla. Jag vill berätta allt, visa alla presenter, förmedla vidare allt fint som sades under kvällen. Musiken, stämningen, dofterna. Men det går ju inte. Så det får bli några bilder nu och kanske några en annan gång 🙂

Jag skrev i inbjudningen att jag har alla prylar jag behöver, men de saker jag fick var sådana jag uppskattade. Genomtänkta, roliga, goda. Och hemmet är nu som en mindre blomsterhandel 😀 ❤
Här finns allt från ett pussel med bilder av mig och mina vänner, till presentkort, handstickade strumpor, handsnidad smörkniv och drycker av allehanda slag. Ett av korten spelar James Bonds signaturmelodi då det öppnas 🙂
Bloggvännen Ordodlaren är min före detta lärare bland annat i psykologi i gymnasiet. Hon skriver också ibland för Nya Östis. Av henne fick jag en underbar bok!
Innan gästerna kommit till festplatsen Almska Gården. En del av det dukade festbordet. Blommorna köpte jag från Dream Flower, ville att färgerna skulle hedra Ukraina, gult och blått. Det vita inslaget gör att färgerna även blir finlandssvenska, gult-blått-vitt ❤

Ett stort tack till Tora, Ann-Britt och Tina som suttit på flera festkommittémöten med mig och som ställde i ordning inför festen. Tack även till Pia och min syster Veronica för hjälp under och efter festen! En tack-annons i tidningarna ska det också bli om en dryg vecka då jag vet hur mycket pengar jag fått in på mitt konto, varifrån jag tänker skänka ett bidrag till min skolkompis Sivs barnhem, Corazon Grande i Bolivia.

Tacksamheten är stor

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

För att jag igår kunde fira tillsammans med en del av mina närmaste vänner.
Det är alltid svårt då man ska bjuda till fest, att välja vem som ska få komma.

Dels handlar det om min egen ekonomi, vad har jag råd med?
Dels handlar det om den tid jag vill ha för alla. Bjuder jag 30–100 personer hinner jag inte umgås med var och en.

Den här festen handlade för mig själv inte enbart om att jag blivit utsedd till chefredaktör för Nya Östis. Jag fokuserade på de fem senaste åren i mitt liv. Vem har funnits vid min sida, i vått och i torrt? Från skilsmässan 2014, genom skeendena då jag sade upp mig från en fast tjänst, startade eget företag, började jobba för Nya Östis och fick allt mer ansvar där.

Då man bjuder in människor till en fest känns det aldrig helt rättvist. För det finns minst lika många till som jag gärna hade tackat i detta sammanhang. Men… gränsen måste dras någonstans. Och det kommer nya fester!

Ett hembakt bröd med potatis och örter.

Jag hade undanbett mig gåvor. Det viktigaste var att jag fick tacka mina vänner och att de fick träffa varandra.

Men då någon ändå överräcker en gåva skulle det aldrig falla mig in att säga ”jag skulle ju inte ha nåt”. Jag vet själv hur det känns då jag inte vill komma tomhänt till en fest. Visst är det trevligt att bli överraskad och att få överraska.

Jag fick allt från presentkort och vackra dikter till mousserat och vin, bröd och choklad, saker med Muminmotiv och en enormt ståtlig orkidé.

Tack för precis allt ni gav mig i går ❤ Vänskapen vi upplevt genom åren och som jag hoppas fortsätter i många år till, är guld värd.

Nina framför en hälsning av en väninna som inte kunde komma till festen och jag blir tårögd.

Kind of inflyttningsfest!

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Men också en träff med härliga väninnor! Tacksam för de relationer jag har, viktigt att odla dem ❤
Fina gåvor fick jag också av Marina & Martina.
Tack för vänskapen – tack för spontant skratt och allt sådant där som man kan säga och göra endast då man känner varann utan och innan 😀

Bröd och salt hör ju till. Utöver det glögg och skumpa och bastubadsprodukter – tack!

Salt tilltugg till välkomstdrinken. Ishavsröra i krustader.

Bruscetta mozzarella – innan den gick in i ugnen 🙂

De här lediga dagarna har gjort mig gott! Två dagar känns som en härlig liten evighet. Bokmässa ena dagen, fest för ett par vänner den andra.
Jag tror att jag med tiden lär mig att inbokade lediga dagar då och då verkligen gör susen. I morgon orkar jag åter jobba, med helt ny energi! – – – För man får ju en timme extra på grund av återgång till normaltid.

En hörna får ännu vänta…

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

… på fotografering i sovrummet.
Men den gamla stolen jag hittade på loppis fick bli nattduksbord.

Den stora nallen är 50 år gammal, en barndomsvän. Den lilla fick jag för inte så länge sedan av min vän Dimi. Ikoner och andra små gåvor finns här också.
Den stora nallen är 50 år gammal, en barndomsvän. Den lilla fick jag för inte så länge sedan av min vän Dimi. Ikoner och andra små gåvor finns här också.

Fortfarande är det viktigt för mig att sängen inte står fast mot någon vägg. Det finns en liten möjlighet att få ut den ännu mer mitt på golvet bara jag löst ”problemet med hyllorna” som inte visas på bild.

Köpte ny säng innan jag flyttade - otroligt skön!
Köpte ny säng innan jag flyttade – otroligt skön!

Och så där i övrigt är det NÖ- och KP-dag i dag. Har mycket att läsa i kväll!

Strök över adresserna på tidningarna och tycker att bilden på Nya Östis ser ut som en liten gris 😀

hemma_tidningar