gåvor

Min lediga dag, del 1

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Kände mig frusen och trött i går. Något är det förstås som inte stämmer men vi hoppas det går över. Menar – i lördags lade jag mig klockan nio och sov tolv timmar. I går lade jag mig klockan åtta och sov elva timmar…
Men värre skulle det väl vara om jag inte kunde sova alls?

En bloggvän konstaterade att orden ”skatteverket” och ”deklaration” kan få vem som helst att må illa, så det var kanske det 😀

Nattduksbord.
Souvenirer och gåvor.

På mitt nattduksbord finns tre souvenirer från Grekland och Bulgarien, och två gåvor jag fått av vänner. Ni som gett dem känner igen er och ska veta att de förmedlat stor tröst under svåra tider ❤

Ett sådant här nattduksbord skulle för övrigt vara tufft 🙂 Inte för att jag är rädd om nätterna, men snyggt är det!

Vatten och bröd.
Vatten och bröd.

Efter min sedvanligt enkla frukost med vatten, bröd och dagens tidningar väntade disken och snart ska jag sortera ren tvätt.
Min lediga dag fortsätter med besök hos frissan och med ett möte i kväll. Ska också föra cykeln på vårservice.

disk

Glad 2:a maj till alla!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Skål för våren, nu är den äntligen här!
Skål för våren, nu är den äntligen här! Foto: Veronica Lindblom

Första maj var solig och skön, men nere vid havet där vi firade att sommarrestaurangen Saltbodan öppnat blåste det lite. Då vattnet i viken inte kan vara mer än några grader varmt gällde det att vara varmt klädd.
Aaro till vänster på bilden är inte någon surpuppa fastän han ser sammanbiten ut 🙂
På Facebook kommenterade hans hustru Marina, andra från vänster, att så där ser man ut då man varit tillsammans med henne 37 år 😀

Firade såsom planerat vårens ankomst med min syster och några vänner som alla betytt mycket för mig under året som gått. Första maj 2014 går till historien som en av de bedrövligaste helgerna i livet, men första maj 2015 blev en glad fest, tack för det också till Merja till höger på bilden.

Fick gåvor som om jag haft födelsedag. Kanske man kan säga att jag är pånyttfödd nu då jag klarat det första sorgeåret.
Fick gåvor som om jag haft födelsedag. Kanske man kan säga att jag är pånyttfödd nu då jag klarat det första sorgeåret.

Av Marina och Aaro fick jag skumpa och kort. Och tack även till Tia från Borgå för handkrämen och nyckelringen och den varma kramen. Tack också till många andra för kramar på årsdagen, ingen nämnd, ingen glömd.

Den här morgonen startade med kaffe och nygräddat bröd tillsammans med Merja innan hon åter åkte hem till katterna på landet ❤
Skönt att ännu ha två lediga dagar framför sig.

(förresten… det lär ha varit nån hockeymatch i VM igår… äsch, vi tar nya tag mot Danmark i morgon…)

Rörd, glad och förväntansfull

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

… har jag känt mig flera gånger de senaste dagarna.
Jag har fått så många fina julkort med hälsningar. En av dem innehöll en gratis livförsäkring, ett reflex med en av mina favoriter från Mumin, Lilla My!

Hon är allt fullt i bilder den härliga Lilla My. Det vill jag också vara. Vaksam, nyfiken, orädd och ibland lite fräck.
Hon är allt fullt i bilder den härliga Lilla My. Det vill jag också vara. Vaksam, nyfiken, orädd och ibland lite fräck.

Jag var nedstämd den dagen jag kom hem. Så den här lilla omtänksamma gåvan fick varma glädjetårar att rulla ner för mina kinder.
Egentligen borde jag visa alla kort jag fått, för alla bär ju på hälsningar som värmer mitt hjärta. Men jag tror ni förstår att jag gör ett plock i högen.

Från mitt fadderbarn Laura i Bolivia fick jag det här kortet.
Från mitt fadderbarn Laura i Bolivia fick jag det här kortet.
Första julpaketet.
Första julpaketet.

Och första julpaketet fick jag i dag. Jag lovar att jag öppnar det först på julaftonsmorgonen, men dikten på kortet kunde jag inte låta bli att läsa. Och då blev jag också rörd, för den inger mig så mycket hopp om vad som komma skall.
Tack till alla som skickat kort och små gåvor – ni vet vem ni är ❤
Och tack till dig Birgit, som ringde för att önska mig god jul. Vårt samtal fick en annan vändning än du kanske tänkt dig, men du sa så många kloka saker. Jag som alltid tänker att det finns en mening med det som sker, såg en mening i att du ringde precis i dag.

Och så finns det ytterligare en person som jag gärna skulle vilja skriva mer om här, men jag tror att jag väntar ett tag. Jag nöjer mig helt enkelt med att citera honom.
– Vi har ingen brådska. Vi har ju hela livet på oss.
Det tycker jag är klokt sagt. För även om allt stannar vid vänskap så har den här personen hjälpt mig en bra bit på väg framåt i livet. Och det tycker jag känns stort.

Kontraster

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Har glömt att visa vilka fina gåvor jag fick av min syster här om dagen.

Jag gillar svart och vitt, kontraster helt enkelt.

Servetter, strumpor och ett fint ljus.
Servetter, strumpor och ett fint ljus.

Gillar också de kontraster jag ser i mitt nya hem.

Vill inte ha så många saker längs väggarna för jag tycker att de vita ytorna är fina. De ser olika ut olika tider på dygnet, beroende på hur solen eller dagsljuset faller in.

Vägg i köket klockan 8.30 på morgonen.
Vägg i köket klockan 8.30 på morgonen.
Sovrummet ungefär samma tidpunkt. Mönstret blir olika om jag justerar persiennen.
Sovrummet ungefär samma tidpunkt. Mönstret blir olika om jag justerar persiennen.
Metall, korgmaterial, glas, keramik, svart, vitt, olika nyanser av brunt.
Metall, korgmaterial, glas, keramik, svart, vitt, olika nyanser av brunt.

 

Jag sträckte ut min hand…

~ Carita Liljendahl ~ 33 kommentarer

… och ville att vi skulle försonas på ett sådant plan som det är möjligt att försonas.

Jag talar om mig själv och min makes nya kärlek.

Tyckte det är så onödigt att vi var ”ovänner” eller att jag själv hade svårt för att möta henne.

I den här lilla staden är det ju nästan omöjligt att aldrig mötas på gatan… och dessutom tänkte jag att jag mår bättre själv om jag öppnar mitt hjärta och är storsint.

Så jag frågade henne om jag får besöka hennes hus på helgens evenemang och det fick jag.

Den innerliga kram vi gav varandra blir ett minne för livet. Personligen kände jag att steget jag tog var helt rätt, åtminstone för mig.

Jag tror på änglar, på Gubben Gud, på kärlek och försoning.

Varma strumpor, choklad och ett ljus.
Varma strumpor, choklad och ett ljus.

Jag får fortfarande kramar och hälsningar av vänner och bekanta som frågar hur jag mår.

I går fick jag den här gåvan. Ett ljus som ska lysa upp mitt höstmörker, choklad som tröstar på sitt sätt och ett par varma strumpor som vännen hade stickat själv.

Om jag lär mig något av allt det här, som till exempel att själv visa omtanke för alla som visat mig det. Om jag kan finnas där för dem någon dag som de kanske behöver mig… då har den här sommarens mödosamma resa i mitt liv inte gjorts förgäves.

Jag har fortfarande en lång väg att gå.
Jag har inte sörjt klart.
Jag är inte hel, jag har inte världens bästa självförtroende.

Men jag har tagit ett stort och viktigt steg i processen och jag kan gå vidare i den.