Blandade bilder och tankar

Som ett inlägg under kategorin ”Hur galet som helst”. Hur galet roligt och fint som helst, med gamla kaffepannor på rad längs en stig som leder till ett av husen i Skinnarby som var med i Lovisa Historiska Hus. Och mossa på stenar älskar jag ❤

Jag har två veckor kvar på jobbet. Närmare bestämt två veckor i ansvarsposition. Den 25 september får Nya Östis sin nya chefredaktör i Marit Björkbacka. Som tidningens representant reser jag ännu sedan på NÖ:s läsarresa till Kroatien och Montenegro i slutet av september. Lär vara mycket vackra trakter!

En del av Bond-hörnan och här intill finns en gammal sekretär där jag ofta sitter och skriver. Jag kan titta ut genom fönstret samtidigt.

Funderingarna kretsar kring den kommande hösten. I första hand har jag tänkt ta det lugnt eftersom jag inte varit ledig mer än riktigt korta perioder från och till de senaste sex åren. Men jag ska inte heller sluta jobba. Behöver tidningen mig som skribent ställer jag upp och på nästa års sida kan jag tänka mig ta helt nya uppdrag också, om jobbet som frilansande skribent inte ger tillräckligt med intäkter.

Det är svårt att föreställa sig hurdan framtiden blir. Vissa planer och funderingar behöver jag ha, men jag ska också försöka ta dagarna som de kommer.

Grönt är skönt och mossa vackert, bilden tagen den sjunde september.

Just nu är jag lite orolig vad gäller leveransen av ved. Beställde redan i våras. Sedan fick företaget problem med sitt fordon, en annan dag satte sjukdomsfall stopp för leveransen. Dagarna går och jag har tvingats avboka mina hjälpredor och hoppas de har tid att komma en annan dag… jag klarar inte ensam av att få in veden i källaren.

Det är mycket som handlar om att lära sig känna tillit och att ha tålamod. Jag som är van att planera det mesta och ha minutschema får vänja mig vid lite osäkrare tillvaro. I nästan vilka fall som helst går det bra, men det här med veden, stundande regn och höst och sedan vinter med mycket snö… det oroar mig.

En sorteringens dag

Vad gör man en dag då det mestadels regnar? Dripp dropp och de sista envisa löven ramlar från träden.
Ja, inte suckar jag i alla fall över regn och rusk eller över den allt mer mörkare period vi har framför oss.
I stället är jag glad för en halv ledig dag och ser fram emot Nya Östis alltid lika givande redaktionsmöte.

En stor del av förmiddagen har jag ägnat åt att sortera mitt bildarkiv och bränna bilder på en cd. Otroligt skön känsla då flera hundra bilder kunde raderas från tillfälliga mappar på datorns desktop 🙂

En av höstens arkivbilder. Gräs trotsar sten, under infartsbron i Lovisa.
En av höstens arkivbilder. Gräs trotsar sten, under infartsbron i Lovisa.

En liknelse på årsdagen

Vårens blommor och lite fjolårsskräp.
Vårens blommor och lite fjolårsskräp.

Den här sluttningen med vårens fina små blommor, grönt gräs och lite fjolårsskräp i form av vissnade löv – den tycker jag beskriver rätt bra hur mitt liv ser ut just nu.

Jag tog en liten promenad. Solen lyser, inte från en klarblå himmel, och det blåser lite, men inte iskallt – så jag är riktigt nöjd med livet just nu.

Jag läste mina dagböcker från april och maj månad i fjol. Klart att det var sorglig läsning. Men mycket av det jag tänkte och våndades över då har jag redan hunnit glömma. Därför är jag glad för att jag skrivit dagbok alla dagar sedan skilsmässan, och faktiskt nästan fyrtio år innan den också. Började skriva 1976 🙂

I maj och hela sommaren 2014 hade jag inte mycket livsglädje. Att tro på en bra framtid var svårt.

Men här är jag nu – ungefär som den där sluttningen, full av blommor. Gräset har åter blivit grönt. Lite fjolårsskräp finns kvar på marken, så också i mitt liv. Men så småningom blåser det bort, eller plockas för hand av mig själv eller någon annan.

I dag ska jag ha en bra dag tillsammans med vänner på Skeppsbroområdet i Lovisa. Du som vill, kom och höj en skål med mig för mitt nya liv.
Sedan hoppas jag att vi också kan skåla för en öppningsseger för de finska Lejonen som i hockey-VM möter USA i grundseriens första match som börjar klockan 17.15.

Undervattensbarn

Detaljstudie av kvällens naivistiska skapelse.
Detaljstudie av kvällens naivistiska skapelse.

Det blev inga bara bröst eller annat naket på konstkursen den här gången. Kan erkänna att jag hade sådana motiv i tankarna eftersom jag fick en bild av en vinterbadande M i går.

Men jag tror att börjar måla de där mer erotiska motiven ensam hemma någon gång. Känns trots allt lite genant att sitta i en grupp och rita eller måla snoppar och annat intimt.

Därför fann jag mig plötsligt måla något som liknade narcisser. Hallå! Det är ju påsk snart. Och våren har gjort tjuvstart, tydligen vårkänslorna likaså.

Sedan målade jag av farten mera gräs och en antydan till himmel.
Varefter det blev bara mera blått och blött på duken.
Och så såg jag att jag hade skapat en värld under vatten.

Tycks ha en förkärlek för hår, ögon, näsa och mun. Men därvid stannar det eftersom ansiktsformer och övriga kroppsformer är svåra att få till. Försökte få lite färg på individernas kinder men det blev inte bra. Tog då en pappershandduk och tryckte med den mot tavlan, vilket resulterade i att färg och form för ögonen också ändrades. Spännande!

Ledsen för att det inte är M med naken överkropp ni får se här.
Den bilden håller jag helt för mig själv ❤