gräsklippning

En tredje hörna nästan klar

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Bit för bit formas mitt nya hem.
Bond-hörnan är inte helt klar men tavlorna har kommit upp, åter tack vare grannen Pia som är händig på att banka och klättra.

Har åter varit lite för mycket i dag med tidningsjobb, efterföljt av två timmar ärenden på stan. Blodprov för mig själv för att mediciner ska kunna förnyas och resten sånt som mamma behövde från mataffär och apotek och lunchplats. Tillbaka hemma, tidningsjobbet fortsatte, ganska många mejl att besvara.

Ska försöka få en lugn stund nu mot kvällskvisten. Vaknade i morse halv sju av en gräsklippningsmaskin i parken utanför. Klart att gräset ska klippas, men halv sju?

Kärt återseende

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Både då det gäller vännen Marina och robotgräsklipparen Robbe 🙂

Det är nästan ett år sedan vi träffades senast med Marina, ute i trädgården, sommaren 2020. Och Robbe? Undrar om jag inte skrev en artikel om honom sommaren 2019?

Då solen inte låg bakom ett tunt molntäcke var det väldigt varmt, men… vi klagade inte! Det går att hitta skugga på en stor tomt.

Med goda vänner gör det inget fastän man inte träffats fysiskt på tio månader. Man hittar den röda tråden till samtal i alla fall. Vissa saker får man uppdatera lite mer ingående än andra, men i det stora hela kan man återuppta snacket där det slutade senast. För visst har vi haft kontakt via Messenger och andra kanaler.

Ritualer kring hur man beter sig för att undvika smittrisk ledde till en hel del skratt. Först hade jag tänkt fota Marina på femtio meters avstånd och skriva i bildtexten ”det där rödvitrandiga som ni ser vid uthusets knut, det är Marina” 😀 ”Vi håller avstånd!” Men sedan blev det den här bilden i alla fall. Och avstånd höll vi också utomhus, två meter minst och vi var inte fler än två personer på plats.

Ljudmässigt kan det har verkat som om vi var minst fyra eller fem ibland, dock 😀

Innan vi hade öppnat skumpaflaskorna och huggit in på kex och ost såg det ut så här.
Och Robbe, han jobbade oförtrutet på. Ibland törnade han mot våra stolar eller mot bordet. Smått förnärmad kanske han blev. ”Här sitter ni och rör inte på arslet, hur ska jag kunna jobba då?” Men sedan surrade han tämligen tyst vidare. ”Hrmpf”, sa han.

Då jag undrade varför han surrade runt ganska planlöst tyckte jag mig höra honom svara ”du ska vara tyst och glad för att det är jag som klipper gräset, annars får du klippa själv!”

Tisdagen i bilder

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Bjuder på en liten bildkavalkad i dag. Tänker ofta på min bloggvän BP, hon vågar fotografera nästan vad och vem som helst. Jag kände mig på något sätt som en spion då jag inspirerades att göra samma sak. Hörde att någon klippte gräset i närheten av huset där jag bor.

Han kom körande längs den cementerade gången…

Jag tänkte också att den där lilla plätten behöver man väl inte sådär stor gräsklippare till att ansa. Men allt har sin förklaring.

Jobbet fortsätter.

Han bytte till en handjagare och jobbet fortsatte. Då hade det ännu inte börjat regna.

Regn och rusk men fina färger i alla fall.

Den här bilden tog jag i all hast med mobilen då jag stretade hemåt i regnet och blåsten. Det var en kamp, med kameraväskan på ena armen och varor från affären på den andra, och ett paraply som hela tiden försökte vika sig avigt.

Almska Gården, ett fint utställningsutrymme. Här är allt inte klart ännu, vernissage firas på lördag.

Ett roligt jobb har jag i alla fall. Då jag skriver för lokaltidningen kan det handla om allt från kommunalpolitik och marknader till sport och konst, om nya företag som etablerat sig, om sånt som händer på daghem och skolor eller på kärnkraftverket 🙂

En av favorittavlorna på dagens utställning, den skulle platsa och passa hemma hos mig!