Men det finns många fina skyltar i gamla Borgå, där den här affären finns. Jag tror att skyltarna där inte får se ut hur som helst, de ska ha en viss stil för att alla passa ihop med varandra. Att den här rostat lite gör ingenting, tvärtom – känslan av gammalt, genuint hantverk, förhöjs.
Mera info om leksaksaffären och en webbshop finns här.
Och andra bloggare som visar skyltar hittas via BP:s blogg här.
Jag gav respons om ett par saker jag tycker kunde göras ännu bättre. Försäljare mindre utspridda, och ett pressinfo inför evenemanget så att fler får nys om det 🙂
Många firar semester hemma, så kallad hemester i år. Det här var inte direkt en hemester-resa för mig, men lördagen försöker jag ha helt ledig – alltså så att jag inte jobbar med tidningen. Åkte med min syster till Strömfors bruk. Passade på nu då det var lite svalare väder.
Och samtidigt blir det en liten lektion i finska. KÄSITÖITÄ = handarbeten, hantverk. Skylten finns utanför Sjöfartsmuseets hantverksbod i Lovisa, på Skeppsbroområdet.
Nu har vi flera Hulda Huoleton-butiker i Lovisa. En i Almska Gården, som jag visade bild från redan för någon vecka sedan. En annan finns nu på Alexandersgatan mitt i stan och en tredje i bruksmiljön i Strömfors.
Det här är bra tycker jag, i dessa tider då vi ska undvika trängsel. Affärerna och bodarna är små, och det finns massor av hantverk till salu. På det här sättet kommer de alla mer till sin rätt.
Hulda Huoleton blir översatt till svenska Bekymmerslösa Hulda 😀
Det är namnet på en hantverksbutik som funnits på flera olika platser i Lovisa. Nu finns den i Almska Gården.
Jag tror att platsen är bra eftersom människor kommer till huset bland annat för att se på konstutställningar. Då kan man passa på att titta in i rummet där hantverkarna säljer sina produkter.
Sedan då covid-19 är förbi eller då restriktionerna släpper brukar det arrangeras även andra evenemang i Almska Gården, och konserter.
Jag köpte inget här just i dag, men det är inte uteslutet att jag går dit på nytt.
Det jag köpte i dag var ett gåvokort från en inredningsaffär som en vän ska få, och ett megastort blockljus till mig själv. Från bokhandeln köpte jag en bordskalender för 2021. I den skriver jag upp allt viktigt som jag behöver komma ihåg.
Lovisa stad har fått riktigt snygga trappor som bär upp från Backgränd i gamla stan till krönet av den så kallade Frälsisbacken. Backen fick sitt namn då Frälsningsarméns hus fanns där. Backen börjar där Alexandersgatan blir Östra Åsvägen.
Jag visste bara var ena ändan av de nya trapporna fanns, därför började jag uppifrån och tog mig nedåt.
Staden har gått ekologiskt tillväga då man använt trä bland annat av tallar som gallrats bort från åsen i skogsvårdssyfte.
På Yle Östnylands sajt finns en video, hoppas man kan se den även i Sverige. Annars kanske man kan läsa artikeln?
Utsikten är extra fin nu på vintern då ingen grönska skymmer den 🙂
Som ni ser har det krävts en hel del färdigheter att klara av det här hantverket. Enligt snickaren Roger Nybom fanns inga färdiga ritningar, trappan anpassades så att den sitter snyggt i naturen.
Även om det är nästan folktomt på mina bilder, igen! … så mötte jag ungefär tio personer på fem minuter här. Jag tror att trappan är flitigt anlitad och omtyckt av Lovisabor och säkert av turister också.
Att beskriva sin dag i bilder, med mer än tre fotografier, skulle ju vara helt möjligt. Men en selfie på mig själv då jag sitter med hårrullar i en negligé vid datorn och jobbar med tidningstexter… det bjuder jag inte på, inte riktigt än i alla fall 🙂
Jag har tänkt att om jag blir inlagd på sjukhus nån gång, då skulle jag gärna dokumentera min verklighet därifrån, såsom många av mina bloggvänner från Sverige gjort. Om orken fanns, vill säga.
Men nu hoppas jag att det ska räcka med sjukhus för min del i form av de besök vi gör hos mamma.
Jobb från 8.30 till 15. Efter det till Borgå sjukhus, tur och retur nio mil. Asfalteringsarbeten förlänger körtiden en aning, men det retar inte upp mig. Däremot kunde de där ”strutarna” i gulröd plast som visar var man får köra och inte får köra vara lite mer vettigt utplacerade… Nu känns det ibland som om nån bara slängt dit dem på måfå.
När vi lämnar Borgå sjukhus får jag syn på Ordodlaren, till vänster på bilden. Hon och ett gäng andra entusiaster höll på att rensa och fixa i rosenrabatterna där. Fram med kameran, rusa dit och säga ”jag har kommit ända från Lovisa för att ta den här bilden”, och sedan snabbt iväg igen.
Otrogen mina kära affärer i Lovisa är jag sällan. Men då vi nu varje dag sedan fredagen hälsat på mamma i grannstaden har vi också två gånger handlat där. Det som jag gillar med större mataffärer är att det finns fler brödsorter att välja bland, och att en viss tanke på singelhushåll tycks finnas. Små paket med små portioner och bland annat olika minitomater i lösvikt. Jag köper hellre sju små tomater än en hel ask med över trettio sådana. Tycker inte om matsvinn, men onekligen uppstår ett sådant ibland hos mig.
Det har varit blåsigt och kallt i dag, inte mer än +13. Men det gick att hitta platser dit vindarna inte nådde och där värmde solen.
Jag åt en glass i Tranbrunnsparken medan jag väntade på min tid hos frissan.
Medan jag lät mig skämmas bort hos frissan hade jag ett städföretag hemma hos mig. Första gången på långt över ett år som jag åter anlitade ett, helt enkelt för att jag tyckte att jag nu hade råd. Dessutom vill jag att trägolvet i bostaden som jag hyr tvättas på rätt sätt.
Mycket personliga ting hittade jag häromdagen då jag besökte hantverksboden. Jag köpte inte dem, men tycker att seglet är vackert och insektshotellet personligt.
Siktar på att bara skriva en artikel under veckoslutet, men annars ska jag ta det så lugnt jag bara kan. Har ingen längre semester den här sommaren och siktar därför på förlängda, lustfyllda helger i goda vänners lag ❤
… som jag inte kunde låta bli att köpa då vi stannade och pausade på Björneborgresan i söndags.
Någon sa att den var dyr. Sex handgjorda praliner och en handgjord sko i choklad för 18,30 euro. Jag tycker INTE det är dyrt. Det här är ju ett hantverk.
Som jag tänkt äta upp i något skede 😀
Varför skulle jag låta skon stå nånstans och samla damm? Så kan man ju inte behandla ett hantverk.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 