hem

Självständighet och frågor om HEM

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Tre teman i dag. Allvarsord i början och mer lättsamt mot slutet.

1) Finlands självständighetsdag firas i dag. 108 år av frihet är inget som kan tas för givet då vi har en aggressiv granne i öst.

2) Kalenderbilden, det vill säga Caritas blogg-adventskalender.

3) Elisas fredagsfrågor som jag faktiskt glömde bort igår 😨- ett bevis på att jag haft för mycket på gång. Men ibland blir det bara så.

Tände ett ljus för min morfar som jag aldrig fick träffa. Han stupade i mars 1940, exakt datum kanske inte är känt. Kroppen hittades aldrig. Detta präglade förstås min mormors liv då hon blev ensam med fyra barn, tre pojkar och en flicka (min mor).

Det är ju inte 108 år sedan kriget som utkämpades då, men vi kämpade i slutet av 1930-talet för att få behålla vår frihet från 1917. Det är inte så väldigt länge sedan.

Nu är Ukraina i samma situation. Kämpar för att få vara ett fritt land. Jag blir så bedrövad när jag tänker på de eftergifter Ukraina förväntas göra, ge områden ifrån sig. Det tvingades Finland också göra, så därför känns det illa.

Och idag kan ingen vara säker på vad Ryssland hittar på. Jag tycker inte illa om ryska folket, det är bara deras ledare jag inte litar på.

Jag hade frilansjobb när Lovisa stad firade självständighetsdagens fest på Societetshuset idag.
Efter musik, tal och sång och årets kulturpris, som gick till Loviisan Teatteri (finska lokala teatern) fick vi kaffe och bakelse.

Och ikväll ska jag förstås se på slottsbalen där presidentparet Alexander Stubb och Suzanne Innes-Stubb tar emot sina gäster. Tradition!

Adventskalenderns bild i min blogg, lucka nummer sex. En tomte, några vackra julgransbollar och lampor som finns på en vägg i lokala restaurangen Fylla. Fint, tycker jag!

Och så till Elisas frågor, som har temat HEM.

Var utanför din nuvarande stad skulle du om möjligt flytta till?
Om jag blev tvungen så kunde grannstaden Borgå duga, för där kan man tala svenska och den ligger nära Lovisa. Stockholm, och då Täby, är också kärt, men så mycket har förändrats där sedan 1998 att jag antar att jag inte skulle trivas på samma sätt mer.

Var låg ditt första boende?
Då jag var barn, i stadsdelen Garnison vid Kuhlefeltsgatan. Men när jag flyttade första gången var det till mormors övre våning i stadsdelen Antby.

Vad kan du inte kompromissa med gällande standard?
Innetoalett med rinnande vatten och dusch är det ju trevligt att ha.

Vilken typ av område trivs du bäst i?
Småstad där det är lummigt och nära till havet.

Vilken utsikt skulle du helst vakna till varje dag?
Öppet hav vid solig strand 🙂

    Fem en fredag, med tema HEM

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    Det här fotot tog jag vid 17.30-tiden på kvällen på Drottninggatan i Lovisa, alltså i måndags, när jag var på väg HEM från caféträff med riksdagsman Otto Andersson. Han är från Lovisa, och det var ett av mina frilansjobb.

    Temat hos Elisamatilda denna fredag är HEM. Nu ska jag svara på hennes frågor denna ruggiga förmiddag då vi har bara +2 grader ute och snöblandat regn.

    När behövde du senast vänta hemma på någon typ av leverans eller hantverkare?
    Det var något tag i september då sotaren kom på ett välkommet besök.

    Vem var din senaste gäst som inte tillhör din familj?
    Grannen Pia sticker sig in då och då, men hon vill nog inte kallas gäst – så ja, jag minns inte riktigt. Jag skulle ha gäster efter resan, då jag blev mer ledig som frilans. Men har inte orkat ta emot någon då jag varit krasslig. Men det ska bli av, så fort jag mår bättre.

    När var senaste gången du sov någon annanstans än ditt hem?
    Hotellnätterna i Montenegro och Kroatien 28.9–5.10.

    När hade du senast oväntat besök?
    Det har jag inte haft här i mitt nya hem. Har ingen ringklocka heller och det är helt avsiktligt så för att få ha det lugnt. Igår lär här ha sprungit barn i halloweenkostymer, men jag såg dem inte. Då vi lastade in ved i september råkade Ordodlaren komma förbi, så det var ett ”oväntat” men trevligt besök på gården 🙂

    Var i ditt hem spenderar du mest tid?
    Numera i soffan framför teven, men där läser och skriver jag mycket. Tidigare var det vid datorn, och visst blir det dagligen rätt mycket tid vid den också, men inte lika mycket som förr 🙂

    Fem en fredag, ETT HEM

    ~ Carita Liljendahl ~ 35 kommentarer

    Att få omge mig med växter av allehanda slag är viktigt.

    Tänk om alla fick ha ett hem där de trivs och där de känner sig trygga ❤
    Veckans fem frågor på en fredag av Elisamatilda handlar om våra hem.

    Vad är nytt i ditt hem?
    – Nästan ingenting just nu. Beror på vad man kallar nytt. Är det nya sånt som inte är äldre än 1–5 år? Då finns det en hel del. Men annars är det oftast levande ljus i olika former som är nya hos mig.

    Vad är äldst i ditt hem?
    – En sekretär. Vet inte åldern, men tror att den är nästan hundra år gammal.

    Vad skulle behöva bytas ut?
    – Tre grejer kommer jag på direkt. Mitt duschdraperi. En matta som jag har under soffan och bordet vid teven. En bäddmadrass.

    Vad fattas som egentligen ”ska” finnas i ett hem?
    – Det finns väl inget som absolut SKA finnas i ett hem. Många har ju gardiner, jag vill helst inte ha sådana men lite insynsskydd behövs, så jag har ett par spetsgardiner och persienner.

    Vad önskar du fanns i ditt hem?
    – Jag saknar inget speciellt. En bastu skulle vara lyx.

    Fem en fredag – fem ord

    ~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

    Den här veckans utmaning hos Elisamatilda är lite rolig. Jag är inte med där varje vecka, men då och då 🙂

    Med fem ord, hur har din vecka varit?
    Mycket tidningsjobb, men intressanta dagar.

    Med fem ord, vad behöver du just nu?
    – Avkoppling, vila, umgänge med vänner.

    Med fem ord, hur är ditt humör?
    – Bra! Är sällan en surpuppa.

    Med fem ord, hur ser ditt hem ut?
    – Snart harmoniskt, balans i allt.

    Med fem ord, vad gillar du med januari?
    – Blir minut för minut ljusare.

    Lite grönt i knutarna här hemma 🙂

    Huset nästan klart

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    I dag fick jag huset nästan klart 🙂

    Ja, som ni ser. Om jag inte jobbar med tidningen håller jag på med pussel.
    När det här blir klart måste jag ha paus fram till jul. Hur nu det ska lyckas…?

    Allt handlar om att jag behöver få tid att organisera mitt hem så att ytorna blir mera fria och lätta att städa. Nu måste jag ofta flytta ett för att komma åt något annat.

    Mest svårt har jag haft att planera mitt sovrum / arbetsrum. Det har inte blivit klart på två år!
    Behöver något slag av förvaringsskåp, men har ännu inte riktigt någon aning om hur jag ska lösa allt. Ett par, tre möbler känns överflödiga.
    Känns att det börjar vara dags att få det här gjort inom kort.

    Oasen, så lätt att organisera om

    ~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

    Här har jag suttit några timmar med min familj, Tomatplantorna. De styr mitt liv, såsom hundar och katter och barn gör för andra 😀

    Plantorna ska ha sol, värme, vatten, kärlek ❤

    Tomatplantefamiljen längst till höger mot väggen i sista kvällssolens strålar.

    Mycket ser dom ännu inte ut för världen, Tomatplantorna. Knappt så de syns ovanför krukornas kanter 😀 Men där stretar de på!

    Och jag flyttar de övriga växterna och min stol så att Tomatplantorna har bästa läget.
    Det här är en oas. Jag ska nog sova här ute i sommar.
    Den 20 juni kommer ett företag och renoverar låsmekanismen och ser över inglasningen som är från 2004. Mitt hem känns bara kärare och bättre för var dag som går ❤

    Ett halvt år har gått!

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Det slog mig nyss att jag har bott ett halvt år på den här adressen. Tiden går fort!
    Jag skulle vilja börja inreda balkongen, och få ordning på en del andra saker här och där i bostaden. Men just nu finns inte den fysiska orken då förkylningen tar alla mina krafter. En del jobbuppdrag måste också skötas, så jag får lov att prioritera.

    Tids nog orkar jag kanske städa och planera igen.
    Ser fram emot första våren och sommaren här ❤
    Trivs så väldigt bra.

    … och förresten, jag fick en Krya-på-dig godiskanin av min syster ❤
    Nu kan det ju bara börja peka uppåt igen!

    Halvt år sedan flytten

    ~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

    Otroligt så tiden går. För exakt ett halvt år sedan, den fjärde september, gick sista flyttlasset från det hem som hade varit gemensamt för mig och min dåvarande man.

    Flyttbestyr i somras.
    Flyttbestyr i somras.

    Sommaren 2014 var otroligt tung. Mest psykiskt på grund av skilsmässan förstås men också fysiskt då det gällde att packa lådor och bära ut skräp i sommarvärmen.

    Drygt tio månader efter att mitt äktenskap slogs i spillror och sex månader efter den definitiva flytten ser det ut så här där jag bor.

    Rummet där jag tillbringar den mesta av min vakna tid.
    Rummet där jag tillbringar den mesta av min vakna tid.

    Det har varit en turbulent tid. Med många svackor och vågdalar. Så sent som igår grät jag eftersom det ännu finns krafter som motarbetar mig. Som försöker trycka ner mig, tysta mig, som tycker det är fel att jag talar öppet om mina känslor.

    Jag hade ändå tänkt fortsätta med det. Berätta hur jag känner, både då jag är glad och då jag är ledsen. Och varför jag känner som jag gör.

     

    Kan ju inte blogga om kakor varje dag…

    ~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

    Bakvägen hem.
    Bakvägen hem.

    Ibland känns det bara som att man inte har något vettigt att blogga om.
    Skulle jag igen en gång visa vilken kaka jag blev bjuden på under ett pressinfo? Då kunde ju någon tro att jag inte annat gör än äter kakor på jobbet varje dag 🙂

    Det var i den blå timmen jag vandrade hemåt. Tänkte att jag aldrig förevigat mitt nya hem från den här vinkeln. Bor där längst borta i det vita huset. Går till eller från jobbet på sju minuter i maklig takt.

    Bilden blev suddig eftersom jag hoppade till då två små hundar kom runt hörnet med sin matte. De blev tydligen rädda för mig också så jag blev utskälld 🙂

    Hoppas kunna bjuda på intressantare inlägg i morgon och under helgen. Tänkte åka upp till Limingo på innebandymatch på lördag. Tar surfplattan med och kanske kan bjuda på bilder från roadtrippen. Tio timmar i buss, två timmar match, tio timmar i buss.
    Är man supporter så är man!