Halvt år sedan flytten

Otroligt så tiden går. För exakt ett halvt år sedan, den fjärde september, gick sista flyttlasset från det hem som hade varit gemensamt för mig och min dåvarande man.

Flyttbestyr i somras.
Flyttbestyr i somras.

Sommaren 2014 var otroligt tung. Mest psykiskt på grund av skilsmässan förstås men också fysiskt då det gällde att packa lådor och bära ut skräp i sommarvärmen.

Drygt tio månader efter att mitt äktenskap slogs i spillror och sex månader efter den definitiva flytten ser det ut så här där jag bor.

Rummet där jag tillbringar den mesta av min vakna tid.
Rummet där jag tillbringar den mesta av min vakna tid.

Det har varit en turbulent tid. Med många svackor och vågdalar. Så sent som igår grät jag eftersom det ännu finns krafter som motarbetar mig. Som försöker trycka ner mig, tysta mig, som tycker det är fel att jag talar öppet om mina känslor.

Jag hade ändå tänkt fortsätta med det. Berätta hur jag känner, både då jag är glad och då jag är ledsen. Och varför jag känner som jag gör.

 

22 reaktioner på ”Halvt år sedan flytten

  1. Varför skulle det vara fel att prata om känslor???? Kan inte förstå det! Vore det mer bättre om du nu hade gått in i en långvarig depression för att du håller allt inom dig själv, medan den andra paret är i en lyckorus.
    Alla kriser klaras av mycket snabbare om man får prata ur, att få ur sig det som tynger. Man läks ju så mycket snabbare, och när man inte längre orkar dra historien en gång till, ja då är man återställd.
    Det finns inte reset knapp på människor, man måste ju ta till andra knep men att tigga ihjäl går ju inte.
    Fint du har fått hemma! Passar in i inredningstidning.
    Man brukar säga att tiden rider på snabba hästar. 😦
    Kram!

    1. Klart att andra och tredje part berörs av min blogg fastän jag inte nämner namn. Men terapeuten säger också att det är bra att jag skriver av mig, och att jag troligen hjälper många andra i samma situation.
      Tack för det fina stöd du gett mig under många svåra månader, både i med- och motgång ❤

      1. Det var så lite. 🙂

        Jag hade svår depression för ett tag sen ( det var lite innan blogg fanns)
        Jag var tvungen att jobba då jag alltid levt själv och familjen lever ju inte här. Hade jag blivit sjukskriven ( vilket jag motsatte mig) hade jag inte klarat mig ekonomiskt. Jag hade turen att jag jobbar med kunder och då lyssnade gärna. Det gjorde mig bättre och ingen tyckte att jag var tjatig, medan vännerna lätt kan uppleva det så efter ett tag. Helgerna var jobbigast då kom jag aldrig upp ur sängen föra kl 4 på eftermiddag. ( normalt är jag alltid ur sänghalmen kl 7)
        Nu mår jag bra sen många år tillbaka, men jag tänker en hel del på den tiden och jag undrar hur hade gått om jag bara låtit sjukskriva mig. Känns nästan som om jag kanske aldrig blivit a igen då. Då hade jag gått ner mig i min sjukdom så mycket mer.
        Det är viktigt att kunna prata ut, annars mår man bara dålig och läkningen går inte så bra. Så tycker jag.
        Det är min sunda förnuft, andra har kanske andra erfarenheter.
        Kram!

      2. Hade inte kunnat säga det bättre själv. Viktigt att prata om precis allt, särskilt om de svåraste sakerna – annars tar läkningen lång tid.
        Jag har ju redan lärt mig förlåta, och är tacksam över mycket som ex-maken gett mig.
        Kram!

  2. Fina Carita, fina bloggvän, FB-vän och WF-vän! ❤
    Så vackert och trevligt du har fått det i ditt nya egna hem!
    Varför ska människor trycka ner en??? Vad tjänar det till? Eget dåligt samvete?
    Jag har fått en konstig väninna nu också, men jag skyddar mig med att tänka kärlek och pausa från henne. Jag fattar ingenting, men en del människor klarar inte känslor.
    Kram för dagen ❤

    1. Ja, jag har svårt att förstå varför jag inte får vara öppen – jag försöker ju bara skriva om mig själv här – att jag sedan har en livshistoria går inte att sudda ut.
      Kämpa på du också – vi har varandra och vi ska tänka kärlek ❤

  3. Carita det bästa är att prata om allt bry dej inte om vad folk pratar jag vet själv hur det känns folk visste mera om mitt liv en jag själv Kram

  4. Man har nog problem själv om man har behov av att trycka ner andra…
    Fortsätt som du gör så länge ”du håller dig till fakta”, det är ingen som kan hindra dig från det.
    Kram

  5. Det är klart att man ska få berätta om sina känslor!? Om det sen är till vänner, familjen, på bloggen, i brev eller hos en psykiatriker/psykolog spelar ingen roll. Jag tror att det är jätteviktigt. Går man och behåller allt inom sig så bryter man ihop till slut!!
    Fast det är klart att det finns folk som inte klarar av det här med känslor, men det kanske är lika bra att man får reda på det så man kan sluta i att anförtro sig år dom. Och är det folk som stör sig på vad du skriver på bloggen, så finns det ett jättebra botemedel. Det är bara att be dom sluta läsa den!!!

    Själv är jag öppen med allt och det beror nog på att ju äldre man är, desto mindre bryr man sig om hur andra ska ta det. För det behöver man ju inte vara elak, eller komma med nålstick ujtan bara berätta om sina egna känslor. Gillar dom inte mig och mitt öppna sätt, ”so what”!?

    Ditt nya alldeles egna hem är jättefint och förmodligen trivs du alldeles excellent i det! Så man får gratta till det första halvåret!!

    KRAM/ Susie ❤

    1. Det är också det jag vill få fram i TV-programmet om min blogg. Hur viktigt det är att vara öppen om sina känslor. Att våga gråta, vara svag. Det är styrka det, egentligen.
      Tack för dina uppmuntrande ord! Kramar ❤

  6. Tror att du kommer att ta dig ur det här. Tar ju tid,Tror också att när allt detta är över så kanske du känner att detta är det bästa som hänt Dig . Hoppas på det👍

    Kram

    1. Jag känner redan nu att jag fått och att jag får styrka av det som händer. Jag har trampats ner rejält, men rest mig och borstat dammet av mig.
      Nya motgångar gör också att jag tänker ”även det här SKA jag igenom”.
      Kram!

  7. Att ”tänka kärlek” är viktigt och jag är tacksam över att kunna göra det. Trots att min skilsmässa skedde för mer än 25 år sedan, på mitt initiativ, gör det fortfarande ont när jag minns kommentarer från vissa i omgivningen.
    Så fint du har det hos dig. Det tror jag är rätt viktigt för din läkning. Gläds med dig i dina framsteg men förstår att inte alla dagar är lätta.
    Kram!

    1. Ja, jag har gjort en lista med mer än femton punkter där jag ärligt kan säga vad jag tackar min man, och tiden med honom, gett mig. Jag har förlåtit honom och den nya kvinnan också – ingen idé att älta det. Därför skulle jag vilja vara ifred nu och få bestämma om mitt eget liv men käppar sätts ännu i mitt livs hjul – något jag kanske har anledning att återkomma till senare.
      Tack för ditt stöd ❤

  8. Du har gjort det jättefint och mysigt i din bostad! Jag tycker också de är bra att kunna prata och öppna sig om svåra saker, för då känns det alltid bättre, och negativa mänskor finns det alltid, de borde man inte bry om. Kram ❤

    1. Allt det negativa stjäl ändå energi. Jag försöker fokusera på det positiva, men då som jag motarbetas hårt är det ju svårt.
      Får se tiden an lite nu och sedan åter fatta nya beslut.
      Kram till dig min vän ❤

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.