Fem en fredag, ETT HEM

Att få omge mig med växter av allehanda slag är viktigt.

Tänk om alla fick ha ett hem där de trivs och där de känner sig trygga ❤
Veckans fem frågor på en fredag av Elisamatilda handlar om våra hem.

Vad är nytt i ditt hem?
– Nästan ingenting just nu. Beror på vad man kallar nytt. Är det nya sånt som inte är äldre än 1–5 år? Då finns det en hel del. Men annars är det oftast levande ljus i olika former som är nya hos mig.

Vad är äldst i ditt hem?
– En sekretär. Vet inte åldern, men tror att den är nästan hundra år gammal.

Vad skulle behöva bytas ut?
– Tre grejer kommer jag på direkt. Mitt duschdraperi. En matta som jag har under soffan och bordet vid teven. En bäddmadrass.

Vad fattas som egentligen ”ska” finnas i ett hem?
– Det finns väl inget som absolut SKA finnas i ett hem. Många har ju gardiner, jag vill helst inte ha sådana men lite insynsskydd behövs, så jag har ett par spetsgardiner och persienner.

Vad önskar du fanns i ditt hem?
– Jag saknar inget speciellt. En bastu skulle vara lyx.

Fem en fredag – fem ord

Den här veckans utmaning hos Elisamatilda är lite rolig. Jag är inte med där varje vecka, men då och då 🙂

Med fem ord, hur har din vecka varit?
Mycket tidningsjobb, men intressanta dagar.

Med fem ord, vad behöver du just nu?
– Avkoppling, vila, umgänge med vänner.

Med fem ord, hur är ditt humör?
– Bra! Är sällan en surpuppa.

Med fem ord, hur ser ditt hem ut?
– Snart harmoniskt, balans i allt.

Med fem ord, vad gillar du med januari?
– Blir minut för minut ljusare.

Lite grönt i knutarna här hemma 🙂

Huset nästan klart

I dag fick jag huset nästan klart 🙂

Ja, som ni ser. Om jag inte jobbar med tidningen håller jag på med pussel.
När det här blir klart måste jag ha paus fram till jul. Hur nu det ska lyckas…?

Allt handlar om att jag behöver få tid att organisera mitt hem så att ytorna blir mera fria och lätta att städa. Nu måste jag ofta flytta ett för att komma åt något annat.

Mest svårt har jag haft att planera mitt sovrum / arbetsrum. Det har inte blivit klart på två år!
Behöver något slag av förvaringsskåp, men har ännu inte riktigt någon aning om hur jag ska lösa allt. Ett par, tre möbler känns överflödiga.
Känns att det börjar vara dags att få det här gjort inom kort.

Oasen, så lätt att organisera om

Här har jag suttit några timmar med min familj, Tomatplantorna. De styr mitt liv, såsom hundar och katter och barn gör för andra 😀

Plantorna ska ha sol, värme, vatten, kärlek ❤

Tomatplantefamiljen längst till höger mot väggen i sista kvällssolens strålar.

Mycket ser dom ännu inte ut för världen, Tomatplantorna. Knappt så de syns ovanför krukornas kanter 😀 Men där stretar de på!

Och jag flyttar de övriga växterna och min stol så att Tomatplantorna har bästa läget.
Det här är en oas. Jag ska nog sova här ute i sommar.
Den 20 juni kommer ett företag och renoverar låsmekanismen och ser över inglasningen som är från 2004. Mitt hem känns bara kärare och bättre för var dag som går ❤

Ett halvt år har gått!

Det slog mig nyss att jag har bott ett halvt år på den här adressen. Tiden går fort!
Jag skulle vilja börja inreda balkongen, och få ordning på en del andra saker här och där i bostaden. Men just nu finns inte den fysiska orken då förkylningen tar alla mina krafter. En del jobbuppdrag måste också skötas, så jag får lov att prioritera.

Tids nog orkar jag kanske städa och planera igen.
Ser fram emot första våren och sommaren här ❤
Trivs så väldigt bra.

… och förresten, jag fick en Krya-på-dig godiskanin av min syster ❤
Nu kan det ju bara börja peka uppåt igen!

Halvt år sedan flytten

Otroligt så tiden går. För exakt ett halvt år sedan, den fjärde september, gick sista flyttlasset från det hem som hade varit gemensamt för mig och min dåvarande man.

Flyttbestyr i somras.
Flyttbestyr i somras.

Sommaren 2014 var otroligt tung. Mest psykiskt på grund av skilsmässan förstås men också fysiskt då det gällde att packa lådor och bära ut skräp i sommarvärmen.

Drygt tio månader efter att mitt äktenskap slogs i spillror och sex månader efter den definitiva flytten ser det ut så här där jag bor.

Rummet där jag tillbringar den mesta av min vakna tid.
Rummet där jag tillbringar den mesta av min vakna tid.

Det har varit en turbulent tid. Med många svackor och vågdalar. Så sent som igår grät jag eftersom det ännu finns krafter som motarbetar mig. Som försöker trycka ner mig, tysta mig, som tycker det är fel att jag talar öppet om mina känslor.

Jag hade ändå tänkt fortsätta med det. Berätta hur jag känner, både då jag är glad och då jag är ledsen. Och varför jag känner som jag gör.

 

Kan ju inte blogga om kakor varje dag…

Bakvägen hem.
Bakvägen hem.

Ibland känns det bara som att man inte har något vettigt att blogga om.
Skulle jag igen en gång visa vilken kaka jag blev bjuden på under ett pressinfo? Då kunde ju någon tro att jag inte annat gör än äter kakor på jobbet varje dag 🙂

Det var i den blå timmen jag vandrade hemåt. Tänkte att jag aldrig förevigat mitt nya hem från den här vinkeln. Bor där längst borta i det vita huset. Går till eller från jobbet på sju minuter i maklig takt.

Bilden blev suddig eftersom jag hoppade till då två små hundar kom runt hörnet med sin matte. De blev tydligen rädda för mig också så jag blev utskälld 🙂

Hoppas kunna bjuda på intressantare inlägg i morgon och under helgen. Tänkte åka upp till Limingo på innebandymatch på lördag. Tar surfplattan med och kanske kan bjuda på bilder från roadtrippen. Tio timmar i buss, två timmar match, tio timmar i buss.
Är man supporter så är man!

Närbilder från mitt hem

Börjar så småningom åter ta systemkameran i bruk.
Kände nyss att jag ville leka lite med den. Gå runt i lägenheten och knäppa bilder utan att själv titta genom siktet.

Jag har börjat känna allt mer glädje över varje dag som jag får andas.
En sådan enkel sak som att gå ensam i livsmedelsaffären gör mig lycklig.
Ingen stress, inga tider att passa, jag kan gå där i lugn och ro och planera inköpen för söndagen.
Kort och gott, jag bestämmer själv när jag åker till affären och vilken tid jag ger mig där.

Det är snart fem månader sedan jag insåg att min make hade lurat mig, han hade hittat en ny kvinna men inte klarat av att berätta det åt mig.

Fortfarande snurrar tankarna i min skalle. Hur kunde det hända? Varför räckte jag inte till?
Samtidigt vet jag att jag förmodligen aldrig någonsin får svar på just de där frågorna.

Jag måste bara ta en dag i sänder, fortfarande.
Men jag känner att jag är starkare i dag, starkare än jag var i maj, juni, juli.

Jag är inte hel… men jag hoppas jag ska bli det en dag ❤

Bordet bredvid min säng.
Bordet bredvid min säng.

Jag har min egen tro. Dit hör Gubben Gud. Och Jesusbönen som hjälpt mig genom många nätter då jag annars hade rullat runt mellan lakanen och inte kunnat sova. På bordet finns också gåvor jag fått av nära och kära, tack Inge-Maj och tack Anna i Sverige ❤

Bästa loppisfyndet ever <3
Bästa loppisfyndet ever ❤

Min älskade soffa, Barcelona, som jag hittade av en slump på lopptorgsmarknaden.

Ett bord som består av en stor korg och en skiva i glas.
Ett bord som består av en stor korg och en skiva i glas.

Favoritmusik.
Favoritmusik.

Och en del av musiken jag lyssnar på. Har städat hyllorna och det känns så bra – i nya bostaden ska det inte finnas en enda överlopps pryl. Varenda sak ska ha sin plats.

 

Ut i periferin och in i mitt hjärta

Här i Forsby centrum, som är en del av Lovisa men som ligger cirka 15 km från stadens centrum, hade jag träff med ett intervjuobjekt i dag.

Kanske inte så vackert men ett fungerande centrum med butik, pizzeria, bank i annan byggnad osv.
Kanske inte så vackert men ett fungerande centrum med bland annat pizzeria och affär.

När vi sedan rörde oss på det natursköna området kring ån och forsen borde jag ha haft kameran med, men det hade jag inte. Den blev i bilen som jag hade parkerat på annan plats.

Den här dagen har bjudit på många trevliga, såväl planerade som överraskande möten med olika människor. Det är så skönt att bara stanna upp och prata bort en stund med någon likasinnad – tack bland annat till C, som säkert känner igen sig när hon läser det här ❤

Ni som vet vad jag varit med om den här sommaren förstår att jag för några månader sedan inte hade ork att se det positiva som trots allt finns i livet.

Mitt förnuft sade då att jag inte behöver känna mig värdelös och att då vissa dörrar stängs öppnas nya. Men det var väldigt svårt att se allt det där innan jag hade tagit mig genom alla nödvändiga skikten av olika faser.

Det gäller att se de nya möjligheterna. Men det kan en människa i djup sorg inte göra, inte bums på momangen. Men hon gör det så småningom. Efter att ha tagit små korta steg, en minut i taget, en timme, en halv dag…

Då terapeuten frågade om jag trivs i mitt nya hem kunde jag med handen på hjärtat svara JA! Jag känner att jag kommer HEM då jag stiger in i min lya, jag längtar ofta hit, jag sover bra här och jag har Adrian att prata med.

Jag är också tacksam för den vänskap jag har med mannen jag var gift med.
Varför göra saker krångliga? Varför vara långsint?
Att kunna förlåta fullständigt ut av hela hjärtat är måhända inte lätt, men jag jobbar på det.
Och jag gör det för min egen skull.