Precis så här är det. Sedan 1998 har jag helhjärtat klarat av att heja på Sverige, eftersom jag det året bodde i Stockholm. Och jag skäms varje gång som finländare hellre hejar på Ryssland, Canada, Tjeckien eller vilka länder som helst, men inte på Sverige.

Jag skulle gärna vilja förstå mer om det här fenomenet. Varför lider så många finnar av mindervärdeskomplex då Sverige kommer på tal? Känns inte livet bra mycket lättare för en själv om man hejar på sin granne och är glad då landet når framgångar?

Ett svenskt så kallat fiasko betyder inte automatiskt glädje för mig. Aldrig efter 1998. Men jag kan erkänna att jag har tänkt om, och att jag en gång hörde till hopen som tyckte det var svårt då Sverige besegrade Finland eller vann något överhuvudtaget.

I dag försöker jag föregå med ett gott rikssvenskt exempel, vara positiv och glad. Även fastän jag ibland känner att jag hånas för det.

Och ett ❤ -ligt tack vill jag rikta till alla mina vänner i Sverige som känt glädje tillsammans med mig för vårt hockeyguld!