Doften av ett nybakat bröd

Lycka är att få känna doften av ett nybakat bröd. För att inte tala om smaken och då brödet ännu var varmt i papperspåsen när jag köpte det. Brödet är bakat på ett litet lokalt bageri som inte ligger många kilometer från affären där jag handlar.

Lycka och tacksamhet känner jag också för att mamma mår mycket bättre. Hemvården behöver gå hos henne bara två gånger i veckan nu.

Ute river stormen i trädens kronor. Jag känner således lycka och tacksamhet också över att jag kan jobba för tidningen hemifrån. Texter ska redigeras, en del av korrekturläsningen hjälper jag till med i dag, mejl hanteras och framtida tidningar planeras.

Fönstren är blöta av regnet som började mitt på dagen. Asfalten glänser. När jag kommer hem från affären, dit jag kan cykla eller gå för att den ligger så nära, tänder jag ett ljus för att det är så mysigt.

I kväll åker Tor-supportrarna på match till Helsingfors.
Hösten är här, och det finns mycket som är fint med den.

Skyltsöndag, den 23 september 2018

Den här skylten finns på det så kallade brännvinstornet i stadsdelen Garnison. Huset har varit med i evenemanget Lovisa Historiska Hus för att här fanns en konstnärsateljé, vilket skylten visar.

Jag tycker att färgerna på skylten, och alla nyanser i vildvinet som täcker stora delar av väggarna, är så vackra.

I dag ska jag inte göra många knop. Jag ska städa lite här hemma, läsa bloggar, följa Tors innebandymatch via Tulospalvelu, skriva ett par texter för Nya Östis och bidra med en gratis text till ett välgörenhetsprojekt.

Ute skiner solen, himlen är just nu klarblå och temperaturen verkar ligga kring +11.

Farväl till en vän, och hösten kom

Med den här buketten sade min syster och jag farväl till en vän i dag.

Kapellet var fyllt av människor som ville ta farväl av vår kära vän Lotta i dag. Det blev en fin jordfästning, med många vackra blomster, tröstens ord och körsång.

Det har regnat en hel del och också blåst, men varit förhållandevis varmt, kring +14 grader. När solen tittade fram var det säkert ännu varmare.

I kväll vill jag bara vara hemma och ta de lugnt. Läsa ikapp mig på vännernas bloggar som jag av olika anledningar inte nästan alls hunnit titta in på de senaste veckorna.

Hösten är också en fin årstid, med alla fina färger. På vissa ställen är det ännu väldigt grönt, men granna inslag syns 🙂

Löv på mammas gräsmatta.

Klokord, vänner, stämning, förväntan och livets gång

Varje kväll nu. Stämning på balkongen.

Livet är oberäkneligt. Valet står mellan att finna sig i det som kommer i ens väg och ta sig igenom det. Eller att streta emot och vägra se verkligheten som den är.
Tacksamhet är en livsinställning. Ett lågmält bejakande av livet även då det känns tomt om meningslöst. (Patricia Tudor-Sandahl, boken Längtan visar vägen).

Vårrullar och annat gått i veganväg.

Så värdefullt det kändes att fånga stunden med en väninna som haft liknande saker att tampas med. Att få prata om det som känns tufft, att inse att man inte är ensam och att även kunna skratta befriande åt sådant som man först såg som eländets elände.

En annan lykta på balkongen.

Hösten är stämningsfull med mörkret som kryper på. I kväll var det ännu exceptionellt varmt, +19 vid 20-tiden då jag promenerade hem från restaurangen.

Jag tänkte att det är väl på ett ungefär såsom det kommer att kännas om aftnarna efter ett par veckor då vi är nere i Andalusien. Prognoserna visar +27 – +30 där i början av oktober. I varmaste laget 😀
Men visst längtar jag dit, nu då allt här hemma kring mamma verkar ordna sig.

I morgon är vi många som säger farväl till en god vän.
Begravningar hör också till livet.

Att släppa taget är ett sätt

Det är mycket att tänka på nu, pusselbitar som ska falla på plats.
Man lär sig nytt, dag för dag. Om sjukvård, om hemvård, om hjälpmedel.
Om hur man ska uttrycka sig för att bli förstådd, hellre än missförstådd.
Både på professionellt plan men även på det privata.
Läget är inte tungt bara för mig, många andra är involverade.

Hösten smyger sig på.

Ibland känns det som att orken tar slut, på riktigt. Men en människa klarar mer än hon tror. Det vet jag efter vad jag gick igenom 2014 och även tidigare motgångar i livet pekar på det.

Så man tar en dag i taget. Prioriterar och organiserar enligt bästa förmåga. Försöker säga ifrån då det behövs.
Att släppa taget är också ett sätt. Att bara lita på att allting ordnar sig då man själv inte orkar mer, då man bara vill falla ihop och gråta en skvätt.

Då gråter man, då ger man upp. För stunden. Men inte för alltid.

Hösten är magisk på sitt sätt. Sover ännu vid öppet fönster.

En fin sensommardag

Det var bara +10 i morse men eftersom solen varit framme hela dagen blev det behagliga +17 på dagen. En temperatur som jag gillar, alldeles tillräckligt varmt.

På förmiddagen är jag mest kreativ och effektiv, så jag gjorde undan mina skrivjobb då.

Hösten kommer sakta smygande, solen går ner allt tidigare och jag har redan två kvällar haft levande ljus på balkongen i lykta.

En ny krysantemum piggar upp på balkongen.

En del sommarblommor har blommat ut. Min ampel fick också loppor såsom jordgubbsplantan. Min teori är att vissa växter inte klarat sommarhettan, andra på min balkong har överlevt bra.

Det behövs inte mer än en ny blomma, en veckotidning och senare på eftermiddagen ett glas mousserat och en liten bit mat med en väninna för att livet ska kännas bra.
Det är ju en dag i taget nu, och så borde kanske livet vara överlag. Jag njuter av solens strålar mot ansiktet och det faktum att jag just nu kan promenera till affären på mina egna ben.

Väntar på samtal från sjukhuset, men min korta erfarenhet av det här har lärt mig att ingen ringer bara för att säga att mamma checkats in. Jag hoppas i alla fall de ringer och berättar hur operationen, som planerats till i morgon, har gått.

Kontraster

Är det höst eller vinter? Eller både och?
Vi har haft en snål och kall vind i dag. Några snöflingor dalade ner.
Så här ska det fortsätta några dagar, och det är väl typiskt för årstiden.

Till helgen talas det om +10 grader. Den som lever får se!

Löv kvar på buskarna och en snöhög på torget 😀

Veckan fick en rivstart i går med mycket jobb efter två lediga dagar.
I dag översättningar, texter till Nya Östis, mejl, förberedelser för en jultidning, sista texterna till boken jag hjälpt en förening med… mycket på G.

Och resten av veckan ser lika fullbokad ut. Men där finns även en träff med en väninna + mat inritat en kväll. Och på söndag har jag tänkt vara ledig. Skriver det med stora bokstäver i min kalender 😀

Långsamt letande efter feng shui

Fick en orkidé av en vän för några dagar sedan.

De är ju rätt svårskötta, ibland, de här blommorna. En gång har jag fått en orkidé att blomma tre gånger, men övriga orkidéer har torkat bort.

Hoppas växten trivs här. Den går lätt att lyfta upp ur vasen. Jag ska inte vattna den oftare än en gång i veckan och alltid låta vattnet rinna ur krukan.

Ja, det är ett långsamt letande efter feng shui här hemma. Väldigt många saker har ännu inte hittat sina platser.

Jag behöver en del nya möbler. Köksbord + två stolar önskar jag kunna skaffa före jul. Tv-bordet kan vänta.

Det har blåst som attan i dag. Ingen snö ännu då klockan är 16, men hinner komma till kvällen. Så det var bra att jag hann vandra genom de här lövhögarna i centrum.

Karlskronabulevardens park.

Det var härligt när löven prasslade mellan fötterna. Lyssnade också till prasslet som uppstår då vinden jagar torra löv över asfalten.

Tack för fin fest!

I går firade föreningen Lovisa Historiska Hus en fest tillsammans med ägarna till de hus som höll öppet under LHH-dagarna.

Borden var vackert dukade av festkommittén. Jag hörde inte dit, jag är med i LHHs arbetsgrupp men det var andra som ställde så här fint i ordning.

Har du överblivna tapetrullar kan du använda dem som duk, eller köpa helt nya. Lokala färghandeln donerade. Snyggt!

Gästerna har ännu inte anlänt.
Bland annat vårrullar och, tror det är rårakor, till förrätt. SÅ gott!
Vackra lyktor i trappuppgången.
I fina gamla brandkårshuset hölls festen i år.
Nu är det höst. Marken klädd av löv då jag gick hem strax före midnatt.

Jag känner mig som en tonåring

… för att jag sov till klockan 12 i dag 😀
Jag är glad att jag har förmågan att sova de 7–9 timmar jag behöver varje dygn.

Men annars känner jag mig som den 55-åring jag är, det vill säga lite seg efter nattsuddet med innebandyvännerna.

Alltså bara det där med att vaka tar på krafterna. Vare sig man dricker alkohol eller inte.

Det är inte jag som tömt konjaksflaskan på bilden, för jag dricker inte konjak. Men jag tyckte symbolen var fin.

Jag antar att konjaken i flaskan var god 🙂

I dag har jag tagit det väldigt lugnt. Hjälpt en senior att få i gång internet. Tycker det är tufft att 80-plussare går på datorkurser!

Cyklade i regnet. Luften är så frisk på hösten och regnvatten gör väl gott för hyn? 🙂

Jag tycker väldigt mycket om de här träden utanför Hambergska hemmet på Östra Tullgatan.