Nu är det svampplockningstider. Mumin har också gått ut i skogen. Plötsligt får han syn på en lite annorlunda svamp och börjar syna den närmare i sömmarna 😀
– Plocka eller inte plocka, tänker han.
Sedan börjar svampen prata. Och då undrar Mumin om han redan har ätit för många svampar, varav någon gett honom hallucinationer!
Tänk så mycket man kan se i en enda bild.
Välkommen oktober månad! Med sol och blå himmel hos oss i dag och +16 grader!
Jag har haft en lång och ganska stressig arbetsdag i dag. Olika omständigheter har bidragit till att jobbet för tillfället är mer krävande än vanligt. Men det brukar ordna sig bara man tar det lugnt, en sak i taget och såväl prioriterar som delegerar.
När jag är trött på kvällen och ibland tycker att jag bara stirrar tomt framför mig och inte har ett normalt liv… brukar jag tänka så här: Jag har ju ett välsignat liv! Med ett intressant och givande jobb!
Tänk att jag klarade det där med att sadla om då jag var 54 år gammal! Journalistiken finns kvar, men jag har mitt företag.
Och idag då jag tog min eftermiddagspaus köpte jag en cypress.
En annan glad nyhet är att frilanspresskorten jag under en längre tid planerat, men inte hunnit få klara för tryckeriet, nu är i det skedet att de snart trycks och lamineras. Yes!
Egentligen har jag haft levande ljus hela sommaren, men inte i lika stor omfattning som mot hösten och vintern förstås. I vår lokala inredningsaffär hittade jag det svarta doftljuset med två vekar till vänster på bilden.
I dag köpte jag ett likadant grått som också har en mild doft.
De brinner så fantastiskt jämnt och fint. Det blir liksom inte en sådan där grop fastän jag ibland bränner dem bara en timme eller två för att doften inte ska bli för stark.
Köpte två vanliga blockljus utan dofter också. Ett i en höstgul färg och ett grått.
Jag länkar nu till ett av Photo by Susans äldre inlägg då hon inte skrivit något på ett tag. Det är ändå hon som står bakom de här fina utmaningarna med blommor, träd och svartvita bilder.
Jag tycker om träd. I synnerhet gamla träd, men alla slags träd kan komma med här. Den här står invid Bastion Ungern i Lovisa och bilden togs den 13 september.
Perspektiv gillar jag också. Och knotiga stammar. Så det blir nog bilder av träd också utanför den här utmaningen.
Härligt höstväder i dag. Träden har allt mer börjat skifta i gult och orange. Ganska varmt har det också varit. Det här vädret får gärna fortsätta.
Jag har börjat ta dagliga promenader. Inga långa sådana men ändå det vi kallar ”happi-hyppely” på finska, det vill säga att man går ut för att få en nypa frisk luft. Happi = syre och hyppely att man tar skutt 😀
Det är fortfarande ganska grönt i vår natur, men visst har vissa träd fått mera rött, gult och orange över sig än andra.
Östra Tullgatan, motljus vid Hambergska hemmet (som ligger till höger utanför bilden).
Det är skönt att vara ute nu. Plus fjorton grader, mestadels sol.
Jag ska försöka komma ut varje dag nu och ha kameran med mig, fastän jag tycker att jag har fotograferat allt som fotograferas kan i denna stad… 😀
Det går ganska långsamt med pusslet nu men nere till vänster har jag gjort en del framsteg. Jag har också hittat små helheter av myllret av hus, trappor och andra detaljer. Men dem har jag sorterat och byggt ihop i askar som inte syns på bilden.
Sedan jag visade förra bilden i onsdags har jag ju faktiskt också fått himlen klar 🙂
I går gav jag bort tre pussel och fick tre andra istället. Det råder nåt slag av pusselboom. Tror inte att det bara gäller Lovisa. Under coronatider och kommande långa, mörka höst- och vinterkvällar behöver människor sysselsättning.
På balkongen är pelargonerna inne i sin andra blomning och jag ska se om jag får en av dem att överleva vintern. I fjol lyckades jag med en, den har jag i köket i dag.
Lampan som tål fukt och kyla är tänd. Ute är det jämngrått. Sedan tretiden har det regnat och klockan är nu halv sex. Det är fjorton grader.
Vi fick vaga löften om att sommaren skulle återvända på onsdag nästa vecka. Men jag tror att den bara orkar ta sig till Sverige. Våra utlovade +21 grader har i prognoserna ändrats till +16. På fredag nästa veckan förutspås +10 och på nätterna bara +2 och +3…
Det är inte så mycket mer man kan göra än att acceptera läget 🙂 Hösten kan vara mycket vacker också.
Och måste jag välja mellan att ha tre veckor med +30 väljer jag det här svalare vädret. Men det kunde ju finnas nåt där mittemellan 😀
Det är första september och dags att visa månadens kalenderbild.
Höststormarna verkar överraska också Muminfamiljen. Lilla My tycker det är spännande, hon doppar händerna i vattnet, gillar skummet tror jag. Mumintrollet, mamman och de övriga ser lite mer bekymrade ut. Men kaffepannan har inte ännu flugit överbord 😀 Och är det Muminpappan som är välutrustad med granngul sydväst? ❤
Vemodigt men sant, solen står inte längre högt på himlen. Jag har ungefär en timme sol på balkongen eftersom den tidigt dyker ner bakom de stora träden. Men himlen är väldigt fin att skåda ändå fram till halv nio på kvällen.
Har påbörjat ett nytt pussel. Den här solnedgången får jag titta på tills pusslet är klart. Jag tar det piano, har precis bara börjat sortera bitarna och inte hittat alla kantbitar än. Men vem har bråttom i dessa tider?
Hos Elisamatilda finns varje fredag fem frågor. Det är roligt att svara på dem, och trevligt att läsa andra bloggares svar. Man lär känna sina bloggvänner bättre och det är också kul att se hur lika, eller totalt olika, svar vi kan ge 🙂
Jag tycker att vi ännu har sommar kvar, men visst känns det i luften också att hösten står bakom hörnet. Frågorna har med den annalkande hösten att göra.
Vad ser du fram emot i höst?
– Att lägga pussel, kanske promenera lite mera då det är svalare ute, ha det mysigt med tända ljus.
När kommer höstkläderna fram?
– Kanske inom någon vecka. Inte för att jag har specifika höstkläder, men lite varmare gäller det förstås att klä sig med en tröja eller en tunn jacka.
När är det på riktigt höst?
– Då löven på träden blir orange och gula, och sedan börjar falla och täcka marken.
Gör du något under hösten du inte gör någon annan säsong?
– Kommer inte på något specifikt. Jag bränner ljus också på sommaren. På jobbet börjar vi redan nu planera luciavalet, det är något jag inte gör under vinter, vår och sommar 🙂
Vad tar du med dig från sommaren?
– Varje sommar skapas nya minnen. Den här sommaren har varit annorlunda på grund av corona, men inte direkt sämre än andra, den har varit lugnare. Lugnet vill jag ta med mig, lugnet får gärna fortsätta.
Utmaningen Flowers on Fridays har uppfunnits av Photo by Susan.
Vi har liksom inget skyddsnät, då nätet (internet) pajar…
Externa hårdskivor i all ära, men de kan inte rädda allt.
Vi hade tidningen nästan klar, målsnöret var synligt på sista rakan.
Plötsligt försvann en mapp där alla sidor fanns…
Något slags uppdatering var på gång, även Messenger (som är vårt arbetsredskap på vi alla jobbar hemifrån) haltade.
Efter en kvart återvände mappen. Den berättade inte var den hade varit, men skrämselhicka gav den i alla fall mig.
Jag säger bara… utan att vilja vara en domedagsprofet… någon dag kraschar ”allt” och vad gör vi då?
Några bilder från min vardag måste ni ju få. På skrivbordet vid datorn är det alltid så stökigt med en massa papper, föredragningslistor, anteckningsblock, telefon, pennor…
Här är jag på väg hem från affären. Försöker varje dag ta en paus och promenera lite. Och som vanligt… inte en människa i sikte! 😀
Solen sken nästan hela dagen i dag. Ett par grader minus. Snart är det november. Tiden rusar.
Mitt jobb är ju verkligen en livsstil. Inte undra på att jag inte träffar en partner.
Jag har tänkt på det där med att jobba hemma. Det är så fantastiskt skönt att få bestämma över sin tid. Disciplin behövs förstås, men det har jag.
Däremot har jag varit med om situationer där en annan människa sagt ”du kan ju ta hand om disken, städa, köra tvättmaskinen, hänga och sortera tvätten, handla och tillreda mat” osv. ”Du är ju ändå hemma, det går där på sidan om”…
Nej. Det går inte där på sidan om. Min bostad ser ibland ut som en rövarhåla med saker överallt, för att jag inte gjort något annat än jobbat. Då jag jobbar nio timmar hinner jag inte städa, laga mat, tvätta, sortera kläder.
Så den partner jag eventuellt någon dag träffar ska jag inte bo ihop med.
Han ska också förstå vad mitt jobb går ut på och vad det betyder för mig.
Känns inte särskilt sannolikt att den partnern finns…
BRÖÖÖÖÖL.
Hösten är här sedan veckor tillbaka. Vintern lurar bakom hörnet. Det är mörkt ute och på några bord här hemma lyser levande ljus. Regnet smattrar mot fönsterrutan.
Jag avlägsnar plasten från pussellådan. Öppnar påsen med bitar som ligger inne i asken. Ljudet då bitarna rasslar ner i lådan är i en klass för sig.
Den här kvällen och en del av morgondagen går till sortering. Många kantbitar har redan hittats. Himlen landar i en låda, tydliga detaljer i en annan. Brunt tak, tornet i bakgrunden, blommor och annat som går att urskilja sorteras också omsorgsfullt. Utan brådska. Inga krav tynger mina axlar. Grubblerierna får vingar och flyger sin kos.
Arbetsveckan avslutades med en första träff för luciakandidaterna. En givande del av mitt jobb!
