Hufvudstadsbladet

Håller med! Blunda, sluta klicka!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Söndagens Hufvudstadsbladet, hann läsa den först igår. Dagarna flyger iväg.
Men jag har många gånger själv tänkt på det här som Ingemo Lindroos tar upp in sin kolumn i Hbl, och jag tycker precis lika. Med vänner har jag reagerat på och diskuterat kvällstidningarnas rafflande rubriker på löpsedlarna.

Handlar de inte om Putin och Ukraina handlar de om något som Trump sagt. Eller också finns det dagligen varningar om vad vi ska se upp för i sommar, och vilka hälsofaror som lurar…

Mycket av det här flimrar också förbi i Facebookflödet. Jag klickar inte på nyhetsrubriker där, inget annat än det som gäller Nya Östis. Och det är för den tidningens skull jag är med på FB och även för att kunna länka upp mina egna blogginlägg, och för att kunna följa vad en del vänner gör, sådana som jag inte kan träffa så ofta eller inte IRL alls.

Då jag själv var chefredaktör försökte jag vara lite försiktig i min kritik av andra medier. ”Inte kasta sten då du själv bor i glashus” typ 😀

Men här har jag min bestämda åsikt att även om jag ofta röstar på Svenska folkpartiet och definitivt inte har något emot partibossen Anders Adlercreutz, så… att fem bilder av sju visar honom på ett uppslag… var det nödvändigt? Eller fanns det inga andra att lyfta fram? 😀

Hemma hos mig och en trend jag inte hakat på

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det har knappast undgått någon att vi har haft det svinkallt här i södra Finland de senaste veckorna. Nordanvinden pressar på, nätterna har ibland bjudit på frost och dagtid har vi haft kring 5–8 plusgrader.

Det har med andra ord inte blivit så många foton tagna utomhus. Nog för att jag har vistats ute, men med vantar på händerna går det inte att fota med mobilen. Dessutom vill jag fort ta mig från plats A till plats B i den kalla vinden.

Så jag sitter ibland här i min soffa och ser på teve, skriver dagbok, läser tidningar och böcker. Och kommer det bara dåliga program eller hemska nyheter använder jag Arenan och kollar på snälla naturprogram, dokumentärer eller som här – barnprogrammet Vesta-Linnea och avsnittet ”Flytten”.

Dubaichoklad lär ska vara en av de senaste trenderna. Artikeln ingick nyligen i Hufvudstadsbladet. Jag har inte smakat på den och tror inte att jag gör det heller. Verkar vara för mycket och för mäktigt.

Men här ser man vad som kan hända när videoklipp eller bilder sprids via till exempel Reels, Instagram eller Tiktok. Jag har en väninna som på bara ett par månader har fått 30 000 följare för sin profil, ”Kirppismummo”, som prenumeranter av Nya Östis kan läsa mera om här.

Jag är med på Instagram bara för att kunna följa vissa vänners och Nya Östis postningar där. Tiktok är jag inte med i och tänker inte gå med heller, och Reels kollar jag bara ibland via Facebook. Till exempel då där ges tips om grönväxter.

Det kommer upp nåt!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Vad det blir vet jag inte, men kanske det blir blommor ändå? Hanging-garden-påsen hänger i växthuset för att få mycket värme och för att det går att vattna den där så att det som rinner genom påsen landar på jorden under.

Lite senare i vår eller på sommaren flyttar jag troligen påsen så att den hänger utanför växthuset.

Har inte råd med prenumerationer till fullt pris, så jag nappar då och då på specialerbjudanden. Ska nu få veckosluts-HBL under tre månader. Trodde den skulle börja först efter påsk, men hittade i dag två tidningar i postlådan. Trevligt med lite prassel och underhållning, kanske rentav i viss mån även allmänbildning.

Tredje dagen på nya året

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

… och ute har vi minus tio grader. Inne +16 och då jag har eldat blir det åter kring +19.
Dagen började med att jag fyllde en liten plastpåse med hett vatten, byltade på mig kläder och gick till postlådan. Efter att ha värmt låset en stund fick jag upp det och ut kunde jag ta dagens HBL plus ett brev med besked om partiella förtidspensionens storlek.

Jag satte åter ny antifreeze-olja i låset och hoppas att det hjälper. Annars är varmvattenpåsen enda lösningen.

Har betalat en del fakturor, ska säga upp ett abonnemang som jag inte längre behöver, överföra foton från en mapp på datorn till ett USB-minne, redigera texter osv. Dagen rullar alltså på och så är det ju fredag också vilket betyder Elisas Fem en fredags-frågor som jag svarar på här:

Hur var ditt nyår 2024?
Lugnt med Bingolottos uppesittarkväll, en kompis på besök och tomtebloss på gården vid tolvsnåret.

Vad är din största förhoppning för 2025?
Fred på jorden, och i första hand tänker jag på Ukraina ❤ Mera tolerans och respekt människor emellan, mindre skit på sociala medier. Försöker själv leva upp till att SE medmänniskan.

Vad var det bästa med 2024?
Även om jag stortrivdes i våningshusets tvårummare var nog flytten till det gamla huset i juli det bästa med 2024.

Vilken ny vana vill du införa under det nya året?
Jag ska försöka fotografera mera, både i vardagen här inne men också utomhus.

Har du några nya mål för det kommande året?
Nej, inga egentliga mål. Ta dagen som den kommer och göra det bästa av den, inte stressa.

    Vi måste tala om skiten!

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    Det här måste väl ändå kallas årets rubrik 🤣 Menar min bloggrubrik.
    Huvudstadsbladets rubrik kommer god tvåa.

    Det har funnits, och finns, många läsvärda artiklar och reportage i HBL, även Husis kallat hos oss. Jag skulle gärna prenumerera på tidningen hela året, men jag har inte råd. Bara då och då har jag kunnat att hoppa på vissa erbjudanden, som nu då jag under några månader. Fram till mitten av januari kan jag läsa weekend-HBL (fre-lör-sön).

    Här har vi en superbra artikel skriven av Annika Rentola. Det är möjligt att den ligger bakom betalmur, men vissa av tidningens artiklar är gratis.

    Hur som helst. Vi måste kunna tala om skiten och de problem som avföring skapar för så många. Varför är det så tabubelagt?

    ”Vi talar inte om den nakna verligheten, om att en del har kroniska problem som kräver blöjor eller analtamponger” säger forskare Anna Rajala.

    Har du en orolig tarm, eller behöver du byta stomipåse, måste du komma in på en toalett inom en halv minut. Du kan inte skicka sms, köpa en pollett, få en kod eller be någon låsa upp en låst toadörr. Under tiden du väntar har du bajsat på dig och måste byta kläder.

    Det fanns så mycket intressant i denna artikel att jag gärna hade återgett allt, men på det sättet får man ju inte kopiera och dela gratis vidare. Bara det att ordet avföring är tabubelagt, och ordet bajs känns främmande eller rentav barnsligt i en finlandssvensks öron…

    Många tycker också att vi i synnerhet inte vid matbordet får tala om bajs, eller ska vi säga kacka, avföring, exkrementer, för då kan någon börja kräkas 😀
    Så ja, jag brukar ta hänsyn och inte prata om avföring och dess konsistens och annat då jag vet att andra inte klarar det. Men jag säger annars som forskare Rajala:

    ”Att wc-besök kostar är en jämställdhetsfråga. För den måste gå på toa varje halvtimme och måste betala en euro per besök kan en dag på stan bli dyr.”

    Vi ska tala om skiten, på allvar.

    En tidig varm morgon mitt i stan

    ~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

    Vaknade klockan sju. Hade lagt mig klockan 23. Tydligen var jag utvilad. Jag antar att jag sover bättre här på nya adressen (bott här fyra veckor nu), jämfört med hur jag sov i våningshuset.

    Här har jag precis varit ute med blandavfallspåsen och fotograferar parken utanför mitt hus. Klockan var cirka halv nio och det var väldigt lugnt. Såg bara en person som var ute med en hund.

    Här har jag gått till postlådan och fotograferar den andra parken intill huset där jag bor.

    Det var +24 grader redan på morgonen. Härligt att kunna gå ut i en lätt sommarklänning.

    Jag har tagit en prenumeration på HBL weekend. Fredagar, lördagar och söndagar hinner jag läsa tidningen. Hakade på ett så kallat pang-erbjudande. Jag ska se över alla mina utgifter och skära ner dem, så i framtiden har jag inte råd med tidningen, i alla fall inte till ordinarie pris.

    Men efter en längre paus då jag inte haft andra papperstidningar än Nya Östis och gratistidningen Itäväylä kändes det trevligt och rentav lite lyxigt att kunna läsa en tidning då jag åt frukost.

    Dagen dokumenteras i dagboken

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Hade sovmorgon. Lördag är ibland min enda helt lediga dag, så då passar jag på att ”göra ingenting” och att sova så länge jag kan. Frukosten påbörjades därför först efter halv tolv.

    Det här med att ”göra ingenting” och inte ha några måsten, betyder de facto sällan att jag inte gör nånting. Det finns ju massor som behöver göras hemma, också fastän vi inte talar om att städa, diska eller sånt.

    Jag beslöt mig för att i korta drag dokumentera i min dagbok allt jag gör i dag. Då ser jag vart timmarna tog vägen.

    Här läser jag Hufvudstadsbladet, hela långa intervjun med statsminister Petteri Orpo. Jag tycker det låter rimligt att Finland måste spara då statsskulden är så stor att vi börjar klassas som Rumänien.

    Kan vi inte själva få bukt med ekonomin kommer EU-kommissionen att lägga sig i, såsom den gjorde i Grekland för några år sedan. Frågan är ju sedan HUR man ska spara, var och på vem. Jag har nog lätt att säga att de som jobbar i riksdagen har superhöga löner, några av dem drar på två månader ihop det jag förtjänar under ett år… men kanske deras ansvar och kravet på tillgänglighet också är större.

    Det blir allt möjligt smått pulande i hemmet. Bland annat köpte jag till påsken dessa strån. De är gjorda av plast men ser äkta och fina ut tycker jag. De fick nu en plats i köksfönstret.

    Nya tidningsrutiner, och VISUELLT

    ~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

    Skulle hämta tidningen från golvet i hallen i morse, men där låg ingen HBL. Loggade in på Mitt konto och tänkte lämna in reklamation om att tidningen uteblivit. Där fanns ändå information om att tidningen anlitar en ny utdelare, som ännu inte fått nycklar till just vårt hus. Vilket betyder att var och en själv, tillsvidare, får hämta tidningen nere vid ytterdörren. Jag tror att någon som är tidigt i farten i huset lyfter in dem på en stol.

    Hos Elisamatilda är det ordet VISUELLT som gäller denna helg.

    Hur ser en vecka ut visuellt när du tänker på den?
    – Den här frågan gillar jag, för jag ser mycket på ett visuellt sätt. Allt från årskalender till nu nämnda vecka. En vecka för mig ser ut som en liggande skrivbordskalender. Måndag till vänster och söndag längst till höger. I den kan jag skriva in allt viktigt, med klockslag från 8 till 18.

    I vilken ordning sätter du på dig kläder?
    – Trosor, blus eller tunika. Ska jag gå ut hemifrån så blir det byxor, strumpor och slutligen skor och jacka.

    Vad packar du för mycket av vid en kortare resa?
    – För-säkerhets-plagg är kanske inte något ”för mycket”, men en del krämer och stylingprodukter är ofta onödiga på korta resor.

    Hur ser din tvättstugerutin ut?
    – Använder inte tvättstuga. Tvättar i maskin hemma ett par gånger i veckan.

    Hur ser dina bokhyllor ut?
    – Har inga bokhyllor mer. Säljer eller ger bort böcker som jag har läst.

    Ledig dag och fredagsfrågor

    ~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

    Börjar med att svara på Elisamatildas Fem en fredag som jag inte hann med igår. Temat är Olust.

    Tulpanerna på bilden är bara allmän illustration. Jag tycker de blir som konstverk då de håller på att vissna.

    Hur kittlig är du?
    – Ibland mer, ibland mindre. Inte lika mycket som då jag var barn. Å andra sidan har nog ingen på länge heller antastat mig och försökt få mig att dö av skratt genom att kittla mig 🤣

    När kände du dig senast avtrubbad?
    – Inte så att jag direkt minns dagen, men det händer ibland. Om jag sovit dåligt och det har jag ibland nu gjort på grund av värk. Men, medicinering pågår, och hoppas att DEN inte gör mig avtrubbad.

    Vad fick dig senast att skruva på dig?
    – Om någon annan säger något fult eller pinsamt i ett större sällskap.

    Vad senast gjorde att du fick kväljningar?
    – Minns inte, men lukter, sånt som stinker, kan skapa kväljningar.

    Vad tycker du är mest obekvämt att sätta på dig?
    – Utan tvekan tunna strumpbyxor. Använder aldrig mer om det inte känns att det någon gång är enda alternativet till en klänning, vid ett tillfälle som till exempel kräver svarta nylonstrumpor.

      Mycket att läsa om presidentinstallationen som skedde igår. Jag betar av det här under dagens lopp. Har HBL bara under fredag, lördag, söndag. Då hinner jag läsa papperstidningen från A till Ö.

      Ledig lördag betyder också avkoppling med spelet Wordfeud. Dessutom läser jag vänners bloggar, skriver dagbok, läser tidningar, städar. Det är ett slags rutiner även det, men så himla skönt att ha en dag utan några måsten alls.

      Vi får inte glömma, aldrig sluta hoppas

      ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

      Den 24 februari. För två år sedan anföll Ryssland Ukraina. Vem hade då trott att kriget skulle pågå så här länge? Och att det inte verkar finnas ett slut på det. Den som började kriget borde sluta direkt. Att Ukraina försvarar sitt land är väl inget att ifrågasätta.

      Jag ska senare i dag läsa Anna-Lena Lauréns reportage i dagens Hufvudstadsbladet.
      Vi får inte glömma det som pågår där, inte alls långt borta från vår – kanske inbillade trygghet.
      Och hoppet får vi inte ge upp. Kriget måste kunna ta slut, något slag av rättvisa måste skipas. Men det kommer att gå flera generationer innan allt är glömt och förlåtet, om grymheterna ens nånsin kan förlåtas.

      I Hbl kunde jag också läsa att det i dag firas Sverigefinnarnas dag. Och glädjande nog är det många andra generationens finnar som vill lära känna sina rötter bättre nu efter att deras föräldrar förträngde språket och sin historia.

      Finländare och Finland har inte längre låg status i Sverige, tvärtom. Det är inte längre enbart krigstrauman, knivar och brännvin som förknippas med finnjäveln. I mångt och mycket har vi gått om Sverige eller kommit upp till samma nivå, beroende på vilka saker vi jämför med vilka.

      Sverige har alltid varit ett viktigt grannland för mig. Jag har släkt och vänner där, och skulle jag tvingas flytta bort från Finland skulle jag försöka hitta en liten ort i Sverige att trivas på.

      En ny grönväxt piggar alltid upp. Köpte den här igår från Lidl.

      I dag sista matchen i innebandyns grundserie för Lovisa Tor i Finlandsserien. Vi tog oss inte till slutspel i år men vi hoppas på en trevlig säsongsavslutning med seger i alla fall.

      Orsakullan frågar idag den 24 februari om jag kommer att fira ett bröllop i år.
      Själv ska jag inte gifta mig, men det är möjligt att jag får ta del av ett annat bröllop. Återstår att se om inbjudan dimper ner i brevinkastet eller i mejlboxen 😀 ❤