Synd och skam, kanske bör tilläggas. Jag är ju finlandssvensk!
Jag skyller på att jag får så mycket gratis av tidningens innehåll via webben, och så skyller jag på tidsbrist.

Men en sanning är i alla fall att jag är så inriktad på det totalt lokala i dag, att jag inte vill satsa pengar på en prenumeration av en rikstidning. Speciellt med hänvisning till det jag skrev ovan, jag får det jag behöver, och det jag HINNER läsa, via hbl.fi och via Yles hemsida.

Den här tidningen innehöll ändå bland annat ett intressant reportage från Tyskland, inför valet. Orkade dock inte läsa riktigt hela.

Men Philip Teirs kolumn ”Förhandlingsfällan” var riktigt bra. Samma ärende togs upp häromdagen i Sveriges ”Supernanny”-program (som jag inte ALLS alltid tittar på… hahaaa)… men liksom det där om att föräldrar som hela tiden låter barnen fatta beslut egentligen gör dem en björntjänst.

Eller som den danske regissören Lars von Trier lär ska ha sagt om en fri uppfostran som gav honom en livslång depression. ”När man känner att man har ett fullständigt fritt val, blir man ideligen omskakad när man konfronteras med den yttre värld där fritt val inte existerar” (citat, Teirs kolumn, Hbl 18.9.2017).

Jag förstår och håller med. Kanske lätt att göra för mig som inte har några barn, men jag tycker jag har något slag av sunt bondförnuft ändå.