I väntan på påsk gläder oss S-Market i Lovisa med roliga figurer på kylskåpens dörrar 🙂
Glädjande nog vann Tor matchen igår. Laget var som ”pånyttfött” efter brakförlusten i lördags. 4–0 efter två perioder blev 4–3, och 5–3 och 5–4 innan vi slog in 6–4 i tom bur. Hurra! Sista och avgörande matchen spelas på långfredag i Tammerfors.
Under alla de ”hundra år” jag har följt Lovisa Tor och rest land och rike runt har vi aldrig råkat ut för en razzia av polis, men igår skedde det. Allt var ok med supporterbussen!
Någon frågade polisen ”är ni från Tammerfors” – för vi tänkte att våra motståndare ville se till att vi försenade oss till matchen som spelades i Borgå (vår hemmahall i Lovisa har golvrenovering). Antingen hörde polisen inte skämtet eller så hade han bra humor 🙂
Mumin firar 80 år i år. Åttio år sedan första Muminteckingen ritades. Jag är mitt uppe i ett jobb som har med Mumin och med Tove Jansson att göra. Berättar mer sedan när allt är klart.
Själv har jag gått in i en period där också Tove Jansson som konstnär är viktig. Hennes liv var ju så mycket mer än bara Mumin. Hon målade, skrev sångtexter och böcker som inte alls handlade om Muminfamiljen.
Här är den senaste boken jag köpt och som jag med intresse nu botaniserar i 🙂
I dag ska vi till Tammerfors för att heja på Tor som möter Pirkat i Inssi-divari, det vill säga i kvalet om att avancera till den nästhögsta serien. I morgon följande match på ”hemmaplan”, alltså i grannstaden Borgå. Det lag som först vinner två matcher avancerar. Det är spännande värre och jag tycker det skulle vara Tors tur att gå upp nu, vi har varit SÅ nära nu under många år. Men bara ”nära” räknas inte.
Åke uppmuntrar oss att dela med oss av Veckans foton. Egentligen lägger ju vi bloggare ut bilder varje dag, men några av dem kan man ju kategorisera som lite extra än andra. Här bjuder jag nu på mig själv och sådana foton jag inte visat förr.
I morse stod jag en stund och värmde mig i solen som under några förmiddagstimmar lyser in i köket.
Igår tog jag en bild av mig själv då jag hade lagt mig. Sover inte med glasögonen på men enda möjligheten att få en skarp och någorlunda bra bild är att fotografera med glasögonen på näsan.
Snart bär det av på jobb, bland annat till kyrkan som håller på att renoveras. Få se vilka bilder jag får där. Det är fortfarande jättekallt ute, bara +2 grader men solen visar sig!
Och ja – jag har rätt ofta glömt att sätta ett krux i rutan för Kategorin Hälsostegen 2025. Jag håller inte på med det som kampanj men nästan dagligen blir det 2000–4000 steg. Till exempel i söndags då jag först gick till och från affären och sedan på kvällen till och från Aurorahallen i Borgå. Bussen kommer inte i närheten av hallen då den är omgiven av olika sportplaner, så det blev ett par korta bra promenader 🙂
Det gick stundom hett till i matchen mot SB Vantaa. En av deras spelare fick rött kort (inte i det här läget på bilden dock). Förlust blev det för oss, men kvalet fortsätter på lördag och söndag i tillfälliga hemmahallen i Borgå och i Tammerfors.
Här var det skyltar i mängder och massor då vi häromdan väntade på färjan som skulle föra oss över till Pellinge. Översättningar behövs inte då skyltarna för en gångs skull är tvåspråkiga. Ett ord till och med på engelska 🙂
Innebandykvalet fortsätter. Tor förlorade mot SB Vantaa i fredags 7–5, den sista bollen slog hemmalaget i tomt mål då Tor försökte få kvittering till stånd med sex utespelare mot fem.
I dag fortsätter kvalet. Vi har hemmamatch, men den spelas dessvärre i Borgå eftersom vår idrottshall genomgår en renovering som startade genast i början av april. Vinner vi i dag ska vi åter till Vanda på torsdag. Det är nämligen två segrar som gäller. Förlorar vi ska vi fortsätta kvala. Troligen i Tammerfors i mellersta Finland eller i Kokkola i Österbotten. Således är en match i huvudstadsregionen (Vanda hör dit), så gott som på ”hemmaplan” med en kort bussresa.
Vi har en kall period på gång. Minusgrader på nätterna och inte mer än ett par plusgrader på dagarna 🥶 Man hann bli bortskämd då vi hade +18 för bara några dagar sedan. Men solen lyser i alla fall just nu och den värmer, så det är alltid nåt att glädja sig åt.
”Nåjaaa” – för att citera humorgruppen KAJ. Och resan med Tor fortsätter i kvalet.
Vi hör inte till de yngsta fansen, men vi är några av många trogna sådana och ganska ihärdiga också. Själv har jag hängt med i snart trettio år. Jag ser kanske ut därefter 🤣, tiden har satt sina spår!
Det är härligt att vara supporter men också TUNGT många gånger. Sitter där och trummar så att en nästan får blåsor i händerna och ibland är man ju inte av samma åsikt som domarna heller. Då kommer det några ”buuuu”-rop. Jag brukar ärligt sagt nämligen vara noga med att inte svära eller uppföra mig illa på annat sätt 🙂
Men inte är det väl lätt alla gånger att vara spelare heller… Det är hårda tag, fysiskt och snabbt spel och det smäller till många gånger. Från den här matchen klarade vi oss utan ambulansfärder, vare sig för fans eller spelare såvitt jag vet. Men visst blev det skador för en del av våra spelare.
Och de ska orka kämpa vidare. För i dag slog vi ut Limingan Niittomiehet (LNM) genom att vinna den andra kvalmatchen med siffrorna 3–2. Följande kval spelas om en dryg vecka tror jag. Då mot ett lag från Vanda, som inte ligger så långt borta. Bra att spelarna får vila lite, de kan behöva det, och vi fans behöver det nog också.
På pauserna vimlar det av barn och unga på spelplanen. Och den trummande tanten har lite paus då.
Vi har en fin lifestyle-affär i gamla mejeribyggnaden i Lovisa på Chiewitzgatan. Samma gata där jag bodde förr. Den här skylten finns i en park nära kyrkan för att visa vägen till affären.
Vi är flera bloggare som fortsätter skylta om söndagar, Professordeutsch är en av dem. Han skrev för en vecka sedan det här.
Jag ska inte bränna av alla skyltbilder jag har på lager, för dom är inte många. Men som bonusbild denna arbetsvy från i fredags. Vi har kommunalval och välfärdsområdesval i april och nu är valdebatterna igång. Jag var med en stund på den här som arrangerades i kulturcentret Kino Marilyn. Här hade ett par partier lagt ut reklam som lockbeten vid ingången.
Igår gjorde Tors innebandyherrar i kvalet till Divarin åter en otrolig upphämtning. Först reser laget till norr i Finland och ligger där under med siffrorna 5–1. Men steg för steg segar sig laget med en otrolig moral uppåt, kommer ikapp och gör sedan segermålet 5–6 när bara femton sekunder återstår. Ikväll möts lagen i Lovisa. Nu ska jag försöka komma ihåg att ta foton. Det brukar vara så spännande att jag glömmer allt vad kamera och sociala medier och annat dylikt är.
Det var ett tag sedan jag publicerade under denna kategori. Ibland har det nog blivit Trees on Thursdays eller andra dagar också.
En ståtlig tall i Märlax, invid platsen som ska bli en tillfällig bana för skateboardåkare, tills den riktiga kan byggas på annan plats i staden. Här bakom min rygg gick tidigare Skärgårdsvägen. Den fick sedan en lite annan dragning. 2023 förvandlades nämligen en del av vägen till vändplats för bussarna som kom till Bostadsmässans område. Till vänster om tallen är ingången till en fin park. Och i bakgrunden samma Bastion Ungern som jag visade bild av igår.
Massage står på programmet i dag. De närmaste tre dagarna fyra jobb för Nya Östis.
I innebandykvalet möter Tor Limingan Niittomiehet på lördag på bortaplan. Till Liminka är det alldeles för lång väg för att jag ska kunna åka med. Jag har så många artiklar att skriva att jag inte kan offra hela lördagen (start sex på morgonen, match klockan 15-17, hemma kring ett på natten)… Jag vet att hela söndagen krävs för återhämtning efter den långa bussresan, och nu måste jag prioritera de jobbuppdrag jag som frilansare får. Men hemmamatchen på söndag kväll har jag förstås tänkt gå och titta på.
Dags åter för lite marknadsföring av Nya Östis, som har en förnyad webbplats. För att kunna läsa webbartiklarna i sin helhet där ska man vara prenumerant. Men lösnummer av tidningen kan köpas från Lehtiluukku genom att skriva in tidningens namn i ett fält uppe till höger.
Här syns en del av min kolumn. I dag är jag vanlig frilansare, även för andra tidningar som tackat jag till sporadiskt samarbete. Men just nu skriver jag mest för Nya Östis. Jag var tidningens chefredaktör under fem år och två månader, således den som hittills lett tidningen längst. Grundaren Kim Wahlroos var chefredaktör från 28 april 2015 då tidningen grundades till sista juli 2019, således fyra år och tre månader. Chefredaktör sedan slutet av september 2024 är Marit Björkbacka, med starkt stöd av redaktionschefen Anna Johansson. Bägge medarbetare som jag tog med i teamet under den tid som jag var chef.
Tidningen fyller tio år i april i år och det ska firas på olika sätt. Var och när och hur lyfter nuvarande redaktion och medarbetare fram lite senare i vår. Många var det nog som inte trodde att tidningen skulle överleva sitt första år enligt det koncept som gällde. Inga anställda, ingen fast redaktionslokal. De flesta jobbar hemifrån och är antingen frilansare eller företagare eller både och.
Solen lyser, himlen är blå. Ute är det + 6 grader, men det ska bli kallare snart igen så vi ska inte låta oss luras att våren är här. Men jag har ändå redan köpt de här fröpåsarna 😍
I dag ska jag på en föreläsning om Sigrid af Forselles. Nyligen intervjuade jag en blivande 90-åring. Så visst är jobbet omväxlande!
Och ikväll har Tor sista matchen i grundserien i Finlandsserien i innebandy. Laget har säkrat en plats i slutspelet där flera lag kämpar om att få avancera till Divari, som är nivån/serien under Ligan, som i sin tur är högsta serien.
Det är trevligt att skriva februari. Nu kom det dessvärre lite snö igen, men tillsvidare bara så att marken är lätt pudrad, det kom inte trettio centimeter 🙂
Vi skyltar ännu någon söndag framåt, jag vet inte exakt datum då bloggvännen BP tänkt lägga av som förvaltare av utmaningen. Men visst kan vi fortsätta visa skyltar även efter det.
Den här gamla hotellrestaurangen Skandinavia, med sin pub Skan-Pub, ligger bara ett stenkast från mitt hem. På den lilla svarta skylten ovanför dörren står texten ”Rannikkoseudun vanhin (v. 1971)” som betyder ”kustområdets äldsta, år 1971). Antar att den öppnade dörrarna då. Nu har den här puben tyvärr varit stängd många år och huset förfaller. Åtminstone fasaden åtnjuter något slags byggnadsskydd så hela rasket får lyckligtvis inte rivas.
Igår var det match i Brunakärr (Ruskeasuo) i Helsingfors. Toukolan Teräs mot Lovisa Tor och den här gången var det så skönt att inte behöva ha hjärtat i halsgropen av spänning. Vi vann komfortabelt med siffrorna 1–7.
Ett mål på ensamt genombrott gjorde Olli Taskinen och sedan satte han, såsom ofta förr, säkert in en straff i straffslagstävlingen. För det behövdes straffar för att matchen mot SS Storm från Sjundeå skulle avgöras. Tor hämtade upp sig från 1–4 underläge till 5–5 i fulltid, så det var fantastiskt strongt. Förlängningen blev mållös, och straffarna vann vi sedan med 3–0, det vill säga motståndarna missade alla sina, eller vår målvakt parerade.
Det var eftermiddagsmatch som slutade kring halv sex på kvällen, och före det satt jag på bokcafé på jobb för Nya Östis. Synnerligen intressant om Tom Olanders bok, ”Harsböle bys historia”, som NÖ skrivit lite om tidigare på sin webb. På bokcaféet får besökarna ut mer då det är en person som intervjuar en författare.
I morse kunde jag åter inte låta bli att fånga solens strålar som föll in genom fönstret på min kroton och på en glasvas.
