Satsade i dag på att ha en ledig dag. I morgon måste jag jobba några timmar igen, men det är i morgon det. Fick skjuts med en väninna till affärer utanför centrum där jag bland annat köpte toalettpapper i en större förpackning.
Ett par timmar innan Tors match började åt en annan väninna och jag nachos med köttfärs hemma hos mig, drack skumpa och pratade om allt möjligt mellan himmel och jord. Världen förbättrades åter och en rolig match hade vi också då Tor besegrade Josba med siffrorna 9–4 och nu ligger etta i tabellen.
Enkelt och gott!Lykta på bordet.
Det är skojigt att nån gång få vara ”bara” supporter, det vill säga att inte behöva vara på jobb och skriva om alla matcher.
När laget man hejar på gör mål i numerärt underläge känns det extra toppen. Likaså då gästerna gör självmål i tom bur då de spelar med sex av sina utespelare mot fyra av våra… Kan erkänna att jag då rentav tyckte synd om motståndarna.
Tatu Könönen, två mål och en målgivande passning. Premierades som Tors bästa spelare i kvällens match.
Jag har redan en blågul halsduk som min mamma stickat, en blågul mössa som en annan supporter stickat, en supporterflagga och nu då även denna handduk. Spelarna i laget har också sådana prydligt radade på sina stolar vid sargen. Jag vill ju inte vara sämre 😀
En handduk att torka svetten på vid det krävande pusslet är ju bra att ha, eller hur? 😀
Fyra timmar vid datorn får räcka på en söndag. Skrev om gårdagens match, det blev tyvärr förlust i förlängningen. Men vi kvitterade till 4–4 sju sekunder före fulltid och fick således med oss en poäng.
Ett par översättningsarbeten slutfördes också i dag.
Nu ska jag ge några timmar åt pusslet som jag i går avancerade rätt bra med.
Någon kanske undrar varför jag och många andra supportrar sitter frivilligt i en buss åtta timmar för att se en match som är två timmar lång. Och hur fördriver fansen tiden i bussen?
Skidtävlingar på väg upp mot Jyväskylä. Juniorhockey-VM:s bronsmatch på hemvägen.
Några har surfplattor med sig och så gott som alla hittar något tidsfördriv på smarttelefonerna. Men vi pratar faktiskt väldigt mycket med varandra så där på riktigt också 😀
Bak i bussen lyssnar många på musik och där spelas det ofta också kortspel.
En restaurangkedja där ingen alkohol serveras och inga cigaretter finns till salu.
Då vi reser längre bort har vi alltid åtminstone en timmes matpaus, och en del kortare pauser för dem som vill röka eller gå på allmän toalett.
Pepparbiff – aaah!
Efter att i Lovisa under två månader på restaurang endast ätit veganrätter satt den här pepparbiffen som handen i handsken eller som gourmeten i Caritas mun ❤
Från bussfönstret njuter vi av fina finländska vyer.Julle och Peik planerar.
Vi var framme i god tid och det fanns tid att spionera på Tors strategier inför matchen. Å andra sidan hade det väl varit vettigare om jag hade kollat motståndarnas strategier och inte våra egna 😀
Här gör Tor ett av sina sex mål. Vi låg under 3–1 men vann slutligen med siffrorna 4–6. Exakt de siffror som jag hade lagt in på Resultatvad. Jag betalade fyra euro och vann cirka 130. Inte illa alls.
Och i dag vann vi borta mot NJ i Seinäjoki med siffrorna 1–10. Den matchen såg jag via Kepit.TV streamad på nätet för fem euro. Jag hade tänkt sätta resultatet 1–11 på Veikkaus, men tänkte att nej – så galet bra kan det inte gå. Det gick NÄSTAN så galet bra 😀
(och ps… vi vann ju hockey-guld i Junior-VM också) ❤
Mycket ska man se och höra innan ögon och öron trillar av.
Mycket har man också sett och hört och upplevt under sina dryga tjugo år som innebandysupporter.
Vissa saker minns man för alltid, till exempel avancemang till ligan, långväga resor i goda vänners lag osv.
Andra saker minns man på grund av olika dråpliga situationer. Som i dag, då spelklockan slutade gå i Dickursby.
I vanliga fall gör funktionärerna så att de medger att klockan slutat gå, att det är ett mänskligt misstag och att den tid som klockan stod still tas i beaktande. Men icke sa nicke. Så vi gjorde egentligen vårt segermål 4–9 på ”övertid”…
Elmo Lavonen har gjort viktiga 3-6 en sekund innan andra periodens slut.
Och sedan var det historien om en man i publiken som sa att vår supportertrumma gav honom huvudvärk… Han kanske ska vara glad för att vi inte hade vår brandsiren med oss. Och till Lovisa ska han inte komma, för där är det ännu mera ”oljud” 😀
Jag bet mig i tungan och sade INTE följande: ”Om du dricker några öl för mycket ikväll och har huvudvärk i morgon så är det säkert också vårt fel”.
… och inte kan jag göra sådana själv. Så då frissan frågade om jag ville ha en, svarade jag ”varför inte” 🙂
Så här blev det. Ljusfärgningen lyckades också, det vill säga den mörkaste utväxten täcktes. Foto: Kira Sivén
Snart är det dags för innebandyresa med fansen, vi åker till Dickursby i huvudstadsregionen där Tor möter Tiikerit.
När jag kom hem från frissan och affären såg jag en dam som var ute med en mycket liten hund. När hunden fick syn på mig såg den förskräckt ut 😀 Naturligtvis är en dam i en svart kappa och en stor cykel skrämmande.
Hunden gjorde en lång lov och gav mig misstänkta blickar.
– Hunden är rädd för plastpåsar, sa matten och nickade mot min korg bak på cykeln där inköpen från affären fanns i en plastpåse som fladdrade lite i vinden.
I dag koncentrerade jag mig mest på att heja på Tor. Tog i all hast några bilder under matchen, och en bild av en domare som vi allmänt sett inte haft mycket till övers för. I dag var han bra, så vi grundade en tillfällig supporterklubb för honom, men han har prövotid 😀
Bättre bilder har jag tagit… men det gäller att knäppa minst hundra om man vill att fem ska bli bra 🙂 Vi vann med siffrorna 9–4 i dag i grundserien i division ett. Däremot föll vi ur finska cupen i söndags…
Där fick jag en sådan här ryggbild. Men jag tycker den är LITE kul ändå när man ser bollen ovanför de andra spelarnas huvuden.
På torsdag är det dags för Nya Östis läsarresa. Fram tills dess är det minutschema som gäller 🙂
Papperen till bokföringen ska lämnas in och momsskatter betalas tidigare än vanligt. Efter resan skulle det vara för sent, och skattebjörnen ryter genast till om man inte är laglydig.
Då en kollega också är bortrest just nu hoppar jag in på tidningens layout. Fixade lite i dag, mer i morgon och resten på tisdag.
Gav i dag en extra nyckel till en väninna som kommer hit för att vattna krukväxter och ta hand om lite post medan jag är borta. Av henne fick jag den här fina växten. Vet inte vad den heter, men den matchar mina tapeter ❤
Lite nöje måste man unna sig också, så i dag gick jag på Tors match. Nuförtiden betalar jag inträde. Skulle aldrig missbruka presskortet då jag inte jobbar. Då jag betalar får jag också bete mig ”hur som helst”, heja på bara ett lag så att rösten försvinner.
Tor vann rätt komfortabelt 9–5. Skönt efter 7–3 förlusten i onsdags.
Borta mot M-Team i onsdags blev det förlust.Hemma mot FBC Turku seger i dag med 9-5.
Ibland undrar jag hur jag orkade skriva till Tors hemsida om alla matcher, hela säsongen från september till april… efter varje match, på finska och på svenska… plus bildhantering och utskick till media. Sällan slutade jag jobba före midnatt.
Kanske för att mitt ❤ var, och är, blågult som Tors dräkt.
På våren kom ändå beskedet om fortsatta mammografiundersökningar för min egen del. På sensommaren blev mamma inlagd på sjukhus. I dag mår vi alla bra, men jag valde bort jobbet med Tors hemsida ändå. Också för att jag är redaktionschef på Nya Östis. Där uppstår en intressekonflikt då jag vill prioritera NÖ. Som pressansvarig för Tor hörde det förstås till att jag behandlade alla tidningar och radion likvärdigt, och att informationen med text och bilder gick ut snabbt.
Allt har sin tid.
Nu är det skönt att nästan bara vara supporter. Ibland skriver jag för NÖ, men vi har också en annan sportreporter.
Lovisa Tor öppnade grundserien i division ett med 5-7 förlust i går, men i dag blev det komfortabel seger med siffrorna 10–4. Yes! Vi är på G!
Jag övade också att ta bilder med teleobjektivet. Det är inte så lätt. En helt annan teknik krävs för att zooma in och snabbt följa dem man vill fotografera. Dessutom krävs inställningar som tål att jag fotograferar ett oerhört snabbt spel utan blixt. Jag kan ju inte sätta blixten i ögat på spelarna… då blir jag fort utkastad från arenan 😀
En sisådär-bild. Övning ger färdighet.
Efter att ha jobbat några timmar med min syster hos mamma cyklade jag hem för att skriva en nekrolog.
Det är ett hedersuppdrag att få skriva om en vän som gått bort.
Men att göra det går inte i en handvändning. Många andra texter skriver jag hur fort som helst, men inte en minnestext som har med en nära vän att göra.
Därför såg jag inte Tors match live i dag. Jag prioriterade. Stannade hemma och gjorde tidningsjobb.
Det kommer fler matcher. Säsongen har bara börjat.
Så känns det alltid då jag går till idrottshallen när Lovisa Tor har innebandymatcher, eller som i dag, säsongsavslutning och prisutdelning för juniorerna.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 