Jag_kan_ha_fel

Det ska firas, men utan tårta

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

För det första har jag inga färska bilder från vardagen att sätta ut på bloggen. Så jag tog en bild av en mattidning där jag försökte hitta inspiration.

Det är det här med foton till bloggen jag avser ibland då jag säger att det känns trögt och att jag undrar vem som kan vara intresserad av att läsa det jag skriver. Det oaktat har jag dagligen mellan 200 och 300 läsare, så ett stort tack till er som tittar in här och ett särskilt tack till alla som lämnar kommentarer ❤

Den här veckan fyller Nya Östis sju år, närmare bestämt torsdagen den 28 april. De första åren bjöd tidningen på kaffe och kaka, till exempel vid en cafébuss på torget. Sedan kom pandemin, så fem- och sexårsdagen firades inte alls.

Nu firas inte sjuårsdagen heller mer än i arbetets tecken. Somliga medarbetare skålar kanske hemma och läsare likaså. Men vi hoppas kunna fira våra sju år med en läsarfest i början av juli. Sådana har vi inte heller kunnat ha, inte en enda gång under min tid som chefredaktör, på grund av pandemin.

Själv ska jag faktiskt fylla 60 år den här våren, och om inte något virus på ett eller annat sätt sätter stopp för det, ska jag ha en fest. Efter det får det vara slut med större fester, om jag skulle råka leva tills jag fyller 70, 80 och mer 😀

Som sagt, födelsedagen ska firas, men inte med kaffe och tårta.

I dag är det svårt att förutspå framtiden, ens så mycket att jag skulle våga lita på att en fest kan arrangeras. Jag kan ju bli sjuk. Och då man ser vad som hände i Ukraina… så vem vet hur livet här ser ut om några veckor?

Men jag väljer att känna tillit, det har jag lärt mig genom Natthikos bok ”Jag kan ha fel”. Jag försöker också leva med en öppen hand i stället för med knuten näve, och jag släpper allt jag kan släppa, för att finnas så mycket som möjligt i nuet.

Detta ”nuet” har bestått av hårt arbete för NÖ:s storspridningsnummer som kommer ut på torsdag. Ett jobb som fortfarande ger mer än det tar. Men vad vet vi om morgondagen? Ingenting. Så låt oss leva i nuet så mycket vi kan.

Att leva i nuet betyder ändå inte att man ingenting planerar. Såsom någon hade sagt till Björn Natthiko, ”barn ska till skolan, vi ska ha mat på bordet, ska vi iväg får vi inte missa bussen”. Och ja, tidningen gör att jag måste planera massor och hålla deadlines. Men mitt i allt detta måste jag också känna tillit, våga släppa oro och frågor som tumlar runt i huvet.

På målrakan med pusslet

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Jag vet inte hur många pussel jag har lagt de senaste fyra åren, men många är det. Det här var också lite extra krävande, men kul som vanligt! Nu kanske jag får det klart den här veckan, men jag har inget uppsatt mål. Pusslandet ska vara avkopplande.

Har också lyckats med mina intentioner att hålla mig till arbetstider, och jag har rätt mycket haft telefonen på stör ej just under dessa tider. Och också då som jag har koncentrationskrävande jobb, sådana som bankärenden och att skriva lite mer krävande texter.

Tänk att något så enkelt ska vara så svårt att inse. Varje pling på telefonen får ju min hand att sträcka sig mot den och kolla vad som plingade. Då jag inte hör plingen får jag mycket mer gjort och allt det som har plingat kunde vänta, det var inget som världen rasade ihop för då jag inte registrerade det.

Fullmäktigemötet ska jag följa ikväll via nätet, men jag tog en paus på en halvtimme nyss för att lägga pussel.

Björn Natthiko Lindeblads bok ”Jag kan ha fel” har också fängslat mig. Men den ska som sagt läsas långsamt. Den uppmaningen finns i förordet och introduktionen till boken.

Jag har lärt mig att jag inte ska tro på allt som jag själv tänker. Det är min superkraft. Jag kan nämligen ha fel. Jag behöver inte heller verka smart inför andra, imponera på dem. Det räcker långt med uppriktig närvaro. Varsevarande, ett ord Björn myntat själv.

Han kanske kan lära mig något

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer
I går kunde jag hämta boken som jag hade beställt via lokala bokhandeln. Jag hoppas Björn och hans medförfattare kan ge mig många nya insikter.

Ljuset köpte jag också i bokhandeln. Jag är ju lite av ett ljus-freak ☺🕯

Så småningom ska jag ta paus i jobbet och sedan stänga av helt mot kvällen för att pussla och slutligen se på Mandelmanns klockan 21. Imorgon börjar jag jobba först klockan 14 eftersom det är fullmäktigemöte på kvällen.