En riktigt varm dag med jazz

… och med god mat och sällskap av en god vän ❤

Personen på bilden tillhör inte mitt sällskap – det här är bara en allmän bild tagen över terrassen.

Jazzeftermiddagen skulle börja klockan 14. När jag kom hit halv två fanns bara ett bord ledigt. Enstaka platser nedanför terrassen fanns, men att sätta sig i okända sällskap i dessa tider känns lite så där…

Det var en riktigt varm dag, +27 i skuggan minst. En svalkande bris letade sig då och då in på terrassen. Vi tänkte att vi vill njuta nu. Tids nog är det mörkt och kallt igen, men regn som piskar i vågrätt läge…

Jag kom inte ihåg att ta bild av maten innan jag hade ätit upp den 🙂 Pankopanerad kycklingfilé.

Bra musik, toppen umgänge – kort sagt precis det jag behöver då jag har en halv ledig dag.

Sedan hann vi hem innan regnet kom. Ett regn och lite åska som förlöste oss från den tryckande hettan, och som senare blev vackert solregn.

Månadsbilden juli + ditt och datt

Metsämansikat = smultron. Minna L Immonens kalenderbild.

Tio dagar har gått av juli månad! Ve och fasa, ska jag väl inte säga – för varje dag har varit innehållsrik. Har det inte varit redaktions- eller föreningsmöten, har det varit möten människor emellan.

Mycket jobb, men planerar jag väl hinner jag andas ut mellan varven. I augusti tar jag en hel vecka ledigt, totalt timeout från allt som har med arbete att göra.

I söndags var det soul och jazz på Saltbodan.

Med en gäst i huset går tiden fort. Dels är han självgående, men vi har också gjort saker tillsammans och med vänner. Konserter, konst, utfärder… på kommande trav, mat på restaurang. I kväll pizza och VM-fotboll.

Sommar, sommar, sommar!

Den sången ljöd i mitt huvud då jag cyklade hemåt från Skeppsbron i dag.
Underbart med fullsatta terrasser och med en ljum bris som gjorde att solgasset kändes precis lagom varmt vid stranden.

Folk i mängder hade kommit ut för att äta och inte minst för att lyssna på eftermiddagsjazzen!

I och med att vi satt nära orkestern syns det inte att det var fullsatt i borden bakom oss 🙂

Med två väninnor delade vi en flaska vin.

Svalkande dryck.

Så BRA diskussioner, så många pusselbitar som föll på plats! Det känns som att då jag plötsligt bara gav upp allt, tänkte att nu struntar jag i alla som inte vill mig väl, jag vänder dem ryggen och kör mitt eget race… då började saker hända.

Samma hände då jag tänkte att jag reser ensam till södern på hösten eftersom det verkar svårt att få någon kompis med. Nu kanske den biten också löser sig. Och löser sig den inte kommer det att bli bra ändå!

Om jag alltid bara kunde lita på det – att saker och ting ordnar sig. Att jag inte måste ha med ”surpuppor” och ”ickesamarbetsvilliga” att göra. Om jag inte räcker till, hur glad, snäll, väluppfostrad, vänlig och storsint jag än är– då ska jag låta det vara.

Då ska jag på sätt och vis ge upp, leta efter nya vägar och försöka hitta människor som tänker och agerar som jag själv 🙂

Tänk, jag VÅGADE!

I går, fredagen den 11 juli, blev en dag då jag kunde notera många plus på listan av bra saker som hände i mitt liv. Jag fällde några tårar då jag gav min födelsedagspresent till mannen som ännu på papperet är min make. Hans födelsedag är ju förknippad med så många fina minnen i kiosken där släkt och vänner uppvaktat honom.

Men jag tar bilderna i rätt ordning! Och vad var det jag vågade? Det skriver jag i slutet av inlägget.

En färggrann bänk med texter.
En färggrann bänk med texter.

I Strandparken finns den här sommaren bänkar som olika konstnärer fått pryda med sina målningar. Nu fick jag det äntligen gjort, det vill säga att ta bilder på två av dem. Ska försöka komma ihåg att fotografera de andra också och visa dem här.

En annan bänk med ödlor och rumpavtryck :-)
En annan bänk med ödlor och rumpavtryck 🙂
Elise är ute och spatserar.
Se vad jag kan, säger Elise som fyller ett år i morgon.

Vi firade Bennys födelsedag på kioskens terrass och här är hans barnbarn ute och spatserar med gammelfarmor.

På kvällen bjöd svärföräldrarna mig på grillad korv och sallad på sommarstället.
På kvällen bjöd svärföräldrarna mig på grillad korv och sallad på sommarstället.
Bevismaterial.
Bevismaterial.

Länge hade vi trott att det var en katt som härjade i en av blomsterrabatterna på sommarstället. Men i går hade skurken lämnat bevismaterial efter sig och vi behövde inte ringa polisen utan kunde lösa brottet själva 🙂

Jazz i sommarkvällen vid Café Saltbodan på Skeppsbron.
Jazz i sommarkvällen vid Café Saltbodan på Skeppsbron.

Då jag visste att det skulle spelas jazz vid bodarna på Skeppsbron den här kvällen tänkte jag att där skulle det vara kul att sitta. Fick veta att även hon och han skulle vara där. Men då bestämde jag mig för att den här staden är också min.

Jag cyklade dit ensam. Tänkte att där måste finnas någon jag får sällskap av och det gjorde det också. Senare på kvällen, då bandet hade börjat spela kom allt fler människor och några kramade om mig, sa att de läser min blogg och att jag är modig då jag öppet vågar skriva om mina känslor.

Nu hoppas jag att slutet av sommaren bjuder mig på fler PLUS än minus. Om jag vågar mig ut bland andra människor måste det ju bli fler PLUS. Sitter jag ensam hemma verkar det bli mer tårar än skratt.