Jesus

Jesus och presidenten i baren

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Det här är faktiskt en av de bästa essäerna jag har läst på länge. Publicerad i Kyrkpressen och kan läsas digitalt här.

Det är en konst att skriva så engagerande som Janne Saarikivi gör. Vi kan se ämnet som allvarligt, men han lyckas vara rolig på rätta ställen och även väcka till eftertanke så här inför påsk. Vad är egentligen viktigt? Att vi motionerar, presterar, är vackra, smala och bär fina kläder?

Om Navalnyi skriver han bland annat: ”Varför välja döden i ett fångläger och inte applåderna som oppositionsman inför seminarier i väst? Därför att tron förflyttar hjärtan och berg.”

Översättningen av Jan-Erik Andelin sitter också som pricken på i:et. Texten ingick ursprungligen i Helsingin Sanomat på finska redan den tredje mars.

Ekorre eller Jesus?

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

God förmiddag! En del av vitsarna i en av de kalendrar jag har är roligare än andra. Alla är ändå snälla, det är nämligen en kalender jag beställde via kristna Fontana Media.

Det måste vara Jesus 🙂

Med denna lilla roliga historia önskar jag er en bra start på dagen.

Annars är det ju hela tiden corona hit och corona dit. Nu kan man med gott samvete boa in sig i hemmet. Jag ska bland annat baka bröd i dag, första gången på väldigt länge. Tror inte att jag har haft maskinen som knådar degen framme på den här adressen en enda gång. Och jag har bott här över två och ett halvt år 😀

Kanske kommer bilder på bloggen från det senare i dag.

Ett semesterminne

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

En natt drömde jag att vi befann oss en bit in i augusti månad. Då tänkte jag åter en gång ”vart tog sommaren vägen?” … ”hur gick tiden så fort?”

Tiden rusar faktiskt och jag försöker ta in allt som sker i naturen just nu. Vi har +20 grader varmt och vissa träd har fått knoppar där löven snart spricker ut. Det kanske ändå krävs lite regn för att lövsprickningen ska komma igång på allvar, och då den sker, då går det fort!

Jag tycker ändå att det inte finns så mycket att fotografera i omgivningen. Här och där ligger snöfläckar (täckta av sand) kvar, och bruna fjolårslöv virvlar runt.

Därför får det bli ett semesterminne istället!

Där hänger Jesus på korset. Bilden är tagen i Sevilla, Spanien, i oktober 2018.

Jesu lidande på korset är över. Han har uppstått och jag hörde på andakten i radion i morse att vi ska glädjas den här veckan, och att vi ska fortsätta vattna påskgräset och äta chokladägg 😀

Jag har mest jobbat hela påsken. På långfredagen höll jag helt ledigt, men efter det har det blivit nån timme här och nån timme där. Tidningen ska ut varje vecka året om så det går inte att slå dank. Håller på att lära en tjej en del av mitt jobb för med tanke på tidningens framtid behövs inhoppare och lite nya krafter.

Hoppas Jesus också hade roligt

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Dagen som fick en tårfylld start slutade i alla fall bra då jag och min syster såg farsen ”Aldrig i livet” på Postbacken. Platsen finns i Illby som hör till Borgå.
Några bekanta hade roller i pjäsen och då är det ju alltid lite extra kul. Min förra chef Stefan är ju en talang, men hela gänget förtjänar en eloge. Det är ju mycket lovat då arrangörerna har en stämpel med ”Skrattgaranti” på programbladet. Kan säga att garantin höll!

Själva området där teaterscenen ligger är väldigt idylliskt. Jag delar upp bilderna på flera inlägg, för jag hittade ju tre fina fönster också 🙂

Den lilla vägen till höger leder upp mot området där scenen och en massa gamla fina byggnader finns.
Den lilla vägen till höger leder upp mot området där scenen och en massa gamla fina byggnader finns.

Strax innan teatern börjar.
Strax innan teatern börjar.

Den näpnaste repliken fick jag höra innan farsen kom i gång. En liten kille i femårsåldern frågade sin mamma ”Är Jesus med?” – och det tror jag nog att han var. Han satt säkert också i publiken och skrattade.

På pausen gick vi runt på det idylliska området. Är inte det sommaren när den är som bäst, säg?
På pausen gick vi runt på det idylliska området. Är inte det här sommaren när den är som bäst, så säg?

Man kunde också gå in i det små stugorna och se hur man levde förr.
Man kunde också gå in i det små stugorna och se hur man levde förr.

En annan stuga på Postbacken. Till vänster syns en del av byggnaden där scenen och publikens sittplatser finns.
En annan stuga på Postbacken. Till vänster syns en del av byggnaden där scenen och publikens sittplatser finns.